Roger Lindqvist

Piteå Tidningen den 11 november 1977.

-------------------------------------------------------------------------------

Jag har alltid varit väldigt filmintresserad. Detta gjorde att jag besökte

Piteås tre biografer - SAGA, RÖDA KVARN o METROPOL - vid många

tillfällen. Idag är de alla borta. Men i vår galleria uppstod senare "reliker"

efter de en gång så välkända biograferna. Och som jag alltid sagt:

- "Film är alltid bäst på bio!".

 

Vad såg vi på televisionen juldagen för exakt 28 år sedan? Kolla så får du svaret!

Han hette Bamse, och bodde ute på Sjukhemmet i Öjebyn. Bamse och jag lärde aldrig känna varandra, men jag mötte honom vid flertalet tillfällen, när han tidiga morgnar började sina arbetspass ute i skogen. Bamse hade ett rykte om sig att vara vädigt egensinnig. Bamse var definitivt ingen som man "körde" med hur som helst, det gällde för den eventuelle föraren, att gå försiktigt fram. Inte så att han gjorde någon illa, tvärt om, men Bamse var (vad jag kan förstå) en mycket känslig fyrfota herre, som hade speciella önskemål. Och vem har inte det? Bamse fungerade inte bara som en häst med otrolig råstyrka, han var också en terapeut på sitt eget lilla sätt, för de patienter som dagligen åkte med ut till den närliggande skogen för avverkning. Bamse hade två personer som han kom speciellt bra överrens med. Alex Lindgren och Roland Nyström, fungerade som Bamses alltiallo. Och nåde den som försökte ändra på detta, isåfall fick han/hon bittert erfara detta av herr Bamse vid något lämpligt tillfälle. Tyvärr så finns Bamse inte kvar längre. I samband med avvecklingen av jord/skog, så såldes han. Inte så långt därefter så dog han. Kanske på grund av sorg efter flytten från sitt stall på Sjukhemmet. /Roger Lindqvist.




"Ardennerhästen Bamse hugger i av alla sina krafter när han drar
lasset som skogsgänget har fällt och samlat ihop. Alex Lindgren,
arbetsförman, håller säkert i tömmarna".



"Det är morgon i skogen och snön faller dunlätt ner på den

upptrampade skogsstigen som huggarlaget långsamt vandrar

fram längst. Gänget med sina röda hjälmar och gröna skydds-

kläder är åtta patienter från Öjeby sjukhem tillsammans med

vårdarna Roger Olofsson och Kurt Öhman. De är på väg till tre

timmars skogsarbete - eller tre timmars terapi i den friska

luften, om man så vill".

-------------------------------------------------------------------------------------

Piteå Tidningen den 12 april 1986.

Foto: Nils Ögren.

"Syskonen Hans och Christina Skarin driver Perudden - ett populärt

ställe som inte enbart är en danslokal".

"Sedan 1957 har familjen Skarin drivit dansstället Perudden.
Fram till 1973 var det pappa Yngve som bar huvudansvaret.
Nu är han borta och barnen Christina och Hans har tagit över.
Från början jobbade Christina ensam, men snart insåg hon att
brorsans hjälp var nödvändig.  Båda varvar jobbet som dans-
arrangörer med andra uppgifter.
-Perudden är ett deltidsjobb, säger syskonen Skarin.

Perudden var ett inneställe långt före ordet "inne" var uppfunnet. Här

har många generationer dansant ungdom tillbringat lördag efter lördag.

Publiktillströmmningen har naturligtvis varierat, men Perudden har behållit

greppet om publiken. Bra orkestrar är det enda som duger. Danspubliken

i 18-20-årsåldern är mycket kräsen. Publikbortfallet märkbart de gånger

man väljer mindre kända orkestrar. Trots vissa svårigheter har Skarins

lyckats boka flera populära moderna band. Max Fenders, Schytts, och

Polarna med Jörgen Edman, för att nämna tre exempel. För att få erkända

orkestrar gäller det att vara ute i god tid med bokningar. Alla populära

band är fullbokade inte bara 1976 utan även 1977.

 

Orkestergagerna har skjutit i höjden under senare år. I början på 60-talet

fick man en topporkester för tusenlappen. 1972 kostade ett band i svensk-

toppsklass 3.000 kronor. Idag måste man punga ut med 7.400 kronor för

Yngve Forssélls orkester. Max Fenders är 400 kronor billigare. Marginalerna

blir allt snävare men det hindrar inte att Christina och Hans jobbar vidare i

branschen. Båda har vuxit upp i nöjes-och dansmiljö och vill inte gärna släppa

kontakten".

------------------------------------------------------------------------------------

Piteå Tidningen den 14 oktober 1975.

 

"Senator Edward Kennedy var mycket jäktad när han på fredagen
besökte Kiruna och Luleå. Men innan han skulle gå ombord på planet
gav han en improviserad presskonferens där han sa sig vara impone-
rad av den svenska sjukvården".
------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 18 september 1971.

"Kung Gustaf VI Adolf avled 20:35 i går kväll på Helsingborgs
lasarett. Nu sörjs han av miljoner svenskar. De minns en plikt-
trogen och intresserad monark som växte in i det moderna
svenska samhället".

---------------------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 16 september 1973.

Onsdagen den 30 maj 1973 gästades Parken i Skellefteå av gruppen New World. Med sig i bagaget hade man hits så som, "Sister Jane" och "Tom Tom Turn Around". På dansbanan spelade Alexander från Umeå.



Följande topporkestrar gästade Parken sommaren 1973: Jan Öjlers,
Thor-Erics, Christers, Sven-Ingvars, Pelles (med Christer Sjögren),
Magnus, Tonix, Jigs, Five Teddys, Johnny Cutz, Max Fenders, Yngve
Forssélls, Alexander, Lindqvistarna, Nils-Emils, Cedermarks, Björksta-
pojkarna, Mixers, Kjell Kamsjö, Grethes, Sigge Greggorssons m. fl.

-----------------------------------------------------------------------------
Norra Västerbotten den 29 maj 1973.

 

"Sven och Gunnar Wiklund bor båda i Stockholmstrakten. Sven är pappa

till Gunnar. Men det är inte alltför ofta far och son träffas. Åtminstone

inte sommartid då Gunnar flänger runt och underhåller i folkparkerna.
Onsdagskväll möttes Sven och Gunnar helt apropå. Bakom scenen
i stadsparken i Piteå. -"Nä men se farsgubben" sa Gunnar. "Vad i hela
friden gör du häruppe?"

-Jag har åkt hit för att träffa dig" sa Sven. Men då överdrev Sven en
smula. Saken är nämligen den att pappa Wiklund befinner sig här uppe
för att hälsa på tjocka släkten. Han har bott många år i Luleå (där Gunnar
för övrigt är född), men är ursprungligen Pitebo. Numera bor han i Farsta
utanför Stockholm.

-Jag tänkte åka hem för ett par dar sedan, men då såg jag i tidningen att
Gunnar skulle till parkkvällen i Piteå. Kul att träffas grabben, det händer
inte alltför ofta, sa pappa Wiklund".


"2.500 personer kom till årets första parkkväll. Många hade naturligt-
vis sökt sig till parken för att lyssna på Gunnar Wiklund".

-------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 30 juni 1972.

Sommaren 2004 gjorde vi en avstickare ut på Öhn, beläget 6 kilometer nordväst om Srömsund i norra Jämtland. Ute på Öhn bodde författaren, poeten mm Beppe Wolgers från 1968 fram till sin död 1986. Efter Beppes död så öppnade hans familj ett museum, som kort och gott döptes till "Beppe-muséet". Naturligtvis så stannade jag till där, och när jag i entrén mötte Beppes dotter Camilla, så kom samtalet igång. Samtalet kom att handla om hennes far, hans liv och verk, och jag berättade om de minnen som jag hade från min barndom, gällande Beppe. Hon blev glad och hedrad, och berättade i sin tur litegrann om sin berömda pappa.


Julhelgen 1972 syntes sagofarbrorn Beppe i TV-rutan. För det blev han
mycket hyllad, åtminstone av alla de barn som troget följde hans
program i rutan.

1974 låg Björn Skifs och Blå Blus högst upp på de amerikanska topplistorna, med låten "Hooked on a Feeling". Redan 1968 gjorde sångaren B.J Thomas en inspelning av samma låt. 1972 var det Jonathan Kings tur att göra en inspelning, och det var också han som "hittade på" - "Ooga-chaka, Ooga-chaka". Tilläggas kan också att det är Mark Jamos som står som kompositör till detta välbekanta stycke.

 

Mars/april 1974.

Skådespelaren Edvin Adolphson (1893-1979) var en av svensk films största stjärnor under många år. I många av de roller han gjorde, spelade han "förste älskare". Han var en period gift med Dramatenaktrisen Harriet Bosse. Som en gång varit gift med August Strindberg. Adolphson var far till sångaren och trubaduren Olle Adolphson
(1934-2004) och till skådespelerskan Kristina Adolphson-Josephsson. En av hans sista roller blev "Markurells i Wadköping" inspelad 1969. I "Hemsöborna" inspelad 1966, gjorde han rollen som den mustige Pastor Nordström. Edvin Adolphson drabbades av blindhet, men fick tillbaka en del av sin syn några år före sin död 1979.


Piteå Tidningen den 6 mars 1973.

Idag stundar det till Nobelprisutdelning. Kungafamiljen finns där som alltid. 1972 såg saker och ting lite annorlunda ut. Vår nuvarande kung var kronprins, hans gamle farfar, Gustaf VI Adolf, som för övrigt passade på att fylla 90 år den 11 november, var fortfarande kung. 1972 var hans näst sista år i livet. I augusti året därpå, 1973,dog han på Helsingborgs lasarett, efter en tids sjukdom. I november 1972 avled även prinsessan Sibylla, vår nuvarande kungs mor. Även kungens farbror, prins Bertil, är borta. Han avled i januari 1997.


"En varm applåd från kronprinsen. Det är många som vill ge honom
en applåd tillbaka. Kronprins Carl-Gustafs sätt att leda utdelningen
av de olika Nobelprisen väckte den allra största beundran hos de in-
bjudna och TV-publiken".


"Kung Gustaf Adolf har gjort till vacker sed att ge varje Nobelpristagare
några personligt värmande och uppskattande ord vid utdelningen. Kron-
prins Carl-Gustaf tog sig också god tid. Här överlämnar han han priset
till Heinrich Böll".


"Längst fram vid podiet, på förgyllda stolar, satt fr. v. prins Bertil,
prinsessan Christina, kronprins Carl-Gustaf och prinsessan
Margaretha av Danmark. Fattade och samlade märktes ändå att
sorgen vilade tungt över dem".


"Kung Gustaf Adolf som spridit sådan glans och glädje över Nobel-
festerna genom åren orkade inte denna gång. Förkylningen och sorgen
band honom vid sjuksängen, läkarna hade beordrat absolut vila. Även
om kronprins Carl-Gustaf genomförde sin stora debut med bravur fanns
våra tankar hos den gamle monarken söndagen den 10 december. Men
som alltid kände kung Gustaf Adolf att han inte ville svika och bjöd därför
in Nobelpristagarna med familjer till Stockholms slott. På så sätt fick
han ändå en personlig pratstund med forskarna och författaren som just
nu befinner sig i världens rampljus".

Hämtat ur Hänt i Veckan den 21 december 1972.

En ung 15-årig pojke, Charles Zelmanovits, försvinner i november 1976 spårlöst efter en ungdomsdans i Pitholmens sporthall. Försvinnandet får först sin lösning den 19 september 1993, då ett kranium och diverse skelettdelar återfinns på Pitholmsheden av en privatperson. Fyndet visar sig vara den sedan 1976 försvunna femtonåringen Charles. Patienten på Säters sjukhus, Thomas Quick, erkänner i förhör att han dödat Charles Zelmanovits. Genom detta erkännande, döms han så småningom för mord vid Piteå Tingsrätt den 16 november 1994. Senare så tar Quick tillbaka sitt erkännande.

1981 jobbade jag en tid tillsammans med Charles bror Frederick. En gång kom vi att prata om hans brors mystiska försvinnande. -"Jag minns att jag hörde en massa upprörda röster från köket, en tidig söndagsmorgon", berättade Frederick. Sen  när jag undrade vad som stod på, så sa man att Charles inte kommit hem efter skoldansen". -"Ja, de är det enda jag vet", avslutade Frederick Zelmanovits, märkbart tagen efter pratstunden. Frågan man då osökt ställer sig, är Thomas Quick en av de värsta seriemördare vi haft i detta land, eller är han enbart (som många experter tror) endast en mytoman? /Roger Lindqvist.



Piteå Tidningen den 15 november 1976.

..........................................................


Piteå Tidningen den 17 november 1976.

............................................................


Piteå Tidningen den 18 november 1976.

...........................................................


Piteå Tidningen den 19 november 1976.

.......................................................


Den 16 november 1994 döms Thomas Quick för mordet på
15-årige Charles Zelmanovits vid Piteå Tingsrätt. Erkännandet
har han nu tagit tillbaks. Men en viktig fråga återstår - är Thomas
Quick en bestialisk seriemördare, eller endast en mytoman?

.................................................................................

Arvet efter direktören Rudolf Wallstén som avled 1967, blev så småningom en rättssak. En okänd son dök plötsligt upp, Thomas Rudolph, och allt ställdes på ända. Detta föranledde att advokat Leif Silbersky besökte Piteå sommaren 1971. Som alla Pitebor vet vid det här laget, så slutade tvisten till Thomas Rudolphs favör. Thomas bytte sedan efternamn till Wallstén, och är idag en framgångsrik företagare i Piteå.




"Framlidne Rudolf Wallstén hade skrapat ihop många miljoner under
sin levnad. Nu tvistar arvingarna om guldet. Två processer är på gång".

"Än är inte striden slut om kvarlåtenskapen efter framlidne

mångmiljonären Rudolf Wallstén i Piteå. På måndagen hölls

en förberedande förhandling inför tingsrätten i Piteå där

tvistigheter råder om 1,4 miljoner kronor som Rudolf Wallsténs

son, Thomas Rudolph, ytterligare kräver ur dödsboet. Kravet

riktar sig om de övriga sammanlagt 15 personer. Thomas Rudolph

inlämnade genom sin advokat en stämmningsansökan redan den 22

april 1969 och sedan har advokater och experter arbetat med utred-

ningar. Någon förlikning har inte kommit till stånd. Inför rätten på

måndagen enades parterna, tillsammans med rättens ordförande,

om att huvudförhandling skall ske första veckan i december månad.

Inte nog med detta. I slutet av denna månad tas en process upp om

cirka 400.000 kronor där Thomas Rudolph och dödsboet efter framlidne

Frans Wallstén är parter".

"Kändisadvokaten Leif Silbersky är ombud för svarandesidan som
krävs på 1,4 miljoner. Inalles är 15 personer på denna sida".


"Fru Sigrid Fjelkner, född Wallstén är med i skaran av
syskon och syskonbarn som tillhör svarandesidan. Hon
mötte upp på måndagen".

Piteå Tidningen den 15 juni 1971.
Foto: PT.Text: Sven Meyer.

Mitt allra första minne gällande adventskalendern i TV, härrör från julen 1965. Och jag tror med bestämdhet att Pekka Langer medverkade. Men den bästa genom alla tider är ju naturligtvis "Teskedsgumman" från 1967, med Birgitta "Götapetter" Andersson som gumman, och Carl-Gustaf Lindstedt som hennes något buttre äkta hälft. Teskedsgumman har ju under åren repriserats några gånger, julen 1976 bland annat. I adventskalendern 1971, hette huvudrollsinnehavarna Carl-Gustaf Lindstedt och Claire Wikholm. Den frodige Carl-Gustaf är borta sedan 1992, medan Claire Wikholm fortfarande syns både på vita duken och även i TV-rutan ibland. Claires senaste filminsats, var i "Vi hade i alla fall tur med vädret del 2". Om än kritiken inte var så där direkt nådig, så är fru Wikholm ändå still going strong.


Piteå Tidningen feb. 1971.

Kanske den största TV-händelsen under hela året, var ju julafton. Men det var långt före alla betalkanalers tidevarv. Julen 1976 bjöd bl.a. på Trazan Apansson och Banarne. Kalle Anka hade sin givna plats liksom julkalendern. Teskedsgumman med Birgitta Andersson - första gången sänt 1967 - visades i repris det här året. En annan jultradition var Karl-Bertil Jonssons julafton. En saga av tecknaren Per Åhlin och humoristen mm Tage Danielsson, som också fungerade som berättare. Vidare så sändes Nygammalt med Bosse Larsson, och med det alltid lika närvarande Bröderna Lindqvist från Östersund. Så mellan intaget av julgröt, jultomtar och julklappar, kastades ett och annat öga på dumburken. Julen 1976 firades hos min moster och hennes man i Blåsmark, med hela tjocka släkten närvarande. Jag vet - för allt finns på film. Köpte nämligen min första ljudfilmskamera denna jul. Ja, jag liksom gav den till mig själv i julklapp. Så hela den här julhelgen gick i filmandets tecken. Det händer ibland att vi tar fram och kollar, och det är en konstig känsla att åka tillbaks sådär en 30-33 år bak i tiden.



JULAFTONEN 1976.

Urklipp ur Hänt i Veckan den 19 december 1974.

Det gamla Piteå som det en gång tog sig ut. En nära på exotisk upplevelse, med sina kullerstensbelagda gator, små trånga pittoreska gränder, och till en tid i vår stad som vi idag endast kan återuppleva genom ett besök  på stadens museum.


Bussparkeringen på nuvarande Sundsgatan. Året 1951.
Foto: Rune Höglund.


Uddmansgatan 7. året 1951. Foto: Rune Höglund.


Malmgatan på Norrmalm fotograferat från öster, året 1951.
Foto: Rune Höglund.

Lördagen den 10 april 1971.