Roger Lindqvist

Piteå Tidningen den 13 januari 1981.

För en tid sedan besökte vi Solbritt och Kjell, Elisabeths syster och hennes man i Muskus. Utanför deras köksfönster utspelas en spännande föreställning varje gång. Ett träd har blivit något av ett fåglarnas "Eldorado", för på nämnda träd finns go´saker till de ibland så färggranna gästerna.


Utanför köksfönstret flockas mängder av fåglar för att få sig ett skrov-
mål.


En av de återkommande gästerna är herr hackspett i egen hög person.


Även en del andra matgäster dyker också upp för att äta "Dagens" hos
Solbritt och Kjell.


Alla gäster tycks så nöjda - inte undra på - Dagens Lunch är helt gratis.


Det är inte bara flygfän som behöver mat, även vi människor. Här
håller Solbritt på att laga mat till oss. Kjell agerade servitör denna dag.


Solbritt i köket hemma i Muskus.


Potatisgratäng........mmmmm!

Barnbarnet Norah ökar på sitt ordförråd dag för dag. Hon gillar Astrid
Lindgren figurer som tex. Emil och Pippi Långstrump. Men i Norahs
tappning blir Pippi "Pippi Bump". Farmor Bettan och farfar Roger har
hon också börjat säga, liksom mormor Monica och morfar Tage. Ja, vad
vore livet utan dessa härliga barnbarn NORAH och MAX? På bilden bjuder
Norah sin farfar på vatten från sitt leksakskök.

När Robert ringde mig, nån gång under hösten 2009, inför dansgalan på folkan, svarade jag ja, tämligen omgående. Lite senare under resans gång, kom tanken, "Vad är det jag har gett mig in på?" Förutsättningen var ju denna, fem gubbar på 50 plus,som  inte träffats på 19 år. Och helt plötsligt ska vi åstadkomma det vi en gång gjorde tillsammans nämligen att locka underbara toner ur våra respektive instrument. Var det genomförbart? Det var sådana tankar som for runt i mitt huvud. Träningskvällarna blev sammanlagt sex stycken. Även om vi samtliga hade en önskan om att vi skulle ge mera tid åt "projektet". Dessutom fanns en av medlemmarna ända borta i Helsingborg. Inte nästgårds precis.

Nu sitter vi med facit i hand. Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag väl ana att efterreaktionerna skulle bli så överväldigande. Idel lovord från rara, snälla människor som inget hellre vill än att dessa gubbar på 50 plus (med begynnande bilringar runt midjan) åter skall ställa sig i rampljuset ännu en gång. Då infinner sig nästa fråga: "HJÄLP....vad har vi gjort!" Nåja, allt har ju sin tid. Och skulle jag önska mig något, så är det att få uppleva samma varma gemenskap som jag gjorde i lördags. Jag tänker då inte enbart på "Kjell-Bertilsgubbarna", utan även på alla de övriga som gjorde kvällen så ofantligt minnesrik. Lennes med Bitte och Anders Jans - jag hoppas att vi träffas snart igen! Ni var underbara!


Det har varit en ynnest att få vara delaktig i allt detta! En resa som tog sin början under hösten 2009, och som fick sin upplösning den 27 mars 2010. TACK till er alla än en gång, det har varit fantastiskt.

I lördags gästade Anders Bagge Stadshotellet i Piteå tillsammans med kompisen Rob Wåtz, från "Rob´N Raz". Enligt nån av mina dansbandskollegor - som pratat med Bagge - så skulle han hälsa på under den pågående "Dansbandskrampen" på Folkan tvärs över gatan. Men Bagge uteblev, heller var det något jag missade. Inte för att jag tänkt mig en framtid inom Idol, och att bli upptäckt vid 52 års-ålder, långt därifrån. Men visst hade det varit kul om herr Bagge kommit och "svängt sina lurviga" på Folkans dansgolv. Men det kanske går mera tåg........????



Piteå Tidningen den 27 mars 2010.

I Piteå Tidning har man då och då en avdelning med återblickar från förr. Idag presenterades en grupp ungdomar i SSU:s styrelse från mars 1970. Med på bilden finns min kusin Kent Lidman - numera nyhetsreporter på Nord-Nytt i Luleå. Den avgående ordföranden Anders Sundström, är numera VD för Folksam. Den då nyvalde ordföranden Peter Roslund, är ju som alla pitebor vet, kommunalråd här i stan sedan några år. Partifärgen är densamma, åtminstone vad jag vet gällande Anders Sundström och Peter Roslund. Var de andra står idag vet jag inte. Kusinen Kent Lidman är killen som syns stående längst till vänster.

.......ursäkta att jag stör dig däruppe i himlen. Men jag vill gärna säga dig ett par saker. En av världslitteraturens mest berömda verk; "Snön på Kilimanjaro" var det du som författade året 1932. Den blev så småningom film med bl a Gregory Peck och Ava Gardner. Nu kanske du tycker "att den där Lindqvist" låter en smula långrandig, så därför kommer jag till saken NU! Genom den långa vinterns allt snöande, har jag mitt eget Kilimanjaro härhemma. Man behöver således inte bekosta en resa till det mörkaste Afrika, för att uppleva en liten "snöklick" på berget Kilimanjaros topp. Ånej! Det räcker med att besöka byn Hortlax utanför Piteå. Och när man väl kommit dit kör man bara in på Roger Lindqvists infart för att skåda eländet! Stora maffiga snöhögar lika stora i sin höjd som Babels Torn, i den bibliska berättelsen. Snö så långt ögat kan nå med andra ord. Så pass mycket att jag känner att jag vill kräkas över eländet. Kräkas skall jag absolut inte göra just nu, p.g.a. att datorn skulle bli onödigt kladdig. Men om ni skådar de bilder som publiceras i detta inlägg, så förstår ni mitt illamående. Tack o Hej - Leverpastej!


"En man och hans spade" - låter som början på en spännande
berättelse. Men den verkliga trista sanningen är att jag umgåtts
mer med detta snöredskap denna vinter, än med min egen hustru.


"Vid det vita bergets fot" - ytterligare en bra början på en roman, men
den bistra verkligheten talar ett annat sorts språk. Mannen ni ser på
bilden, drömmer mardrömmar om den vita som syns i bakgrunden.
Så hörupp nu kung Bore, nu får det banne mig vara nog!!!!


Snön håller sakta men säkert på att erövra jorden. Bilden talar ju
sitt tydliga språk.


Snön på vår gata - sett från ett håll........


........och från det andra hållet.


Om det nu råkar vara så att någon läsare av denna blogg, inte har
den blekaste aning om hur riktig norrländsk snö ser ut, så ber jag
härmed om att få presentera den. Varsågod; vit snö, kommen från
de himmelska höjderna, förorsakar i regel mardrömmar nattetid,
samt i vissa fall svår ryggvärk.

OBS! Det är inte bara undertecknad som gnäller och har sig beträffande vinterns ihärdiga snöande. I dagens nummer av Piteå Tidningen kan man läsa denna lilla notis, författad av redaktören och journalisten på PT Dan Marklund:


Så sant som det är sagt........!

Nostalgidansen på den s.k. "DANSBANDSKRAMPEN" som ägde rum i Folkets Hus i Piteå igårkväll,  formade sig till en formidabel publiksuccé. Ringlande köer av förväntansfulla härliga människor, som bara väntade på att få bli delaktiga i den "Dansbandsshow" som "Lennes med Bitte", "Anders Jans" och "Kjell-Bertils" bjöd sin publik på. Man måste nästan så här i efterhand nypa sig i armen för att övertyga sig själv om att man fått vara en del av denna magiska afton. Idel lovord från en lyrisk publik, som dansade så svetten lackade, till välbekanta toner från en svunnen tid. Redan nu har arrangörer från olika dansställen börjat höra av sig, för att boka in "nostalgikonceptet" med de tre medverkande banden från Piteå.

Ett stort tack från hjärtat kommet, till alla mina orkesterkollegor som gjorde gårdagskvällen till en oförglömlig afton. Så roligt har jag inte haft på väldigt länge. Och som sagt, vi får väl se framtiden an, kan tänkas att det hela kommer att återupprepas till sommaren, fast på ett annat dansställe. Vaknade imorse med en slags lyckokänsla blandat med värk i både armar och ben. Men vad gör väl det när man haft så underbart härlig och roligt. Tack än en gång till alla medverkande , och framförallt till en härlig och jättedansant toppenpublik - jag älskar er alla!

Började gårdagen med en gemensam lunch, alla bandmedlemmar samt ljud- och ljustekniker. Efter detta började soundcheck. Klockan 18:30 bjöds vi alla, med respektive, på middag. Klockan 21:00 började så danskvällen med Kjell-Bertils orkester, därefter följd av Lennes med Bitte och Anders Jans. Två pass hann respektive band avverka, innan det vara dags för stor "Grande Finale". Alla medverkande samlades på Folkans scen för att ta avsked i gamla välkända - "Det är dags att ta farväl, att ta adjö nu....." Och som sagt, det kan tänkas att detta är början på något som kommer att utmynna i flera likadana tillställningar.


Det var mängder av ljud, ljus och instrument som drog in på Folkets
Hus scen igår mitt på dagen. Detta i sällskap med musiker, ljud- och
ljustekniker.


Många kära återseenden kollegor emellan. Det fanns tusen saker att
samtala om.


Fr. v. Thomas Åström, Jan "Nyppan" Nyberg, Thomas Eriksson,
Robert Öberg och Anders Öberg. Medlemmar i Kjell-Bertils, Anders
Jans och Lennes med Bitte.


Vad pratar då dessa gamla rutinerade dansbandsrävar om? Jo, saken
är ganska så enkel: Musik - förstås!


Samtidigt ute i Folkans foajé, bjöds publiken på en utställning där det
bl a visades kuriosa saker, som t.e.x. kläder, affischer och tidnings-
urklipp. Kläderna som syns på bilden till hörde Lennes med Bitte från
den tid då det begav sig.


Dessa scenkläder tillhörde en gång Elisabet "Bitte" Bogren, vokalissa
i dansbandet Lennes med Bitte.


Kjell-Bertils affischer från åren 1975, 1978 och 1982.


Alla samtliga inblandade bjöds på gemensam lunch i Folkets Hus i
Piteå.


Till höger närmast kameran, mina polare Thomas Åström pianist,
saxofonist och sångare, samt Robban Öberg gitarrist och sångare,
även kallad "KOLER-ELVIS". Under kvällen fick han göra skäl för namnet
när han alldeles strålande framförde; "One night with you...."


Fr. v. "Bitte" Bogren, Anders Öberg, Anders Engberg och Tommy Säll-
ström.


Detta var "min plats" under kvällen.


Kjell Andersson i Kjell-Bertils pysslar om sin bas.


Thomas Åström och Robert Öberg i djupa funderingar om repertoaren
som kom att innehålla många ändringar under resans gång. Ja, så sent
som bara någon timme före spelningens början, kastades låtarnas tur-
ordning om, detta föranledde keyboardisten Thomas Erikssons lite iron-
iska rubrik.........


Låten "Misty" (Eroll Garners låt fr. 1953/54) blev en hyllning från oss i Kjell-Bertils till den bortgångne supersaxofonisten Allan Lundström som gick bort i mars 2009, som började sin karriär i Simon Brehms orkester på 50-talet. 1977-1983 var Allan medlem i Kjell-Bertils.


Full sysselsättning med att pussla ihop alla nödvändiga saker, rådde
under ett par hektiska timmar under lördagen.


Ett stort och maffigt mixerbord för ljus och ljud sköttes om av Lasse
Johansson "Samljus".


Gårdagens föreställning filmades också, en film som vi så småningom
kommer att få tillhanda alla inblandade.


Dags för soundcheck! Roger Lindqvist i Kjell-Bertils har tagit plats
bakom "kaggarna".


Som den värsta hårdföre rocktrummis, bland spotlights och rök-
maskiner.


En underbar afton som gav mersmak för oss alla. Kanhända att vi
träffas därute på något dansgolv inom en snar framtid?

Denna fina lilla härliga gosse - sover över hos sin farmor och farfar
inatt. Så här såg Max ut för några timmar sedan när farmor Bettan gav
honom gröt.

Foto: Farfar.

Piteå Tidningen den 28 april 1961.

Piteå Tidningen den 11 november 1961.

LILL-BABS - en tuff brud i lyxförpackning.


Jag är en tuff brud i lyxförpackning
En tuff brud i snyggt fodral
Jag är en litet stycke dynamit maskerad till sockerbit

Jag är en hårding i guldinfattning
Det är karlarnas ideal
Här kan de välja mellan tvenne bud
Båd´lady, och raggarbrud

Aldrig kommer sagans prins, om man går klädd i jeans
Men till ett nobelt kvins
Med diamant, det går brilliant
Men lätt får karln på knä i guldlamé

Jag är en tuff brud i lyxförpackning
Och jag fann snart att det var smart
Att bli en typ och jag har gjort mitt val

Hon är en tuff brud
i lyxförpackning
En tuff brud
i snyggt fodral

Jag är en tuff brud i lyxförpackning
En frän dam som kan reklam
Som backat upp sig själv på en pidestal
En tuff brud
Ingen bluff brud
Nej en tuff brud i snyggt fodral


Text & Musik: Gösta Stevens / Simon Brehm, Sven Paddock - 1961.

Genom försäljningsluckan kröp en av ynglingarna in. Kioskbiträdet
lyckades övertala ynglingen att ge upp men när han skulle släppas
ut genom en dörr, rusade de tre andra in. Under tiden larmades po-
lisen av två kunder.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen november 1972.

Ulla, en gammal barndomskamrat till min mor.

Piteå Tidningen 1967.

Veckotidningen Hänt i Veckans läsare, röstade fram dessa tre väl-
kända aniskten som årets "TV-personligheter - 1967". Fr. v. nyhets-
uppläsaren Sven Lindahl, programledaren Lennart Hyland och hallåan
Maud Husberg.

Expressen 1967.