Roger Lindqvist

Den blott 168 cm långe Viktor Konovalenko, var en bidragande orsak till det sovjetiska ishockey landslagets stora triumfer under hela 1960-talet. Konovalenko var med när VM guldet vanns 1963-1968, 1970-1971. OS guld i Insbruck 1964 samt i Grenoble 1968.

Lyrisk är nog det rätta namnet, när jag sitter vid datorn och plockar fram dessa så otroligt  fulländade ishockeyspelare. Vladimir Petrov, Boris Michajlov och Valerij Charlamov, bildade tillsammans hockeyhistoriens bästa kedja. Petrov var centerforward i laget som vann nästan allt. Vladimir Petrov blev VM-mästare åren 1969, 1970, 1971, 1973, 1974, 1975, 1978, 1979, 1981. OS guld, 1972 och 1976.

Ännu en av de legender som fanns i det sovjetiska hockeylandslaget.
Vänsterforwarden Valerij Charlamov, som tragiskt omkom i en bilolycka

tillsammans med sig hustru. Charlamov var vid sitt frånfälle 33 år gammal.

 

 

Sovjets legendariske ishockeytränare 1958-1960, 1962-1972.

Efter att ha formligen gäspat åt allt vad politik, samhälls- och världsproblem nu heter, har jag de senaste åren blivit alltmer intresserad. Min kära pappa missade helst inte vare sig Aktuellt, Rapport eller Nordnytt. Visst följde jag med, men det där med Nordnytt varje kväll, tillika väderprognoserna var inte min grej, liksom. Nu är det helt annorlunda! Idag missar jag inte nyhetsprogrammen, inte eller väderprognoserna. Jag har blivit som min pappa en  gång var.

 

 

Historieintresset har däremot följt mig sen mycket tidig ålder. Jag hittade en teckning som jag gjorde våren 1966. Det var ett porträtt av Gustaf Wasa som jag hade gjort på baksidan av bilden på Vasaskeppet. Arkeologi är ett annat område som jag följer så gott som de nu bara går. Arkitektur, är också något som jag uppskattar. Teckning, konst, musik, litteratur, film, teater är andra ämnen.

 

 

För några år sedan blev jag inbjuden att börja med facebook. Jag var helt ointresserad. Men så tyckte nån av sönerna att jag skulle vara med. "Du tycker ju om att skriva, farsan, gör ett försök!" Och vips var jag fb-användare. Jag kände mig som den där Bambi på hal is i första början. Jag följde med strömmen, och när jag såg mina fb-vänner laddade ned låtar från youtube, gjorde jag samma sak. Musik tillhör ju mina intressen. Men rätt snart upptäckte jag en annan sak som förbryllade mig. Konversationerna var en aning tråkiga och torra: "Jag har duschat", eller "Oj, vad det blåser ute", eller "Nu kom posten". Vad som också fick min hjärna att snurra, var att gillaknappen gick varm på dessa vardagliga inlägg. Om inlägget gällde lite djupare saker, så var det knappt att någon hörde av sig. Och där satt man och tänkte, är det bara jag som funderar, på det nyheter som just då var på tapeten. Jag tror om än Albert Einstein levt och varit fb-användare, och framlagt sina "tiden och rummet-teorier" så hade han haft max 3-4 gillanden. Konstigt är det i alla fall.

 

 

I går hittade jag de här uppmuntrande raderna på - jo just det: facebook: "SVENNE GRIS, OM NÅGRA ÅR TAR VI ERAT LAND, VI ÄR MÅNGA FLER ÄN NI...!" En muslimsk man med ett nonchalant leende, antingen skämtade eller hotade. Jag vill så gärna tro att det var ett dåligt ogenomtänkt skämt. Men jag undrar jag. Hade detta varit jag som skrivit dessa rader, hade jag blivit både anmäld och anklagad för att ha kränkt de muslimer som bor här i landet. När det är så att säga tvärtom, så råder endast tystnad. Att massmedia fortsätter att mörka den verklighet som råder ute i samhället, är i högsta grad oroande. När personer med tvivelaktig bakgrund, kommer in i landet och missbrukar den gästfrihet som vi visar, då förstår jag de som knyter sina nävar i byxfickan. Jag har några gånger uppmärksammat de problem som råder ute i landet på fb, men möts av idel kompakt tysssssssstnad! Gillaknappen går däremot varm när jag lägger ut foton på exempelvis katterna eller barnbarnen. Men jag har börjat foga mig  så smått för att kunna vara med i fb-gemenskapen. Eller vad sägs om: "Nu har jag ätit en banan!" eller "Det ilar i min tand!" Undrar vad gamle Albert Einstein skulle tyckt?

 

 

Roger.

Första gången jag kom i kontakt med ordet "Manspreading" trodde jag att det var ett dåligt skämt. Maren sen när en intet ont anande Tom Hanks "gjort bort sig" genom att sitta med korslagda ben, i New Yorks tunnelbana, och nyheten flög sin väg över hela världen började jag ana vad det var. Nu har fenomenet även kommit hit till Sverige, och det som jag först trodde var ett skämt, har visat sig vara på blodigt allvar. Annika Leone har vittnat om sin ilska mot män som tar plats. Hon har t.o.m. gjort ett förslag till en förbudsskylt, som hon hoppas skall sättas upp i tunnelbanan. Vem är då Annika Leone? En arg ung dam med fientlig inställning mot män? Kanske medlem i FI? Jag bara undrar!

 

Jag för min del kommer att "manspreada" resten av mitt liv, så det så. Och som protest så sitter jag och spreadar  just nu till 100% på köksstolen i köket. Så till sist en uppmaning till landets, och världens alla män: gör 7-8 "Manspreading" var 3:e minut. För det här larvet måste få ett slut!

 

 

näs

Ett par glasögon som aldrig tillhört mig, och som troligen burits av en
person som sedan länge är borta. Vissa drag påminner om Antikrundans

Knut Knutsson.

 

 

Elisabeth har haft många, likaså min mamma, jag pratar om en svärmors tunga.
Vi har som sagt haft många, men aldrig sett någon blomma. Den som står i

vårt köksfönster både blommar och doftar. Och som framgår av bilden kommer

det också små droppar.

 

I Seymours orkester fanns vid ett tillfälle två Pitebor: Allan Lundström
och Gösta Eriksson, den sistnämnde var från Hortlax, min fars kusin.

Trots att jag inte längre är lika musikaliskt aktiv som förr om åren, tänker jag än i dag på samma sätt som den musikant jag en gång var. Ett annat "ofog" som fortfarande finns kvar, är att jag än i dag trummar på nästan allt som går trumma på. På köksbänken står några burkar i olika storlekar. En dröm för en sån som mig att slå på. Burkarna har tack vare sina olikheter, varsitt eget ljud. Jag är alltså tillbaka på ruta nummer 1. Trummorna lämnade jag kvar hemma hos sonen, som också kan spela trummor, men hans instrument är egentligen gitarr. Jag hade två trumset när jag spelade i orkester. Ett övningsset hemma på vinden i mitt rum, det andra följde troget med i orkesterbussen. I dag hälsade jag på mina Ludwig.

 

 

I dag har Bettan Granberg hälsat på. Och så här trevliga såg vi ut...Bettan tog bilden.

Stefan Löfven i sällskap med ensamkommande flyktingbarn?

 

Den här bilden har gett mig huvudbry. Jag hittade den ute på nätet, och den påstås - jag säger påstås - föreställa ensamkommande flyktingbarn, som vår statsminister besökte för en tid sedan. Jag vet inte om detta är hela sanningen, jag kan ha fel. Men OM detta är korrekt, så har jag svårt att se några barn i 12-årsåldern på bilden. Ibland har jag en bestämd känsla att massmedia i den politiska korrekthet vi lever i, inte berättar hela sanningen. Jag är absolut inte paranoid, men man mörklägger en del information, som istället görs om till något helt annat. Läser man t ex norska tidningar, så får man en helt annan typ av bild. En eftersökt pedofil, som förgripits sig på unge tjejer i nåt år, häktades för några månader sedan. Det var en man som förstört många unga liv. Han var av utländsk härkomst. När SVT lade ut nyheten på sin hemsida var det under ett fingerat namn, vilket jag har full förståelse för. Men när man kallade honom "Jesper" haglade protesterna på deras hemsida. Fyra somalier våldtog en 40-årig svensk kvinna på en färja för några månader sedan. I finska tidningar berättades öppet om händelsen. I svenska tidningar hette våldtäktsmännen enbart "svenskar". Infödda svenskar begår också våldsbrott, man mördar, våldtar, rånar och bedrar. Men i dessa fall brukar man vara relativt öppna med bilder i tidningar, namn och varifrån de kommer. Den politiska korrektheten har idag nått sådana svindlade höjder, att jag är rädd att vi en dag kommer att ramla ned, och samtidigt bita oss rejält i svansen.

 

 

Roger Lindqvist.

Promenad med Ante, Carro och Malte. Promenaden avslutades hemma

på Antes och Carros altan med kaffe. 12 grader varmt...

 

 

 

 

 

Ludwig -72. Inköpta 1974 av en bekant för ca 2.200 kronor.
Trummorna fungerade som övningsset i mitt pojkrum i

flera år. Ute på spelningarna hade jag ett nytt Ludwig Vistalite

som jag köpte hösten 1973. Trummorna på bilden hade jag

med ibland i orkesterbussen, och som jag också använde

på diverse gig.