Det spökar - det spökar... /1943

 

Poppe, Nils Einar (1908-2000)

Nils Poppe, en av de stora!
 
Det var nära att vi inte hade fått ta del av Nils Poppes komiska kullerbyttor på vita duken, TV och teaterscenen. En s k änglamakerska i Malmö förberedde den lille pågen Nils Einar Jönsson för sin kommande resa upp till de himmelska sfärerna. Men ödet ville annorlunda. Vid två årsålder adopterades han av ett par med efternamnet Jönsson. Lille Nils Einar var en pojke som hade en dröm; att spela teater, att framträda med sång och dans i syfte att roa andra människor. Det skulle bli mycket av den varan. Så pass mycket att jag inte kan ta in allt på detta inlägg. Men alla vi som har en kännedom om Poppe, vet att han var artist och konstnär längst ut i fingerspetsarna. Och som han gladde oss. Tack för det herr Poppe. Du är och förblir helt outstanding.
 
Roger.    

Nils Poppe - "Ljuset från Lund"

Nils Poppe som Sten Stensson Steen.
 
En gammal Poppe-film vill TV 1 glädja oss med på söndag. Det är som Sten Stensson Steen han visar sig för oss i farsen "Ljuset från Lund" från 1955. Här är han ledare för en experimentskola, som får de traditionella pedagogerna att förfäras men eleverna trivs desto bättre. På bilden ser vi dock herr Stensson i någon annan miljö än skolans.
----------------------------------------------------------
HÄNT I VECKAN ¤ Januari 1971.
 
FAKTA-------------------------------------------------------------------
Filmen hade sin premiär den 26 december 1955 på biografen Spegeln i Stockholm.
Rollista:
¤ NILS POPPE - Sten Stensson Steen
¤ LUDDE JUBERG - Stens far
¤ JULLAN KINDAHL - Stens mor
¤ ANN-MARIE GYLLENSPETZ - Anna
¤ KARL-ARNE HOLMSTEN - Bengt Lundberg
¤ CARL STRÖM - Dekanus
¤ HELGE HAGERMAN - Josua Carlander
¤ NAEMI BRIESE - Signe
 
Regi: HANS LAGERKVIST

Nils Poppe - "Tre glada tokar"

1971 hade jag som vana (ovana) att skriva små recensioner om svensk- och utländsk film som visades i televisionen. Jag klippte ur, betygsatte och framförallt tittade, som ju var det absolut viktigaste. Nils Poppe förekom i många filmer. Och tur var väl det. Utan Poppe - så hade det inte varit lika roligt. I en urklippsbok, har jag hittat följande:
 
AHRLE, POPPE OCH BOTTE spelar tre glada tokar.
 
Här har ni de glada tokarna: Nils Poppe, Elof Ahrle och John Botvid.
 
Med den svenska filmfarsen "Tre glada tokar" i TV-tvåan debuterade Elof Ahrle som filmförfattare och medregissör. Han siktade av allt att döma på bröderna Marx´ bravader, men det var naturligtvis inte lätt att försöka sej i deras genre, även om Nils Poppe som en av de tre lånade ett och annat av Charlie Chaplin. Varken filmförfattaren eller regissörerna - den andre var Hugo Bolander - ägde Marxarnas fantasifulla infall och sinne för komposition.
 
Det blev med det tre glada tokarna som med de tre bröderna Marx att somliga skrattade och slog sej på knäna av förtjusning över upptågen, medan andra satt tämligen oförstående. På biograferna fanns en majoritet som fann sej mycket väl tillrätta med de svenske. Man förnekade inte heller att filmen i vissa avsnitt vittnade om fantasi, humor och begåvning. Detta gällde då inte minst Nils Poppe, vars världsfrämmande dammsugaragent trots sin surrealistiska snurrighet ibland fick mänskliga drag.
 
Ahrle själv hade det inte så lätt som skådespelare. Han måste vara en verklighetstrogen förste älskare (måste han det förresten, undrades det), en fin karl och därtill drullig i slutscenerna. John Botvids prillighet passar bättre in i alla sammanhang. Kvinnorna var söta att se på, och det är ju inte det sämsta. Filmen gjordes 1941-1942.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 9 mars 1971.
 
 

Nils Poppe - 1942

 
 
 

NILS POPPE - 1942

 

Flyg-Bom / 1952

 
 

Nils Poppe

 

Nils Poppe

 
 

NILS POPPE: "Ljuset från Lund" / 1955



I rollerna:

¤ NILS POPPE

¤ LUDDE JUBERG

¤ JULLAN KINDAHL

¤ ANN-MARIE GYLLENSPETZ

¤ KARL-ARNE HOLMSTEN

¤ CARL STRÖM

¤ HELGE HAGERMAN

¤ NAEMI BRIESE

¤ PER BJÖRKMAN

¤ HARRY AHLIN

¤ GEORG SKARSTEDT

¤ OLAV RIÉGO

-----------------------------------------------------------------


NILS POPPE i lustspelet "Min syster och jag" / 1980




På trettondagen är det plats för skratt i TV. Då dyker Nils Poppe upp
som Fabian Filosel i lustspelet "Min syster och jag".


Putte Bolster, Amadeus Propp, Pappa Perichon, Calle Pettersson...



Om det är något Nils Poppe, 71, tyckt riktigt illa om här i livet så är det TV. Bränd som han blivit. Men han var inte sämre karl än att han kunde ändra sig. Så när skohandlare Filosel dyker upp i rutan i kväll är det den femte Poppe-figuren på Fredriksdal som TV visat. Och absolut en av de roligaste.

Fabian Filosel når väl inte samma bländande höjder som salongshumoristen Amadeus Propp gjorde i "Fars lille påg", men den farsen innehåller ju å andra sidan också något av de festligaste Poppe någonsin gjort: en Hamlet-monolog av otroligt slag. Ni minns kanske hur stockholmspubliken reagerade på Amadeus under gästspelet på Maxim: varenda kväll skrattade de loss på de fastskruvande bänkarna!  Och skrattfest lär det bli på trettondagen igen i de svenska hemmen! Det har Poppe vant oss vid nu fyra gånger i rad i TV.

TVEKSAM POPPE
Men det tog tid innan han kom dit, i TV-rutan. Bengt Roslund, TV-producent i Malmö, som står för kvällens sändning av "Min syster och jag" och som gjort tre av de andra fyra också, säger det inte rent ut. Men inte var det lätt att övertala Poppe. "Fars lille påg" var det aldrig tal om att TV skulle få sända. Men så veknade Poppe och lät Bengt Roslund och hans gäng dra in på Fredriksdal några sommarkvällar och fånga "Oskulden från Mölle". När Poppe såg hur fint malmögänget löste den uppgiften blev det klartecken för "Fars lille påg" också. Det är den enda som spelats in inomhus.

För lustspelen ska ses utomhus och det är den utomhuskänslan som Bengt Roslund försöker förmedla när han i kväll tar TV-publiken med sig in bland häckarna på Fredriksdal.
    - Det är alltid svårt med närvarokänslan vid sådana här transmissioner. Men Fredriksdal är en sån fin teater med häckar. Där har publiken lättare att ta till sig stämningen.

Skrattfest och succé - det har varit sommarpublikens omdöme varje år. TV-publiken tycks inte vara sämre. Eller vad ska man säga om de norrlänningar , som sen de en gång sett Poppe på Fredriksdal i TV, nu varje år åker ner för att se honom  på friluftsscenen. Dan efter tar de flyget eller tåget hem igen... Och visst är det fem festliga figurer han presenterat:
¤ Det började med hans hunsade, men slagfärdige bokhållare Putte Bolster i "Oskulden från Mölle" och hans platoniska förhållande till kvinnorna, en något annorlunda typ som Poppe förde in på Fredriksdal, liten, luggsliten med pincené. Och som i ett omtöcknat ögonblick skryter om en romans med Gloria Swanson. Paniken blir fullständig när den sköna dyker upp i Mölle.

AMADEUS PROPP
¤ 
Det fortsatte med Amadeus Propp i "Fars lille påg", den vildaste och fräckaste av alla fem figurerna. Bondkomikern och salongshumoristen är på jakt efter sin okände far och hamnar mitt i spenaten med massor av utklädslar och förvecklingar. Poppe gick fram som en tornado på scenen.

PAPPA PERICHON
¤
 Som Pappa Perichon i "Fantastiska pappa" var han mera nerdämpad, en parisisk vagnmakare med skön hustru och söt dotter om vilken två rivaler slåss. Vilket pappa Perichon inte är sen att utnyttja till egen fördel som den obildade bracka han är.

CALLE PETTERSSON
¤
Fröhandlare Calle Pettersson dyker upp i "Hjälten från Öresund". Det är en Don Juan och gammal bock som till råga på allt av misstag blir utpekad som hjälte, en situation som den gamle bocken inte är sen att dra nytta av. Mer släkt med Groucho Marx än här har Poppe aldrig varit...

FABIAN FILOSEL
¤
Och så Fabian Filosel, född Bom, skohandlare i Ralph Benatzkys farsoperett "Min syster och jag". Det är en lång föeställning och Poppe låter vänta på sig. Det tar drygt 50 minuter innan han dyker upp. Det kan låta långt för Poppe-fantasten, men man får under tiden uppleva något så ovanligt som ett rejält genombrott. Det är Hans-Peter Edh från Uppsala stadsteater som slår igenom inför sommarpubliken med dunder och brak som den unge musikläraren och mannen av folket.

För det är ju det det handlar om - kvinnan av börd och mannen av folket. Och hur de får varandra genom en skoaffär i Paris, det skildras i massor av sång och åtskilliga vilda gags. Poppe gör naturligtvis inte utan skäl tillägget "född Bom" till rollgestaltens namn. Alla ni som sett filmerna känner igen jaquetten, de randiga byxorna, käppen, prickarna under näsan i stället för mustaschen osv. I en av farsoperettens finaste scener leker Poppe med en 10 000-francsedel framför kassaapparaten. Så lekte Chaplin med jordgloben i Diktatorn. Gösta Ekman, den äldre, gjorde Filosel på 30-talet. Han upplevde skohandlaren som en ren Chaplin-figur. Charlie och Fabian Bom - här möts de i en och samma person: Nils Poppe!


Nils Poppe som Fabian Filosel - en av de roligaste gubbar han gjort på
Fredriksdals scen. Här tillsammans med Berit Carlberg.

-----------------------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET/TV ¤ Den 3 januari 1980


NILS POPPE - "Blåjackor"

Bland de första mötena jag hade med Nils Poppe lär ha varit nångång vid 1960-talets mitt. Det var julaftonshögtid, och i en vrå i vårt kök stod vår svartvita TV. Samma kväll, mellan lutfisken och skinkan, julmusten och tomtebesöket, visades "Blåjackor" med Nils Poppe och Annalisa Ericson. Jag blev stormförjust åt den lille mannen i sjömanskläder, som dansade sig fram genom hela långfilmen. Tillsammans med sin motspelerska, Annalisa Ericson, framförde han (tyckte jag) de mest halsbrytande shownummer. Jag vill minnas att mina pappa som satt bredvid, uppklädd i sin vita skjorta och fina slips skrattade så att han nästan grät. Nils Poppe hade just precis dansat sig in i mitt liv. Efter detta för mig succéartade intåg i familjen Lindqvist, fortsatte jag att ha ögon och alla sinnen vidöppna, så fort tidningens TV-tablå förtäljde att "den där Poppe" återigen skulle komma på hembesök. Sedan har jag fortsatt att njuta av hans tolkningar vare sig det varit i den komiska gestaltningen, eller det kanske mer allvarliga och djupa. Glädjespridaren Nils Poppe är borta sedan 2000, men fortsätter ändå, tack och lov, att sprida skrattets evangelium åt oss alla. Artikeln som följer har jag hämtat ur Hemmets Veckotidning från 1945. /Roger Lindqvist



¤ För första gången i svensk filmhistoria har man vågat sig på försöket att filma en "riktig" operett. Det är Wivefilm, som gripit sig verket an med Louis Lajtais succé "Blåjackor", och ingen möda har sparats för att få det hela så storslaget glatt och muntert som möjöigt. Alla exteriörerna har tagits på vår egen flottas "Fylgia", där de riktiga blåjackorna kommit bra överens med filmens. I den imponerande rollistan märker man Nils Poppe, Annalisa Ericson, Tollie Zellman, Karl-Arne Holmsten, debutanten Cécile Ossbahr, Gösta Cederlund, Håkan Westergren, Elof Ahrle, Rolf Botvid och Barbara Randall från Chinarevyn. Filmens stora balettrupp är sammansatt av de sötaste flickorna ur Wally- och China-baletterna, vilka drillats av balettmästare Albert Gaubier, Sune Waldimir dirigerar och Rolf Husberg regisserar.


Vad kan det stå i brevet, som gör Poppe så munter? Svaret får
vi, när "Blåjackor" kommer på filmduken.


Här befinner sig Poppe bestämt på krigsstigen tillsammans med Ulla
Hodell, som debuterar på vita duken i denna film.


En annan debutant är Cécile Ossbahr, som uppvaktas av Karl-Arne
Holmsten.


En vacker balettscen ur "Blåjackor", där man samlat ihop den största
filmbalett, som någonsin förekommit i Sverige. Paret i mitten är Cécile
Ossbahr och Börje Krüger.


Här har Nils Poppe svikit Ulla Hodell och blivit infångad av Annalisa
Ericson. Han tycks vara enbart förtjust över fångenskapen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
HEMMETS VECKOTIDNING ¤ Den 30 november 1945


"Bara en kypare" - Nils Poppes sista Fabian Bom-film




När den man älskar plötsligt står i kupédörren är det inte så lätt att
veta vad man ska ta sig till. Marianne Bengtsson tar fram puderdosan.

Det ligger utan tvekan någonting av Fabian Bom över Nils Poppes väsen. Det är kanske detta att han spelar sig själv i stor utsträckning, som gör att just gestalten Fabian Bom blivit så populär. Poppes otroligt fint stämda humor gör att han både griper och roar oss. Han är ingen pajas utan bara en djupt tänkande människa som ger oss av sig själv.

"Bara en kypare" blir Nils Poppes sista Fabian Bom-film. Det har han lovat sig själv. Nu gör han denna inspelning därför att hans publik begär ännu en Fabian Bom-historia. Ute i filmstaden Råsunda håller man som bäst på med filmen under Alf Kjellins regi, detta är hans andra lustspel. Vart man vänder sig i den stora inspelningshallen ser man byggnadsverk i vardande för filmen och just nu håller man på med tågscenerna - en kupé med glada skolbarn och en annan med två damer i. Det blir mycket med tåg i den här filmen som i korthet handlar om:

Servitören Fabian Bom som serverar på järnvägsrestaurangen i Österköping men också då och då i en restaurangvagn.
    - Detta är något av en Jekyll-Hyde-historia, avslöjar Nils Poppe. Jag rubriceras som en kluven person och är kypare med andra ambitioner. Jag vill bli artist och har en utrangerad järnvägsvagn vid ett sidospår dit jag då och då smyger mig undan. Marianne Bengtsson - kallskänka med motellambitioner - är kär i mig, men jag är förtjust i en skådespelerska - Git Gay - som kommer från USA, fyllig, välbehängd med guld och juveler och med en otvetydig skånsk-amerikansk brytning. Ja, var och en får ju gissa själv...

Karl-Arne Holmsten som svartsjuk hovmästare ställer också till med en del trassel.
    - Per Schytt och jag har skrivit manuset, den danske komponisten Hans Schreiber har gjort de fem låtarna och jag hoppas att "minst sex av dem kommer att bli världsörhängen". Filmen blir i färg och vidfilm, och hur den slutar skall vi givetvis inte avslöja.

------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 11 december 1958.

NILS POPPE: "Min syster och jag"


Berit Carlberg och Nils Poppe i succépjäsen "Min syster och jag".





Mitt i vintern får vi känna en fläkt av sommaren i Nils Poppes sång-
lustspel "Min syster och jag" inspelad förra sommaren på utomhus-
scenen Fredriksdal i Helsingborg.


¤ Dags för en av årets populäraste teaterhändelser i TV: för 14:e gången Nils Poppe på utomhusscenen Fredriksdal i Helsingborg. Trettondagsafton sänds sommarens succépjäs "Min syster och jag".

Poppe själv jobbar nu med 1990 års sommarföreställning. "Två man om en änka" är titeln och änkan är givetvis Berit Carlberg, alltid Poppes primadonna. (Hennes stora genombrott var förresten som "Glada änkan" en gång på Oscars i Stockholm mot Jarl Kulle.)

SOMMAREN FULLBOKAD
Sommarens föreställningar är redan fullbokade. 62.000 personer har beställt biljetter. De mer förutseende har beordrat biljetter för sommaren 1991 och 1992, 6.000 respektive 3.000 biljetter är beställda. Nils Poppe är både glad och stolt när han berättar om detta. Men än mer glad och stolt är han över den utmärkelse han fick av Svenska Akademien strax före jul - dess teaterpris på 30.000 kronor.
    - Det är fantastiskt, säger han, till en gycklare som jag.
Poppe var krasslig ett tag före jul.
    - Bara en vanlig maginfluensa.
Nu är han lika pigg som alltid. Både andligt och kroppsligt:
    - Jag tror att kroppen mår så bra därför att jag som ung först sysslade med akrobatik och sedan med dans. Det är klart att jag glömmer saker och ting då och då. Jag har alltid haft svårt för namn, annars är det inga problem.

HELSINGBORG TILL HÖSTEN
Poppe har inte bara sin kära Fredriksdalsteater att tänka på. Till hösten ska han också spela på Helsingborgs stadsteater. Det är många, många år sedan han stod på en vanlig teaterscen. Pjäsen heter "Fantastiska pappa" pch bygger på "Herr Perrichons resa" av Eugene Labiche. Många svenskar minns nog den som lärobok i franska. Pjäsens musik blir av Jacques Offenbach.
    - Det är fantastiskt, de båda levde samtidigt i Paris med arbetade aldrig tillsammans.

Den bristen har nu Poppe avhjälpt, han har arbetat ihop deras verk. Biljettbeställningarna strömmar in till teatern, som än så länge bara tar emot skriftliga.
    - När biljetterna släpps i oktober blir det kö genom hela Helsingborg, säger teaterns informatör Louise Lundström.
När kommer då Nils Poppes memoarer?
    - Jag vet inte om det blir några. Jag får aldrig ändan ur vagnen. Jag har ju en fördel - de flesta jag skriver om är döda, så de kan inte protestera. Annars får jag citera min vän Gösta Gustaf-Janson. Efter första delen av sina memoarer gjorde han stopp. När jag frågade honom om del nummer två sa han: Hon lever fortfarande..."

-----------------------------------------------------------------
TV-EXPRESSEN ¤ Den 3 januari 1990.



NILS POPPE - Soldat Bom



EXPRESSEN ¤ Fredagen den 18 februari 1949.

Poppes senaste


Nils Poppes generositet mot en hund tycks inte tilltala Holger Löwen-
adler. Ur filmen "Stampen".

"Stampen" heter Nils Poppes nya film för Fribergs Filmbyrå och här gestaltar han pantlånarbiträdet Patrik Palmqvist. Denne är en vänsäll och hjärtegod liten man, som hellre ger för mycket än för litet för de saker behövande kunder belånar. Det där tycker hans chef, direktör Larsson (i Holger Löwenadlers gestalt) inte riktigt om, utan han hävdar att det är "de stora" kunderna man skall visa sig förekommande emot. Det leder till en hel del gnabb i all vänlighet de båda emellan, och så småningom visar det sig, vem som har rätt i princip.

Gösta Gustaf-Janson har skrivit manuskriptet och därvid haft en tanke på sin roman med samma namn, även om filmens intrig är helt annorlunda. Gunnar Fischer fotograferar och framför kameran återfinns vidare söta Ann-Marie Gyllenspetz, som har sin fjärde huvudroll, sedan hon för halvtannat år sedan för första gången i sitt liv såg en filmkamera.

--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 2 november 1954.

NILS POPPE i Älvsbyn




--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1964.

NILS POPPE SHOW - 1964

NU KOMMER NILS POPPE I TV...


Nils Poppe - glädjespridare på söndagskvällen.


SÖNDAG:
20.00 Nils Poppe show.

Det var på en folkparksscen under försommaren 1933. Ett turnerande sällskap från Hippodromteatern spelade operett - det var visst "Jim och Jill". Från kulissen kom en liten figur instudsande som en boll, slog frivolt och kullerbyttor och möttes av ett jubel som kunde mäta sig med det mesta i den vägen.

Den lilla figuren var huvudpersonen i operetten, men endast några få utom ensemblen visste vem han var, för han gjorde sin första större roll, övertagen efter den då främste operettkomikern och akrobaten Nisse Ericson. Under föreställningen fick han den ena applåden efter den andra och kvitterade med ny akrobatik och barnsligt glada leenden. Han hade ett pubiktycke av fantastiska mått.

En representant för publiken skrev omedelbart till teaterchefen Ragnar Klange i Stockholm och rekommenderade honom att ta en titt på den populära figuren. En vecka senare var denna kontrakterad till Folkets Hus teater i Stockholm, där han redan vid den första revypremiären visade att han skulle komma att gå långt. Den lille krabaten och akrobaten hette Nils Jönsson Poppe. På söndagskvällen, som bör bli en av de gladare under TV:s tio år, kommer han i sin första show av tre som han gjort för Åke Falcks produktionsbolag. Han kommer att visa hur man gör operett, och han har flera goda medhjälpare, exempelvis Gunwer Bergqvist och Lena Granhagen.

Nils Poppe blev efter Fridolf Rhudin och Edvard Persson vår populäraste filmkomiker. Om han hade hittat en bra maunuskriptförfattare skulle han kunna bli en världsberömdhet. Nu har han i brist på skickliga medhjälpare inte alltid lyckats hundraprocentigt. Men en av hans filmer kan gå till filmhistorien: "Pengar", som han delvis själv skrev och som debutanta regisserade. Det var en saga med chaplinskt vemod om den ensamme och utblottade, som utan ett öre på fickan fick jobba som extra sedelbrännare i myntverket och med blödande hjärta såg hur miljonerna gick upp i rök. Naturligtvis blåste hans likvid, en ensam tia, av luftdraget också in i ugnen...
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Oktober 1964.

GRATTIS, NILS POPPE!

VÅR PIGGASTE 80-ÅRING SOM SKA BLI SERIE
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


En stor födelsedagskram från skådespelande dottern Maria!
Till jul ska pappa Poppes liv komma ut som en serie.

¤¤¤Grattis Nils Poppe som fyller 80 år i dag. Och grattis TV-tittare som i kväll får en timme Nils Poppe och hans liv. Men detta är ändå bara en försmak om vad som skall komma.

Till jul kommer det fem eller kanske sex timmar TV om Nils Poppes fantastiska artistliv och karriär.
   - Nils Poppe är en mycket ödmjuk och tillbakadragen människa och det har tagit år av övertalning för att få honom att ställa upp, säger producenten Bengt Roslund som till slut lyckades med detta.

"Ni slarvar"
1976 spelade Poppe "Oskulden från Mölle" på Fredriksdalsteatern. Då sade han blankt nej till TV-sändning från Fredriksdal med motiveringen:
   - Tv slarvar och det blir inte bra om de kommer med bara en kamera, sade Nils Poppe.

På Malmö TV satt Bengt Roslund som redaktionschef.
   - Jag telegraferade till Poppe och förklarade att jag inte var slarvig och att vi skulle komma med fyra kameror.

Poppe vägrade
Så gjordes den första inspelningen från Poppes sommarteater. Det har sedan blivit sammanlagt tolv föreställningar som visats i TV. Bengt Roslund gjorde fyra och Ingvar Ernblad har gjort åtta. Men Bengt Roslund ville gå vidare och göra en TV-serie om Nils Poppes liv. Men Poppe vägrade envist.
   - Han avskyr att prata om sig själv, säger Bengt Roslund. Jag har varit så nära flera gånger under åren, men så har Poppe till slut ändå tackat nej.


Tjoho! vad det svänger om Poppe! I dag (tisdag) fyller Nils Poppe
80 år. Efter mycket övertalande har TV lyckats få tillstånd att göra en
serie om Poppes fantastiska artistliv. Till jul får vi se och höra Poppe
berätta om sig själv.

Inget privatliv
Men så lyckades Bengt Roslund till slut och i kväll sänds den första delen. Den enda som är inspelad. Villkoret för Bengt Roslund att få göra serien var att den bara skulle handla om Poppe som artist och hans scen- och filmliv och att det privata skulle lämnas utanför.

Så Nils Poppes barndom och uppväxt med fosterföräldrar kommer inte att beröras. Men det finns oändligt mycket material från artistlivet som förvandlade Nils Jönsson (som han hette) till Nils Poppe och folkidol. Från debuten på gamla Hippodromteatern i Malmö 1930 och till dagens publika triumfer på Fredriksdalsteatern.

Nils Poppe själv kommer inte att se programmet i kväll.
   - Han gör som vanligt när han fyller år. Han reser bort någonstans, säger Bengt Roslund. Varthän resan bär? Det vet bara Nils Poppe själv.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
AFTONBLADET - TV-BLADET ¤
Tisdagen den 31 maj 1988.

NILS POPPE är 66 år men håller igång som alltid

- DET GÄLLER ATT TA VARA PÅ DE ÅR SOM ÅTERSTÅR...


Nils Poppe
har satt upp gamla paradnumret "Blåjackor" i Helsingborg.
Han är direktör, huvudrollsinnehavare, springpojke...Själv säger han:
   - Det finns inget så farligt som att sätta sig ner och tycka man gjort
sitt. Jag håller mig ung genom att hålla igång. Det har aldrig känts så
underbart att leva som nu.


Det är inte många som tänker på att han börjar bli en gammal man. Men om ett år fyller han 67. Vetskapen om det har gett honom en ny syn på livet.
   - Jag tar var stund som den kommer. Det har aldrig känts så underbart att leva som nu, säger Nils Poppe.

För många känns tanken att åldras obehaglig. Att bli gammal - det betyder att livet håller på att ta slut. Det är alltså precis tvärtom med Nils Poppe. Det är först nu han riktigt förstått att sätta värde på att leva.

   - Jag kan mänskligt att döma inte ha så många år kvar. Det gäller att ta vara på dom återstår, säger han.

Vore han inte Poppe skulle han säga att han på ädre dar blivit fatalist. Det som sker - det sker. Det är så litet du kan göra för att påverka ditt öde...
Men nu är han Poppe. Clownen, gycklaren. Därför skulle det aldrig falla honom in att bruka ordet fatlist. I stället säger han:

   - Jag har kommit underfund med att världen är bättre än sitt rykte...

Som en teaterreplik
Det låter roligare. Nästan som en teaterreplik. Det har tagit tid för honom att nå dit. Nästan ett helt liv.

   - Men nu har jag perspektiv på tillvaron. Glädje, sorg. Jag försöker ta båda sakerna lika lungt, säger han. Han ängslas alltså inte längre. Ett par hundra i salongen på en föreställning som kostar honom 4.000 var kväll att sätta upp - än sen...Världen går inte under för det.
   - Det finns ingen glädje med att vara rikast på kyrkogården. Och vill du vinna något måste du också satsa något, säger Poppe.

Repliken skulle varit otänkbar för bara några år sen. Nu faller den sig fullt naturlig... 66 år, snart folkpensionär. Det låter overkligt. Tycker säkert de flesta.

Han kan inte bli gammal
För på något sätt är Nils Poppe tidlös. Han kan inte bli gammal. Det känns som om åren tar en omväg förbi honom. Naturligtvis är det inte så. Också ungdomens idoler blir gamla. Själv så är han inte förtjust i att höra att han nu snart är pensionär. Det är ordet, det som läggs i det, inte de 67 åren han värjer sig mot.

   - Pensionär, det uttrycket borde förbjudas, muttrar han. Det finns inget så farligt som att sätta sej ner och rulla tummarna och tycka man har gjort sitt...

Han lever som han lär. Han jobbar lika hårt som förr. Det tänker han fortsätta med.

   - Det som håller mej ung är att jag är igång ständigt, det finns inget så slitsamt som att ha semester, påstår han. Det där kan naturligtvis diskuteras. Han är själv det bästa beviset på det:
¤ En hjärtinfarkt för ett par år sen
¤ En ny sjukhusvistelse för bara några månader sen

"Det vara bara gallblåsan"
   - Ah, det var ju bara gallblåsan som blev inflammerad. Inte för mycket jobb, men väl för mycket majonnäs, för många räkor...
När han togs in på sjukhuset så blev det löpsedelsrubriker. "Nils Poppe allvarligt sjuk - i ambulans till sjukhuset".
Till en början så trodde också läkarna att det var hjärtat som sviktade igen. Det var det inte, det fungerade utmärkt. "Ni får en kvart på er. Sen vill vi veta: Ska vi ta gallblåsan på er?" sa läkarna. Jag hade krupit på golvet. Såna smärtor hade jag haft på natten. "Ta den för Guds skull", sa jag. Gallblåsan är som blindtarmen. Man kan ha den, men man kan lika gärna var utan den. Det enda som nu påminner mej om den är ett ärr. Och så att jag är förbjuden att äta ägg på ett år.

Nils Poppe tycker livet varit generöst mot honom. Han har fått ägna sig åt sin favorithobby, teatern. Och han har blivit rikligen belönad.

"Underbart att få roa"
Han tänker då inte så mycket på de pengar han tjänat som på de skratt han lockat fram.

   - Det är underbart att vara enterteiner. Att få roa människor. En liten ryckning i mungipan på någon jag möter på trottoaren är belöning nog, säger han. Hamlet har jag inga ambitioner att spela. Det kan folk få göra som har ambitionerna och subventionerna.

Numera är det helt scenen han ägnar sig åt, men sin berömmelse grundlade han en gång inom filmen. 35 filmroller hann han göra. Ibland har han tyckt de borde varit några till. För ett par år sen var det nära att han därför på nytt ställt sig framför filmkamerorna.

   - Men vid närmare eftertanke föredrar jag att vara en legend framför att göra något halvdant, säger han. Han har heller inte visat sig mycket i TV. Men felet är inte hans, anser han. Skulden lägger han på TV...
   - Jag har mest blivit erbjuden att sitta i en panel och bli utfrågad, men jag tycker inte att det är mitt jobb att vara djupsinnig och uttala mej om olika livsgåtor.

Paradnummer
Vill man se honom får man alltså gå på teatern. I sommar är det "Blåjackor", ett gammalt paradnummer som han dammat av och satt upp på Fredriksdals friluftsteater i Helsingborg. Eftersom han driver sommarteatern i egen regi så är han allt i allo. Teaterdirektör, huvudrollsinnehavare, springpojke...

   - Egentligen är det här rena semestern, säger han. Jag kan inte tänka mej något roligare. Vi dricker kaffe, sladdrar litet och går sen in på scenen och leker. Jag kan inte finna en behagligare tillvaro...
..............................................................
AFTONBLADET ¤
Söndag den 14 juli 1974.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0