GÄÄÄÄÄSP...
Skottdramat i Göteborg diskuteras livligt i en TV nära mig för tillfället. Politiker, polis, lärare, massmedia samt en mor med två tvillingsöner. Icke heller att förglömma en viss Janne Josefssons närvaro. Samtalet handlar om unga invandrarkillar med mord i blicken, som istället för att leva i samhället, har valt att framleva sina liv utanför den samhälleliga gemenskapen. Frågan om varför detta kan ske, sätter i gång mina gäspreflexer. Oro i förorterna, bomber, bilar som sätts i brand, stenkastning mot räddningstjänst och polis. Listan kan göras lång...jag har hört det tidigare.
Jag har en känsla att massmedia och politiker "trollar" bort verkligheten väldigt ofta. Man idkar självcensur för att inte kränka vissa grupper i samhället. Inte alls bra! Det bästa är att ta tjuren vid hornen, och ta av filttofflorna och solglasögonen och blicka ut över det VERKLIGA Sverige. Då först kan man göra ett ärligt försök att lösa problemen. Ursäkta, nu måste jag gäspa igen...GÄÄÄÄÄSP...
Roger.
Ett land i förfall
Efter att ha sett SVT:s Uppdrag granskning igår, så ställer jag mig frågan: håller fina gamla Sverige bli ett land i förfall? Håller det helt enkelt på att gå förlorat? Psykiskt sjuka ligger på gatan och skriker ut sin ångest. Sprutnarkomaner och hemlösa lever i ett totalt förfall. Gruppvåldtäkter på värnlösa kvinnor, där överfallet läggs ut på nätet. På gatorna regerar kriminella gäng, vars enda språk är automatvapen. Så sent om igår, dödades två unga män i Göteborg, flera andra skadades. Våldet har nog kommit för att stanna, är jag rädd. Och våra handlingsförlamade politiker bryr sig inte nämnvärt. Terroristexperten Hans Bruun suckade djupt när han intervjuades i SVT häromkvällen. Terrorgruppen IS fortsätter att rekrytera unga sk "svenskar" till Syrien.
- IS ligger många steg före oss, säger en uppgiven Hans Bruun.
- Vi härhemma har inte ens startat, säger han. Vi befinner oss än endast på startplatsen.
Vid den ICA-butik där jag bor, satt det häromdagen två tiggare. Kanske inte så konstigt i dessa tider, när hela Piteå stad har tiggare på strategiska platser. Fattigdomen är sedan länge utrotad här i landet. Men den ligger ändå och lurpassar, känns det som. Man kan inte låta bli att undra. Det är nåt som är allvarligt fel.
Roger.
Historieintresserade farbröder
Leif Lidman, en av de historieintresserade farbröderna. Loppiskungen är
ett annat ord som används när Leif kommer på tal. I ca tjugo år basade
han över verksamheten i Badhusparken, där loppmarknad har anordnats
varje lördag under sommaren.
varje lördag under sommaren.
Under 2014 fick vi tillfälle att anordna en bildutställning, dels i Piteå-Tidningens foajé, men även i Gallerians konsthall. Gubbarna som låg bakom var Leif Lidman, Ulf Lindlöf och jag. Ulf gick tyvärr bort i november, vilket kastade en sorgens skugga över det hela.
I februari 2014 satt vi tre tillsammans i det sk tidningshuset ute på Framnäs.
På bilden ses fr v Leif Lidman och Ulf Lindlöf sittande t.h.
På bilden ses fr v Leif Lidman och Ulf Lindlöf sittande t.h.
Dagboksanteckningar 1974
Tisdagen den 5 mars 1974
Bosse N. och jag gjorde ett besök på Club Napoleon igår. Vi lyssnade på Piteå Big Band samt Arne Domnérus band, med Bengt Hallberg, Janne Schaffer, Georg Riedel, Claes Rosendahl och Ola Brunkert. Spelningen började halv nio och vi var hemma ca halv ett på natten. Ikväll skall vi lyssna på dom också, men då på Christinasalen.
Spelade i Luleå i fredags, och på Norrmalmia dagen därpå. Fullsatt på båda ställena. Träffade några bekanta på Norrmalmia, däribland en kusin.
Roger.
Trumgympa
Trumgympa för min onda axel...
PT-medarbetare
Tre fd medarbetare på Piteå-Tidningen, fr v journalisten Sven Lindholm, fotografen
Nils Ögren samt typografen Kurt Landström.
Hans G. Pettersson, yrke: pressfotograf
En rätt så ung och nybliven fotograf på Piteå-Tidningen, Hasse Pettersson.
Fotografen Hans G. Pettersson och journalisten Sven Lindholm på arbetsplats reportage i mitten
av 60-talet. Hans G. är sonens svärfar, och när vi träffas brukar jag be honom berätta ur sitt minst
sagt händelserika yrke, som varade i många år. Så sent som idag möttes vi över en kopp kaffe.
Brunbrända gossar
Far och son i 27-gradig värme blickande ut över Atlanten.
I en liten vrå av paradiset
I en vrå på balkongen i 26-gradig tropisk värme umgås jag med författarinnan Kerstin Ekman.
Beautiful Sunday
Jag sjöng i vissa av de band jag spelade i. En av låtarna hette "Beautiful Sunday" som sångaren Daniel Boone en gång låg på hitlistorna med. Idag har det varit en mycket underbar Söndag. Vi har grillat, druckit kaffe och umgåtts med Ante, Carro, Norah, Malte, Lis, Hasse, Robban och Max. Alltså "Sunday, Sunday beautiful day..."
Var är Putin?
Putin den förskräcklige.
Putin har inte synts till på över en vecka. Detta har skapat vilda rykten världen över. Är han sjuk? Är han död? För mig rent personligen så bryr jag mig inte ett dugg. Det här är en man som jag inte alls litar på. Putin är en i en lång rad högt uppsatta ryska ledare, som skapat både oro och osämja i världen.
I vårsolens glans
Saknar än så länge åtkomst till alla mina bildmappar, därför så får jag väl blogga på en höft så länge.
I dag har vi umgåtts med Ante, Carro, Norah, Malte, Anna och Tobbe. Vi har suttit vid grillen och mått som prinsar och prinsessor. Barnbarnen har fått sitt lystmäte i att åka och köra skoter. Härligt vårväder, detta i kombination med nära och kära, som gör livet värt att leva.
Roger.
Jailbird Singers
Jailbird Singers.
En timmes musikdokumentär i SVT2 med legendariska Jailbird Singers i fokus. Intressant till sån grad, att jag glömde att andades under programmet. Kul att lyssna till Tore "Masen" Eliassons berättelse om hur det hela en gång tog sin början. Tore Eliasson är i dag den enda efterlevande medlemmen i trion. Sångaren Tony Granqvist, och gruppens upphovsman, avled i cancer strax efter sitt bröllop 1965. Basisten Åke "Korpen" Jonsson, gick bort 1998. Kul att även Anders Burman och Börje Ekberg fanns med i programmet. De två herrarna grundade skivbolaget Metronome i slutet av 40-talet. Anders Burman finns inte heller kvar i livet.
Roger.
Fortsatt tekniskt strul...
Efter en härlig solig vecka på Gran Canaria, blev jag sjuk så fort vi landade på Kallax i Luleå. En rätt så besvärande influensa gjorde mig fjättrad vid sängen. I dag känns det faktiskt lite bättre. Bloggandet har fått träda tillbaka pga fortsatt strul med datorn. Men jag fortsätter som vanligt när jag fått pli på utrustningen.
Roger.
Datorn fortfarande på sjukhuset...
Det haltar sig fram med mitt bloggande. Jag har fortfarande min dator hos sonen som i mån av tid hjälper sin far. Elisabeths laptop har varit som en räddare i nöden, men den har också vissa sjukdomssymtomer, som hämmar bloggandet. Så än har jag inte kommit igång, med de där 100 procenten som jag så gärna vill. Nu på fredag så åker jag och Robert till Gran Canaria på en vecka. Jag har fortfarande smärta i min arm, och när jag ringde dr. Blom igår, så ville han ge mig ännu en omgång av inflammationshämmande piller. Jag fick en injektion för ca tre veckor sen, den har inte hjälpt till fullo. Det gör så pass ont, att jag har vissa problem med att klä mig. Medicinförrådet växer undan för undan. Häromdagen var det återigen dags att hämta ut mera piller. Sedan många år så har jag haft problem med mina fötter. Det har gjort...
Nää, nu stoppar jag min hälsohistoria mitt i en mening. Det ger ändå ingenting. Hoppas att ni alla mår bra därute. Terrorn verkar ju krypa oss allt närmare, och jag ber till högre makter, att vi så småningom ska få ett slut på våldet och det meningslösa mördandet. Mina barnbarn ska ju växa upp i den här världen, och jag får ångest när jag ser hur illa det verkar.
Roger.
Februarimörker...
I takt med stigande ålder, så har januari och februari börjat bli för mig två månader som jag definitivt kunde vara förutan. Jag har varit omringad av snö, mörker och kyla. I bland upplever jag detta som en ofrivillig fängelsevistelse. Fredagen den 20 februari åker jag och en av skäkatönerna till Las Palmas. Jag längtar efter ljus och värme.
Min dator är fortfarande på sjukhus. Sonen har tagit den under sitt beskydd, och även räddat alla mina foton, tack och lov. I nuläget använder jag Elisabeths laptop, som inte heller är så värst kurant. Jag finns ju även på facebook, där jag tycker till då och då om världsläget. Kan för tillfället inte ladda ner några bilder som jag är van att göra. Dessa sex år med bloggen, har gjort att jag får abstinens och nära nog klättrar på väggarna när jag inte har möjlighet att skriva. Att uttrycka sig har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Min onda vänstra arm ställer fortfarande till problem. Det känns ändå som om smärtan har lättat en lite pytteaning. I dag har Ante och Danne ätit pitepalt hemma hos oss. Gott som alltid!
Meningen var att jag skulle skriva en liten biografi över skådespelerskan Signe Hasso. Men mitt i skrivandet hände så detta med armen och datorn. Vi får väl se var vi landar.
Roger.
Dator- och armhaveri...
En olycka kommer som bekant inte ensam. Under hösten 2014 så har min ena arm varit nära på totalt oduglig att handskas med. Ja, den började redan för cirka ett år sen, att ställa till problem. Men sen så har det gått åt fel håll. Vaknade på morgnarna av en ilsken värk, som så smått försvann under dagen. Jag trodde att det skulle bli bättre. Men ack så fel jag hade. Så småningom så stegrade sig problemet, så pass att jag började få allvarliga problem att klä mig. Varje ogenomtänkt rörelse, däckade mig totalt. Inflammation trodde doktorn. Jag knaprade Pronaxen i två omgångar. Men värken den fortsatte att göra livet besvärligt. Vid senaste besöket fick jag en kortisonspruta. Detta hände för en vecka sen. Men värken den håller i sig.
Min dator mår inte eller så bra. Därför så har jag inte kunnat blogga. Och att sitta för länge vid datorn, med min onda arm går inte eller. Sonen ska få göra en undersökning av datorn ikväll. Just nu så använder jag hustruns lilla laptop. Men jag kommer tillbaka, så fort molnen börjar skingra sig.
Roger.
- Det fria ordet -
Thomas Mattsson, chefredaktör och ansvarig utgivare på Expressen.
Marcus Birro, författare, debattör och bloggare.
Efter terrorattentatet i Paris har många publicister, journalister fördömt det som hände. Det är inte bara ett terrorattentat mot den franska satirtidningen Charlie Hebdos, utan även ett attentat mot det fria ordet, säger man. Nåt som jag definitivt instämmer till hundra procent i. En av dem som starkt fördömt det hela, är även Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Det intressanta med Mattsson, är att han utan pardon avskedade Marcus Birro på grund av hans stora frispråkighet. Marcus Birro hade vid några tillfällen i sin krönika, haft åsikter om Islam och muslimer. Birro blev genast utsatt för allehanda repressalier, där även ett tiotal mordhot ingick, både mot honom personligen, men även mot hans familj. Nåt större stöd fick han inte. Han blev istället både utlämnad och förföljd för sitt sätt att vädra sina åsikter, i ett land som vi väl alla fått lära oss är fritt och i allra högsta grad demokratiskt.
Roger Lindqvist.
-----------------------------------------------------------------------
Bilder: Expressen och Aftonbladet.
Jokkmokks Jokke
TJOSAN!
Ondskan har talat
Att sprida ett Guds budskap genom en Kalashnikov är för mig obegripligt!
Det är med avsky jag tar del av den terrorattack som utfördes i dag vid lunchtid i centrala Paris. Tolv döda och flera svårt skadade. Vem heller vilka som utfört dådet är man fnv inte till hundra procent på det klara med, men man gissar att det är en grupp av ISIS-män som utfört det skamliga dådet. Satir till döds - kan man kanske kalla det. Vår egen Lars Wilks lever sen några år under direkta dödshot, detta sedan han publicerade profeten Muhammed som rondellhund för ett antal år sedan. Ska då det fria ordet få stryka på foten? Svaret är NEJ! Orden är och skall förbli fria!
