Lill-Babs inför sommarturnén 1972


Hänt i Veckan den 25 februari 1972.


38 år senare - den 26 juli 2010 - uppträder Barbro i TV-programmet
"Lotta på Liseberg". Snacka om en artist som fortfarande är "Still going
strong!"

Bild: Vecko Revyn den 9 november 1977.

Lill-Babs & Peter Kraus


Sextiofyra var Lill-Babs förlovad med Peter Kraus aus München. Paret
skulle göra en TV-show tillsammans i Tyskland och bröllopsryktena
florerade som bäst. Nu blev det inte så. En ung långbent trubadur vid
namn Berghagen såg till att vi fick behålla Barbro hemma.

------HÄNT I VECKAN den 5 september 1974----------------------------

Lill-Babs kär igen!


Annons ur Hänt i Veckan den 10 mars 1972.

LILL-BABS på släktträff - 1975




Bilden är unik. Året Runt har samlat Lill-Babs allra närmaste och käraste anhöriga. Fem generationer blev det. I åldrarna mellan 80 år och fem månader. Med nyblivna mormor Barbro som medelpunkt. Och oj vad det berättades släktminnen denna underbart soliga sommardag!

Mormors morfar Erik, 80 år (fast han ser ut som högst 60).
Mormorsmor Brita.
Mormor Barbro.
Mamma Monica.
Och så Jenny själv, som just har fyllt fem månader och egentligen är döpt till Jennifer, men dessutom heter Anna efter sin mormorsmor.

Minns gammelmormor
En utomstående tappar nästan räkningen när namn och generationer surrar i luften. Men Barbro håller rätt på dem allesammans och förklarar att hon minns gammelmormor Anna mycket väl.
-Hon var stor och tjock och brukade hålla ut sina knän så kjolen bildade som en liten hängvagga mellan dem, där hon brukade gunga sina kinkiga barnbarnsbarn tills vi somnade.

Mormor var tryggheten
Också Barbros mormor, som dog för några år sedan, betydde oändligt mycket för hela familjen.
-Mormor Stina var tryggheten nummer ett, säger Barbro. Alltid hade hon mat på bordet när man kom, det spelade ingen roll vilken tid på dygnet det var. Hela hon bestod av godhet och värme.
-Mormor hade en ko som hette Stjärna och det bästa hon visste var när jag satt och mjölkade Stjärna och sjöng "Lili Marlene" under tiden, minns Barbro. Och kom man till henne med sina problem fann hon alltid en lösning - ja, det är samma sak med mamma Brita förresten.
-Med Barbro också, säger Monica. För henne tycks  ingenting vara omöjligt.

Kvinnors styrka
Det är vad hon helst skulle vilja att Jenny fick i arv; mormor Barbros förmåga att reda sig i livet. Att aldrig ge upp. När man hör de här tre kvinnorna ur tre generationer sitta och prata förstår man varifrån Barbro Svensson har fått sin styrka och sin glädje. Varifrån familjens otroliga sammanhållning kommer från.
-Vi härstammar från bondesläkter både på fädernet och mödernet, förklarar Brita. I sådana familjer är det självklart att hålla ihop och det var mest kvinnornas sak att värna om sammanhållningen.
-De var starka, arbetssamma och envisa som synden. Och så är det nog än i dag.
För den vimsiga hjälplöshet som ibland betraktas som höjden av kvinnlighet fanns det inte mycket plats i det gamla bondesamhället.

Recept mot kriser
Men vad gör då kvinnorna i familjen Svensson när det krisar ihop ordentligt - för det måste det ju göra också för dem då och då?
-Brita möblerar om, säger Barbro och så brister hon ut i gapskratt.
-Jag glömmer aldrig synen när mamma kröp omkring med taffeln på ryggen en gång när det var särskilt illa ställt! Hon lade sig på alla fyra med en kudde på ryggen och så hasade hon in under taffeln och lyfte upp den kröp omkring i hela rummet tills hon fått den dit hon ville.
-Sen när krisen var över, satte hon tillbaka allt på sin gamla plats igen.

Barbro för sin del sätter igång med storstädning när hon är ledsen eller orolig. Monica gråter och städar. Men det inträffar sällan, förklarar hon. Hon är överlycklig med sin värld just nu - med sin Kent och sin Jenny och sitt hem i Sollentuna.
-Vänta du, säger Barbro, vänta tills du blir lika gammal som mamma. Då har du flyttat många skåp!
För Jenny utgör saken inget problem. När hon tycker att livet blir för besvärligt gallskriker hon. Fast inte just nu. Just nu ligger hon belåtet och snusar på mormorsmorfars arm medan syrenerna doftar och smörbollarna nickar.
Medan Lill-Babs sätter sig vid morfar Eriks orgel och spelar "Var hälsad sköna morgonstund".


Fr. v. Barbros mor Brita. Till höger; Barbro med lilla barnbarnet
Jenny i sin famn.
-------------------------------------------------------------------------

Året Runt den 11 augusti 1975.


Simon Brehm - Lill-Babs upptäckare

SIMON BREHM (1921-1967) har gått till historien som Järvsötjejen Barbro Svenssons upptäckare. Trots att "Big-Simon" (som han även kallades) hade en framgångsrik karriär som basist i bl a Charlie Normans och Arne Hülphers orkestrar, så blev han rikskänd som Lill-Babs mentor och manager. Simon Brehm var också orkesterledare med eget band, som syntes i TV-rutorna i början av 1960-talet när han som kapellmästare medverkade i Hylands hörna. Brehm grundade skivbolaget "Karusell" där han i sitt stall hade många av den tidens kända artister.

Artikeln som följer hittade jag i den numera avsomnade socialdemokratiska veckotidningen "Frihet" från året 1953. Där berättas utförligt om "Big-Simon" Brehms orkester, där bl a den norske tenorsaxofonisten Bjarne Nerem ingick. Jag vill även passa på att nämna i sammanhanget, att tenorsaxofonisten Allan Lundström från Piteå, också varit medlem i samma orkester, dock inte inte vid denna tidpunkt.

/Roger Lindqvist.





Simon Brehms skäggprydda kvintett. Från vänster Bjarne Nerem,
norrman och tenorist; Simon själv, bas som alla vet; Gunnar "Röjarn"
Nyberg, trummor; Åke Ejemo, piano; och "Micke" Flagstad, liksom
Bjarne tenorist och norrman. Skäggen ingår så att säga i uniformen.

Jazzfans inbillar sej att jazz och dansmusik är begrepp som ska åtskiljas. Spela jazz, det är nånting det. Men spela dansmusik - det är, o hemska ord, "kommersiellt". Ett ord som i jazzfansens mun är ett skällsord, likvärdigt "jönsigt". Men fans som resonerar så kan ofta inte skilja god jazz (estradjazz) från dålig, med den lustiga konsekvensen att dom hurrar sej hesa åt dålig "jazz" men rynkar på näsan åt god "dansmusik".

Men jazz är dansmusik. Det var den från början - då fanns det ingen annan form av jazz än dansjazz - och det kommer den att förbli. Trots mängden av estradjazz (= experimentell jazz och noveltyjazz) är det mesta som spelas dansant jazz. Och det är så publiken i stort sett vill ha jazzen. (När fansen talar om dansmusik contra jazz menar dom dansant schlagermusik och glömmer all annan jaxx än spisarjazzen). Jazz är vidare populärmusik. Att försöka putta in den under en annan rubrik är inte bra för jazzen.

Låt oss nu övergå till Simon Brehm. "Big Simon" är naturligtvis medveten om att han spelar den form av populärmusik som kallas dansjazz. Han spelar kommersiellt - men han spelar jazz, fin jazz! Ni har säkert hört hans inspelning av "Lady Be Good" nyligen, med kul bopsång av honom själv. Vad är den plattan om inte kommersiell? En viss typ av jazz utförd med ingen annan avsikt än att roa. Och där har ni "Big Simon" själv som i ett nötskal: en viss typ av jazzmusiker som vill roa publiken....

Simon Brehm bopfrälstes 1947 och drog in på gamla Salle de Paris (numera Embassy Club) med ett som det hette bopband. Det skrevs vackra saker i jazzspalterna, bop var på modet och spisarpubliken njöt (tjöt). Själv påstår Simon att han inte alls spelade så mycket bop på den tiden som folk inbillar sej - i alla händelser trodde danspubliken det och uteblev därifrån. Och eftersom inget aldrig så litet danshak kan existera på jazzfans måste Simon gå. Han for utomlands och gjorde stor lycka i Schweiz och Danmark med samma musik han sprack på härhemma.


Kapellmästaren - radiokåsören - tidningsskrivaren - inspelningschefen
"Big Simon" Brehm. Hans kvintett har det gemensamt med flertalet
numerärt små toppband att den arrangerar sin musik under repetit-
onerna, utan att "notera".

Vad nu då - skulle schweizare och danskar vara mer jazzminded än svenskar? Inte alls. Men i Schweiz och Danmark motades inte danspubliken bort av jazzfansiga skribenters "djuplodningar" i den brehmska jazzen. Där togs den brehmska jazzen för vad den var och alltjämt är: kul och kommersiell populärmusik m/jazz! Och i den mån hans jazz behövde få sina vassa kanter avslipade - och det är klart att den behövde det, Simon var ju ganska nyfrälst - slipade han av dom. Sen dess har han frilansat, d.v.s. turnérat och ströspelat. Skrivit en jazzspalt här. Radiokåserat en stump där. Och så småningom kommit upp på popularitetstoppen igen, vilket bevisas bl. a. av att han i höst efterträder Thore Ehrling på Bal Palais. Den sjätte juli bussar kvintetten till Hamburg för att på band inspela några jazzprogram för ett tyskt radiobolags räkning.

Efter en knapp vecka återvänder den till Sverige för att fortsätta turnérandet, som började när sommaren sprack ut och fortsätter praktiskt taget varje dag tills Bal Palais slår upp porten mot Kungsgatan i höst. Brehms kvintett spelar en mycket modern bopinfluerad dansjazz utan grälla överdrifter i effekterna. I den mån effekterna överdrivs är det för - ja, för att göra en viss effekt (som hans bopsång i "Lady Be Good"). Tempona är alltid lagom - lagom hastiga, lagom långsamma, lätta att dans efter. Även om helhetsintrycket är "kommersiellt" så är detaljerna i musiken nästan alltid av mycket hög jazzklass. Det som skiljer kvintetten från exempelvis Putte Wickmans sextett och The Swingin´Swedes (som tidigare behandlats på denna plats) är inte så mycket en olika uppfattning om - eller snarare utförande av - jazz.

Det är i stället:
1) Simons svaghet föryttre originalitet. Han och hans musiker har t.ex. skägg. Bandets sammansättning är två tenorer plus tre komp (till helt nyligen tenor, trombone och tre komp);

2) kvintettens påtagliga förtjusning i kultis och latin-amerikanska rytmer;

3) kvintettens scenprogram. Kvintetten har med stor omsorg inövat och finputsat ett fyrti minuters underhållningsprogram som kallas "Önskejazzbiten", som trivsamt parodierar och spexar med radioprogram med både jazz och annan musik i. Kul underhållning "för hela familjen" (egentligen inga alls eftergifter åt jazzfansen);

4) Simons känsla för vad reklam och publicitet är värda. I "parkerna" delar han ut önskelappar som publiken får begära sina favoritmelodier på. Dom som får sina önskningar uppfyllda "belönas" med grammofonskivor - naturligtvis av märket Karusell, där "Big Simon" är inspelningschef!

Vet ni att det finns på tok för många jazzorkestrar i Sverige? I folkparkerna turnérar mer än hundratjugo band! Flertalet av dom är inte särskilt märkvärdiga förstås, och får inte heller full sysselsättning. Men det beror kanske mindre på deras jazz- och dansmusikaliska brister än på bristen på s.k. scenprogram. Eller på att scenprogrammet är så förskräckligt dåligt. Sen folkparkerna slopat dansbiljetterna och inte längre får några inkomster direkt från dansbanorna fordrar dom i allt större utsträckning att orkestrarna ska bjuda på en stunds underhållning som det är nånting med. Därför är den brehmska kvintettens popularitet i sommar mycket större när den lämnar en "park" än när den kom. Och när den kom hade den kanske inte alls engagerats för scenprogrammets skull utan därför att den är en bra och populär jazz- och dansensemble.

När bilderna till den här artikeln skulle tas for Gillsäter och jag med kvintetten i Simons Volkswagenbuss till en nöjesplats norr om Stockholm. Vi var inte säkra på vägen utan måste stanna vid ett fik och fråga oss fram. Ett gäng militärer på motorcyklar frågade om samma sak på samma ställe, och när Simon hörde det stack han ut skägget genom bilfönstret och hojtade:
-Häng efter oss, killar, så kommer ni dit ni ska!

Och så slingrade sej karavanen fram till nöjesplatsen, och det var väl ingen människa under tretti år i det samhället som inte märkte att "här kommer Big Simon´och hans grabbar". Simon har en viss förmåga att synas lång väg, men han gör det inte alls på något skrytsamt sätt. Nöjespappan mötte vid dansbanan.
-Hej!
-Hej!
-Hur dags ska vi köra scenprogrammet?
-Njaa...Vi ska inte ha någe scenprogram, tror jag, sa nöjeschefen.
-Ska ni inte? sa Simon med stor besvikelse i rösten. Varför det? Det brukar dom tycka är kul.
-Ja - vi måste ha in så mycket som möjligt på dansbanan. (Det här var en nöjesplats med låg entré men med dansbiljetter).
-Hur lång tid tar det?
-Fyrti minuter.
-Nä, nä, nä, sa nöjespappan. Det har vi inte råd med.

Simon verkade fullständigt förkrossad. Men till slut lyckades han tigga sej till att få dela ut önskelappar så att publiken kunde få höra några av sina favoritmelodier - med åtföljande "prisutdelning" av Karusellplattor. Då sken han opp. Och så spelade kvintetten flitigt och trivsamt och publiken  sa:
-Simons killar spelar fint....


Det kan vara ganska kallt på dansbanornas musikestrader om kväll-
arna. Danspubliken kan ta på sej yllekoftor och rockar och kappor,
men musikerna måste spela i sina ofta mycket eleganta uniformer.
Ett sätt att hålla fingrarna varma demonstrerar "Micke": stickade
muddar. Bakom: Bjarne.


Jazzbanden måste vara på plats i god tid för att plocka i ordning sina
prylar och värma opp sej. Batteristen har dom flesta grejorna att hålla
reda på. Men pianisten är det mest synd om - han går alltid och ängslas
för pianot.


Förr reste småbanden sällan buss, ibland tåg men oftast i personbil.
Och en aldrig så stor och rymlig bil förefaller liten och trång när utom
musikerna instrument och väskor med spelkostymer, pyjamas och
tandborste skulle samsas om utrymmet. Nu börjar orkestrarna skaffa
sej såna här småbussar. Förr kunde det ta en timme att stuva in grej-
orna i en bil på bästa sätt - nu är det bara: in med dom och iväg.
Mellan 750 och 1.000 mil per månad kommer Simons buss att avverka
under turnén.
-------------------------------------------------------------------------------
Sammanställt av Roger Lindqvist.


LILL-BABS på turné - sommaren 1974


FOLKPARKSSOMMAREN 1974 stod hon där igen. Trots sin 20:e
sommar som hela Sveriges Lill-Babs, med uppträdanden från Ystad
till Haparanda, såg hon lika oförskämt ungdomligt fräsch ut. Det är
nästan som om man ville ta henne i sin famn och hålla kvar henne
för alltid!

Foto: Tidningen SE
Text: Roger Lindqvist.


LILL-BABS gästar Piteå - 1987

Piteå Tidningens rubrik till denna artikel om Barbro "Lill-Babs" Svensson lyder som följer:

-PAJKASTNING - INGENTING FÖR BARBRO SVENSSON-

.....men en levande landsbygd slåss hon för


Kasta paj mot löneministern - det är inte Barbro Svensson intresserad av. Däremot kastar hon sig gärna i diskussion om hur landsbygden ska räddas.
-Vi måste ställa upp till mans, över partigränserna. Alla idéer som kan hålla landsbygden levande är bra idéer, understryker hela Sveriges Lill-Babs.

Det brinner fyra stearinljus i stugan. På ett skrivbord står tre inramade färgfoton av barnen och barnbarnen. Och i en glasvas spirar säsongens sista självplockade blomster. Att Barbro Svensson befinner sig hundra mil hemifrån, i Piteå, är en sanning med modifikation. Detta är hennes hem. Hennes andra hem i alla fall; Hotellrum, stugor och kryp-in litet varstans i vårt avlånga rike. Det gäller alltså att få med sig en liten, men ändock, familjär inramning på resorna. Det är precis så som Barbro Svensson vill ha det.
-Jag vistas så långa stunder i den här miljön, säger hon och sveper med handen över stugans innandöme. Så ljus, familjebilder och blommor hänger alltid med för att skapa harmoni.

INLEVELSE
Lill-Babs show gästar alltså Piteå. Musiken ska ljuda i dagarna fem och Barbro Svensson tar sig an uppdraget med samma inlevelse och glädje vi är vana att spåra i hennes sfär.
-Jomenvisst, säger hon (utan att få den där naturliga norrländska knycken, sin norrländska härkomst till trots), jag vet att Charlie Norman varit här i Piteå före mig. Herr Norman firade 50-årsjubileum som artist i våras, fyller vi på.....
-Jag har 15 år kvar till ett motsvarande jubileum. Det är klart att jag siktar dithän. Motivationen finns kvar. Absolut. Även om det är slitigt, men vilket jobb är inte det?

UTAN TAGGAR
"Löneministern" och "kasta paj" nämnde vi om i ingressen. Vaddådå? Jo, saken härrör från ett uttalande löneminister Bengt K.Å. Johansson gjorde, apropå Barbro Svenssons sångframträdande när 4 oktober-rörelsen manifesterade mot löntagarfonderna.
-Lill-Babs kvitter och propagandamiljonerna kan inte dölja att de militanta fondmotståndarna har gjort moralisk bankrutt, sa minister Johansson. Lill-Babs tar emot citatet utan utfällda taggar.
-Jag vill inte inleda någon pajkastning. Jag lever i ett fritt land, och är fri att tänka och tycka vad jag vill, säger hon och avrundar ämnet.

KAMP FÖR LANDSBYGDEN
Då talar Barbro Svensson hellre och gärna om kampen för landsbygden.
-I den frågan har jag lyckats få ungdomsförbundens ordföranden överens. Jag rodde nyligen ut med dem i den berömda ekan i Harpsund. Vi diskuterade frågan och det rådde en bred och rörande enighet. Lill-Babs är involverad i projektet "Hela Sverige ska leva", med målsättning att skapa förutsättningar för glesbygdens fortlevnad. Jag känner starkt i den frågan. Jag är ju själv från en landsbygd (Järvsö i Hälsingland). Det går aldrig att nog framhålla vikten av att folk tar initiativ, tänker till och kommer med idéer i syftet att skaffa fram jobb. Varje litet frö som kommuner, landsting och näringslivet kan omsätta i arbetstillfällen är viktigt, säger Barbro och berättar om två storstadspoliser som flyttat ut på landet, för att börja sy kläder som duon saluför på marknader. Och ta det här med data. Det går ju minst lika bra att upprätta sådan verksamhet i glesbygden, tycker hon.


-Jag är ljusoman, säger Barbro Svensson. Ett antal stearinljus och en
bukett självplockade blommor hjälper till att sprida stämmning i stugan
i Piteå. Lill-Babs är mån om att skapa hemtrivsel i de krypin som blir
hennes hem under åtskilliga turnédygn.

FRISK ARTIST
Idag är Lill-Babs en frisk artist. Det har hon inte varit det senaste året.
-Jag har dragits med en efterhängsen muskelinflammation i kroppens alla muskelfästen. För en tid sedan blev jag kvitt problemet. Det gav mig chansen att återuppta ett års skrinlagd motion. Inflammationen har även hindrat mig från alla dansnummer i showen. Det har gjort ont att jobba. Men jobbat har jag. Och ingen tycks ha märkt något. Osökt kommer Barbro Svensson in på sitt svåraste framträdande under alla dessa år i underhållningsbranschen.
-Det var samma kväll Simon Brehm dog, 1967 (Barbros personliga manager och allt-i-allo). Jag genomförde showen med detta besked i bakhuvudet, inför en ovetande publik. Jag lyckades hålla masken ända fram till sista låten. Då bröt jag samman och tack och lov lät arrangörerna ridån falla med en gång. Det var oerhört. Hemskt.


Vila, vad är det? undrar Lill-Babs. Vid sidan av sången sköter hon
mycket pappersgöra. Och göra finns det alltid mycket av. Inramade
färgfotografier av barnen och barnbarnen finns alltid med på resorna.

INGEN RYMNING
I mars nästa år fyller Lill-Babs 50 år! (Medge att ett utropstecken väl hör hemma här). Hon lovar att inte rymma från kalaset - som många nyblivna 50-åringar har en tendens att göra.
-Nej, nej, jag ser fram emot 50-årsdagen, försäkrar Barbro Svensson, trebarnsmamma och mormor fyra gånger om, innan hon går ut på toaletten och konstaterar att det flytande sminket runnit ut och kladdat ner hela väskan.
-Det betyder tur, säger hon och bekräftar beskrivningen om att se allt från den positiva sidan.
---------------------------------------------------------------------------------------
Text: Jan Westerberg. Foto: Nils Ögren.

Piteå Tidningen den 7 oktober 1987.


Lill-Babs på BD-festligheter - 1956

Skellefteå med omnejd har möjlighet att roa sig storstadsmässigt under hela utställningstiden. Nöjesvirveln snurrar för fullt alla kvällar. Bakom arrangemangen står Barnens Dag, som svarar för alla arrangemang som publiken bjuds på utöver själva BD-festlighetrna de tre sista dagarna.

På länets största dansbana har ung och gammal möjlighet att svänga sina ben alla kvällar och dansa efter de mest skilda orkestrar, från Simon Brehms svängiga jazzrytmer till Lindvalls rejäla hemvävda toner. Big Simon och Lill-Babs inleder orkestrarnas rad och sparkar igång redan öppningsdagenskväll, d.v.s. i kväll. På fredag blir det lite mer hemmabetonat, då svarar Yngve Forsséll och hans grabbar för musiken. De avlöses på lördag av internationella Henry Hansens orkester som också svarar för ett scenprogram. Acke Kärrs orkester spelar också på lördag och för de hemvävda tonerna svarar Lindvalls och Åkes trio.

Onsdag den 18 är Big Simon åter tillbaka och han spelar även på torsdag. Yngve Forssélls orkester svarar för musiken första "BD-dagen" och på lördag turas Forssélls och Union-orkestern om på moderna dansbanan och Lindvalls och Jonne Berggrens svarar för gammeldansens musik. Samma orkestrar spelar avslutningsdagen. De flesta orkestrarna är ju gamla bekanta. Den enda nya är faktiskt Henry Hansens orkester, som fått mycket bra kritik. Den långe gänglige kapellmästaren Henry Hansen medverkar i de flesta numren under scenprogrammet. 10-mannaorkestern lär vara en av de flottaste som uppträtt på våra breddgrader.


Lill-Babs Svensson sjunger med Big Simon och hans
orkester på BD-festligheterna i Skellefteå.


Golden Gate-kvartetten medverkar också under festligheterna.

---------------Norra Västerbotten den 12 juli 1956.--------------------

Lill-Babs på PAN i Skellefteå - 1959




Barbro "Lill-Babs" Svensson


I min samling av gamla filmstjärne och idolbilder, hittade
jag denna bild på en ung Barbro Svensson.


Lill-Babs och Kjell Kaspersen - 1971


Veckotidningen Hänt i Veckans omslag den 15 oktober 1971.
Vårdnadstvist om gemensamma dottern Kristin.









"Lill-Babs klubb" - Pite Havsbad 1965


LILL-BABS gästade Piteå sommaren 1965. Pianisten Gunnar
"Helmer Bryd" Svensson spelade - Lill-Babs sjöng!


Lill-Babs - 1977


En alldeles färsk bild av glada Lill-Babs tagen på Djurgården i Stock-
holm en dag i maj. Hon är spänstig, håller sig i form och underhåller
den grundkondition hon skaffade när hon friidrottade hemma i Järvsö.
-------------------------------------------------------------------------------------
Expressen den 30 maj 1977.
Foto: Olle Wester.

Bröllopsparet Svensson / Kaspersen - 1969



Piteå Tidningen den 19 mars 1969.

Lill-Babs på dottern Malins dop


Aftonbladet 1967.

Lill-Babs - 1962


Hemmets Veckotidning 20 april 1962.

Lill-Babs - 1972




Lill-Babs - 1961

Än en gång kommer här en liten grej om Lill-Babs. Denna gång figurerar hon i en reklamannons om sin kommande medverkan i veckotidningen "Vi Damer". Årtalet är 1961.


Svensk Damtidning den 22 juni 1961.


Lill-Babs - 1979


Lasse Lönndahl, Siw Malmkvist, Lill-Babs och Svante Thuresson.



Expressen den 21 oktober 1979.

Lill-Babs/Simon Brehm

Orkesterledaren och musikern Simon Brehm avled hastigt den 11 februari 1967, endast 45 år gammal. Simon Brehm som mest var känd som basist, debuterade faktiskt som gitarrist och pianist redan 1938. Men det var kontrabasen som blev hans signum. Simon Brehm var också skivbolagsdirektör, på det egna bolaget "Karusell". Simon har också skrivit in sig i musikhistorien, för sin upptäckt av Järvsöflickan Barbro Svensson. Barbro eller "Lill-Babs", som blev hennes artistnamn, hade en tät kontakt med sin manager och beskyddare. Därför kom Simon Brehms hastiga och oväntade död, som en chock för den populära sångerskan. Genom deras nära förhållande, uppkom också tal om att Simon Brehm skulle vara far till Lill-Babs dotter Monica. Vilket kom att visa sig endast byggde på illvilliga och osanna rykten. För den breda allmänheten, blev "Big Simon" känd över en natt, när han 1962 var kapellmästare för husbandet i Hylands hörna. Som basist och kapellmästare, fortsatte han i TV-rutan i tre säsonger. /Roger Lindqvist.


Fr.v. Britta Svensson, Lill-Babs och Lars Berghagen vid Simon Brehms
jordfästning i Danderyds kyrka. Artikeln hämtad ur Expressen februari
1967.


"Royal Swingers" - 1946. Fr.v. Thore Swanerud, Per-Erik Sparrings,
Simon Brehm, Bertil Fryklund, Och Åke "Stan" Hasselgård.
(Om klarinettisten Hasselgård finns en hel del att berätta - men det
får bli en annan gång).


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0