F:a Oskar Sundström - Hortlax
I många år fanns den där. Det lilla röda trähuset granne med ICA- butiken i Hortlax. Varje gång jag åkte till skolan med min cykel så passerade jag Oskar Suindströms butik. Här fanns cykeltillbehör. Här lagade Oskar även din cykelpunktering. Varje skyltsöndag gick min mamma, pappa och jag, upp till byn för att titta på julskyltningen som Oskar och hans fru hade gjort. Medan snöflingorna sakta dalade ner över oss, från den stjärnupplysta vinterhimlen, stod jag där med mina föräldrar, och längtade som besatt efter alla julklappar som jag (visste) jag skulle få. Oskar hade jag även en tid som lärare i foto och film, när jag gick i högstadiet. Oskar är borta sedan länge. Men det röda huset står fortfarande kvar, full av minnen från flydda barndomsdar.
Framtidsdrömmar
Som barn hade jag många, många drömmar om livet och framtiden. (Det har jag förresten än idag). Ambulansförare ville jag bestämt bli. Anledningen till detta, var att varje gång en ambulans syntes med sina ljus och siréner påslagna, då visste jag precis att just detta var min grej. Senare i livet lockade en framtid som filmfotograf. Eftersom bild och foto alltid lockat och förtjusat mig på något vis. Konstnär var också ett alternativ. Att måla och teckna kändes bra, eftersom detta var ett sätt som man kunde uttrycka sig på. Jag tillbringade ibland hela dagar med mina pennor, vattenfärger och vita ark, med att låta fantasin flöda fritt. Nästa dröm, var att en gång i livet bli proffessionell musiker. Jag skulle helt enkelt ha det som levebröd, var det tänkt. Nu blev det inte riktigt så - men nästan i alla fall. 1985 fick jag dels en förfrågan om att ha trumundervisning i kommunala musikskolan här i Piteå, dels även en fråga om att börja spela proffessionellt. Men till dessa förslag svarade jag ett blankt nej.
Arkeologi, är också nåt som fått mitt hjärta att slå lite fortare. Jag missar sällan ett program som handlar om olika sorters utgrävningar. Till detta har jag genom åren försökt hålla mig a´jour, beträffande historiska arkeologiska händelser, typ utgrävningar bland de egyptiska pyramiderna. Som kittlar lite extra p.g.a. dess spännande historia. Att drömma är viktigt. Och då menar jag inte de drömmar som besöker oss nattetid, utan de drömmar som vi som människor går omkring och bär på. Den dagen då drömmarna dör, då dör jag med dem.
Drömmaren Roger.
Arkeologi, är också nåt som fått mitt hjärta att slå lite fortare. Jag missar sällan ett program som handlar om olika sorters utgrävningar. Till detta har jag genom åren försökt hålla mig a´jour, beträffande historiska arkeologiska händelser, typ utgrävningar bland de egyptiska pyramiderna. Som kittlar lite extra p.g.a. dess spännande historia. Att drömma är viktigt. Och då menar jag inte de drömmar som besöker oss nattetid, utan de drömmar som vi som människor går omkring och bär på. Den dagen då drömmarna dör, då dör jag med dem.
Drömmaren Roger.
Klubb för vinterhatare
Snöfallet fortsätter. Är det inte snö så är det kyla. Läste i en tidning för ett tag sedan, om en nyinstiftad klubb. De medlemmar som sökte medlemsskap, måste vara personer som hatar vintern och alla dess vedermödor. Aha, tänkte jag, dit skall jag söka inträde. Men besvikelsen blev stor, när jag såg att klubben endast var till för kvinnor. Så nu funderar jag på att öppna en "vinterhatarklubb" för alla - oavsett ras, kön, religiös tillhörighet etc...
Däremot måste alla - då menar jag alla - svära sin lydnad till klubbens stadgar.
1. Jag lovar dyrt och heligt, att aldrig så länge jag lever,
att uttala mig positivt om det förahatliga vinterhalvåret.
2. Jag lovar att aldrig någonsin använda mig av snöskoter,
skidor, skridskor, hockeyklubba, bandyklubba, spark-
stötting, ellér andra saker som förknippas med vinter.
3. Jag lovar på det bestämdaste, att aldrig så länge jag
andas, att icke nyttja fiskeredskap, typ pimpelspö,
ej heller använda någon form av isborr.
4. Jag lovar och svär, på att alltid framhålla sommarens
alla fördelar. T.e.x. sol, värme, bad, glass, grillning, sol-
glasögon, sololjor, badbollar, badbyxor, bikinis, ljusa
norrländska sommarnätter etc...
5. Jag lovar också att minst en gång per vinter, resa till val-
fri semesterbadort. Alltför att inte frestas att börja tycka om
"den där" vintern. Vi i klubbens styrelse, vill även passa på att
uppmuntra all de som gärna reser mer än en gång till varmare
breddgrader. I slutet av året kommer två personer att premieras.
Då delas två biljetter ut till: "Årets vinterhatare". Som får ett dip-
lom, samt en resa till Kanarieöarna med gratis uppehälle i en vecka.
Så därför, alla kända som okända vinterhatare, sök medlemsskap redan idag!
Hortlax den 1 mars 2010.
Roger Lindqvist - ordförande.
PS! Glöm nu inte badkläderna till klubbens nästa möte!
Däremot måste alla - då menar jag alla - svära sin lydnad till klubbens stadgar.
1. Jag lovar dyrt och heligt, att aldrig så länge jag lever,
att uttala mig positivt om det förahatliga vinterhalvåret.
2. Jag lovar att aldrig någonsin använda mig av snöskoter,
skidor, skridskor, hockeyklubba, bandyklubba, spark-
stötting, ellér andra saker som förknippas med vinter.
3. Jag lovar på det bestämdaste, att aldrig så länge jag
andas, att icke nyttja fiskeredskap, typ pimpelspö,
ej heller använda någon form av isborr.
4. Jag lovar och svär, på att alltid framhålla sommarens
alla fördelar. T.e.x. sol, värme, bad, glass, grillning, sol-
glasögon, sololjor, badbollar, badbyxor, bikinis, ljusa
norrländska sommarnätter etc...
5. Jag lovar också att minst en gång per vinter, resa till val-
fri semesterbadort. Alltför att inte frestas att börja tycka om
"den där" vintern. Vi i klubbens styrelse, vill även passa på att
uppmuntra all de som gärna reser mer än en gång till varmare
breddgrader. I slutet av året kommer två personer att premieras.
Då delas två biljetter ut till: "Årets vinterhatare". Som får ett dip-
lom, samt en resa till Kanarieöarna med gratis uppehälle i en vecka.
Så därför, alla kända som okända vinterhatare, sök medlemsskap redan idag!
Hortlax den 1 mars 2010.
Roger Lindqvist - ordförande.
PS! Glöm nu inte badkläderna till klubbens nästa möte!
Snö, parfymer och dokumentärfilm.......
Efter några härligt trevliga timmar hos Solbritt och Kjell, är vi åter hemma. Bettan och hennes syrra, Solbritt, har en sak gemensamt nämligen: PARFYMER! Ända från Italien kom en sändning med läckra parfymflaskor hem till Solbritt häromdagen. Nu har de båda systrarna delat litegrann på godsakerna, och valt ut sina favoritflaskor. Solbritt har sina - och Bettan har sina. Alla nöjda och belåtna.
Nu bänkar jag mig snart framför dumburken för att titta på dokumentären om Pia Degermark, som börjar klockan 20:00. Jag har tidigare berättat om min kärlek till dokumentärer. I mitt nästa liv skall jag nämligen bli dokumentärfilmare. "Den nye Tom Alandh". Jo, så har jag bestämt! Adjö!
Snö, snö. snö och åter massor med snö? Nu är frågan, hur länge ska det snöa? Nu vill jag att det skall bli sommar imorgon!
Nu bänkar jag mig snart framför dumburken för att titta på dokumentären om Pia Degermark, som börjar klockan 20:00. Jag har tidigare berättat om min kärlek till dokumentärer. I mitt nästa liv skall jag nämligen bli dokumentärfilmare. "Den nye Tom Alandh". Jo, så har jag bestämt! Adjö!
Snö, snö. snö och åter massor med snö? Nu är frågan, hur länge ska det snöa? Nu vill jag att det skall bli sommar imorgon!
Mera snö........
Tack och adjö,
inatt så kommer
det mera snö!
Go´natt!
/Roger.
inatt så kommer
det mera snö!
Go´natt!
/Roger.
Kvällens behållning: "The Hip Man" - Svante Thuresson!!!
"Gammal är bäst". Ikväll så stämde ordspråket. Det som inte de tävlande klarade av - fixade istället "utfyllningen". D.v.s. Lill-Babs, Svante "The Hip Man" Thuresson, Ann-Christine Bärnsten och Claes-Göran "Det börjar verka kärlek banne mig" Hederström. Den enda som saknades i sammanhanget var Lill Lindfors i låten "Nygammal vals". Peter Jöbacks "Hollow" och Anna Bergendahls "This Is My Life" åkte direkt till finalen i Globen. Två ballader varav Jöbacks var den klart bästa. Pernilla Wahlgrens "Jag vill om du vågar" gick till andra chansen - hade gärna sett den i final istället - En ny chans fick även Neo med låten "Human Frontier".
Py Bäckmans "Magisk stjärna" var i mina ögon en rätt så tragisk historia. Slätstruken låt, som i mitt tycke inte alls passade in i kvällens festivalsammanhang. Sibel sjöng "Stop" vars titel passade in på framträdandet: "Stopp inte längre!" Noll disciplin framförde "Hot", som inte heller fann nåd inför den röstande TV-publiken. Däremot så kändes gruppen Love stoneds bidrag "Thursdays" väldigt trallvänlig. Precis som en melodifestivalslåt skall vara. En bra melodislinga, en sådan där röd tråd som är så viktig för att låten överhuvudtaget "skall sätta sig". Men jag upprepar än en gång min vädjan: "Snälla, ge mig en riktig schlager!"
"Gammal är äldst och bäst!" Svante "The hip man" Thuresson - ett
uttryck som Beppe Wolgers en gång myntade. Trummisen och sån-
garen Svante, med en av Sveriges coolaste röster, var betydligt
mycket bättre än vissa av de tävlande. Tillsammans med sina artist-
kollegor bjöd han på välkända gamla festivalshits.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.mvt.com
Py Bäckmans "Magisk stjärna" var i mina ögon en rätt så tragisk historia. Slätstruken låt, som i mitt tycke inte alls passade in i kvällens festivalsammanhang. Sibel sjöng "Stop" vars titel passade in på framträdandet: "Stopp inte längre!" Noll disciplin framförde "Hot", som inte heller fann nåd inför den röstande TV-publiken. Däremot så kändes gruppen Love stoneds bidrag "Thursdays" väldigt trallvänlig. Precis som en melodifestivalslåt skall vara. En bra melodislinga, en sådan där röd tråd som är så viktig för att låten överhuvudtaget "skall sätta sig". Men jag upprepar än en gång min vädjan: "Snälla, ge mig en riktig schlager!"
"Gammal är äldst och bäst!" Svante "The hip man" Thuresson - ett
uttryck som Beppe Wolgers en gång myntade. Trummisen och sån-
garen Svante, med en av Sveriges coolaste röster, var betydligt
mycket bättre än vissa av de tävlande. Tillsammans med sina artist-
kollegor bjöd han på välkända gamla festivalshits.
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.mvt.com
Skilda: Marilyn Monroe / Joe DiMaggio
Norra Västerbotten den 28 oktober 1954.
Filmstjärnans tragiska död
Inatt såg jag Elvisfilmen "Jailhouse Rock" inspelad 1957. En klassisk Presleyfilm, som kom att bana väg för ytterligare (nonsens) filmer fram till 1969. Handlingen är ungefärligen densamma: pojke möter flicka och djup kärlek uppstår. Pojken (d.v.s. Elvis) är begåvad med en extrem bra sångröst, som låter sig göras hörd i diverse sång och dansnummer. Så också i Jailhouse Rock. Den tragiska efterbörden är denna: motspelerskan Judy Tyler (1932-1957) gjorde två filmer i sin korta karriär. Jailhouse Rock blev hennes absolut sista. Den 4 juli 1957, strax efter att filmen nyligen just avslutats, åker hon med sin man sträckan Los Angeles - New York. Paret kolliderar med en lastbil, som får till följd att de båda avlider. Henns man dör vid kollisionen, medan Judy avlider dagen därpå, 24 år gammal. Det sägs att Elvis tog dödsfallet väldigt hårt.
Förutom Elvis Presley (1935-1977), och Judy Tyler, medverkade också Mickey Shaughnessy (1920-1985). Låtarna som framfördes i filmen var dessa:
"One More Day"
"Young And Beautiful"
"I Want To Bee Free"
"Don´t Leave Me Now"
"Treat Me Nice"
"Jailhouse Rock"
"Baby I Don´t Care"
T.v. skådespelerskan Judy Tyler som så tragiskt omkom i en bil-
olycka någon dag efter att filmen var färdiginspelad. T.h. Elvis
Presley som tog Tylers dödsfall väldigt hårt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.hollywood teenmovies.com / www.vintage-blue.com
Förutom Elvis Presley (1935-1977), och Judy Tyler, medverkade också Mickey Shaughnessy (1920-1985). Låtarna som framfördes i filmen var dessa:
"One More Day"
"Young And Beautiful"
"I Want To Bee Free"
"Don´t Leave Me Now"
"Treat Me Nice"
"Jailhouse Rock"
"Baby I Don´t Care"
T.v. skådespelerskan Judy Tyler som så tragiskt omkom i en bil-
olycka någon dag efter att filmen var färdiginspelad. T.h. Elvis
Presley som tog Tylers dödsfall väldigt hårt.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.hollywood teenmovies.com / www.vintage-blue.com
-"Snälla, ge mig en riktig schlager!"
Melodifestival ikväll! Hoppas nu bara att den där låten, som jag suttit och väntat på, dyker upp precis i denna afton. Hitills har det känts väldigt "utvattnat" de bidrag som jag hört. Så snälla rara - ge mig en riktig schlager!
Äntligen!
Den bistra kylan som parkerat sig över vår stad och hembygd, har lättat en aning. Visserligen har det istället börjat att snöa, men just nu så tror jag att jag kan stå ut med snön bättre än den idiotiska vinterkylan som varit över oss så länge. Men vad väljer man av två onda ting? Pest eller kolera? Ja, ibland kan pesten tyckas bättre än koleran och i nästa stund så är koleran det bästa alternativet.
Norah kommer hos oss om en stund. Hon skall sova över hos sin farmor och farfar inatt. Jag tror att Max också skulle komma för att hälsa på sina (gamla farföräldrar????) och givetvis sin kusin. Det ser vi fram emot.
Elisabeth och Pelle fortsätter att kivas om det garnnystan som båda verkar vara så intresserade av. Elisabeth virkar, medan Pelle ligger och lurpassar på golvet. Det händer att han vid vissa tillfällen pressar in sina sylvassa klor i Bettans ben när garnet råkar ligga där. Då hör man ett högt - AAAJJJJ!!!!! och det är ett tecken på att våran kissekatt är i närkontakt av den både första, andra och tredje graden mot sin matte.
AAAAAJJJJJ.......!
Norah kommer hos oss om en stund. Hon skall sova över hos sin farmor och farfar inatt. Jag tror att Max också skulle komma för att hälsa på sina (gamla farföräldrar????) och givetvis sin kusin. Det ser vi fram emot.
Elisabeth och Pelle fortsätter att kivas om det garnnystan som båda verkar vara så intresserade av. Elisabeth virkar, medan Pelle ligger och lurpassar på golvet. Det händer att han vid vissa tillfällen pressar in sina sylvassa klor i Bettans ben när garnet råkar ligga där. Då hör man ett högt - AAAJJJJ!!!!! och det är ett tecken på att våran kissekatt är i närkontakt av den både första, andra och tredje graden mot sin matte.
AAAAAJJJJJ.......!
Snobbar som jobbar
Originaltitel: "The Persuaders". Visades i svensk television 1971/72 i 24 avsnitt. I rollerna; Roger Moore (Brett Sinclair), Tony Curtis (Danny Wilde). Ett självklart lördagsnöje i tonåren. Roger Moores succé-roll som Helgonet, hade just avslutats. Och något år därpå (1973) blev han James Bond i ett antal filmer. Tony Curtis, som skrivit sig in i filmhistorien genom filmen, I hetaste laget, där han hade Jack Lemmon och Marilyn Monroe som motspelare, är även far till välkända Jamie Lee Curtis, som han fick under äktenskapet med Janet Leigh.
Lördagsnöje i TV 1971/72.
Tony Curtis, f. 1925 i Bronx, New York. Spelade rollen som
Danny Wilde i TV-serien "The Persuaders".
Roger Moore, f. 1927 i Stockwell, London. Spelade rollen som
Brett Sinclair i samma serie.
-----------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.itc-classic.com / www.Roger-moore.com
Lördagsnöje i TV 1971/72.
Tony Curtis, f. 1925 i Bronx, New York. Spelade rollen som
Danny Wilde i TV-serien "The Persuaders".
Roger Moore, f. 1927 i Stockwell, London. Spelade rollen som
Brett Sinclair i samma serie.
-----------------------------------------------------------------------------------
Bilder från: www.itc-classic.com / www.Roger-moore.com
"Melodier som bedåra"
En gång, långt före vinyl- och cd-skivans förlovade tid, fanns nåt som kallades för "stenkaka". I min tidiga barndom fick vi en gång en trave stenkakor av några goda vänner till min far och mor. Den där traven placerades upp på vindan i vårt hus. Och som den nyfikne och musikintresserade 7-åring jag var, la jag snabbt beslag på dem. Pappa hade dessförinnan köpt en radiogrammofon, av märket "Concerton" som stod placerad i en vrå i vårt vardagsrum. Jag minns att jag älskade att sitta på golvet bredvid grammofonen och lyssna på skivorna. Syrran hade sina Elvis, och Siw Malmkvist plattor, jag hade mina stenkakor. Vad var det jag lyssnade på? Jo, bl a Louis Armstrong och klarinettisten Sigurd Ågren. Spännande musik? Jo, för mig var allt spännande som "lät". Det var inte bara stenkakorna som fann nåd inför mina ögon. Å, nej! Jag hade även en samling EP och singelskivor. Där fanns Gunnar Wiklund, med "Nu tändas åter ljusen i min lilla stad", Owe Thörnqvist med; "Miss Hambo" och "Alptoppens ros", talskivor med monologer av Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. I samlingen som vi fick av de goda vännerna, fanns också den första LP-skivan som jag med stolthet och stort intresse nästan spelade sönder och samman, till min mors stora förfäran (den snurrade hela dagar på skivtallriken) Det var Povel Ramels klassiker; "Gräsänkling blues", Johanssons boogie woogie vals", "Titta det snöar", "Småfoglarne", "Uppe på berget" m. fl. Tack vare denna Povelskiva, infann sig en livslång kärlek till Povels musikaliska krumsprång och fenomenala geniala texter. Man kan nog lugnt påstå att baron Ramel kom att bli en stor och viktig del av min barndom. Jag tror också att tack vare all denna musik som fanns mig så nära, blev jag även inställd på att jag en dag också skulle bli musiker. Så tack till en snäll mor och far, som lär mig hållas. Inte bara med skivorna, utan även när jag sedan började spela på trummorna i mitt rum. Aldrig ett ont ord om att jag skulle sluta. Aldrig någonsin ett enda litet pip om att det lär för högt (för det var just precis vad det gjorde). Tålmodigt stod de ut!
SONORA - med; "Melodier som bedåra". Stenkakor var i högsta grad
väldigt bräckliga. Man fick handha dem med största möjliga försiktighet.
ODEON. Här fanns den tidens allra största artister representerade.
Skivorna kunde man köpa t.e.x. på denna affär i Piteå........
......eller på denna..........
....eller varför inte hos Georg Cedergren på Musiktjänst........
.....i Ingemar Larssons cykel och sportraffär kunde man också
handla sig en stenkaka med den senaste schlagern. Kanske Ulla
Billquist, Glenn Miller, Evert Taube, Zarah Leander m. fl.
Arne Domnérus på club Napoleon i Piteå - 1973
Hösten 1973 besökte jag och en god vän club Napoleon i Piteå. Arne Domnérus med oekester var i stan, och min jazzintresserade polare ville att jag skulle följa med. Kvällen bjöd på musik av allra yppersta klass. Musikerna som kompade "Dompan" var Janne Schaffer på gitarr, Claes Rosendahl på sax och flöjt, Ola Brunkert på trummor och Georg Riedel på bas. Snacka om kompetenta musiker!! Jag har så långt jag kan minnas, också haft ett rätt så stort jazzintresse. Det har faktiskt vuxit med åren. Min gode vän, Bosse, var helsåld på gitarristen Barney Kessel. Så ibland när jag hälsade på, så blev det mycket Barney-Kessel-prat. Tyvärr så dog Bosse helt plötsligt i väldigt unga år. Sommaren 1988 fick jag bud om att han plötsligt avlidit. Han blev 42 år.
Bosse och jag brukade även besöka biblioteket i Öjebyn, för däruppe på andra våningen hade Piteå Big Band sin träningslokal. Det var också där som jag spelade med Allan Lundström första gången. Det var också där som jag träffade pianisten och ståuppkomikern Anders "Bubben"Burström första gången också. Arrangör och ledare för bandet var den belgiske pianisten Georges Goudin. Som också var lärare i Piteå kommunala musikskola.
ARNE DOMNÉRUS. 1973 gästade han och hans band club "Nappe"
i Piteå. En kväll att minnas.
Världens första virkande katt
Kolla in bilden! Detta är en unik kisse. Får jag presentera världens
första virkande katt. Elisabeth sitter med sina virkningar och stick-
ningar i soffan. Och vips så är Pelle där. Han är väldigt intresserad
av Bettans garnnystan, så pass mycket att han ibland drar iväg med
hela alltet ända in i hallen och köket. Och kan ni tänka er, ikväll fann
jag honom sitta med Bettans virkning i hallen. När jag lite förvånad
(det är inte alla dagar man ser en virkande katt) frågade om vad han
höll på med, så svarade han helt kort; "En svansvärmare!" När jag sa
detta till Bettan, så tyckte hon att han skulle få virka färdigt sin svans-
värmare i lugn och ro. Så nu sitter han där i farstun, med virknålen och
sitt garn. Och för en stund sedan ropade han till mig, och ville bli serv-
erad en kopp kaffe. Ja, vad gör man, när ens kisse börjat virka och dri-
cka kaffe? Nåt konstigt är det med honom, men jag vet inte riktigt vad.
Nåja, för husfridens skull, får han väl sitta där på golvet och virka bäst
han vill. Men tänk - hemska tanke - om han en vacker dag vill låna bilen
för att ta sig en ragg på stan? Hur gör jag då?
"Upp som en sol och ner som en pannkaka!"
Ett av våra största guldmedaljhopp var hockeylandslaget TRE KRONOR. Men så kom den där tidiga torsdagsmorgonen den 25 februari 2010 klockan exakt 6:00. Med trötta ögon försökte jag fokusera det där gubbarna ute på isen. Och inom mig så trodde jag faktiskt att dessa "guldklimpar" skulle fixa det. Men ack så besviken jag blev. Med siffrorna 3-4 i baken på vårt mest populära landslag, åkte jag istället ut i den norrbottniska vinterkylan, med sonens bil som skulle till bilprovningen i Öjebyn. Och den enda ljusglimten denna dag var när besiktningsmannen med ett leende sa att bilen var godkänd. Dagen var med andra ord räddad - för sonen. Själv så åkte jag därifrån med ett sorgset hockeyhjärta, och kunde inte låta bli att tänka på alla dessa välkända hockeymiljonärer, med Peter Forsberg i täten, som inte riktigt lyckades nå ända fram.
Mattias Öhlund
Niclas Lidström
Peter Forsberg
Niklas Kronvall
Daniel Alfredsson
Nicklas Bäckström
Henrik Sedin
Daniel Sedin
Samuel Paulsson
Mattias Weinhandl
Henrik Lundqvist
samt
Bengt-Åke Gustafsson
m. fl.
Alla var och en av dessa uppräknade namn, en viss garant på att OS-äventyret skulle kunna få ett lyckligt slut. Men alla sagor slutar inte som på film och i TV - d.v.s. lyckligt. Så ack vad jag bedrog mig. Stackars, stackars lilla mig. Men nya tider skola komma, vi har ju ett VM också som vi får inrikta oss på. Så heja, heja friskt humör, skjortan hänger inte alltid utanför. Heja, Heja, Heja!!!!
Mattias Weinhandl får stå som symbol för den misslyckade matchen
mot Slovakien. Med ställningen 3-4 till Slovakien tackade stjärnorna
i Tre Kronor för sig. För den här gången.
Mattias Öhlund
Niclas Lidström
Peter Forsberg
Niklas Kronvall
Daniel Alfredsson
Nicklas Bäckström
Henrik Sedin
Daniel Sedin
Samuel Paulsson
Mattias Weinhandl
Henrik Lundqvist
samt
Bengt-Åke Gustafsson
m. fl.
Alla var och en av dessa uppräknade namn, en viss garant på att OS-äventyret skulle kunna få ett lyckligt slut. Men alla sagor slutar inte som på film och i TV - d.v.s. lyckligt. Så ack vad jag bedrog mig. Stackars, stackars lilla mig. Men nya tider skola komma, vi har ju ett VM också som vi får inrikta oss på. Så heja, heja friskt humör, skjortan hänger inte alltid utanför. Heja, Heja, Heja!!!!
Mattias Weinhandl får stå som symbol för den misslyckade matchen
mot Slovakien. Med ställningen 3-4 till Slovakien tackade stjärnorna
i Tre Kronor för sig. För den här gången.
Robban Broberg - "knaspellen" som vi lärt oss älska!
Första gången jag fick syn på Robban Broberg var i Hylands hörna nån gång på 60-talet. Och man kan väl lugnt påstå, att han liknade inget som man tidigare sett. Robban hade en egen show i TV 1969 som gick under namnet; "The Pling and Plong Show". Samma år kom LP-skivan "Tjejjer", där bl a den rikskända "Uppblåsbara Barbara" var med. Ja, hela plattan handlade om tjejjer. Där fanns även; Carola, Marie, Lotta, Lajla 1, Lajla 2 o Lajla 3, Ellen (en favorit) Elisabeth, Blenda, Elaine, Gun Åhrén, Rut, Ingela (också en favorit), Aurora Rosenkvist, Ulla-Trapid, Mariga Mary, och mitt i allt detta även en låt om köttbullar. Robban i ett nötskal! Mycket har hänt sedan 1969. Men Robban fortsätter att roa och oroa. Även om jag inte tycker om allt - så finns det en hel del pärlor. En gång gjorde Robban låten Maria Therese. En väldigt finstämd och vacker sak, som jag tyckte väldigt mycket om. Båtlåt, är också en sådan där underfundig typ av låt, som nästan bara Robban är kapabel att åstadkomma. På senare år har Robert Karl-Oskar Broberg vid flertal tillfällen lyckats fylla hela Globen i Stockholm och där låta sin galenskap blomma ut i full karriär. Han syntes som hastigast i ett allsångprogram från Skansen för några år sedan. Där han inte visade sig från sin allra bästa sida. Men med medmänniskan, filosofen, djupingen, kompositören, textförfattaren, gitarristen, sångaren, konstnären och författaren Robert Broberg - eller Zero - som han kallade sig för många år sedan, vet man inte ibland vars man har. Just i detta ögonblick så kommer jag att tänka på att det är år och dar sedan jag hörde något nytt alster av honom.
Det kan ju tänkas att han sitter någonstans i sin ensamhet, och försöker att hitta sig själv?????
Knaspellen Robban Broberg, vars låtar jag lärt mig att älska.
Men var håller du hus idag - Robban?
Det kan ju tänkas att han sitter någonstans i sin ensamhet, och försöker att hitta sig själv?????
Knaspellen Robban Broberg, vars låtar jag lärt mig att älska.
Men var håller du hus idag - Robban?
Rättelse ang. trummisen OLLE ÅKERFELDT
I det inlägg som jag den 16 februari 2009 författade om min stora trumidol OLLE ÅKERFELDT (1932-1981) gjorde jag en antydan om att Olle "gick händelserna i förväg" angående hans alltför tidiga död, så var jag felunderrättad. Idag fick jag en väldigt fin kommentar av Olles barnbarn Sol Beatrice Åkerfeldt, som känt sig berörd av det vackra som jag skrivit om hennes morfar. Men - betonade hon - morfar gick inte händelserna i förväg - underförstått; Olle dog en helt naturlig död. Rätt skall vara rätt, så det så!
Man skall aldrig någonsin låna sitt öra till olika rykten som florerar. I ett svagt ögonblick gjorde jag nämligen detta. Eftersom Olle tillhörde en av de absolut bästa showtrummisar jag sett, även också rent musikaliskt, så läste jag allt som fanns skrivit och dokumenterat om honom ute på nätet. På ett ställe - pratades det om Olles död. Mannen ifråga nämnde just detta, om att han "gått händelserna i förväg". Jag blev både ledsen och bestört när jag hörde detta. Men det visade sig alltså vara helt fel. Så än en gång så beklagar jag att jag "råkade" lyssna till en person som "tycktes veta".
Vad Olle beträffar så vill jag återigen understryka att Sol Beatrices superhärliga trumslagarmorfar än i denna dag har en speciell plats i mitt musikanthjärta. Och skall nog alltid så förbli. Olle vill jag minnas figurerade som trummis bl a TV-programmet "Halvsju" i 70-talets början, där han ingick i programmets husband. Och jag tror också att Ivan Renliden spelade piano. För inte så länge sedan visade Arne Weise sitt "Minnenas television". Programmet som visades var en tv-show med Robban Broberg. Och gissa vem som satt bakom trummorna? Jo, Olle Åkerfeldt!
Så snälla rara Olle där du sitter i din himmel - hoppas att du förstår hur mycket glädje du skänkte oss tv-tittare, när du visade din glada nuna i tv-apparaten. Du hade något som i allmänt tal kallas för "DET", som gjorde att du "gick rakt genom" våran svartvita tv härhemma. Så tack Olle för att du bjöd på dina förnämliga "tokigheter" för det mådde vi bra över. Och du, jag hoppas att du har ditt trumset däruppe, och lirar skjortan av dina änglakompisar.
OLLE ÅKERFELDT (1932-1981). Barnbarnet Sol Beatrice Åkerfeldt
kommenterade mitt inlägg om sin morfar som jag skrev i februari
2009. Hon tackade för det fina och vackra som jag sade om hennes
alltför tidigt bortgångne morfar. Tyvärr så smög sig ett fel in i texten.
Olle "gick inte händelserna i förväg" som jag felaktigt fått informatiom
om. Olle dog en naturlig död. Men som sagt - ack så tidigt!
1973 utgavs denna platta med trummisen Olle Åkerfeldt.
De låtar som fanns med på LP-skivan.
Olle tillhörde den typ av människor som utrustats med vad man kan
kall för; "DET". Vilket fick till följd att han gick rakt igenom TV:n
när man såg honom. På bilden här ovan ses han vid sångmicken,
under inspelningen av LP-skivan "OLLE DOLE DOFF!" från 1973.
Man skall aldrig någonsin låna sitt öra till olika rykten som florerar. I ett svagt ögonblick gjorde jag nämligen detta. Eftersom Olle tillhörde en av de absolut bästa showtrummisar jag sett, även också rent musikaliskt, så läste jag allt som fanns skrivit och dokumenterat om honom ute på nätet. På ett ställe - pratades det om Olles död. Mannen ifråga nämnde just detta, om att han "gått händelserna i förväg". Jag blev både ledsen och bestört när jag hörde detta. Men det visade sig alltså vara helt fel. Så än en gång så beklagar jag att jag "råkade" lyssna till en person som "tycktes veta".
Vad Olle beträffar så vill jag återigen understryka att Sol Beatrices superhärliga trumslagarmorfar än i denna dag har en speciell plats i mitt musikanthjärta. Och skall nog alltid så förbli. Olle vill jag minnas figurerade som trummis bl a TV-programmet "Halvsju" i 70-talets början, där han ingick i programmets husband. Och jag tror också att Ivan Renliden spelade piano. För inte så länge sedan visade Arne Weise sitt "Minnenas television". Programmet som visades var en tv-show med Robban Broberg. Och gissa vem som satt bakom trummorna? Jo, Olle Åkerfeldt!
Så snälla rara Olle där du sitter i din himmel - hoppas att du förstår hur mycket glädje du skänkte oss tv-tittare, när du visade din glada nuna i tv-apparaten. Du hade något som i allmänt tal kallas för "DET", som gjorde att du "gick rakt genom" våran svartvita tv härhemma. Så tack Olle för att du bjöd på dina förnämliga "tokigheter" för det mådde vi bra över. Och du, jag hoppas att du har ditt trumset däruppe, och lirar skjortan av dina änglakompisar.
OLLE ÅKERFELDT (1932-1981). Barnbarnet Sol Beatrice Åkerfeldt
kommenterade mitt inlägg om sin morfar som jag skrev i februari
2009. Hon tackade för det fina och vackra som jag sade om hennes
alltför tidigt bortgångne morfar. Tyvärr så smög sig ett fel in i texten.
Olle "gick inte händelserna i förväg" som jag felaktigt fått informatiom
om. Olle dog en naturlig död. Men som sagt - ack så tidigt!
1973 utgavs denna platta med trummisen Olle Åkerfeldt.
De låtar som fanns med på LP-skivan.
Olle tillhörde den typ av människor som utrustats med vad man kan
kall för; "DET". Vilket fick till följd att han gick rakt igenom TV:n
när man såg honom. På bilden här ovan ses han vid sångmicken,
under inspelningen av LP-skivan "OLLE DOLE DOFF!" från 1973.
"Se Willys, och sedan dö!"
Varuhuset Willys har i dagarna slagit upp sina portar här i Piteå. Premiärkvällen - de öppnade klockan 18:00 - stod människor i långa köer för att få komma in och titta på underverket. Och som sagt i dag har jag och min hustru gjort ett besök. I bitande kyla så skyndade jag mig att få tag på en kundvagn, som visade sig vara lika svårstyrd / bångstyrd som en stor atlantångare. Väl inne i affären så var det ett enda myller av nyfikna/köpglada kunder (jag o frun tillhör de nämnda kategorierna, så jag ska inte skylla från mig). Lite längre in i butiken bjöd man på prinsesstårta och en sluring kaffe. Naturligtvis gjorde jag en tvärinbromsning där. Tårta med kaffe, inte illa. Kanhända att detta tilltag gynnar köplusten hos de personer som utan något mål i sikte irrar på med de alltför stora kundvagnarna i de stora tilltagna jätteutrymmena. Vi kom i alla fall lyckligt hem. Nu så ligger förresten branbarnet Max på en filt här hos sin farmor och farfar.
Medan jag stod där idag med mitt kaffe och en tårtbit i ena handen, hörde jag nån som hejade på mig. Det visade sig vara Rave eller Ralf som han egentligen heter, med efternamnet Lindberg, som jag inte träffat på åtskilliga år
Ralf och jag spelade tillsammans i musikskolans storband "Piteå Havsband" i början av 70-talet. Han jobbar numera borta i Norge, sedan en tid tillbaka. Kul att träffas igen efter så många år. Willys då - kommer vi att fortsätta trängas på de stora affärskomplexets ytor? Kanske! Men en sak vet jag, nu kan jag dö nöjd och belåten - jag har sett allt det jag ville se, jag har sett WILLYS!
Medan jag stod där idag med mitt kaffe och en tårtbit i ena handen, hörde jag nån som hejade på mig. Det visade sig vara Rave eller Ralf som han egentligen heter, med efternamnet Lindberg, som jag inte träffat på åtskilliga år
Ralf och jag spelade tillsammans i musikskolans storband "Piteå Havsband" i början av 70-talet. Han jobbar numera borta i Norge, sedan en tid tillbaka. Kul att träffas igen efter så många år. Willys då - kommer vi att fortsätta trängas på de stora affärskomplexets ytor? Kanske! Men en sak vet jag, nu kan jag dö nöjd och belåten - jag har sett allt det jag ville se, jag har sett WILLYS!
Mungo Jerry i Skellefteå Folkets Park - 1971
Sångaren i Mungo Jerry gick med liv och lust in för sitt uppdrag. För
att så gott som möjligt vätja sig mot kylan steg han upp och hoppade
då och då. Men som någon sade: Han kan vara glad över att inte
myggen kommit!
Årets folkparkspremiär var en vecka senare än i fjol. Senaste år var
vädret mycket tjänligare. Många av besökarna tyckte att det var för
kallt. Trots detta sökte sig drygt 2.000 personer till premiären.
Piteå Tidningen den 29 maj 1971.
Alf Johnnys Quintett / Hammondkvartetten
Piteå Tidningen den 23 juni 1971.
