Roger Lindqvist -

Volvo Duett

På väg - med Hyland i baksätet.

Installatör på väg!

2013-08-14 @ 21:53:40 Permalink Det hände under 60-talet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur blir man så rolig som du HASSE ALFREDSSON?

Hasse Alfredsson som onkel Vanja i revyn "Gröna Hund". En luggsliten figur.

Men ack, så rolig. Alfredsson sliter hårt: flänger i rep, utför hisnande akrobat-

nummer och "rör på sig" värre än självaste Fingal Olsson. Han, Alfredsson,

är förstås revyns roligaste figur...

Hans Alfredsson är en rolig karl. Han har lärt oss säja "gube" "kuppe" och en massa andra konstiga ord. Han har spexat i både radio och TV. Just nu är han roligaste figuren i stockholms-revyn "Gröna Hund". På torsdag får ni höra honom i radion, då lyssnarna får fråga vad de vill. Det passade vi också på att göra. Vi frågade bl. a. HUR BLIR MAN SÅ ROLIG SOM DU HASSE?

Börja med att kika på stora bilden. Där ser ni en av landets i särklass roligaste komiker. Hans namn är Hans. Hans Alfredsson. Bilden visar honom klädd i raggig päls och med långt, stripigt hår - revyfiguren onkel Vanja. Men den visar också något annat - den visar Alfredsson som den självskrivne lustigkurren. Det har jämt varit så. Bilden är tagen på "Gröna Hund" - en sjusärdeles rolig revy som just nu "körs" i Stockholm på Gröna Lund. Hans Alfredsson har de flesta rolluppgifterna, förstås. Han snor omkring i sputnikfart på scenen, klänger som kyrkringare i rep, utför "halsbrytande" akrobatnummer med Lasse O´Månsson och dansar vild kosackdans som onkel Vanja. Alfredsson är roligast av alla. Fast det är ju numera inget ovanligt alls. Vi, publiken alltså, har vant oss vid att han ska vara det.

Men hur började det egentligen? Ja, Alfredsson, låt höra.

- Mjaa, jag höll väl på att spexa lite grann då jag var med i scouterna. Fortsatte med det i skolan och i lumpen och sedan kom jag ju till Lund, där det liksom var naturligt att skoja med det mesta. Och därefter har det fortsatt av gammal ingrodd vana. Alfredsson har lirkat upp många igenrostade smilband under de år han varit rolig. Bland dessa exempelvis:

¤ Lundensarna - som garvat sig halvt fördärvade åt hans revyspex "Djingis Kahn".

¤ TV-tittarna - som i vår (för det mesta) storknat av skratt åt hans figurer i Monopolets blandningar.

¤ Revybesökarna - som vrickat tungor ur led och slitit ut sina skrattleder då han lärde dem säja "lådda", "maggen", "daggen", "kuppe" och en massa andra konstiga ord i Knäppupp-sketchen.

Nu är Alfredsson "guben" med hela svenska folket. Men - tro´t eller ej - i debuten gick det illa. Alfredsson blev utvisslad, gjorde dundrande fiasko. Hur gick det till? Berätta, Alfredsson!

- Det var så att en kompis svek mig. Han och jag skulle göra en vitsdialog tillsammans. Men Olle, han hette så, vågade inte komma upp på scenen när det var dags. Där stod jag ensam och försökte koka ihop något roligt. Men det var små, hårda män i salongen. De drog inte på mun ens. I ren desperation bröt jag slutligen itu stråken till min morfars gamla violin. Det utlöste numrets enda skrattsalva.

Hans Alfredsson var då 14 år. Nu är han 31 - och en av Sveriges roligaste komiker. Men säj, hur blir man så rolig egentligen? Jo, genom:

att vara född i Malmö och uppvuxen i Hälsingborg,

att ha en sörmländsk far och en uppländsk mor,

att ha gjort "lumpen" på ett pansarregemente (P 2 i Hässleholm),

att ha studerat i Lund och skrivit spex och ha varit redaktör för "Lundagårds",

att ha läst litteraturhistoria, konsthistoria,

att ha jobbat på radion i flera år, samt genom,

att säja "gube" på rätt sätt.

Hasses egen förklaring till hur man blir rolig?

- Inte vet jag. Man måste väl vara ganska utåtriktad, antar jag. Och ha lätt för att uppskatta andras skämt. Sedan måste man förstås ha de rätta anlagen också. Det är precis som i ett vanligt jobb. Man tränar upp sig, får rutin och blir - hoppas jag - roligare. Man måste lära sig att tänka och associera i vissa banor, skriva väldigt flitigt och kassera hemskt mycket.

Det där sista lät jobbigt, eller hur?

Men för Hans Alfredssons del har det hela tiden varit väldigt enkelt, ty han har det medfött - det där att vara rolig.

- Helst vill jag strunta i manuskriptpapper och sånt och improvisera inför publiken. Det är det absolut roligaste jag vet...

Hans Alfredsson rör på sig mycket - ja, faktiskt lika flitigt som Fingal Olsson, ni vet. Han är med överallt. På torsdag får ni höra honom i radion. Alfredsson, alltså. Då ställer lyssnarna en massa envetna frågor till honom. Men redan nu ska ni läsare få svar på en fråga, som ni troligen länge gått och grunnat på. Den här:

- Tjänar man bra på humor?

Hans Alfredsson tycker inte det.

- Vi småhandlare får inte in så mycket i kassan. Men genom en stadig kundkrets kan det ju alltid bli några korvören (hans taxerade inkomst 1961 var c:a 60.000 kr). Fast det finns ju inget som blir så fort skämt som just gamla - skämt. Det gäller alltså att ligga i selen - slita hårt. Eller om Hans Alfredsson skulle sagt det:

- Det gäller att guba till sig ordentligt!

Men absolut inte gubba till sig!

------------------------------------------------------------------------

BILD JOURNALEN ¤ Den 23 maj 1962.

2013-07-31 @ 20:58:29 Permalink Det hände under 60-talet Kommentarer (0) Trackbacks ()

"Håll dig till höger, Svensson..."

Söndagen den 3 september 1967 fick vi högertrafik i landet. Några veckor därpå skulle jag fylla tio år. Och jag minns att det var ett stort ståhej - inte p g a min födelsedag - utan beroende om det stora som skulle hända - med program både i radion som i TV:n. Telstars med sångaren Boris Lindkvist gjorde låten "Håll dig till höger, Svensson". I vår infart hade vi - har fortfarande - en stor tall, och på den satte min pappa upp en skylt med ett lutande H. Skyltarna syntes på alla möjliga och omöjliga platser runt om i vårt land. Det var en propaganda som kablades ut i massmedia, alltför att vi inte skulle missa den där viktiga tidpunken, när vi skulle köra över från vänster, till höger.

Den 3 september 1967 åkte vi över på höger sida av landsvägen. Tyvärr var det

några som missade informationen, vilket fick till följd att olyckor skedde.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

2013-07-09 @ 21:18:17 Permalink Det hände under 60-talet Kommentarer (0) Trackbacks ()

SVEN-INGVARS

Bland de första dansorkerar som började kallas dansband, var värmländska Sven-Ingvars, hemmahörande i Slottsbron, Grums kommun, och Cool Candys från Lidköping.

2013-06-22 @ 20:03:00 Permalink Det hände under 60-talet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Farbror Melker, varför badar du alltid med kläderna på?

Ett av de allra första programmen i Saltkråkan, såg jag hemma hos min farbror Johns bror Harry Risberg bosatt på Norrmalm i Piteå. John Risberg, som var skomakare i Hortlax, var gift med min pappas syster Emmy Risberg f. Lindqvist. Och innan John skaffade körkort, brukade mina föräldrar skjutsa dem lite hit å lite dit å lite överallt. En gång bar färden av mot Piteå och Norrmalm. Där hemma i Harrys vardagsrum, satt jag på en soffa när Tjorven, Melker, Nisse och Märta Grankvist, Malin och Båtsman m. fl. gästade de svenska hemmen i tidigt 60-tal. Vid 55-årsålder blir jag än idag nära på salig, när Tjorven visar upp sig i televisionen. Men min absoluta favorit var utan förbehåll, Melker Melkersson. Vem minns inte hans kamp mot getingarna hemma vid Snickargården. Och precis som Tjorven brukade fråga, frågar även jag: Farbror Melker, varför badar du alltid med kläderna på?