Roger Lindqvist

Skidkungen Mora-Nisse Karlsson - februari 1952.

Här kommer ytterligare annonser ur "lokalblaskan" - från den 23 juni
1955.

Äntligen har Bettan blivit av med sitt gips kring sin handled. De fyra
stiften som satt fast i handleden plockade man bort idag på ortoped-
en i Sunderbyn. Så från och med nu gäller följande: "Absolut fallför-
bud" för min hustru. På bilden härovan, syns Sunderbyns sjukhus -
faktiskt ett av Europas modernaste, enligt uppgift.

Den 23 maj 1957.


Under ett framträdande råkade Elvis svälja en stifttand. Men efter
en operation kunde mr. Presley återuppta sitt sjungande.

Bild från www.blawish.com

Piteå Tidningen okt./nov. 1961.

Norra Västerbotten den 31 december 1959

Piteå Tidningen december 1957.

Tre herrar som för mig är rätt så okända. Jag vet i alla fall att det
rör sig om tre emigranter som låtit föreviga sig hos en fotograf i
Seattle, Washington. Fotot har en gång tillhört Elma Lidman från
Svensbyn, sedmera gift med min pappas bror Sven Lindqvist. Och
jag gissar att mannen i mitten är en släkting till "faster" Elma. Det
kan i såfall vara Arvid Lidman f. 1877 i Svensbyn som 1903 emig-
rerade till Amerika. Det kan även vara Johan Amandus Lidman f.
1894 i Svensbyn, som 1913 åkte "over there". Men jag sätter nog
en liten slant på att det faktiskt rör sig om Johan Amandus Lidman.

Detta med böcker, är utan tvekan Guds gåva till oss människor. En enda bok kan bjuda sin läsare på en resa in i andra världar. Om din kassa än är skral, och det flyger malfjärilar ur din portmonnä, och du kanske inte kan förverkliga dina eventuella resdrömmar - läs då en bok, det blir mycket billigare, och på köpet så finns ju din bok kvar där i bokhyllan, och när "ressuget" kommer, läs den igen, och res i din fantasi in i andra slags världar. Jag läser väldigt mycket biografier, memoarböcker, historiebaserade skildringar. Och det gör att jag i viss mån lär känna dessa personer som berättelserna handlar om.

Hur tänker en diktator, som i ena stunden njuter av sin klassiska musik, bryr sig om sin favorithund som det vore ett spädbarn. För att i nästa stund ge order om total utrotning av oliktänkande? Vad finns det för regler för en despot? Finns det regler överhuvudtaget - och isåfall vilka? Hur resonerar en person som kan gå över miljoner lik, för att få makt och ära? Ja, dessa tankar - och många fler - har sysselsatt mina tankar ibland, när man skådar ut över en värld som är så pass trasig som vår. Var kommer då deras blodtörst ifrån? För alla har vi ju en gång varit små och oskuldsfulla? Var på vägen gick det snett? Vilka sorts mekanismer styr dessa farliga farbröder (och en och annan dam). För att tränga djupare in i frågeställningen, och att förhoppningsvis kanhända få ett svar på mina frågor, har jag plöjt genom böcker som bl a behandlar andra världskriget. Har jag då fått något svar? Tyvärr så har svaren uteblivit, och istället har frågorna blivit alltfler.


Författaren Alan Bullock har i denna bok försökt ge läsaren vissa svar
på varför Adolf Hitler blev den han blev. Intressant läsning, för den som
vill tränga djupare in bakom masken på en av vår tids största despoter.


Josef Stalin - jämte Hitler en av historiens värsta massmördare. En galen
despot som ena stunden bjöd sin gode vän på middag, för att i nästa stund
låta avrätta honom. Rå, brutal, maktfullkomlig.


Albert Speer - Hitlers rustningsminister och arkitekt. Speer fick i
uppdrag att projektera den nya staden "Germania" i Hitlers tusen-
åriga tyska rike. Albert Speer dömdes i Nürnbergsprocessen 1946
till tjugo års fängelse. Blev en fri man 1966. Påstår i boken att han
ingenting visste om Hitlers utrotningsläger. Ett påstående som man
verkligen kan ifrågasätta.


Adolf Eichman - "Obersturmbannführer" i den tyska armén. Pers-
onligt ansvarig för tusen och åter tusentals oskyldiga människors död.
Tillfångatogs 1960 av den israeliska underrättelsetjänsten "Mossad".
Ställdes inför rätta i Israel, och dömdes till döden 1962. Eichmann svor
sig också fri från anklagelserna som ställdes mot honom. Precis som
andra höga dignitärer inom den tyska armén.


"Nürnbergprocessen" 1945-46, ställde de ansvariga inom armén
till svars för brott mot mänskligheten. Vissa valde att avsluta sina
liv bl a Hermann Göring. En rättsprocess som för övrigt också blivit
film, med bl a Alec Baldwin och Max von Sydow.


Hur stod det då till med den berömda svenska neutralitetspolitiken
här hemma i Svedala? Ja, en och annan tankeställare får man när
man läser denna bok, författad av Expressen-journalisten Staffan
Thorsell. Det Hitlervänliga svenska hovet åkte titt som tätt på besök
till Hitlers rikskansli i Berlin. Då kan man spontant fråga sig vad dessa
besök gav gemene man för signaler?

Imorgon blir det återbesök på ortopeden i Sunderbyn för Bettans
del. De fyra stycken stift som sattes dit vid förra besöket, skall
plockas bort imorgon. -Skönt!, säger Elisabeth, att äntligen få ta
bort gipset. Och det kan man väl hålla med om. Efter fem veckor
plockas det alltså bort - och sedan är det träning och åter träning
som gäller, allt för att återfå styrka i den  nu - förhoppningsvis -
genomläkta handleden.

När saltkråkefebern rasade som allra mest i TV:n 1964, syntes både Tjorven och farbror Melker i diverse reklamsammanhang. Ett exempel är dessa två annonser; medan Melker Melkersson (Torsten Lilliecrona) reklamerar för diskmaskinen "Hotpoint" använder Tjorven, (Maria Johansson)sitt kändisskap för att puffa för TV-märket "Radiola". Om nu detta innebar några förhöjda siffror i försäljningsstatistiken för respektive varor - ja, om detta vet jag inget. Men man kan ju undra så här i efterhand, vad Astrid Lindgren egentligen tänkte om sina två mest kända sagofigurer, som på fritiden ägnade sig åt att "sälja sig själva i reklamsyfte"?


Tjorven, en av 1960-talets mest kända tv-ansikten, gör här reklam
för tv-märket Radiola.


Liksom fumlige herr Melker Melkersson, ägare av Saltkråkans -
Snickargården, som här puffar för diskmaskinen Hotpoint.
Undrar vad Astrid tyckte om detta..........?

Inne i en av logerna fanns all den apparatur som behövs för en skiv-
inspelning. Varje titel tas om flera gånger för att få så bra ljudkvalité
som möjligt.

Det är alltså elever och lärare, med tonvikt på eleverna som medverk-
ar i den här skivinspelningen. Och man vill genom den här LP-skivan
presentera musikskolan som har omkring tusentalet elever.
-På skivan medverkar kammarorkester, underhållningsorkester, körer,
blåsare, fagottkvartett, storband m fl ensembler, säger Erling Nordlund.

Det får man belägg för om man tittar på titlarna: "Fantasia" för cembalo
och orkester, "Besame Mucho", "Så skimrande var aldrig havet", "Jubi-
leumsfanfar", "Divertimento" (Mozart), "It´s a Wonderful World", m fl

Skivmärket blir Arac-studio i samarbete med ingenjörsfirma Per Sörlin
och ljudtekniker är Hasse Lundgren. Arac har sin hemvist i Själevad,
Örnsköldsvik och IPS i Umeå. LP:n med de unga musikanterna från Pit-
eå kommunala musikskola (eleverna kommer från hela bygden) spelas
in i stereo vilket gör att lyssnaren får en "rumskänsla" och således kan
"placera" instrumenten inbördes. Man klyver orkestern i två delar - en
diskant och en basgrupp.

-Christinasalen är en bra inspelningslokal, tycker ljudtekniker Hasse Lund-
gren som även spelade in den förra skivan med musikskolan.
-Bastonerna blir dock något "överdrivna" tack vare det stora trägolvet på
scen.

Arac/IPS är det enda inspelningsteamet i Övre Norrland. Studion finns i Örn-
sköldsvik och tidigare har man spelat in ganska många "skolskivor".
-Vi förfogar över en mobil inspelningsapparatur som vi har med oss. Med den
gör vi själva inspelningen och i studion tillkommer mixnings- och redigerings-
uppgifter, säger ljudtekniker Lundgren.

-På senaste tid har vi spelat in ganska många religiösa skivor. Pop- och sch-
lagermusik är däremot inte så ofta. Jubileumsskivan som nu Piteå stads musik-
skola håller på att spela in kommer att säljas på många ställen. Bland annat
vid turistanläggningar.
-Skivan blir en fin souvenir för turisterna, menar Erling Nordlund. Men att all-
mänheten har köpintresse visades inte minst vid försäljningen av vår förra ski-
va som kom ut i fjol.


Musiklärare Sten Westling instruerar här Ann Åström och ingalill Eken-
dahl som spelar saxofon och som har ett soloparti i ett av styckena.


På ett av spåren framförde Hortlax högstadiekör Burt Bacharachs:
"There is a kind of hush". Dirigent och körledare var musikläraren
Sten Westling. Och i orkestern spelade jag trummor.



Våren 1971 åkte kören på en miniturné till Kramfors och Härnösand. Jag
gick i 7:e klass, och åkte med som trumslagare i bandet.


Hortlax högstadiekör i en konsert på Franzénskolan i Härnösand i
maj 1971. Meverkande musiker: Arne Lundmark, gitarr, Robert
Lundmark, gitarr, Ehrling Lundkvist, bas och Roger Lindqvist,
trummor.


Medverkade musiker på låten "There is a kind of hush" var även
den belgiske pianisten och musikläraren Georges Goudin. På bilden
ses han stående till vänster. Till höger tenorsaxofonisten Allan Lund-
ström. Som också var musiklärare på musikskolan i Piteå.


Sten Westling var musiklärare i Hortlax centralskola. Och tillsammans med
honom brukade jag medverka i det band som spelade "Lördagsmusik" på
stadshuset i Piteå. Sten, som var bördig från Kramfors/Härnösandshållet,
hade en gång medverkat i populära Åke Jönssons orkester. Sten flyttade
så småningom till Märsta, där han fortsatte sin musikundervisning, samt att
han även spelade i olika grupper, bl a "Sveriges Jazzband" med Gösta Linder-
holm.


Piteå jazzklubb 1968. Fr. v. Allan Lundström tenorsax, Philip Minton
trumpet, Janne Holmberg trummor, (skymd), John Surman barytonsax,
Sten Westling bas, Johnny Blomqvist orgel och Dick Gyllander gitarr.


Philip Minton, sångare och trumpetare, tillsammans med basisten
Sten Westling.


Engelsmannen Philip Minton, var under några år medlem i Yngve Forss-
élls orkester från Skellefteå. Så också tenorsaxofoisten Allan Lundström.
Tumslagaren Janne Holmberg, spelade med dansbandet, Polarna med
Jörgen Edman. Johnny Blomqvist var bl a musiker i showbandet Gå runt
show med sångaren och komikern Bernt Dahlbäck.

----------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder och repotage i detta inlägg, har jag hämtat från Piteå Tidningen den 21
november 1968, samt den 3 april 1971. Samt även från Västernorrlands Alle-
handa den 18 maj 1971.

Årets melodifestival har hitills inte tilltalat mitt musikaliska öra nämnvärt. Nåja, låt gå för Salem Al Fakir och Andreas Johnson. Även för Timoteij och Darin......men jag väntar fortfarande på den där låten med stort - "L". Jag får väl vänta med slutsummeringen tills nästa veckas deltävling, när Pernilla Wahlgren, Py Bäckman, Peter Jöback och Sibel har framfört sin bidrag. Får väl hoppas att någon av dessa sjunger den där låten som jag väntat på dessa veckor.

....Ja, det där uttrycket brukar komma över mig ibland, Och just nu så dök det åter upp i mitt huvud. Varje unge som växte upp under 60-talet, känner igen den välbekanta frasen. Farbror Melker, eller Melker Melkersson, som han hette, var en underbart fumlig och tankspridd typ av person, som hade hjärtat på rätta stället.

Men nu var det inte om Melker detta inlägg skulle handla om. Utan istället om nåt helt annat. Våran lille Max, har gästat oss idag. Och som den stora karl´n han har börjat bli, så åt han med god aptit sin gröttallrik  under överinseende av mamma. pappa, farmor och farfar. För ska man bli stor och stark, ja, då är det bra med en "grötschluring" ibland. Max tröja med namnet "superman" på bröstet förpliktar ju, och kanske även att "Stålis" också åt gröt som barn, precis som Max nu gör?

Kylan fortsätter med oförtuten kraft. Snälla kung Bore, ge oss nordbor lite respit....? Vi bågnar snart under trycket. Vi vill i alla fall ha lite blidväder, så vi kan andas ut en aning. Jaså, inte det.....? Nää, nu går jag i ide! Väck mig dagen före midsommar!