I en stund av eftertänksamhet
Du fanns inte i min absoluta närhet,
du fanns någonstans i periferin.
Men du tillhörde ändå en av de där viktiga
grundstenarna i mitt liv.
Du var en sådan speciell person,
som tillförde mitt liv den näring
som jag så väl var i behov utav.
Den dagen du rycktes bort,
så haltade tillvaron.
I den stunden av plötslig medvetenhet,
så blev jag varse om
att världen inte alls hade råd
att mista dig.
Roger Lindqvist
Min första kärlek
Jag bjöd dig på en byxvarm Dixiekola ur min ficka.
Lät dig smaka ur min Merryflaska,
med två sugrör,
på affärens stekheta trappa.
Vi delade en isglass med hallonsmak.
Alltmedan bilarna rusade förbi, på den
grusbelagda vägen bredvid.
Du gav mig en blöt puss på min kind,
och jag räckte dig min svettiga hand,
som jag la i din.
Du var mitt livs första stora kärlek.
Den där sommaren 1965.
Roger Lindqvist
Du ville ju så gärna...
Du ville ju så gärna omfamna livet,
du gjorde allt som stod i din makt.
Men livet gav dig ingen kram tillbaka.
Roger Lindqvist
Ett blödande hjärta
Ett blödande hjärta, kan ingen sätta plåster på.
Men tänk ifall om det vore så.
Då skulle alla världens plåsterfabrikanter,
både herrar och en hel del företagssamma tanter,
jobba dag som natt, i full karriär.
Men som vi alla vet, så är det inte så.
Vi måste våra blödande hjärtan sköta om ändå.
För när ett hjärta är som mest i kris,
vänder så småningom olyckan på något vis.
Och så en vacker gudomlig dag,
slår hjärtat åter sina rytmiska trygga slag.
Roger Lindqvist
Gemenskap
Du målar med pensel.
Jag målar med ord.
Således sitter vi båda
vid samma bord.
Roger Lindqvist
- Jag älskar DIG! -
Det finns så mycket av skönhet på vår jord,
att jag inte riktigt vet att forma mina ord.
Men låt mig ändå få försöka, att ur djupet av mig,
säga dessa enkla ord: Jag älskar DIG!
Roger Lindqvist
- Människa, du nyckfulla väsen -
Människan är ett nyckfullt väsen.
Vi kan dyrt lovorda varandra,
men lika snabbt, som blixtens hastighet,
kör vi kniven i ryggen,
på den vi nyss höjt till skyarna.
Roger Lindqvist
Vi kan dyrt lovorda varandra,
men lika snabbt, som blixtens hastighet,
kör vi kniven i ryggen,
på den vi nyss höjt till skyarna.
Roger Lindqvist
- Mitt trasiga hjärta -
En tisdageftermiddag klockan 2,
gick mitt hjärta sönder.
Det föll ihop i små, små bitar på mitt golv.
Trots den hastigt påkomna olyckan,
var jag så illa tvungen
att sopa ihop de skärvor som låg utspridda.
Om du haft någon skam i kroppen,
skulle du ilat hit för att hjälpa mig,
eftersom det var du som var orsaken
till det hela.
Nu vill jag bara berätta,
att hjärtat är åter i funktionsdugligt skick.
Det lappades ihop, efter att du sagt ditt förlåt.
Roger Lindqvist
gick mitt hjärta sönder.
Det föll ihop i små, små bitar på mitt golv.
Trots den hastigt påkomna olyckan,
var jag så illa tvungen
att sopa ihop de skärvor som låg utspridda.
Om du haft någon skam i kroppen,
skulle du ilat hit för att hjälpa mig,
eftersom det var du som var orsaken
till det hela.
Nu vill jag bara berätta,
att hjärtat är åter i funktionsdugligt skick.
Det lappades ihop, efter att du sagt ditt förlåt.
Roger Lindqvist
Farbror Karg
Du är tyst. Sammanbiten. Och en smula karg.
Och din integritetsmur av betong,
har du byggt så pass högt,
att ingen slipper in.
Men i ditt nakna fårade ansikte,
läser jag ditt livs historia.
Ibland behövs inga ord,
tystnaden talar sitt tydliga språk.
Roger Lindqvist
Och din integritetsmur av betong,
har du byggt så pass högt,
att ingen slipper in.
Men i ditt nakna fårade ansikte,
läser jag ditt livs historia.
Ibland behövs inga ord,
tystnaden talar sitt tydliga språk.
Roger Lindqvist
I mina tankar finns du ständigt
En gång var du någons dotter,
i en trygg och kärleksfull famn.
I dag finns du inte längre,
på en sten finns istället
ditt inristade namn.
Världen har förlorat en fin
och underbar tjej,
och varje gång jag sluter mina ögon,
så tänker jag på dej.
Jag hoppas att du nu har funnit
den lycka som du aldrig fick
på denna jord.
Och i mina tankar minns jag ständigt
dina levande och uppfriskande ord.
Kanske att vi en dag skall mötas
i en rofylld plats återigen.
Jag längtar av hela min själ
att få se ditt solvarma leende igen.
Roger Lindqvist
i en trygg och kärleksfull famn.
I dag finns du inte längre,
på en sten finns istället
ditt inristade namn.
Världen har förlorat en fin
och underbar tjej,
och varje gång jag sluter mina ögon,
så tänker jag på dej.
Jag hoppas att du nu har funnit
den lycka som du aldrig fick
på denna jord.
Och i mina tankar minns jag ständigt
dina levande och uppfriskande ord.
Kanske att vi en dag skall mötas
i en rofylld plats återigen.
Jag längtar av hela min själ
att få se ditt solvarma leende igen.
Roger Lindqvist
Trogna vänner
Goda trogna vänner "rensar" man inte bort ut ur sitt liv,
som vore det skräp, dom gör man allt för att behålla.
Det är vännerna som ibland fungerar som en bro över
mörka vatten.
Roger Lindqvist
Goda trogna vänner, som en bro över mörka vatten.
---------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.svamplust.blogg.se
som vore det skräp, dom gör man allt för att behålla.
Det är vännerna som ibland fungerar som en bro över
mörka vatten.
Roger Lindqvist
Goda trogna vänner, som en bro över mörka vatten.
---------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.svamplust.blogg.se
Livet
Livet är en resa utan återvändo
Har man en gång löst biljett
finns ingen väg tillbaka
Roger Lindqvist
Har man en gång löst biljett
finns ingen väg tillbaka
Roger Lindqvist
Tysta ord
Du säger ingenting,
för dina ord är tysta
Du hör mig inte, men du ser,
och reflekterar
Du använder dina känsliga
vackra händer i din konversation
Jag försöker tala så tydligt
som jag bara kan, medan
dina ögon följer mina
läppars rörelse
Ditt språk är inte mitt språk,
men vi gör oss ändå förstådda
Du lever i en tyst värld,
en värld som jag inte delar
Jag som är van vid ljud,
kan inte alls föreställa mig
denna eviga tystnad
Men du klagar aldrig,
du är ändå glad och uppsluppen
i din natur
Jag tycker om dig, för ditt sätt
att hantera den situation
som du finns i för jämnan
Ja, jag känner en stark
kärlek till din person
Må du alltid få vara den du är,
i denna dag och i all evighet
ROGER LINDQVIST
för dina ord är tysta
Du hör mig inte, men du ser,
och reflekterar
Du använder dina känsliga
vackra händer i din konversation
Jag försöker tala så tydligt
som jag bara kan, medan
dina ögon följer mina
läppars rörelse
Ditt språk är inte mitt språk,
men vi gör oss ändå förstådda
Du lever i en tyst värld,
en värld som jag inte delar
Jag som är van vid ljud,
kan inte alls föreställa mig
denna eviga tystnad
Men du klagar aldrig,
du är ändå glad och uppsluppen
i din natur
Jag tycker om dig, för ditt sätt
att hantera den situation
som du finns i för jämnan
Ja, jag känner en stark
kärlek till din person
Må du alltid få vara den du är,
i denna dag och i all evighet
ROGER LINDQVIST
ENSAM
Det går så mycket bättre, när man är två
Men just i den här stunden
är det inte så
Sängen där du brukar ligga, är urgröpt
och tom
Du fattas mig så djupt och innerligt,
att vetskapen om detta gräver ett hål
i mitt hjärta
Doften av din parfym, virvlar runt i rummet
Och klockans enformiga slag, har blivit
min värsta fiende
I en sjukhussäng, i ett sterilt rum
ligger du ovetande, om den
dramatik som ditt onda orsakat
Jag håller din livlösa hand,
och hoppas att det riktiga livet
snart skall återvända
Jag ber om ett samtal, med en
läkare i vit rock,
jag kanske inbillar mig,
men hennes ögon ser så ledsna ut
Tänk om hon säger det där orden,
de ord som jag för allt i världen
inte vill höra
Med sin mun formar hon "Livshotande",
Jag både hör men ändå inte
Snälla, säg att det är en dröm,
en mardröm som jag snart
skall vakna upp ur
Sakta går jag därifrån,
ut ur rummet med det stora
skrivbordet,
in till dig, och dina livlösa händer
På ditt sängbord står två foton
det är barnbarnen som blickar
ned på sin farmor
Önskar du kunde se dem
just här och nu
Önskar att du kunde le
åt dem, precis som jag
vet att du skulle gjort, om du
varit i ditt vakna vanliga tillstånd
I bilen hem förstärks den
bistra tomhetskänslan
Vad ska jag hem till?
Du är ju inte där
Varenda andetag jag gör,
hoppas jag på ett under
tills dess, denna fruktansvärda
väntan
I en kylslagen decembermorgon
återvänder du till livet
Ingen är gladare än jag,
naturligtvis barnen också
Vid nästa besök, är dina
händer inte livlösa längre
Dom är varma av det blod
som pulserar i din kropp
Undret som jag hoppades på
har äntligen inträffat
Och som kronan på denna
glädjefulla dag, mår du
bättre än på mycket länge
Efter några dagar är du återigen
hemma
Huset ändrar helt plötsligt karaktär
Klockslagen tycks mig genast
betydligt humanare
Vårt hem är äntligen ett
riktigt hem, för att DU finns där
Roger Lindqvist
Innehållet i den här dikten, baserar sig på när Elisabeth
insjuknade i svininfluensa 2009. Under fyra veckor
kämpade hon mot sin dubbelsidiga lunginflammation.
En vecka låg hon med respirator.
----------------------------------------------------------------------
I naturens närhet
Det var med en tydlig doft av hav,
som vi tillsammans följde solens gång
över aftonhimlen, på sin jakt efter vila,
någonstans i solnedgångens land.
Dess guld lika skimmer la sig som en
tunn matta, över det vida havet,
följande de skvalpande vågornas
pulserande rytm.
I naturens närhet, föddes de varma ord
som grep tag i din själ,
och som låste upp ditt frusna hjärta.
Befriad, rörd och glad, gick vi båda
så småningom därifrån.
En ny dag var kommen, med nytt
hopp, och nya fantastiska möjligheter.
----------------------------------------------------
Roger Lindqvist
som vi tillsammans följde solens gång
över aftonhimlen, på sin jakt efter vila,
någonstans i solnedgångens land.
Dess guld lika skimmer la sig som en
tunn matta, över det vida havet,
följande de skvalpande vågornas
pulserande rytm.
I naturens närhet, föddes de varma ord
som grep tag i din själ,
och som låste upp ditt frusna hjärta.
Befriad, rörd och glad, gick vi båda
så småningom därifrån.
En ny dag var kommen, med nytt
hopp, och nya fantastiska möjligheter.
----------------------------------------------------
Roger Lindqvist
- I den sista aftonens skymning -
En mörk afton, i en sista tårfylld skymning
kom döden på oanmält besök.
Den bankade tungt på dörren,
angelägen om att få komma in.
Ganska så omgående gick den
till anfall.
Det fanns inga förmildrande
omständigheter, trots att
du kämpade emot,
så gott du bara kunde.
Mot döden har vi inget skydd,
den kommer och går,
precis som den själv tycker.
Du förlorade kampen,
nöjd skred den sedan sakta iväg.
Den fortsätter sin vandring
på jorden.
Ständigt på nya uppdrag,
nya människosjälar
att inhämta.
Döden är ingen resonabel
person, det har den heller
aldrig varit.
Och kommer aldrig någonsin
att bli.
------------------------------------
Roger Lindqvist
När en pappa gått bort...
Alla har vi någon gång stått vid en grav, för att ta ett sista tårfyllt farväl. Det har jag gjort, det gjorde även min far, min farfar hans far osv. Genom min fars död, föddes funderingar om mitt eget framtida frånfälle. Och jag tror mig veta att det var även så min pappa kände, den dagen han tog adjö av sina far.
Det var en onsdag, den 7 januari 1970. Jag hade nyss vaknat och låg i mitt rum. Därnere i köket hörde jag min pappa prata i telefon. Min mamma var även hon uppe på vindsvåningen, hon bäddade sängen i sitt och pappas sovrum. Då plötsligt hör jag det välbekanta stegen komma uppför trappen. Det var min pappa. Hans röst verkade så grå och ledsen. Ju närmare han kom, desto bättre hörde jag det han sa. Men det som kom ut ur hans mun var en enda stor gråt, när jag hörde honom berätta detta för min mamma:
- Mamma är död! Jag fick veta via telefonen alldeles nyss.
Så grät han. Jag som aldrig i hela mitt liv sett min farsa gråta. Men han var så ledsen. Uppriktigt ledsen. Farmor var vid sin bortgång 82 år gammal. Precis som min far också skulle bli när han somnade den där lördagskvällen den 4 juni 2005. Farmor var visserligen både gammal och sjuk, men det var nåt som försvann, nåt som alltid funnits. Och pappas tomhet kändes extra svår just i det ögonblicket som han fick vetskap om händelsen. Jag minns att det även var så när farfar gick bort. Pappa och hans andra syskon sörjde, de sörjde en gammal man, men han lämnade efter sig sådan skarpa avtryck, så att tomheten blev påtaglig.
Alla sörjer vi. Alla känner det där hemska tomma hålet i magen. Så gjorde jag när pappa försvann. Och det dröjde åtskilliga månader innan allt började återigen falla på plats. Igår kom Andreas förbi. Han ville berätta att han tyckte om oss. Det brukar han säga ibland, men igår låg det extra tyngd bakom orden. Och jag hörde att han tänkt en hel del på just detta.
En gång, jag vet inte alls när, kommer troligtvis även han att uppleva samma sak, som jag gjorde med min pappa. Och då är det så fruktansvärt viktigt att man hunnit säga just de där viktiga orden: Jag tycker om dig!
På min promenad igår, cirkulerade en massa tankar i mitt huvud. Upprinnelsen var när jag hörde ljudet av kyrkklockorna uppe i byn. De har sin speciella sorts klang, ett ljud som jag är välbekant med sedan min barndom. Och trots att det snurrade ganska ledsna tankar, så är jag ändå glad att de kom på besök. Några ord fastnade i mitt huvud, och dom finns fortfarande kvar därinne.
Idag
Idag lyser himlen svart,
inget ljus slipper igenom,
inte ens de starkaste
och mest livskraftiga av
solens strålar.
Tankarna flyr,
långt bortom liv,
långt bortom död.
Var finns du nu?
Vart har du tagit vägen?
Jag kan bara gissa,
jag kan endast fundera.
Men jag hoppas,
att där du finns,
skall också jag finnas
en dag.
ROGER LINDQVIST.
Samma sorts tema återspeglas i några andra dikter som jag gjort under årens lopp. De s k tunga texterna, har varvats med de lite mer ytliga och komiska. Det beror på i vilken sinnesstämning man befinner sig i för tillfället. Här kommer några smakprov, som även ligger ute sedan tidigare på bloggen.
Med hjärtat fyllt av saknad
I dag är just den dagen när saknaden
efter dig känns som allra mest.
Denna dag är också den dag
när tomheten lägger sig
som ett tungt kallt täcke
och hela alltet genomsyras i en
frostig klagan.
Innan sommaren slagit ut
i full blom,
strax innan fåglarna byggt
färdigt sina reden
gav du dig iväg, på den längsta
resa du någonsin gjort.
Som en båt som lämnar
sin trygga hamn,
i uppbrottets sena timme,
åkte du iväg en sista gång.
Just i dag står jag och tittar på den sten,
där ditt namn finns inristat,
alltmedan solen leker i gräset.
Långt därborta, hör jag glada barnaskratt,
i den ljumma försommarkvällen.
Men här står jag, med mitt hjärta
fyllt av saknad.
ROGER LINDQVIST.
Saknad
När saknaden brinner
i ens inre,
och tomheten känns så hård
och brutal,
som vore den ett hungrigt rovdjur,
som hugger, sliter och drar.
Då sinnet ibland
fördunklas,
känns djupt i själen
gör ont och tär,
när hjärtat vill sluta
pulsera,
som om endast ett svart hål
funnits där.
Men det ska komma
andra sorts dagar,
när molnen på himlen
ej längre finns,
då saknaden flytt
från ens inre,
och bara de ljusa minnena
endast man minns.
ROGER LINDQVIST.
Gråt inte pappa
Gråt inte pappa, se på mig
vad som än nu händer
finns jag här hos dig.
Jag håller din hand i min,
när natten faller på,
precis som du en gång gjorde,
när vi barn var små.
Livet är så flyktigt,
det går så fort,
tänk så mycket saker
man borde sagt och gjort.
Minnen från barndomen
smyger sig på,
de gör det ganska ofta,
då och då.
Men en sak lilla pappa,
inför ditt livs sista färd,
är en uppriktig önskan,
att vi en gång,
skall mötas i en bättre värld.
ROGER LINDQVIST.
Alla dikter, utom den första, har varit publicerade i Piteå-Tidningen. /Roger.
Det var en onsdag, den 7 januari 1970. Jag hade nyss vaknat och låg i mitt rum. Därnere i köket hörde jag min pappa prata i telefon. Min mamma var även hon uppe på vindsvåningen, hon bäddade sängen i sitt och pappas sovrum. Då plötsligt hör jag det välbekanta stegen komma uppför trappen. Det var min pappa. Hans röst verkade så grå och ledsen. Ju närmare han kom, desto bättre hörde jag det han sa. Men det som kom ut ur hans mun var en enda stor gråt, när jag hörde honom berätta detta för min mamma:
- Mamma är död! Jag fick veta via telefonen alldeles nyss.
Så grät han. Jag som aldrig i hela mitt liv sett min farsa gråta. Men han var så ledsen. Uppriktigt ledsen. Farmor var vid sin bortgång 82 år gammal. Precis som min far också skulle bli när han somnade den där lördagskvällen den 4 juni 2005. Farmor var visserligen både gammal och sjuk, men det var nåt som försvann, nåt som alltid funnits. Och pappas tomhet kändes extra svår just i det ögonblicket som han fick vetskap om händelsen. Jag minns att det även var så när farfar gick bort. Pappa och hans andra syskon sörjde, de sörjde en gammal man, men han lämnade efter sig sådan skarpa avtryck, så att tomheten blev påtaglig.
Alla sörjer vi. Alla känner det där hemska tomma hålet i magen. Så gjorde jag när pappa försvann. Och det dröjde åtskilliga månader innan allt började återigen falla på plats. Igår kom Andreas förbi. Han ville berätta att han tyckte om oss. Det brukar han säga ibland, men igår låg det extra tyngd bakom orden. Och jag hörde att han tänkt en hel del på just detta.
En gång, jag vet inte alls när, kommer troligtvis även han att uppleva samma sak, som jag gjorde med min pappa. Och då är det så fruktansvärt viktigt att man hunnit säga just de där viktiga orden: Jag tycker om dig!
På min promenad igår, cirkulerade en massa tankar i mitt huvud. Upprinnelsen var när jag hörde ljudet av kyrkklockorna uppe i byn. De har sin speciella sorts klang, ett ljud som jag är välbekant med sedan min barndom. Och trots att det snurrade ganska ledsna tankar, så är jag ändå glad att de kom på besök. Några ord fastnade i mitt huvud, och dom finns fortfarande kvar därinne.
Idag
Idag lyser himlen svart,
inget ljus slipper igenom,
inte ens de starkaste
och mest livskraftiga av
solens strålar.
Tankarna flyr,
långt bortom liv,
långt bortom död.
Var finns du nu?
Vart har du tagit vägen?
Jag kan bara gissa,
jag kan endast fundera.
Men jag hoppas,
att där du finns,
skall också jag finnas
en dag.
ROGER LINDQVIST.
Samma sorts tema återspeglas i några andra dikter som jag gjort under årens lopp. De s k tunga texterna, har varvats med de lite mer ytliga och komiska. Det beror på i vilken sinnesstämning man befinner sig i för tillfället. Här kommer några smakprov, som även ligger ute sedan tidigare på bloggen.
Med hjärtat fyllt av saknad
I dag är just den dagen när saknaden
efter dig känns som allra mest.
Denna dag är också den dag
när tomheten lägger sig
som ett tungt kallt täcke
och hela alltet genomsyras i en
frostig klagan.
Innan sommaren slagit ut
i full blom,
strax innan fåglarna byggt
färdigt sina reden
gav du dig iväg, på den längsta
resa du någonsin gjort.
Som en båt som lämnar
sin trygga hamn,
i uppbrottets sena timme,
åkte du iväg en sista gång.
Just i dag står jag och tittar på den sten,
där ditt namn finns inristat,
alltmedan solen leker i gräset.
Långt därborta, hör jag glada barnaskratt,
i den ljumma försommarkvällen.
Men här står jag, med mitt hjärta
fyllt av saknad.
ROGER LINDQVIST.
Saknad
När saknaden brinner
i ens inre,
och tomheten känns så hård
och brutal,
som vore den ett hungrigt rovdjur,
som hugger, sliter och drar.
Då sinnet ibland
fördunklas,
känns djupt i själen
gör ont och tär,
när hjärtat vill sluta
pulsera,
som om endast ett svart hål
funnits där.
Men det ska komma
andra sorts dagar,
när molnen på himlen
ej längre finns,
då saknaden flytt
från ens inre,
och bara de ljusa minnena
endast man minns.
ROGER LINDQVIST.
Gråt inte pappa
Gråt inte pappa, se på mig
vad som än nu händer
finns jag här hos dig.
Jag håller din hand i min,
när natten faller på,
precis som du en gång gjorde,
när vi barn var små.
Livet är så flyktigt,
det går så fort,
tänk så mycket saker
man borde sagt och gjort.
Minnen från barndomen
smyger sig på,
de gör det ganska ofta,
då och då.
Men en sak lilla pappa,
inför ditt livs sista färd,
är en uppriktig önskan,
att vi en gång,
skall mötas i en bättre värld.
ROGER LINDQVIST.
Alla dikter, utom den första, har varit publicerade i Piteå-Tidningen. /Roger.
Havets sång
Idag har jag hört havets sång. Jag har hört ljudet av det brusande vattnet som slår mot en strand. Långt borta i fjärran har jag sett hur himmel och hav smält samman. Full av beundran stod jag där. Länge...
Idag på hemväg från Piteå, körde vi vägen förbi Pitsund och Pite havsbad. Men innan vi hunnit så långt, så gjorde vi ett besök på Gläntan. Jag och Elisabeth gick ut på stranden, för att få en glimt av havet. En bra bit innan vi nådde målet, kunde vi inte undgå ljudet av de pulserande havsvågorna. Det brusande ljudet, har en avstressande inverkan, åtminstone på mig. Det blev en stund i fridfullhet. Vattnets rytm blev ett med hjärtslagen. I samma stund flög ett fågelstreck över himlen. Orden gör ingen som helst rättvisa åt en sådan upplevelse. Men jag försöker ändå...
Naturens egen tavla försökte jag mig på att avbilda på detta sätt, sett genom kameraögat:
I somras sprang här lekande stojande barn...
...men nu när novembermörkret sänkt sig lyser stranden tom och öde...
...ett fågelsträck syns på den kyliga himlen, kanske på väg till varmare
länder...
...på den ödelagda stranden står den här Lindqvistar´n från Hortlax i sin
ensamhet...Himlens ljus återspeglas i mina glasögon...där jag avnjuter
naturens skådespel...
...bakom min rygg så ses denna syn, Gläntan till vänster, fullmånen
till höger...
...Landstingets f d anläggning Gläntan i sin helhet, sedd från stranden.
------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Som avslutning på detta inlägg, bjuder jag på en dikt jag skrev 2007.
Publicerad i PT den 28 augusti samma år.
EN VANLIG DAG
I dag såg jag havet
En alldeles vanlig dag i mitt liv
Allt var lagt i tystnad,
förutom vågornas lugnt
pulserande rytm, mot de
urgröpta stenar som kanske fanns här,
redan i tidens första morgon.
Blicken sökte sig långt ditut,
där den blå skyn
så magnifikt och stilfullt
smälte samman med vattnet.
Inga moln syntes på min himmel.
Denna helt vanliga dag i mitt liv.
----ROGER LINDQVIST--------------
Idag på hemväg från Piteå, körde vi vägen förbi Pitsund och Pite havsbad. Men innan vi hunnit så långt, så gjorde vi ett besök på Gläntan. Jag och Elisabeth gick ut på stranden, för att få en glimt av havet. En bra bit innan vi nådde målet, kunde vi inte undgå ljudet av de pulserande havsvågorna. Det brusande ljudet, har en avstressande inverkan, åtminstone på mig. Det blev en stund i fridfullhet. Vattnets rytm blev ett med hjärtslagen. I samma stund flög ett fågelstreck över himlen. Orden gör ingen som helst rättvisa åt en sådan upplevelse. Men jag försöker ändå...
Naturens egen tavla försökte jag mig på att avbilda på detta sätt, sett genom kameraögat:
I somras sprang här lekande stojande barn...
...men nu när novembermörkret sänkt sig lyser stranden tom och öde...
...ett fågelsträck syns på den kyliga himlen, kanske på väg till varmare
länder...
...på den ödelagda stranden står den här Lindqvistar´n från Hortlax i sin
ensamhet...Himlens ljus återspeglas i mina glasögon...där jag avnjuter
naturens skådespel...
...bakom min rygg så ses denna syn, Gläntan till vänster, fullmånen
till höger...
...Landstingets f d anläggning Gläntan i sin helhet, sedd från stranden.
------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.
Som avslutning på detta inlägg, bjuder jag på en dikt jag skrev 2007.
Publicerad i PT den 28 augusti samma år.
EN VANLIG DAG
I dag såg jag havet
En alldeles vanlig dag i mitt liv
Allt var lagt i tystnad,
förutom vågornas lugnt
pulserande rytm, mot de
urgröpta stenar som kanske fanns här,
redan i tidens första morgon.
Blicken sökte sig långt ditut,
där den blå skyn
så magnifikt och stilfullt
smälte samman med vattnet.
Inga moln syntes på min himmel.
Denna helt vanliga dag i mitt liv.
----ROGER LINDQVIST--------------
Go´natt i all hast...
Go´natt i all hast
nu blir här äntligen
lite vila och lite rast
Och om ingenting annat kommer på
träffas vi väl också i morgon
runt klockan två
Då blir det även kaffe
och en liten kaka
oj, så gott det kommer
att smaka
Go´natt!
---------------------------------
Roger Lindqvist
Nu säger jag go´natt...
...både jag och min eldröda katt. Men katten har redan gått ut i natten,
så här sitter jag allena vid data-ratten.
Men stopp å belägg, Sessan ligger redan och sover,
på min nytvättade svarta pullover.
Så godnatt på er alla, även till söta Charlotte Kalla!
--------------------
Roger.
så här sitter jag allena vid data-ratten.
Men stopp å belägg, Sessan ligger redan och sover,
på min nytvättade svarta pullover.
Så godnatt på er alla, även till söta Charlotte Kalla!
--------------------
Roger.
