Bergströms Järnhandel
Diverse leveranser till Furunäsets sjukhus.
9 lass stenkol...
Det nya Furunäsets sjukhus
- Vi är ännu inne på diskussionsplanet, men så här kan sjukhus-
området vid Furunäset se ut om ca 15-20 år, säger sjukhus-
direktör Karl Granqvist.
Inom mentalsjukvården har det skett en stor omdaning och stora framsteg under de senaste åren. Och mer kommer att ske genom den medicinska forskningen. Fler och fler patienter blir föremål för rehabiliterings åtgärder för att kunna slussas ut i ett normalt liv. Om ca 20 år räknar man med att akut- och intensivvården av mentalsjuka skall ske vid lasaretten. Sjukhus som t. ex. Furunäset skall bli rena rehabiliteringssjukhus. Man har redan börjat diskutera framtidsplanerna och skissat upp en stor utbyggnad av Furunäsets sjukhus. Planerna har tagits upp inom lasarettsdirektionen för Furunäsets sjukhus, landstingets förvaltningsutskott och landstingets byggnadsavdelning. Utbyggnadsplanerna är omfattande och kommer att medföra stora investeringar, men allt är som sagt än så länge bara på diskussionsplanet och i skiss.
Fnv är ett 150-tal patienter i terapiverksamhet av olika slag,
men det är många som går sysslolösa på sjukhusområdet.
Apatiska för omvärlden.
Terapiverksamheten är splittrad på inte mindre än elva enheter.
Det föreligger ett akut behov av terapilokaler för 200-300 patienter.
Bilden visar sjukhusets snickeriavdelning.
---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 19 mars 1969.
PITEÅ HOSPITAL anno 1892
NORRBOTTENS POSTEN ¤ 1892.
Missionsmöte vid Hospitalet
NORRBOTTENS-POSTEN ¤ Fredagen den 22 juli 1892.
Mentalskötare knivskurna på Furunäsets sjukhus
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 19 februari 1972.
Intaget på Furu
En gång var detta den plats som vi körde de personer som var i behov av akut
psykiatrisk vård. Ibland kom dom med Piteå lasarettets ambulanser, ibland
med de bussar som vi på sjukhuset körde. Det kunde vara personer upphämtade
direkt från Piteås gator, dvs "A-laget" som de kallades. I dag finns en HSB-skylt
monterad på intagets tak. Bakom den vita porten fanns avdelning 30. I "A-lagets" fall
så handlade det om vård pga av akuta alkoholproblem. Man satt på "torken", några
månader, efter utskrivningen bar det av raka spåret till polarna på bänken igen.
-------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
Rundvandring på Furunäsets sjukhus /1988 Del.2
Furunäsets sjukhus var en s k "värld i världen". Här fanns många
olika yrkesskrån representerade. I mureriet jobbade Gunnar Andersson.
Han var en äldre bror till förre S-riksdagsmannen- och landshövdingen
Georg Andersson.
Byggnaden där mureriverkstaden fanns, byggdes 1910 och tjänade
då som sjukhusets bryggeri. Idag, 2014, finns här ett glasblåseri.
Furunäsets sjukhus hade - då jag började - ett eget Tvättbytesförråd.
Man tvättade personal- och patientkläder. När detta försvann, så
åkte all smutstvätt till Boden för att där tvättas, och kom senare tillbaka
med lastbil i skrindor, som vi i vaktmästeriet körde ut till de olika
avdelningarna.
1988 när jag filmade Tvättbytesförrådet, var produktionen nerlagd.
I byggnadens nedre del fanns ett båtbyggeri. Det var personal och
patienter som tillsammans byggde mindre båtar.
Transportcentralens garage.
I det röda huset granne med vårt garage, fanns förutom ett snickeri,
även lokaler för Arbetsterapin.
T.v. snickeri- samt arbetsterapi.
Entrén in till sjukhusets borggård. T.h. om de två "blindfönstren"
fanns ingången till Centralköket och personalmatsalen.
Sjukhusets borggård, den 19 mars 1988.
Ingång till avdelningarna.
Delar av den gamla panncentralen nåt år innan den revs.
I den gula tegelbygganden fanns en maskinavdelning, kaffestuga,
bibliotek, terapilokaler och en konsumbutik. Till höger: C-köket.
Portvaktstugan, som senare blev fackets lokaler. Byggnaden finns
fortfarande kvar.
Avdelningarna 49 och 50 fanns i detta hus. Det skulle rivas, man hade
upptäckt sprickor i grundfundamentet, men den lever fortfarande kvar.
Men med helt andra hyresgäster inneboende.
Huset där 52 och 53 fanns inrymt, revs däremot. Man byggde nya
hyreshus på samma ställe.
I mitten: sjukhusets röda VW-buss som jag körde. Vi titulerades
chaufförer så småningom. Fick busskort gratis av landstinget 1985.
Inte endast buss, även ett c-kort följde med på köpet.
I den "röda ladan" fanns på övre planet avdelning 55. I det nedre,
Centralförrådet, där Rune Andersson var chef. Här hämtade vi
förrådsartiklar åt sjukusets alla avdelningar. Utkörning några gånger
per vecka.
C-förrådet, och rakt fram ses panncentralens skorsten samt tvätt-
bytesförrådet.
Entrén till avdelning 54 eller Nybo som den också kallades. Men när
jag började på sjukhuset, benämndes den som "kolonin". 1976 startade
jag varje morgon med att hjälpa till att duscha patienterna. En gång, i ett
obevakat ögonblick, så fick jag en riktig smäll på hakan.
Av avdelning 54 återstår idag - ingenting.
I förgrunden ses sjukhusets trädgård, med växthus. I bakgrunden
avdelning 54, Nybo. Växthuset är också ett minne blott idag 2014.
Även B23 och B24 är borta.
-------------------------------------------------
Fortsättning följer...
Fortsättning följer...
Rundvandring på Furunäsets sjukhus /1988 Del. 1.
Tänk att jag var så förståndig, att jag tog med mig min videokamera den där marsdagen 1988, när jag skulle på mitt jobb. Kvalitén på bilderna må inte vara den bästa, men det ger ändå en viss fingervisning om hur det såg ut, på det sjukhus där jag kom att jobba i 15 år. Det har förändrats rejält sedan dess. Den stora förvandlingen kom att påbörjas i början av 1990-talet. Det var då som de olika sjukhusavdelningarna började att flytta ut sina patienter. Sjukhusets profil ändrades i takt med att patientantalet sjönk. Många av de byggnader som ses på bilderna är idag borta. Det gäller t. ex. det växthus som stod i sjukhusets trädgård. Samma med den vita bygganden som fanns i närheten, där avdelning 54 (Nybo) fanns. Det gamla tvättbytesförrådet som skymtar, med ett båtbyggeri inrymt i den nedre delen, är också historia idag 2014. Panncentralen med dess skorsten, är riven sedan länge, så även kolgårdsmagasinet. En av de större magasinen, som en gång fanns placerad där Nordea idag har sina lokaler, flyttades i början av 70-talet rakt över i motsatt riktning. Uppe på taknocken, fanns den s k vällingsklockan. Det röda magasinet blev offer för några ynglingar, som roade sig med att leka pyromaner.
Mycket nöje!
Den välbekanta skylten vid infarten. Som hade fått sig en törn av
plogbilen.
Sjukhusets postavdelning fanns vid den stora entrén t.v. när man
kom in. Rummet är idag borta.
Varje morgon delades posten ut i de fack som fanns i ena väggen.
Den som jobbade helg, började alltid med att dela ut dagstidningar
i facken. Det var Norrbottens Kuriren, NSD, och Piteå-Tidningen.
När jag började 1976, var det Elof Boström som var postmästare.
Efter honom kom Olle Lindgren, därefter Roger Lindqvist. Här fanns
en liten lucka, där personal och patienter kunde köpa frimärken.
Det fanns därutöver två postbud, som åkte runt för att både hämta
och dela ut post på avdelningarna. Några av dem kommer jag ihåg:
Jörgen Öberg, Roger Åkerlund, Katarina Åkerlund, Christer Pettersson
Jan Lundmark och några till.
Vid detta tvättställ - som inte syns i bild - blev jag bjuden på ETTAN
snus. Det yrade i huvudet, och snusen åkte ut lika fort som den kom
in. Jag tror det var Roger Å. som hade vänligheten att bjuda. Tack
Rogge!
En bild som inte säger så mycket, annat än att vi hade gröna gardiner.
När vinkeln ändras träder dock detta skrivbord fram. Så även den
korg som står på kylskåpet. Där fanns postbudets mappar, med
de brev och övrig post som skulle avdelningarna tillhanda. Jag har
för mig att postbudet gick 3-4 turer varje dag.
Postkontorets anslagstavla. Lägg märke till FACIT-skrivmaskinen
som ses t.h. Datorerna lyste än så länge med sin frånvaro.
Utsikt mot det fönster som man än idag kan se på entrésidan.
Bitsockret spelade en viktig roll i en postmästares vardag. Så även
för alla de besökare som gästade kontoret på morgnarna.
Bakom denna dörr fanns sjukhusets vaktmästeri och transportcentral.
Det var här jag jobbade. Min första chef hette Rune Grahn. Sedan kom
Stig Åkerlund, Göte Asplund och Christer Hammarstén. Av de upp-
räknade namnen, så är idag Rune och Göte borta. Vi var ett trivsamt
gäng, som skojade rätt bra med varandra. Jag minns detta med stor
och sann glädje. Trevliga gubbar (och tjejer).
När jag började -76 fanns ännu inte denna lastbrygga. Den kom till i
början av 80-talet.
i början av 90-talet dockades ännu ett hus ihop med denna fastighet. Det
var ett äldreboende vid namn Mogården som fick plats på den på bilden
ännu tomma platsen till höger.
"Min" truck som jag använde dagligen med att dra vagnar bestående
av förrådsartiklar, sopor och tvätt m.m. Denna truck syntes även i
TV-programmet "De okända". Vi förfogade över två truckar på sjukhuset.
En av dem övetogs senare av vaktmästarna på Piteå Lasarett.
Varje morgon, vardag som helg, hämtades sopor och tvätt på alla
avdelningarnas balkonger. Och det värsta av allt; det fanns råttor
inblandade i det hela. När man kom ut på balkongen, skramlade
man så högt man kunde med sin stora nyckelknippa. Jag hade den
här tiden lite råttfobier.
Redan 1982 fick vi våran dödsdom. Detta hängde över oss som ett
blött täcke under flera år. Det var många och långa diskussioner vid
frukostbordet. Hur skulle det bli? Var det överhuvudtaget genomförbart?
När flyttlasset gick 1991, förstod vi att det inte fanns nån väg tillbaka
till gamla Furu.
Mina arbetshandskar förevigade den 19 mars 1988. En tid fanns
tre Rograr på arbetsplatsen: Sandberg, Åkerlund och Lindqvist.
Ingången mot vårt fikarum och matbord.
Från detta skrivbord sköttes Transpotrcentralens alla åtaganden om.
Det bokades transporter, till när och fjärran. Här satt även jag ibland
och skötte ruljangsen. Det var den 12 september 1983 som den
öppnades officiellt. Här satt även 1:e vaktmästaren Göte Lindkvist
några år. Sedan delade vi på uppgiften. En kul tid. Lägg märke till
Kobratelefonen på skrivbordet.
På dessa tavlor fördes körningarna in. Men även i de böcker som
vi hade när beställningarna ringdes in. Dessa gällde fredagen den 18
mars 1988.
Här satt cheferna. Bl. a. Stig Åkerlund som var boss för Transporten,
men även föreståndare för yttre arbeten. Stig blev så småningom
facklig ordförande 1986, och överlämnade stafettpinnen till Christer
Hammarstén.
Chefens skrivbord. Den vita flaskan var "Tipp-ex" vilket kom till
flitig användning när Stig skulle skriva på sin Facit-maskin. Det var
då man hörde den berömda "Pekfingervalsen" ibland med en svordom.
Ett tecken på att pekfingret träffat fel tangent.
En skylt som Stig satte upp på sin vägg i kontoret. En luciamorgon
när vi kom till jobbet, hade Stig kokat kaffe, samt lastat upp ett
stort lass med gott fikabröd. Fikat hade hans fru gjort, det var gott
som bara den. En annan morgon hade han en kobjällra hängande
runt sin hals, som ett halsband. När vi frågade varför, så sa Stig:
Ja, det var nån som gärna ville veta i förväg när jag kommer. Men
med denna så hörs jag flera kilometer i förväg. Det var många
skratt som följde efter den förklaringen.
Sjukhusets måleri vars chef hette Sixten Öhman.Här jobbade även
en granne till oss, Erik Degerman.
I samma fastighet som måleriet fanns en Tapetserarverkstad.
I snickeriet var Börje Jonsson chef.
----------------------------------------------------------
Fortsättning följer...
En kebab på Furunäset
Det är den 2 augusti 1991. I vår köksdel står fotvårdaren Lasse,
och vaktmästare Naser och förbereder dagens lunch: kebab!
Händerna på bilden tillhör...
...Lasse som skalar lök...
Naser förberder med bl a massor av grönt...
Jag hade inte käkat så mycket kebab, förrän Naser började på
mitt jobb...
Omsorgsfullt så lägger Naser färsen kring sina specialstickor...
Ute på lastbryggan tändes en eld...
Där lades stickorna med kebaben...
Sedan ner i en kantin f v b till matbordet...
Bordet bar vi ut i sommargrönskan. Vid kebebbordet satt: Naser,
Roger Å., Roger L., Christer, Harry, Björn, Lasse...
Sommaren 1991 blev den allra sista på Furunäsets sjukhus. Efter beslut från Socialstyrelsen, så skulle mentalsjukhusen i landet läggas ner. Vården skulle istället bli mer human om man flyttade patienterna ut i det öppna samhället, åtminstone delar av dem. Furunäsets sjukhus skulle inte längre vara en "mental vårdinrättning". Man skulle "tänka nytt", som man sa. Vi flyttade ut till Öjeby sjukhem, där vi också vid olika tillfällen kom att käka kebeb på våra luncher. Mannen bakom var naturligtvis Naser. Tack Naser oj, så gott det var!
Furunäsets sjukhus
Frans Wallsténs Järnhandel, Piteå /1950
"Rep. av rackets".
Rönnbergs Café, Piteå
"2 st Tårtor 10 kr. Inköpta till årsmötet 1952 av Birger Johansson,
Furunäsets Idrottsklubb".
Piteå Droskstation /1954
"Statens Sinnessjukhusförbund" /1954
Furunäsets I.K. /1955
"Gravyr å mässingsfat (Gunnar Öster 1955) tennskål (Holger Westerlund (1955)
märken (1955). Kronor 10:05. Kvitteras 31-5-55 Bo Åström".
Textil-Tvätt, Piteå
10 stycken idrottströjor inlämnade för tvätt, på Textil-Tvätt, Storgatan 19, Piteå.
Tillhörande Furunäsets Idrottsklubb.
Furunäsets Idrottsklubb
Inköp av diverse varor för Idrottsklubbens räkning, daterat, den 26 mars 1957.
Plogning av ishockeybana... /1957
I januari 1957 plogade Gunnar Forsman hockeybanan på Furunäsets sjukhus, detta på FIK:s direktiv, "Furunäsets Idrottsklubb", 12:50 blev arvodet.
"Furunästävling"
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1951
