Värmen fortsätter
Hortlax måndagmorgon, kl 07.16: 27,7 grader. Imorgon tisdag: 30 grader, onsdag, 27 grader.
Onsdag 11 juli 2012
Trädgårdsgatan 3C Piteå
Vår första gemensamma adress: Trädgårdsgatan 3C Piteå, 1978. Fyrtio år, tre söner och fyra barnbarn senare, står vi utanför porten där allt en gång började. 1978 jobbade vi båda på Furunäsets sjukhus. Elisabeth i Centralköket, jag på vaktmästeriet/ transportcentralen. Den 1 juni 1979 flyttade vi in i en två på Furuberget, Munksund. Den 1 september 1982 flyttade vi till Hortlax. Den 1 september 2012 flyttade vi in i en lägenhet i centrala Hortlax. Den 1 september 2038 flyttar vi till ett äldreboende i samma by? Några år därpå flyttar vi "över gränsen?".
Med blicken vänd mot havet
Den 7 juli 2012.
På väg mot Malå - 8 juli 2012
Telefonstolpar från förr kantade vägen mot Malå.
Närbild!
Mitt möte med en sekatör
Jag hjälpte Andreas på hans tomt i dag. När jag skulle klippa bort några kvistar från en häck med min sekatör, så kom lillfingret i vägen. Följden blev att jag blödde som en gris, från ett stort jack i fingret. Åkte in till akuten på lasarettet i Piteå, där man skickade mig vidare till Hortlax hälsocentral för att sy. Fyra styng blev slutresultatet av mitt möte med sekatören. Trumslagarfingrarna måste ju vara i gott skick innan spelningen i Umeå. Farbror doktorerna (de var två stycken, AT-läkare samt en sjuksköterska) som lovade att mitt lilla finger skulle återhämta sig innan den aktuella dagen.
Nu har jag hamnat i ett smått moraliskt dilemma; pga mitt sekatör-möte, så kan jag ju inte diska. Elisabeth mottog nyheten med ett cool leende.
Du tunga värld...
Den 3 juli 2012 verkade jag tycka att världen kändes allt bra tung. För att riktigt understryka min negativitet inför det tunga, så gjorde jag bilden svartvit, texten fick samma sorgsna färg, dvs svart.
Äsch... ryck upp dig, Rogge! PS. Elisabeth brukar kalla mig för Rogge eller Roggan.
Herr Lindqvist med picknickkorgen
Foto: Roger Larsson - 1 juli 2018.
Den här mannen kommer senare att bli staty mitt i centrala Piteå. Undrar hur många duvor som kommer att skita på honom?
En piprökande farbror
Sommaren 1975 köpte jag en pipa. Varför vet jag inte. Men jag gjorde det i alla fall. Rökte, gjorde jag också. Men det blev inte nån fortsättning. I stället så snusade jag i ett par år, tills den dagen då jag resolut bestämde mig för att aldrig ner använda tobak. Det är 18 år sedan sista snusen.
Estonia /1994
Av de 989 personerna som fanns ombord så omkom 852 stycken. Av de svenska passagerarna omkom 501 av de sammanlagt 552 ombord från Sverige.
Onsdagsmorgonen den 28 september, 1994, ca 6.40, stod jag på busstationen i Piteå och väntade på min buss som skulle ta mig till Sjukhemmet i Öjebyn. När jag stod där, så började en chaufför i en annan buss att berätta för mig vad som hade hänt. Till en början så tyckte jag att han sa "Östersund". Men väl inne i bussen så var det en bekant som förklarade att det var en olycka ute i Östersjöns farvatten.
Samma morgon hade jag en fruktansvärd värk i ryggen. Jag var helt enkelt tvungen att be en av mina arbetskompisar, Harry Nilsson, att skjutsa hem mig. När jag kom hem så satte jag på TV:n som sände hela den dagen. Jag minns att min pappa också kom förbi mig en stund. Den där värken, visade sig senare vara njurstensbesvär. Två dagar före olyckan fyllde jag 37 år.
Äntligen, Lasse Kronér är tillbaka
Lasse Kronér är tillbaka i TV-rutan. Äntligen! Han pekades ut på felaktiga grunder av en besviken fd flickvän. Han dömdes inte i en domstol. De som förkunnade domen var bl a Aftonbladet och Expressen. Så fungerar vårt rättssamhälle idag, 2018. Bedrövligt! Rena rama medeltiden.
En tröst i regnovädret
Den 26 juni 2012 var det regn och rusk i Hortlax. För att trösta mig själv så blev det glass och jordgubbar. Livet blev betydligt lättare att leva.
Släktträff vif Hortlaxvägen
Tisdagen den 26 juni 2012 hade vi släktträff vid Hortlaxvägen. Om jag ska vara ärlig, så råkade det bara bli så. Till vänster Andreas blå VW, till höger Dannes vita Volvo 740 och vi i vår Volvo 850.
Vi väntar på Rapport
Hattudden
Foto: Roger Lindqvist
När farfar flög som en skadeskjuten kråka
Den 18 juni 2013 åkte vi in till Piteå med barnbarnet Norah. Vi besökte bl a Badhusparken där det fanns en jättestor ruschkana. När Norah hade åkt flera gånger ville hon att farfar också skulle ta sig en åktur. Dumt nog! Ni kan se mina randiga strumpor strax innan avfärden. Elisabeth satt på en parkbänk och kollade in vad som hände. Så småningom tog jag fart och åkte iväg. När jag tog mark flög jag som en skadeskjuten kraxande kråka och föll pladask ner i marken så det dammade om det. När jag så småningom kom till sans, så hade jag sand i min mun. Jag spottade och fräste, medan Norah och hennes farmor inte visste om de skulle skratta eller gråta. Till slut när jag stod upp på mina darriga ben, och borstade sand och jord från mina kläder, började de två damerna att skratta. Det var då jag bestämde mig för att aldrig åka denna helvetes-grej någonsin mer. Det var med andra ord en nära-döden-upplevelse.
Land du välsignade
Land, du välsignade, tag min sång!
Gjut, din ande i orden!
Giv, att den ljuder fullkomnad en gång
Sången om landet i Norden
Sången om sjumila skogar och sjö
slätter, som skördar oss bära
Midnattsol och midvintersnö
Sverige, till ära, Sverige!
Land, du välsignade, tag mitt verk!
Dig min strävan jag vige!
Signa min tanke och armen stärk
Främst bland de främsta jag stige
Allt när min bana jag ändat har
Sjunkit till skuggorna neder
Stolt må man minnas, att svensk jag var
Sverige till heder, Sverige!
Text: Elisabeth Björklund musik: Ragnar Althén /1923
Foto: Roger Lindqvist
Vid havet
Kvällen före midsommarafton, så åkte jag och Elisabeth ut till Anderas och Carolines stuga på Hattudden. Fikakorgen fanns med, solen lyste och värmde. Först en stund på altanen, sedan så flyttade vi oss ner vid stranden. En lastbåt styrde sakta men säkert ut på vattnet från Harholmen, samtidigt som vi tog oss en kopp kaffe. Det var då jag tänkte ta en stämningsfull bild av oss båda. Men då stötte jag på patrull i form av hustrun som absolut inte ville vara med på bilden. Resultatet blev mig själv i stället. Tråkigt, eller hur, men är man linslus så är man.
Home on the ranch /22 juni 2016
Trevlig midsommar!
En speciell hälsning till Arne Nathansohn och Kaj Lärka. Hoppas ni mår bra!
