Roger Lindqvist

Bilden är unik. Året Runt har samlat Lill-Babs allra närmaste och käraste anhöriga. Fem generationer blev det. I åldrarna mellan 80 år och fem månader. Med nyblivna mormor Barbro som medelpunkt. Och oj vad det berättades släktminnen denna underbart soliga sommardag!

Mormors morfar Erik, 80 år (fast han ser ut som högst 60).
Mormorsmor Brita.
Mormor Barbro.
Mamma Monica.
Och så Jenny själv, som just har fyllt fem månader och egentligen är döpt till Jennifer, men dessutom heter Anna efter sin mormorsmor.

Minns gammelmormor
En utomstående tappar nästan räkningen när namn och generationer surrar i luften. Men Barbro håller rätt på dem allesammans och förklarar att hon minns gammelmormor Anna mycket väl.
-Hon var stor och tjock och brukade hålla ut sina knän så kjolen bildade som en liten hängvagga mellan dem, där hon brukade gunga sina kinkiga barnbarnsbarn tills vi somnade.

Mormor var tryggheten
Också Barbros mormor, som dog för några år sedan, betydde oändligt mycket för hela familjen.
-Mormor Stina var tryggheten nummer ett, säger Barbro. Alltid hade hon mat på bordet när man kom, det spelade ingen roll vilken tid på dygnet det var. Hela hon bestod av godhet och värme.
-Mormor hade en ko som hette Stjärna och det bästa hon visste var när jag satt och mjölkade Stjärna och sjöng "Lili Marlene" under tiden, minns Barbro. Och kom man till henne med sina problem fann hon alltid en lösning - ja, det är samma sak med mamma Brita förresten.
-Med Barbro också, säger Monica. För henne tycks  ingenting vara omöjligt.

Kvinnors styrka
Det är vad hon helst skulle vilja att Jenny fick i arv; mormor Barbros förmåga att reda sig i livet. Att aldrig ge upp. När man hör de här tre kvinnorna ur tre generationer sitta och prata förstår man varifrån Barbro Svensson har fått sin styrka och sin glädje. Varifrån familjens otroliga sammanhållning kommer från.
-Vi härstammar från bondesläkter både på fädernet och mödernet, förklarar Brita. I sådana familjer är det självklart att hålla ihop och det var mest kvinnornas sak att värna om sammanhållningen.
-De var starka, arbetssamma och envisa som synden. Och så är det nog än i dag.
För den vimsiga hjälplöshet som ibland betraktas som höjden av kvinnlighet fanns det inte mycket plats i det gamla bondesamhället.

Recept mot kriser
Men vad gör då kvinnorna i familjen Svensson när det krisar ihop ordentligt - för det måste det ju göra också för dem då och då?
-Brita möblerar om, säger Barbro och så brister hon ut i gapskratt.
-Jag glömmer aldrig synen när mamma kröp omkring med taffeln på ryggen en gång när det var särskilt illa ställt! Hon lade sig på alla fyra med en kudde på ryggen och så hasade hon in under taffeln och lyfte upp den kröp omkring i hela rummet tills hon fått den dit hon ville.
-Sen när krisen var över, satte hon tillbaka allt på sin gamla plats igen.

Barbro för sin del sätter igång med storstädning när hon är ledsen eller orolig. Monica gråter och städar. Men det inträffar sällan, förklarar hon. Hon är överlycklig med sin värld just nu - med sin Kent och sin Jenny och sitt hem i Sollentuna.
-Vänta du, säger Barbro, vänta tills du blir lika gammal som mamma. Då har du flyttat många skåp!
För Jenny utgör saken inget problem. När hon tycker att livet blir för besvärligt gallskriker hon. Fast inte just nu. Just nu ligger hon belåtet och snusar på mormorsmorfars arm medan syrenerna doftar och smörbollarna nickar.
Medan Lill-Babs sätter sig vid morfar Eriks orgel och spelar "Var hälsad sköna morgonstund".


Fr. v. Barbros mor Brita. Till höger; Barbro med lilla barnbarnet
Jenny i sin famn.
-------------------------------------------------------------------------

Året Runt den 11 augusti 1975.

Piteå Tidningens rubrik till denna artikel om Barbro "Lill-Babs" Svensson lyder som följer:

-PAJKASTNING - INGENTING FÖR BARBRO SVENSSON-

.....men en levande landsbygd slåss hon för


Kasta paj mot löneministern - det är inte Barbro Svensson intresserad av. Däremot kastar hon sig gärna i diskussion om hur landsbygden ska räddas.
-Vi måste ställa upp till mans, över partigränserna. Alla idéer som kan hålla landsbygden levande är bra idéer, understryker hela Sveriges Lill-Babs.

Det brinner fyra stearinljus i stugan. På ett skrivbord står tre inramade färgfoton av barnen och barnbarnen. Och i en glasvas spirar säsongens sista självplockade blomster. Att Barbro Svensson befinner sig hundra mil hemifrån, i Piteå, är en sanning med modifikation. Detta är hennes hem. Hennes andra hem i alla fall; Hotellrum, stugor och kryp-in litet varstans i vårt avlånga rike. Det gäller alltså att få med sig en liten, men ändock, familjär inramning på resorna. Det är precis så som Barbro Svensson vill ha det.
-Jag vistas så långa stunder i den här miljön, säger hon och sveper med handen över stugans innandöme. Så ljus, familjebilder och blommor hänger alltid med för att skapa harmoni.

INLEVELSE
Lill-Babs show gästar alltså Piteå. Musiken ska ljuda i dagarna fem och Barbro Svensson tar sig an uppdraget med samma inlevelse och glädje vi är vana att spåra i hennes sfär.
-Jomenvisst, säger hon (utan att få den där naturliga norrländska knycken, sin norrländska härkomst till trots), jag vet att Charlie Norman varit här i Piteå före mig. Herr Norman firade 50-årsjubileum som artist i våras, fyller vi på.....
-Jag har 15 år kvar till ett motsvarande jubileum. Det är klart att jag siktar dithän. Motivationen finns kvar. Absolut. Även om det är slitigt, men vilket jobb är inte det?

UTAN TAGGAR
"Löneministern" och "kasta paj" nämnde vi om i ingressen. Vaddådå? Jo, saken härrör från ett uttalande löneminister Bengt K.Å. Johansson gjorde, apropå Barbro Svenssons sångframträdande när 4 oktober-rörelsen manifesterade mot löntagarfonderna.
-Lill-Babs kvitter och propagandamiljonerna kan inte dölja att de militanta fondmotståndarna har gjort moralisk bankrutt, sa minister Johansson. Lill-Babs tar emot citatet utan utfällda taggar.
-Jag vill inte inleda någon pajkastning. Jag lever i ett fritt land, och är fri att tänka och tycka vad jag vill, säger hon och avrundar ämnet.

KAMP FÖR LANDSBYGDEN
Då talar Barbro Svensson hellre och gärna om kampen för landsbygden.
-I den frågan har jag lyckats få ungdomsförbundens ordföranden överens. Jag rodde nyligen ut med dem i den berömda ekan i Harpsund. Vi diskuterade frågan och det rådde en bred och rörande enighet. Lill-Babs är involverad i projektet "Hela Sverige ska leva", med målsättning att skapa förutsättningar för glesbygdens fortlevnad. Jag känner starkt i den frågan. Jag är ju själv från en landsbygd (Järvsö i Hälsingland). Det går aldrig att nog framhålla vikten av att folk tar initiativ, tänker till och kommer med idéer i syftet att skaffa fram jobb. Varje litet frö som kommuner, landsting och näringslivet kan omsätta i arbetstillfällen är viktigt, säger Barbro och berättar om två storstadspoliser som flyttat ut på landet, för att börja sy kläder som duon saluför på marknader. Och ta det här med data. Det går ju minst lika bra att upprätta sådan verksamhet i glesbygden, tycker hon.


-Jag är ljusoman, säger Barbro Svensson. Ett antal stearinljus och en
bukett självplockade blommor hjälper till att sprida stämmning i stugan
i Piteå. Lill-Babs är mån om att skapa hemtrivsel i de krypin som blir
hennes hem under åtskilliga turnédygn.

FRISK ARTIST
Idag är Lill-Babs en frisk artist. Det har hon inte varit det senaste året.
-Jag har dragits med en efterhängsen muskelinflammation i kroppens alla muskelfästen. För en tid sedan blev jag kvitt problemet. Det gav mig chansen att återuppta ett års skrinlagd motion. Inflammationen har även hindrat mig från alla dansnummer i showen. Det har gjort ont att jobba. Men jobbat har jag. Och ingen tycks ha märkt något. Osökt kommer Barbro Svensson in på sitt svåraste framträdande under alla dessa år i underhållningsbranschen.
-Det var samma kväll Simon Brehm dog, 1967 (Barbros personliga manager och allt-i-allo). Jag genomförde showen med detta besked i bakhuvudet, inför en ovetande publik. Jag lyckades hålla masken ända fram till sista låten. Då bröt jag samman och tack och lov lät arrangörerna ridån falla med en gång. Det var oerhört. Hemskt.


Vila, vad är det? undrar Lill-Babs. Vid sidan av sången sköter hon
mycket pappersgöra. Och göra finns det alltid mycket av. Inramade
färgfotografier av barnen och barnbarnen finns alltid med på resorna.

INGEN RYMNING
I mars nästa år fyller Lill-Babs 50 år! (Medge att ett utropstecken väl hör hemma här). Hon lovar att inte rymma från kalaset - som många nyblivna 50-åringar har en tendens att göra.
-Nej, nej, jag ser fram emot 50-årsdagen, försäkrar Barbro Svensson, trebarnsmamma och mormor fyra gånger om, innan hon går ut på toaletten och konstaterar att det flytande sminket runnit ut och kladdat ner hela väskan.
-Det betyder tur, säger hon och bekräftar beskrivningen om att se allt från den positiva sidan.
---------------------------------------------------------------------------------------
Text: Jan Westerberg. Foto: Nils Ögren.

Piteå Tidningen den 7 oktober 1987.