Roger Lindqvist

Fd rektorn vid Piteå kommunala musikskola, Curt Nilsson, har avlidit. Med början 1968-69 fick jag trumlektioner en gång i veckan i min skola. Curt Nilsson, var min första lärare. Han var också den som lärde mig grunderna. Gång på gång så predikade han att en trumslagare skall spela distinkt, eftersom - som han sa - det är trummisen som utgör stommen i orkestern. "Det är du som bestämmer, Roger" brukade han också säga.

 

Trumpet var Curts huvudinstrument. Men han behärskade inte bara trumpeten, han spelade också andra blåsinstrument. Vid en konsert på Christinasalen spelade Curt bl a på ett "kohorn". Curt Nilsson var en av de musikaliska ledarna i kommunala musikskolan i Piteå. I den stora blåsorkestern på ca 60 personer, stod Curt alltid längst fram och dirigerade. Han fanns med på alla våra spelningar som vi gjorde, han fanns med på turnéer m.m.

 

Sommaren 1973 åkte vi till Stockholm. Där skulle vi både marschera och ge konserter på Solliden Skansens allsångsscen. Olle Björklund var konferencier den gången. 1974 åkte vi till Östtyskland där vi gav utomhuskonserter. Jag minns också att vi gjorde ett radioframträdande. I hamnstaden Rostock gjorde vi en spelning inför 80.000 personer. Vi spelade också på en nattklubb till sent på natten. Då vi kom hem medverkade vi i TV-programmet Musikresan, som sändes i början av augusti samma år.

 

1976 gick resan till Jugoslavien. Där gjorde vi direktsänd TV som gick ut över hela landet. I samma program medverkade Cramé baletten från Stockholm. Vi solade oss och badade vid Adriatiska havet om dagarna, och spelade varje kväll.

 

1983 ringde Curt Nilsson till mig och ville ha mig som trumlärare i musikskolan. I dag ångrar jag att jag avböjde. När han hörde min tveksamhet så sa han: - Jag vet vad du går för, Roger. Det klarar du bra. Men som sagt, jag sa nej. För ca ett år sedan så mötte jag Curt på Coop i Piteå. Det första han sa var: - Visst är det trumslagarn? Han sa också att han brukade läsa det jag skrev i lokaltidningen. Vi pratade om det som varit, sedan sa vi adjö till varandra. Detta möte blev alltså det allra sista.

 

VILA I FRID, CURT.

 Din fd trumelev, Roger.

 

 

 

 

Det finns vissa små "krumelurer" därute i verkligheten, som man ibland inte blir riktigt klok på. Häromdagen korsades min väg av en sådan "krumelur". Efter en stunds diskussion sa han: - Jaså, är du en "sån ?" Detta i och med att jag tyckte annorlunda i en fråga. Nää, så där kan man bara inte tycka och tänka. Så här tycker jag, sa han föraktfullt. Jag känner mig stolt över den jag är, och att jag står på rätt sida, sa han som avslutning.

 

Denna "krumelurfarbror" var en sådan person som tydligen trodde att hela universum kretsade omkring honom. Och han gav även sken att han minsann satt inne med alla kloka svar som berörde livet, världen, och politiken. Ja, hade jag frågat honom om vart Jimmy Hoffa tagit vägen så hade "krumelurfarbrorn" säkert haft ett svar på detta också.

 

Det enda respons jag gav honom var när jag ställde en motfråga: - Hur ser en sådan där "sån" ut? Då blev "krumelurfarbrorn" alldeles tyst. Sedan dess har han lyst med sin frånvaro.

 

Det jag djupt ångrar, är att jag glömde fråga honom vem som mördade Olof Palme.

 

 

Roger Lindqvist - som känner sig trött på alla "krumelurfarbröder".