Grannskapet
En av våra grannar i Övremarken Viktor och Jenny Jonsson. Bilden togs sommaren 1968. Vilken idyll man fick växa upp i. Långt bort från mördare och banditer. Piteå var en mycket trygg stad. Någongång så kom raggare från Luleå med sina bilar och mötte sina rivaler Piteå-raggarna. Det var det enda som i stort kunde hända. Häromdagen läste vi i tidningen att polisen har börjat uppleva att det börjat bli stökigt i stan. Gud bevare oss från skjutgalna personer. Narkotikan flödar numera. Tyvärr. Det fanns för ett antal år sedan en kille från Iran som sålde droger i Piteå. Jag jobbade i samma veva med en fin kompis som också kom från Iran. Han blev väldigt upprörd över att hans landsman skämde ut andra utlänningar. Där hade han ju alldeles rätt. Vi vill väl alla ha det lugnt och tryggt omkring oss.
Jag har inte röstat sedan 2014. Det är 10 år sedan. Vet inte vem jag ska rösta på. Min morfar han tyckte att politiken var falsk. Jag håller med honom. En politiker som jag faktiskt har gillat sedan jag såg och hörde henne första gången är Alice Teodorescu Måwe. Hon har talets gåva. Hon flydde till Sverige från kommunistdiktaturen Rumänien med sina föräldrar. Hon har berättat så tacksam hon är mot det här landet som gav henne och hennes familj ett nytt och värdigare liv. Om alla vore så tacksamma. Istället så skjuts det och mördas stup i kvarten.
-------------------------------------
Kommentarer
Trackback
