Roger Lindqvist

 

Mannen från U.N.C.L.E. var ett måste.

Så här ser han ut, vår nye puckaridol, Uffe Sterner från Göteborg

och Västra Frölunda. Tre mål mot kanadickerna var inte små-

smulor precis.

 

 

Givetvis var den svenska lagledningen mer än belåten, men att man står med båda fötterna på jorden framgår av vad Pelle Bergström sade:

    - Vi är absolut inte världsmästare ännu. Kom ihåg att vi tar endast en match i taget och att tjeckerna är mycket farliga motståndare.

    - Vi kalkylerade rätt när vi räknade med att Kanada till slut inte skulle orka hänga med. På sätt och vis måste jag säga att sista perioden var en kopia av den mot Sovjet. Ryssarna gick på knä mot slutet och lika blå var faktiskt kanadensarna.

    - En sådan här kväll vill man dessutom ge en blomma till alla och envar i laget, men det är väl inte förmätet att konstatera att nu slog det ordentligt för Sterner-kedjan.

 

Domarna föll inte Arne Strömberg riktigt på läppen.

    - Jag kan inte förstå att Nicke Johansson och Bert-Ola Nordlander blev utvisade. Nicke höll ju bara undan och Bert-Olas tackling mot sargen var såvitt jag kan bedöma fullt riktig. Om man godkänner dessa domslut förundrar det mig mycket att inte fler kanadensare åkte ut, ty de var mycket våldsammare i sina tacklingar.

 

Arne Strömberg stack f. ö. inte under stol med att man kallt räknat med seger.

    - Kan man bara hålla spelet i gång så måste man dra det längsta strået. När det dessutom i tredje perioden visade sig att kanadensarna inte hängde med förstod jag att allt skulle ordna sig.

    - Vilken match, vilken seger. Nu är grabbarna i stöten.

Kommentaren kommer från UK-ordföranden Görte Dahl, som dock inte stack under stol med att det kan bli bekymmer med laget inför matchen mot Tjeckoslovakien.

    - Visar det sig att Nisse Nilssons skada är så pass allvarlig att den inte tillåter spel så står förstås Perra Härdin på tur igen. Men vi skall avvakta och se. På lördag tränar vi på Johanneshov och först sedan tar vi ut laget.

 

Gravis Öhrlund hade också sina synpunkter:

    - Klanka inte på Tumba. Han är mycket värdefull. Drar på sig markering och skapar blottor.

    - Och hur var kanadensarna ute på plan?

    - Justa och fina grabbar, det vill jag absolut säga. Klart att det ibland var litet hårda tag, men ingenting som gick över gränsen.

Tumba Johansson:

    - Tjeckerna är alltid farliga men det är vi också. Det är ju tio år sedan jag själv hade någon hockeyidol, men nu har Uffe Sterner blivit min idol.

Uffe Sterner:

    - Jag ger äran för mina mål åt framspelarna. För mig var det bara att klippa till.

Till sist hurrade den intervjuade trion för gamla Sverige.

 

(Sverige-Kanada 4-1 (1-0, 0-1, 3-0).

 

------------------------------------------------------------------------------------

NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Lördagen den 16 mars 1963.

Barytonsaxofonisten Charlie Fowlkes i en stilstudie.

 

 

Vi vet av dyster erfarenhet att Count Basies prestationer varierar med tillfällig sinnesstämning. Det var därför extra angenämnt att konstatera hur uppsluppna och spelsugna orkestermedlemmarna var i Skellefteå. Den s.k. konserten i början av framträdandet måste flyttas in i danslokalen på grund av regnet. Och det vara bara bra, för utomhusscener har som bekant inte samma förmåga att utan värdefulla förluster förmedla ett storbands hela "sound".

 

Konserten började - efter presentation av svenske turnéledaren Jay Elfving - med traditionella Splanky, något överraskande följd av en kommersiell låt, Moon River. Men naturligtvis spelade man hela tiden i äkta Basie-isk anda. Allt som inte är genuin jazz är tabu i sammanhanget.

 

Konserten innehöll också ett mycket långt trumsolo av fenomenale och inte så lite spjuveraktige So nny Payne. Hans specialiteter är att göra virvlar genom att slå stockarna mot varandra, att nonchalant jonglera med dem, och att med högerfoten bearbeta bastrumman i ett rasande tempo. Sonny Payne är en rytmmakare av stora mått. Basie vore inte Basie utan denne värdefulla stödpunkt i kompet. Och ändå var det inte riktigt samma Basie som var i Sverige i fjol. Den jazzinitierade delen av lördagskvällens skelleftepublik upptäckte säkert att det hänt väsentliga ting i orkestermedlemmarnas solistiska insatser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här killen kunde också ha varit jag. En liknande TV hade vi hemma i köket.

Pappa var sportintresserad och såg allt. En liknade hockeyhjälm hade jag också,

tyvärr är den borta idag.