Roger Lindqvist

1973 spelade jag med John Harrys trio från Älvsbyn. Det var många och långa resor till speltillfällena. Kiruna, Gällivare, Pajala, Svappavaara. Lördagen den 10 november 1973 skulle vi spela i Paviljongen i Folkets Park i Kiruna. Den enda utav oss som hade körkort var basisten Tommy Sällström. Jag hade inte ålderna inne - var bara 16 år - kapellmästaren och dragspelaren Harrry, hade "körförbud" p.g.a. sin ögonsjukdom. Och jag vill minnas att det blev ganska så tröttsamt för stackars Tommy, när han tidigt på söndagsmorgonen lämnade av mig i Hortlax. Tommy och Harry hade då ca fem mil kvar till Älvsbyn innan de också kunde pusta ut. Samma kväll som vi var på Parken, spelade Yngve Forssélls där också. Anki Hedmark hade just precis slutat, och kvar som sångare fanns Liz Lundberg och Roger Johnsson.


"Nya" John Harrys, anspelade på att Harry skaffat nya musikanter.
De gamla trotjänarna, basisten och trummisen, som varit orkest-
ern trogen sedan 50-talet, hade slutat. Trion blev så småningom
kvartett och sluligen även sextett.


Dragspelaren, sångaren och kapellmäst-
aren; Harry Berglund. Mer känd som
"John Harry".


Basisten Tommy Sällström, som senare blev medlem
i Piteåbanden; "Factum" och "Anders-Jans".


Var 15 år fyllda när jag sommaren -73 blev med i John Harrys.
Spelade trummor fram till årsskiftet 1973/74. Började då med
Rolf Åhmans.

En stor del av året 1973, spelade jag med Älvsbyorkestern John Harrys. I slutet av året fick jag så ett anbud om att börja med Rolf Åhmans, också hemmahörande i "Norrbottens Pärla" - Älvsbyn. Dragspelaren och kapellmästaren, Harry Berglund, startade sin trio redan i början av 1950-talet. John Harrys kom så småningom att utökas både till kvartett, kvintett och sextett. John Harrys spelade sin allra sista spelning i februari 1986. Harry "John Harry" Berglund, från Nybyn i Älvsby kommun, avled 1993, i en ålder av 65 år.


HARRY BERGLUND (1928-1993). Harry fick som 17-åring sitt

första dragspel. Efter fullgjord värnplikt, startade han sin första

orkester under namnet; "John Harrys trio".

 

Annons från 1955. John Harrys bjuder upp till dans i Sikfors folkets
hus.



John Harrys på hemmaplan - året är 1958.


Överst; Astoria i Lauker januari 1961. Under; Bredsel, april 1958.


"Same-dans" i Abborrträsk, med John Harrys trio. Oktober 1967.
Lägg märke till texten i annonsen: "Samer i samedräkt - fritt inträde".


En stor del av 1973 spelade jag med John Harrys. Orkestern
var fortfarande en trio. Medlemmar: Harry Berglund - dragspel,
sång och kapellmästare. Tommy Sällström - bas, sång. Roger
Lindqvist - trummor.


John Harrys utökades snart till en kvartett. Tillkom gjorde; Jan-Olof
Höglund - bas. Bosse Nyman - gitarr. Bosse slutade, efter honom kom
Leif Grahn också gitarr. Basisten Tommy Sällström hade dessförinnan
lämnat orkestern.


Spelade mycket på s.k. "GDV-danser". Vilket betyder Gammeldansens
vänner. Alltså mycket, vals, tango, schottis, polka, hambo mm.


Återigen på "mammas-gata". Folkets hus i Korsträsk, den 8 december
1973.


I december 1973 fyllde Forum i Älvsbyn 20 år. Detta firades genom
dans med tre Älvsbyorkestrar. Jag var vid detta tillfälle fortfarande
med i John Harrys. Men blev uppringd av kapellmästaren Rolf Åhman
en kort tid därefter. Frågan var kort och koncis: -"Vill du börja med oss?"
Och svaret lät inte vänta på sig: - "Naturligtvis!". Vikarierade en helg,
den 11 januari 1974. Började på allvar med "Roffes" den 8 februari 1974.
Första spelningen var en fredag på Torpgärdan i Boden. Kvällen därpå
spelade vi i Kåbdalis folkets hus. Sedan så rullade tåget igång.

Spelning på gamla kära Perudden i Svensbyn, som tyvärr brann

ner för ett antal år sedan.

 

John Harrys år 1975. T.v. står gamle basisten Tommy Sällström som
återkom till orkestern. Sittande, Harry Berglund, Stefan Engman
och Robert Öhman. Robert blev min efterträdare på trummor. Stefan
och jag möttes senare i livet när vi bildade OPUS från Piteå. Tommy
och jag har även spelat i Rolf Åhmans i början av 1990-talet, när
bandet gjorde en liten comeback.

(Tyvärr så hann jag aldrig vara med på nåt orkesterkort, under min
tid med John Harrys)


John Harrys har som synes funnits i olika konstellationer under årens
lopp. Så här tog sig bandet ut omkring 1977. Fr.v. Roland Henriksson,
Ebbe Ström (min gamle fanjunkare på I19 i Boden) Harry Berglund,
Sven-Olov "Soa" Andersson och Östen Berglund.

John Harrys blev så småningom en sextett. Sista spelningen gjordes

vintern 1986.

 

Det var den händelserika sommaren 1973. Rånaren Janne Olsson med kumpanen Clark Olofsson, tar fyra bankanställda som gisslan vid ett bankrån på Norrmalmstorg i Stockholm. I riksdagsvalet kämpar Palme och Fälldin om regeringsmakten. Gustaf VI Adolf insjuknar på sitt sommarresidens Sofiero, och förs i ilfart till lasarettet i Helsingborg där han så småningom avlider, den 15 september.

Många mil därifrån i Hortlax kyrka, lovsjungs sommaren av en grupp ungdomar i nionde klass. I den mest stämmningsfulla av alla psalmer, "Den blomstertid nu kommer." Efter betygsutdelningen skiljs vägarna, och dörren till en okänd men spännande vuxenvärld öppnas. I Norrbotten råder värmebölja, den varmaste juli på 100 år enligt massmedia. Haraholmshamnen invigs under stor pompa och ståt. Piteå kommunala musikskola i sina färggranna röda uniformer, underhåller under ledning av Curt Nilsson.

Sommaren 1973 är jag nybliven medlem i John Harrys trio från Älvsbyn. I Lillträsk camping görs debuten, och bakom sitt elektroniska dragspel på den minimala estraden kan man höra kapellmästaren Harry Berglunds sång: -"Varma dagar, invid Medelhavets strand, lilla Rose-Marie lilla Rose-Marie, där vi vandrade omkring i solvarm sand." Under kvällen bjuds danspubliken även på tango, hambo och schottis. Sven-Åke Andersson klädd i svart slokhatt, och i vanliga fall medlem i Älvsbyorkestern Leffes, är för aftonen inhyrd basist, istället för ordinarie Tommy Sällström som fått förhinder.

Musikanter kommer och går. Under en period återfinns basisten Jan-Olof Höglund, samt gitarristerna Leif Grahn och Bosse Nyman. Bosse kom att bli en god vän, som tyvärr gick bort i alltför tidig ålder. Jazzen var ett av våra gemensamma intressen. Och det här året -73, gick vi på jazzclub tillsammans, lyssnade bl. a. på Arne Domnérus, Georg Riedel, Janne Schaffer och Ola Brunkert. Jazzgitarristen Barney Kessel - Bosses favorit - avlyssnades på vinylskiva i finsoffan hemma hos honom på Hortlaxvägen. Musiken var alltid närvarande i våra möten, musik förenar ju som bekant. Harry är också borta, dragspelet tystnade för gott för snart 16 år sedan.

John Harrys trio utökas så småningom både till kvartett, kvintett och innan orkestern definitivt går i graven har man också blivit sextett. Harry präglas av ett stort och varmt brinnande spelmanshjärta, och trots diverse motgångar - sjukdomar, bilolyckor mm - fortsätter han sitt kall. En äkta och genuin speleman, med andra ord.

Inköp av nya scenkläder på KC i Piteå för 520 kronor. En skrikig och mycket djärv skjorta i orange, mörkblå kavaj, blå byxor och vita skor, och som kronan på verket en stor svart rosett. Den svarta "propellern" skulle säkert utan svårighet kunnat lyfta ett mindre sportflygplan. På Malmia i Kiruna en kväll i november håller kavajuslingen att ta kål på mig. Den känns alltför tajt och hämmar mina rörelser. Även den svarta propellern runt halsen gör livet surt, den fungerar närmare som en strypsnara, och om inget radikalt görs kommer jag att falla död ner, med ett fruktansvärt brak över mina trummor. Räddas det som räddas kan. Mitt mellan Twilight time och Only you, kastas den mörkblå kavajen på scengolvet, och min kroppstemeratur återgår så smått till det normala.

Yngve Forssélls från Skellefteå spelar samma kväll, fast på den större scenen. Med sina 24 veckor på Svensktoppen har deras, "Så gick det till när farfar var ung," blivit nästan av en landsplåga. Innan kvällen börjar hinner vi få en pratstund med sångaren Roger Johnson, som tillsammans med Elizabeth "Liz" Lundberg står för det vokala inslaget i orkestern.

Övernattning på hotell Ferrum. Upp tidigt på söndagsmorgonen. Längtar hem. De 40 milen tar nån timme, och vid hemkomsten finns inte mycket kvar av det gage på 250 kronor som jag fick i min hand föregående kväll. Nästa helg väntar spelning i Kalix, därefter Perudden i Svensbyn.

En fredag i december anordnas en jättebaluns på Forum i Älvsbyn, med anledning av deras 20 årsjubileum. Kvällen till ära bjuds publiken på dans till tre Älvsbyorkestrar, John Harrys, Leffes och Rolf Åhmans. Mellan klockan 21:00 till 01:00 kör banden så kallad "non-stop-dans."

Året 1973 avslutas med vattkoppor för min del. Ingen spelning under några helger, jag ser helt enkelt inte klok ut med alla röda och kliande utslag. Men jag slipper i alla fall glädjande nog den svarta propellern och den allt för varma kavajen. Tur i oturen så händer en våldsam bilolycka i södra Bredåker, när John Harrys orkester kolliderar med ett flertal älgar, på sin väg till en spelning i Kalixtrakten. Alla klarar sig nästan så gott som oskadda, utom kapellmästaren Berglund (John Harry) Han tvingas till en lång tids lasaretts vistelse. Och på grund av omständigheterna, upplöses orkestern på obestämd tid. 1975 har John Harrys utökats till kvartett, och spelar åter ute på dansbanorna. Men med nästan nytt manskap. Själv spelar jag sen 1974 i Rolf Åhmans, men det får bli en annan historia.

ROGER LINDQVIST


Sommaren 1973 började jag i John Harrys trio. Året därpå i januari
1974 blev jag trummis i Älvsbybandet Rolf Åhmans fram till orkesterns
upplösning 1982.