Roger Lindqvist

Jag är ingen höstälskare, därför att ordet höst betyder kyla och mörker, och efter höst kommer ju som bekant även en vinter. Höstångesten infinner sig varje år. Det är inget allvarligt sjukdomstillstånd (fast det kanske låter så) men jag blir alltid lite vemodig när sommaren tar farväl. Nåja, det brukar gå ganska så bra ändå, även om vår och sommar är de årstider som känns mest hoppingivande. Våren ger oss ett smakprov på vad som komma skall, för att så småningom blomma ut i den härligaste av alla årstider: Sommar! Genom våren och sommarens ankomst återvänder livet. Tänk på alla små frön som gror i den varma jorden, och som till slut ger oss både skönhet i doft och fägring. Egentligen är jag som person ingen vanlig medelsvensson. Ånej, det bor mycket av det sydländska i min kropp, både i temperament och i brusande bubblande känslosvall. Men tittar jag bakåt i min släkt, så är ursprunget kommet både från Norr- och Västerbotten med ett stänk av tyskt påbrå. Som litegrann "till åren kommen" så har man fått en rejäl personkännedom under livsresan. Man har lärt sig ganska så mycket om sig själv som person. Hur man fungerar, och varför man gör som man gör. En dyrbar lärdom som inte fanns under ens tonårstid.

Från det ena till det andra: Köttgryta blir dagens middag. Har just precis tagit upp en massa mandelpotatis från vårt potatisland. Och döm om min förvåning när jag såg att mandeln, som i vanliga fall inte brukar bli så imponerande, är riktigt stor och grann för en gång skull. Så nu blir det äta av!
Mvh Roger.

Sommaren 1992 åkte min mammas syster Elly och hennes man Sune
till Porjus. Med på resan fanns även deras goda vänner Margit och
Birger. En lång man, klädd i arbetskläder, och med en jättesvart hår-
kalufs uppenbarade sig. Det visade sig vara ingen mindre än vår allas
Jokkmokks Jokke eller Bengt Djupbäck som han egentligen hette. Jokke
slog sig ner vid campingbordet och drack en kopp kaffe. Om han sjöng
Gulli-gullan, ja, det förtäljer inte historien. Men en kul bild blev det i alla
fall. Fr. v Birger, Jokke, Margit och Sune. Bakom kameran fanns min moster
Elly.


Ytterligare ett foto av Jokke, tillsammans med tre pitebor: Birger, Elly
och Margit, samt Jokke från Porsi som står stor och ståtlig där längst bak.
Fotograf: Sune Nilsson.

Hösten 1990 presenterade PT-journalisten Jan Lundqvist en serie artiklar som handlade om emigranter från Piteåbygden. Det hela följdes så småningom upp med en bok, där Jan stod som författare: "Från Piteo till Piteå". Jan Lundqvist gjorde även resor och repotage från svenskbygderna i Minnesota. De efterlevande utvandrarna, intervjuades och fick berätta om sina liv "over there". I samma veva hade även jag börjat intressera mig för min egen släkts historia. Och det blev inte sämre när jag fick oväntad kontakt av släktingar bosatta i Minneapolis. Under en lång tid levde jag mig in i de olika emigrantödena, som jag fann väldigt fascinerande. Speciellt var det en ung man, Viktor Eriksson, lillebror till min farmor, som fick mig till en sådan inspiration att det hela utmynnade i en dikt. Denna dikt, författad av mig, fanns med i en av de artiklar som publicerades i Piteå Tidningen den 3 oktober 1990.


Journalisten Jan Lundqvist har gjort många resor till landet i väst.
Vid ett tillfälle berättade han för mig att antalet låg på cirka 33 stycken.
Hösten 1990 skrev Jan en serie artiklar om olika emigrantöden från
Piteåbygden. Även en bok, "Från Piteo till Piteå" utgavs i ämnet.


I en av artiklarna fanns dikten "Amerikaresenären" med. Den skrevs
när jag började forska efter min farmors lillebror Viktors okända öde.
Ett öde som jag än i denna dag inte vet något om.

Foto: Roger Lindqvist.

När vi i går hälsade på hos min moster Elly, hittade jag dessa foton av min morfar Sanfrid i ett av de många album hon hade. Så här kommer han nu åter: SANFRID LUNDGREN f. 21 juli 1899 d. 29 mars 1989.


Morfar vid sitt köksbord på pensionärshemmet i Hortlax i juli 1986.


Morfar Sanfrid - 1986.


Morfar fyller 88 år den 21 juli 1987. Till vänster ses min mor Maj-Gerd.


Morfars 87:e födelsedag. Här omgiven av fr. v. döttrarna, Elly, Malin
och Maj-Gerd. Samt svärsönerna John och Gösta och bakom kameran
Sune.
---------------------------------------------------------------------------
Bilderna har jag lånat av Elly Nilsson.

Lata sensommarhälsningar från en kisse som gett latheten ett ansikte.


Efter att ha slukat en stor fet råtta, är det skönt att i lugn och ro få
smälta maten - gärna då på en skuggig plats som denna.
------------------------------------------------------------------
Kattfotograf: Roger Lindqvist.

I filmen, som i original hette "A Hard Day´s Night" ingick dessa låtar:

"CAN´T BUY ME LOVE" - "I SHOULD HAVE KNOWN BETTER" - "TELL
ME WHY" - "A HARD DAY´S NIGHT" - "AND I LOVE HER" - "IF I FELL" -
"I´M HAPPY JUST TO DANCE WITH YOU".
------------------------------------------------------------------------------
Annonsen är hämtad ur Stockholms-Tidningen den 10 augusti 1964.

En dokumentärfilm i regi av Stefan Jarl och Jan Lindqvist inspelad 1968.
Kenneth "Kenta" Gustafsson (1948-2003) deltog i den svenska melodi-
festivalen 1980 med låten "Utan att fråga" som placerade sig på en 6:e
plats. Kenta har också medverkat på en platta med Åsa Jinder.
Gustaf Svensson, "Stoffe", (1950-1978) filmdebuterade i Stefan Jarls
"Snutarna" 1966. Dog av en överdos 28 år gammal.
/Roger.

FILMSKÅDESPELAREN SPENCER TRACY anlände i sällskap med
sin maka häromdagen till England och hälsades entusiastiskt.
------------------------------------------------------------------------
Stockholms-Tidningen den 5 maj 1939.

Ur Musikerförbundets tidning "Musikern" november 1976.

-----------------------------------------------------------------------------------
Aftonbladet den 5 februari 1989.

Bilderna hämtade ut ROWELLS Postorderkatalog år 1965.

Gary Moore, Jimi Hendrix och så lite bluestakter.....är kontentan av
det musikaliska utsvävningar som jag och Daniel åstadkommit den
här gången.
- Men Shadows, Danne, Shadows måste vi också ha.....!

Idag har vi gjort ett besök hos min moster Elly. Roligt att hälsa på, det väcker sådana fina minnen till liv. Vi umgicks väldigt mycket familjevis när jag var barn. De stora högtiderna bl a julen, brukade vi fira tillsammans. Deras son, Robert, är nästan jämngammal med mig. Alltid lika kul att träffas. Tyvärr så gick Ellys man- och Roberts pappa Sune bort för några år sedan. Sune var en man med glimten i ögat, och som med sin blotta närvaro kunde få folk i sin omgivning att skratta och ha skoj. Sune målade tavlor, och en av dem hänger faktiskt härhemma i vårt kök.


Idag har vi gästat Elly. Fr. v. Gerd, min syster, samt syskonen Elly och
Maj-Gerd.


Fotomodell? Filmstjärna? Svar: min moster Elly, på ett foto från
1950-talet.

"När våren står i blom" med svensk text av Lisbeth Stahl och Olle Berg-
man, släpptes på etiketten Husbondens röst 1965. För sången svarade
Gunnar Wiklund. Låten hade som originaltitel "In a apple blossom time"
och var komponerad av Albert von Tilzer. 1971 släppte dansbandet Cool
Candys LP:n "Go´bitar 2", på skivetiketten Anette. Med ny text av trum-
slagaren Einar Svensson, döptes låten om till "En lycka utan gräns". På
samma platta fanns även gruppens välkända "Göta Kanal". En låt som
för övrigt sångaren i bandet, Sven-Eric Gissbol inte alls gillade.


"När våren står i blom" gjordes av Gunnar Wiklund på EP 1965.
Cool Candys gjorde samma låt på sin LP-platta "Go´bitar 2" som
kom 1971. Fast då hette den "En lycka utan gräns" som gruppens
trumslagare och kapellmästare Einar Svensson gjort. På bilden syns
Cool Candys grundare, kompositör, producent, låtskrivare och trummis
Einar Svensson.
-----------------------------------------------------------------------------------