Roger Lindqvist

I morse begav sig farföräldrarna Elisabeth och Roger tillsammans med barnbarnet Max, ut på en utflykt till Elias-grottan i Svensbyn. Elias Bäckman föddes 1800 i Svensbyn. Han blev med tiden en av de allra största tjuvar som vår hembygd någonsin beskådat. Lite förmildrande omständigheter var, att Elias var vår egen Robin Hood. Han hade rykte om sig att genom sitt fräcka tjuveri, hjälpa de människor som levde under små och fattiga omständigheter. I en grotta högt uppe på berget, gömde han både sig själv och sitt byte. Om jag inte minns galet, så blev han så småningom förd till Älfsborgs fästning. Elias är en slags legendomspunnen person i mina hemtrakter. På Eliasleden kan man vandra ända upp till den grotta där han en gång bodde.

 

Under de tidiga tonåren och ända in i vuxen ålder, har jag rätt många gånger upplevt något som kallas "sömnparalys". En rätt så otäck upplevelse som förlamar dina muskler under sömn. När man tittar närmare på detta fenomen, så förklaras det att individen ifråga, upplever i sitt vakna tillstånd hur alla muskler i hela kroppen har förlamats. Kort och gott: hjärnan tror att du sover och har på så sätt stängt av alla rörelsefunktioner, medan du upplever att du är vid fullt medvetande. Detta händer under den sk REM-sömnen. Obehagligt, är bara förnamnet. Det sägs att det drabbar alla minst en gång i livet. I mitt fall rör det sig om ett hundratal olika tillfällen. En av sönerna berättade att han också varit med om detta. Det sägs också att det brukar vara i samband med mardrömmar, vilket i mitt fall inte alls stämmer. Jag kommer inte alls ihåg att det var några mardrömmar inblandade.

 

Det otäcka i situationen var, att jag såg och hörde att det fanns aktiviteter runt omkring, medan jag kämpade för att ens kunna lyfta mitt ena lillfinger, vilket jag inte kunde. Huvudet låg som en sten på huvudkudden utan chans att kunna röras. Det är rätt länge sedan nu, men jag minns att jag tyckte det var oerhört läskigt.

 

Roger. 

Den bildutställning som hade sin premiär i dag i Piteå-Tidningens foajé, lockade rätt stora skaror av besökare. Det tackar vi för. Tyvärr kunde inte vår kollega Uffe Lindlöf medverka. Nya kontakter har tagits, nya små frön har såtts i och med detta. En positiv känsla infann sig rätt omgående så fort portarna öppnades. Den positiva känslan tog vi även med oss när vi nöjda gick hemåt. Tack!

 

I vintras ringde min svärdotter Jannice till mig och berättade om ett fynd hon gjort. Fyndet bestod i gamla skyltdekorationer som en gång användes i en affär. Årtalen på de många och fina sakerna var uppskattningsvis ifrån 1950-och 60-talet. Jag fick till skänks flera av dekorationerna vilket jag blev glad över. I dag hängdes två av dessa saker upp i vårt kök. Jag gillar färger och jag gillar rött. Jag blir glad av färgstarka saker.

 

Gårdagen var en härlig dag! Först en åktur i öppen kärra till Trundön. Sedan en facinerande bilutställning av det bästa av det bästa. Sköna gamla fordon på rad och i dess förkromade delar lyste en varm gul sol från en klar sommarhimmel. VINYL-bandet bjöd på gamla goa låtar från 60-talet, och i skuggan satt jag med basistens hustru och drack kaffe. Min egen kära hustru stannade hemma, hon har tydligen drabbats av allergiska reaktioner från allt det som för tillfället flygar omkring i luften. I dag känner sig Bettan bättre. Vi har varit på en promenad, och möttes på vägen av min kusin Britta och hennes man Lennart. Sedan blev det ett besök hos min mor, tillsammans med Gerd.

 

Bilderna som följer, har Seija Höglund tagit.