Roger Lindqvist

Varuhuset Willys har i dagarna slagit upp sina portar här i Piteå. Premiärkvällen - de öppnade klockan 18:00 - stod människor i långa köer för att få komma in och titta på underverket. Och som sagt i dag har jag och min hustru gjort ett besök. I bitande kyla så skyndade jag mig att  få tag på en kundvagn, som visade sig vara lika svårstyrd / bångstyrd som en stor atlantångare. Väl inne i affären så var det ett enda myller av nyfikna/köpglada kunder (jag o frun tillhör de nämnda kategorierna, så jag ska inte skylla från mig). Lite längre in i butiken bjöd man på prinsesstårta och en sluring kaffe. Naturligtvis gjorde jag en tvärinbromsning där. Tårta med kaffe, inte illa. Kanhända att detta tilltag gynnar köplusten hos de personer som utan något mål i sikte irrar på med de alltför stora kundvagnarna i de stora tilltagna jätteutrymmena. Vi kom i alla fall lyckligt hem. Nu så ligger förresten branbarnet Max på en filt här hos sin farmor och farfar.
Medan jag stod där idag med mitt kaffe och en tårtbit i ena handen, hörde jag nån som hejade på mig. Det visade sig vara Rave eller Ralf som han egentligen heter, med efternamnet Lindberg, som jag inte träffat på åtskilliga år
Ralf och jag spelade tillsammans i musikskolans storband "Piteå Havsband" i början av 70-talet. Han jobbar numera borta i Norge, sedan en tid tillbaka. Kul att träffas igen efter så många år. Willys då - kommer vi att fortsätta trängas på de stora affärskomplexets ytor? Kanske! Men en sak vet jag, nu kan jag dö nöjd och belåten - jag har sett allt det jag ville se, jag har sett WILLYS!

Sångaren i Mungo Jerry gick med liv och lust in för sitt uppdrag. För
att så gott som möjligt vätja sig mot kylan steg han upp och hoppade
då och då. Men som någon sade: Han kan vara glad över att inte
myggen kommit!


Årets folkparkspremiär var en vecka senare än i fjol. Senaste år var
vädret mycket tjänligare. Många av besökarna tyckte att det var för
kallt. Trots detta sökte sig drygt 2.000 personer till premiären.


Piteå Tidningen den 29 maj 1971.

Piteå Tidningen den 23 juni 1971.

Fotografen Rune Höglund och hans medhjälpare Yvonne Nilsson har
ett omfattande klippningsarbete framför sig. Höglund har 1.600 meter
film att jobba med. Slutprodukten skall bli en jubiléumsfilm med spel-
tiden 45 minuter.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 23 november 1971.

TRE KRONOR tog sig ordentligt samman när det igår spelades om
VM-brons mot Finland. Lars-Göran Nilsson (nr 15) bidrog verksamt
till den svenska 2-1 segern. Här är han framme och oroar den fin-
ländske målvakten Jorma Valtonen. Finsk back nr 2 är Seppo Lind-
ström.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 2 april 1971.

Då den här bilden av Uddmansgatan togs för 68 år sedan fanns inte
Stadshotellet men som synes såväl läroverket som kyrkan. Girlang-
erna och flaggorna var föranledda av en utställning som ordnades i
Piteå det året, alltså 1903.


Natten mellan den 13 och 14 juli 1666 uppstod en brand som mer än något annat kom att ingripa i stadens öden och utveckling. En "hastig och grym vådaeld" gick förhärjande  fram över hela staden och stod ej att hindra, allrahelst som många av de borgarne voro borta på sina sjöresor och i fiske. Så gott som hela borgerskapets hela både fasta och lösa egendom jämte handelsvaror gick upp i rök.

"Av staden var icke kvar en balk eller stake; på grund av den förtärande eldens hastiga omsvävande omkommo både kvickt och dött av fänaden, såväl alle hustarver i löst och fast ganske fasligen äre föregångne", skrev borgerskapet. Rörande kyrkan varierar uppgifterna. Enligt en uppgift skulle templet med klockor och andra tillbehör ha förstörts "som gråtandes värt är". Enligt en annan skulle den ha undgått branden. Verkliga förhållandet är, att endast kyrkans tak blev ganska illa åtgånget. I alla händelser hade elden gått skoningslöst fram bland de sammanpackade trähusen i staden, lämnande innevånarna på bar backe med de få husgeråd, de lyckats rädda. Förtvivlan grep allas sinnen. Det hem och den lilla stad som det med så mycken svett och möda byggt upp, var lagd i aska. Sorglig och beklämmande måste bilden ha tett sig för dem, som vid hemkomsten funno staden uppbränd och sina hem skövlade.

Men befolkningen började snart tänka på att bygga upp staden igen. Och då upptäckte man samtidigt att det var omöjligt att ligga kvar i Öjebyn där uppgrundningen redan höll på att förkväva staden. Men resurserna var små och man vände sig till regeringen med begäran om hjälp: "Vi fattige ålderstigne och gamle skattedragare, varav många måste med den nesliga tiggarstaven omvandra, vilket faller oss i allomstörsta kval och djupaste sorg sänker, vi knäböja ödmjukeligen och bedja med uppsträckta händer om Kungl Maj:ts höga nåd", lydde den vädjan som tillställdes kung och regering, och man krävde vidare att få ta upp kollekt i eget och angränsande kyrkor, samt frihet från skatter under några år. Som lämplig plats för den återuppbyggda staden ansågs Hamnen eller Västra Gran. Där skulle man bygga med alla närliggande socknars hjälp "Guds tempel till konservation staden till förmer och uppkommande och oss fattigom och i grund förvärvadom till en önskelig upprättelse".

Det blev fem års frihet från skatt till kronan. Men beträffande den nya platsen skulle en undersökning göras "på ort och ställe" och sedan förordna "vad borgerskapet och landet kan bäst, nyttigast och bekvämligast vara". Denna resolution kom i oktober 1666. Men redan strax efter branden hade skellefteåborna gjort en aktion för att få staden flyttad till Stor-Kåge. Bland annat anfördes som skäl att Piteå och Luleå låg för nära varandra. Landshövding Graan var en ivrig förespråkare för Kåge-tanken och regeringen beslöt omgående att staden skulle flyttas dit. Redan den 12 november var saken klar och regeringen utfärdade ett öppet brev där det sades att en stad skulle bliva funderad i Kåge på den förut utsedda platsen som var "hel väl situerad och av god lägenhet till en stad, hamn, seglation och borgerlig hantering". Vem som ville fick bosätta sig där, även pitebor, och skulle få fem års skattefrihet.

Stadsnamnet skulle vara Hedvigstad efter änkedrottning Hedvig Eleonora. På den gamla platsen i Öjebyn skulle ingen stad få byggas men borgerskapet i Piteå ville inte ge med sig. Det torde ha förekommit åtskilligt plansmideri i det tysta ty nästa vår framlade piteborgarna så starka skäl för stadens förläggande till Piteå att kommerskollegiet officiellt ansåg dem vara se starkaste. Skellefteborna såg sina planer ömkligen bli grusade. Kungl. Maj:t följde nu kommerskollegium och staden fick stanna kvar i socknen. I första hand ville man att den skulle ligga kvar i Öjebyn men längre västerut, vid Hamnen.

Vid det beslutade sammanträdet inför landshövdingen blev det dock så småningom bestämt att staden skulle återuppbyggas på Häggholmen. En plats som redan tidigare hft många förespråkare. Under åren framöver byggdes alltså det nya Piteå ute på Häggholmen. Det lär ha gått långsamt, eftersom ändå många föredrog att stanna kvar i Öjebyn, men så småningom hade man nått så långt i stadsbyggandet att den kunde börja fungera. I februari 1675 hölls för första gången rådstuga i Piteå nystad, och samma år hade man kommit så långt med rådhusbygget att huset kommit under tak, och arrestkammaren började kunna användas. Detta år 1675, anges som själva genombrottsåret. Från och med då var tyngdpunkten för stadens handel och andra näringar förlagd till Häggholmen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 2 mars 1971.

-Ja, så sitter man då här- Rudolf Nordsvahns portfölj var ganska tunn
första dagen. Men lita på att den kommer att bli tjockare.....



På måndagsmorgonen, det nya årets första vardag, drog Rudolf Nordsvahn från Hortlax in i det rum i Piteå stadshus, varifrån han under åtminstone tre år framåt ska styra kommunen. Kommunalrådets rum, alltså. Veteranen och företrädaren Olof Wiklund hade flyttat ut med sina pinaler men annars var miljön välbekant. De väntande pappershögarna likaså. Som ledamot har Rulle Nordsvahn "luktat" på många av dem. Men nu blir det förstås med ett helt annat personligt ansvar än förr han handlägger ärendena. Innan Nordsvahn tog itu med de uppgifter, som sedan kommunsammanslagningen för fyra år sedan legat på Olof Wiklunds breda axlar, gick han runt och hälsade på såväl mera närstående arbetskamrater som övrig personal. Det hör liksom till vid ett tillfälle som detta. De i stadshuset, som inte redan var "Rulle" med f.d. förplaneraren vid televerket, blev det nu.

------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 5 januari 1971.

Piteå Tidningen den 15 september 1944.

Norrbottens Allehanda den 5 mars 1930.

I rollerna: GERALDINE CHAPLIN, JULIE CHRISTIE, TOM COURTENAY,
OMAR SHARIF, ROD STEIGER, ALEC GUINNESS, RALPH RICHARDSON,
RITA TUSHINGHAM, SIOBHAN McKENNA.
Regi: DAVID LEAN.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svenska Dagbladet den 25 september 1966.

16-åriga Kerstin Nilsson är en av de två flickor som sköter både
brödbutik och servering.


En jukebox finns på varje byafik med lite självaktning. Låtarna blir
fort omoderna men någon finns som är aktuell. Anders Sandberg söker.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 26 oktober 1966.

Piteå Tidningen den 6 augusti 1962.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dikten: "NORMA JEAN" - skrev jag våren 2009. Detta med anledning av de biografier som jag då och då läst om den sköra superstjärnan, vars tragiska död aldrig upphört att både fascínera och väcka frågor om vad som egentligen hände den där kvällen den 5 augusti 1962.


Marilyn Monroe (1926-1962)


---------------NORMA JEAN----------------------

Du var den mest lysande stjärnan
på Hollywoods stjärnbeströdda himmel
Den vita dukens okrönta gudinna
älskad, beundrad, avgudad
En förundrad värld låg vid dina fötter,
när du i dyrbara pälsar, gnistrande juveler
åkte i en gräddgul chevrolet,
på Sunset Boulevard

Men trots de stora rollerna,
de många superlativen,
var du endast en liten bräcklig
och skrämd kärlekstörstande flicka
ett gråtande barn, i en blond kvinnas
förföriska kropp
Ständigt på emotionell flykt
undan de demoner, som en otrygg
barndom en gång orsakat

Med åren rämnade så småningom fasaden,
drinkarna och lyckopillren blev allt fler,
när ingen längre lyssnade till dina
ångestrop
Glamouren övergick till grå och sorgfylld
vardag
Det enda som återstod, var ett trasigt trött
hjärta, och en tom innehållslös själ

Du fann aldrig det trygga oförfalskade rena,
du blev ett offer för drömfabrikens cynism
Men din magi och aura som omger dig
finns för alltid kvar, och du vinner ständigt
nya beundrare
Du fortsätter att fascinera, förtrolla,
och livligt engagera
Sedan ett tidigt sextiotal, sover du
din evighetssömn i din krypta,
Kanhända att efter alla otrygga år,
du äntligen är hemma i änglarnas stad


ROGER LINDQVIST


(Dikten publicerad den 25 april 2009 i Piteå Tidningen)

Sommaren 1962 lekte sjuårige Kurt Öhlund nere vid Tingsholmen alldeles nära vattnet. Det höll så småningom på att sluta i nattsvart tragedi. Kurt tittade ut över vattnet, där ett tjockt barklager låg och flöt. Barklagret såg ut som "fast" mark i Kurts ögon. Och när han satte ner sina fötter så sjönk han omedelbart. Tur i oturen så fanns ett gäng killar alldeles i närheten, 15-årige Jonny Nilsson reagerade snabbt, och räddade Kurt från en säker drunkningsdöd. Jonny och Kurt bodde grannar med varandra i Övremarken i Hortlax. Jonny är min tremänning, och Kurt var en av mina barndomskompisar.


7-årige Kurt Öhlund och hans räddare, Jonny Nilsson 15 år, på den
brygga där den lille var nära att mista livet. I bakgrunden - det förr-
ädiska barklagret.


----------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 31 juli 1962.

......för uppskärning. Återkommer när magen är nöjd.  Svårt att skriva på fastande mage. Den blir så högljudd annars av allt knorrande. På återseende - midsommaraftonen 2015!

Sov gott!

Norrbottens Allehanda den 15 september 1934.

Kvällstoppslistan den 13 mars 1971. George Harrison, Buffy Sainte Marie, Lee Hazlewood, The New Seekers, John Lennon var några av de artister som trängdes på den populära listan.




George Harrison. Låg på första plats detta datum, med
"My Sweet Lord". Harrison innehade även plats nummer
tre med "All Things must Pass".


Janis Joplin. Plats nummer fem med "Pearl".


Trio mé Bumba. På listans 14:de plats med låten "Brudmarsch från
Delsbo".



Lynn Anderson. Listans 17:de plats; "Rosegarden".


Elton John. Låten "Tumbleweed Connection", plats nummer
arton.


Cool Candys. Plats nummer nitton, med ett bidrag ur LP:n ´"Go´bitar 2".


Pippi Långstrump. Tjugonde och sista plats med
"På rymmen med Pippi Långstrump".

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen lördagen den 13 mars 1971.

RADIOBANDET- Under ledning av Harry Arnold (1920-1971) med
gästartisterna: Monica Zetterlund (1937-2005) och Chris Dane (1920-
1993).

Hur dagens "hockeykrigare" ser ut, ja, det vet vi. Men hur såg en hockeyspelare ut året 1952? Ja, svaret på detta ser ni härnere. Spelaren ifråga hette Hans "Stöveln" Öberg (1926-2009) och spelade under sina aktiva år bl a i klubblaget Gävle GIK, samt även i hockeylandslaget Tre Kronor, där "Stöveln" var med om att bärga hem guldmedaljer i VM 1953 och 1957. Hans "Stöveln" Öberg blev även svensk mästare i ishockey 1957 och i bandy 1959.


Hans "Stöveln" Öberg. Hockeyspelare - årsmodell 1952.


Hockeyskydd. Strumpor 5 kr, byxor 45 kr, tröja 25 kr, hjälm 24:50,
handskar 76 kr, skridskor 76 kr, skridskoskydd 3.50, bentrikåer 20 kr,
strumpebandshållare 6:75, benskydd 25 kr, hälseneskydd 4:50, under-
livsskydd 9:35, underbyxor 6:50, hängslen 6 kr, undertröja 7 kr, axel-
skydd 40 kr, armbågsskydd 17:50. Sist men inte minst viktig: klubban,
som kostar 12:50. 410 kronor har det alltså kostat att utrusta hockey-
spelaren Hans "Stöveln" Öberg. En målvaktsutrustning går på 675:35.
Utrustningen för ett helt hockeylag kostar följaktligen 5.447:70.

---------------------------------------------------------------------------------------------
Källa: veckotidningen "Frihet" den 21 november 1952.