Komotobo, Kenya /1986
Längst till vänster står svägerskan Solbritt och vinkar åt fotografen som troligen är hennes man Kjell Holmbom. Bilden illustrerade en berättelse som Solbritt skrev i Piteå-Tidningen den 26 november 1986. Vi hade tre fadderbarn på barnhemmet i Komotobo. Våra söner tyckte det var roligt när Solbritt och Kjell skickade färgglada vykort med afrikanska motiv hem till oss. Det blev 12 år sammanlagt. Kjell som är snickare i grunden blev chef därnere när det skulle byggas. Ibland om något verktyg gick sönder och man var i behov av detta, så var närmaste affärerna i Nairobi ca 50 mil bort. Kjell gjorde även ritningarna till de olika byggnationerna. Det var skolor, sjukhus, det var allt möjligt. En av sjukhusen fick namnet "Mother Solbritts Hospital". Man döpte även sina barn till Kjell, Solbritt, Göran, Ruth och Holmbom. Barnen brukade skratta och peka på Solbritts och Kjells ben och kallade dem för "vitingar". Man tyckte att de såg så kritvita ut.
Vi hade äran att möta Patroba som var pastor i Kenya när han besökte Sverige. Vi träffade även 7-barnsmamman Esther som var alldeles stum en hel vecka när hon var i Sverige. Hon tyckte det var konstigt att det kom vatten från en kran i köket. Hon som fick gå flera mil hemma i Kenya för att få vatten. En kulturkrock kan man säga. Men det var mycket intressant när vi satt och hörde på deras berättelser.
Kommentarer
Trackback
