Roger Lindqvist

 

    - Jag är i stort nöjd med jobbet och tror att största delen av tittarna ska trivas.

Så säger regissör Bengt Lagerkvist inför starten på Strindbergs "Hemsöborna" i kväll.

    - Varför valde teateravdelningen just "Hemsöborna"? Den har ju filmats flera gånger och med romanens innehåll är väl ingen obekant.

    - Därför att jag tycker "Hemsöborna" är den idealiska TV-följetongen. Varje kapitel ger spänning inför nästa och romanen är ett enda stort folklustspel med alla klassiska ingredienser. Där har vi flickor, höstackar, drängstuga, hela svenska exotiska skärgårdslandskapet, frodigheten, humorn - allt kombinerat med en underbar naturlyrik. I idyllen finns finns också dramatiska inslag med svartsjuka, död och intriger.

 

    - Inspelningarna av filmen, som förresten motsvarar tre och en halv långfilmer, gick väldigt bra. Vädret var fint. Göra film brukar vara en enda lång prövning, men den här gången klaffade det. Sedan fanns det stimulans i att inget man gjorde var så att säga fusk. Kymmendö är sig häpnadsväckande lik från Strindbergs tid. Där står madame Flods hus, Carlssons undantagsstuga, logar och ladugårdar och allt kvar.

 

    - Och de statister jag använde var folk som bodde där ute och som till och med kände Carlsson, som dog så sent som 1930. Hela Strindbergs roman fanns på plats.

    - Och rollbesättningen, är du nöjd med den?

    - Absolut. Det var just att vi hade Allan Edwall i TV-teatern som vi vågade oss på inspelningen. Sedan hade vi turen kunna få Sif Ruud som madame Flod. Man bör ju inte så här i förväg säga något om skådespelarinsatserna, men de här två har gjort ett underbart arbete.

    - Bo Nilssons musik?

    - Han har tagit mest  fasta på de lyriska stämningarna i filmen och gjort sina visor därefter.

 

Klockan 19.30 är det alltså dags för Allan Edwall och Strindbergs berömda öppningsscen:

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

 

Foto: Key L Nilson

 

Eva och Niklas har fått åka till kusinerna i Nyköping under vinterlovsveckan. Pontus har långsamt och är därför extra tacksam för att pappa är hemma. Hans otålighet tar sig skilda uttryck när jag går igenom posten som samlats under veckan.

 

Första delen av dagen anslås åt praktiska bestyr med gården och fårhusbygget. Pontus vill nödvändigt åka med till Kramfors och järnhandeln. Skall man strax fylla tre år är det nog självklart att "söpa" allt roligt man ser på ett sådant ställe. Nya bindningar till skidorna behöver han och utan allt för högljudda protester nöjer han sig med att inköpen för hans del begränsas till detta.

 

Kristian, som basar för grabbarna i fårhusbygget, erbjuder sig att åka med till Själevad och RLF-mötet där på kvällen. Dels hinner vi då resonera om jobbet i bygget och dels får jag sällskap under den relativt långa bilresan. Själevadsavdelningen är aktiv och årsmötet är välbesökt. Gubbarna är självklart spända på hur förhandlingarna med Paulsson-kommitén angående jordbrukspolitiken utvecklar sig. Någon detaljredovisning av lget är varken lämplig eller möjlig men det finns heller ingen anledning att förneka att avståndet mellan parterna är stort. Reaktionen är entydig - både från de yngre, ofta hårt skuldsatta och de äldre, som inte ser så stora möjligheter att ställa om och skaffa nytt arbete trots att Öviksregionen hör till de mer expansiva i Norrland.

"Specialsmörgåsen" på långtradarfiket på hemvägen var precis vad vi behövde.

 

Utskottsarbetet gav samma erfarenhet som så många gånger tidigare: Sekreterarna klarar ut att motionärernas krav i varje fall delvis prövas i någon kommitté eller utredning. Eller också har departementet meddelat, att man håller på att utarbeta direktiv för en utredning. Och det mesta utskottet då vill kosta på sig är en s k välvillig skrivning - vad den nu kan vara värd.

 

Arbetsplenum.

 

Centralstyrelsesammanträde i RLF. Förtroenderådets presidium och dess stora kommitté har också kallats. Förbundsordföranden informerar om förhandlingarnas läge och av styrelsen vidtagna åtgärder. Sammanträdesdeltagarnas kommentarer kombineras med redovisning av stämningsläget ute i landet. Alla tycks ha gjort samma erfarenhet som jag gjorde i måndags. Enigheten om besluten är absolut.

 

Plenum i I kammaren kl 16. Palme använder sitt standarsvar angående programverksamheten i radio-TV.

19.09 kommer tåget från Nyköping till Centralen. Eva och Niklas har gjort sin första tågresa på egen hand. Självklart har det varit litet spännande - inte bara för barnen, kanske - och vi söker upp en telefon för att meddela dels mamma och dels moster Bibbi att allt har gått väl.

 

Mamma skulle möta vid järnvägen på morgonen men det har snöat under natten och byvägen var inte öppen ännu, varför en taxi mötte oss i stället. Litet av besvikelse kunde nog läsas i barnens ögon. Uppladdningen fick fortsätta ännu några minuter och det var nog litet svårt för Solveig att veta vem hon skulle lyssna på när tre barn pratar i munnen på varandra. Dagen ägnas åt riksdagstryck och annan nödvändig läsning.

 

CUF-kursen i Nässjötrakten på måndag börjar kasta sin skugga framför sig. Som vanligt kollar jag resemöjligheterna i senaste laget. Bästa flyget redan fullbokat varför jag måste åka redan på söndag förmiddag.

 

--------------------------------------------------------------------------------

VI ¤ Den 11 mars 1967.