Den lilla människa
Jag växte upp i ett hem där man hyllade den lilla människan. Jag och min far gick i några 1:a majtåg. En av min fars bröder var politiskt engagerad inom socialdemokratins broderskapsrörelse. Den S-politik man för idag är långt ifrån den politik som finns idag. Hade min pappa levt är jag säker på att han inte hade känt igen sig. Inte eller min farbror. De värderingar som min far hade grundlades när han växte upp under 1930-40-talets karga år. Som 12-åring började han på sågen så även hans sex andra bröder. Det var ont om pengar i en familj som bestod av tre döttrar och sju söner. Min farfar sjuklig och kunde inte jobba pga svår reumatism. Min farmor drog ett tungt lass. Sönernas löner gick till försörjningen av familjen. Farfar var uppvuxen i Västerbotten med många syskon i familjen. Han fick också börja att arbeta i unga år. Det gick en röd tråd från fäder till söner. Även döttrarna fick jobba. Den socialdemokrati som växte upp under sådana betingelser visste vad man pratade om. Idag vet man ingenting. Eller som pappa brukade säga "vissa har börjat få det så bra att man glömt ursprunget". Pappa röstade på S hela livet. Det gjorde mamma också. Morfar var många gånger en "soffliggare" som tyckte att politiker var som "vilddjur" enligt biblisk bemärkelse. I detta påstående måste jag idag hålla med honom. Vid valet 1976 fick jag honom att gå till valurnan. Då la han sin röst på Palme. Men han fortsatte dock att känna missnöje mot politiker. Det har jag ärvt av morfar Sanfrid.
ROGER LINDQVIST.
Kommentarer
Trackback
