Tro inte på allt du hör
Tro inte på allt du hör så länge som du endast har tagit del av den ena parten. Det upptäckte jag för många år sedan när en rätt så okänd person öppnade sig för mig om det kanske mest privata. Det gällde förhållandet till sina syskon. En efter en hade tagit avstånd från henne. Första känslan jag fick var att tycka synd om damen som berättade. Men efter några månader började jag förstå, att det var egentligen inte syskonens fel. Men syskonen hade aldrig fått sin chans att berätta hur de upplevde saken. Ju längre tiden gick så ändrades hela situationen. Jag är inte Gud så jag kan inte döma. Men allteftersom så var det damen som berättade som var den felande länken. Jag lärde mig litegrann om sådana här situationer.
För att ett syskonskap ska fungera, måste ju båda parter både kunna ge och ta lika mycket var. Förhållandet är dödsdömt om den ena hela tiden åker snålskjuts på sin bror eller syster. Om du en dag sätter dig ner med ditt fotoalbum med många minnen, och upptäcker att du själv och din familj aldrig någonsin har blivit bjudna på julafton, nyårsafton, midsommarafton så blir du ledsen. Däremot så har ditt syskon bjudits på både storhelger som vanliga veckodagar på mat och andra saker. Men du har aldrig fått nåt tillbaka. Lägg därtill att du även varit tillgänglig bråda morgnar och sena nätter när ditt syskon ringt med alla sina problem. Du har lyssnat och försökt att hjälpa, men du räcker inte till. Det blir en negativ rundgång. Så en dag blir det för mycket. Du har din egna stora familj att tänka på. Ditt syskon berättar om och om igen hur ensamt det är. När syskonet blir bjuden på mat hos en bekant vill hon/han inte komma. Det är kanske då som du känner att du fått nog efter att ha varit ditt syskons stöttepelare i över 40 år. Tyvärr!
Roger.
Kommentarer
Trackback
