Taxi trafikförening Stockholm / 1964
------------------------------------------------------------------------
STOCKHOLMS-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 10 augusti 1964.
Beatles i Montreux / 1966
-------------------------------------------------------------
STOCKHOLMS-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 22 februari 1966.
Shopping, Luleå: HEP STARS / 1965
-------------------------------------------------------------------
NSD ¤ Måndagen den 15 november 1965
Stora transporter för Piteå-rederi / 1967
Renö och Arne är föremål för finputs inför säsongen. De har ett slitsamt år
framför sig.
Nu är snart våren här. Åtminstone får man det intrycket vid Wiréns båtvarv vid Sandholmen utanför Piteå. Där är man i full fart med att ställa alla bogserbåtar i ordning för den stundande sjöfartssäsongen. I slutet av april beräknar man att sjöfarten skall vara igång. I år ser det ljust ut för bogserbåtsflottan. Man har fått större och längre transporter än vanligt. De senaste 5-6 åren har det varit halvskralt men i år har det ökade råvarubehovet bl a för Mo & Domsjö och Holmens pappersbruk i Hallstavik medfört stora order för Wirén-bolaget.
Man skall t. ex. bogsera 200.000 kubikmeter timmer från Karlshamn i Blekinge upp till Hallstavik och även MoDo har signalerat stora och långa transporter från syd-Sverige till Norrland. Wirén-bolaget sätter in åtta bogserbåtar i år, sex egna och två lånade.
- Det är inga problem att skaffa båtar och transporter i år men det stora kruxet är att få tag i kockor till båtarna, säger redare Hans Wirén. Han behöver minst tre kockor, men har ännu inte fått något svar.
-----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ April 1967.
Högertrafikomläggningen 1967
Bilden visar den våldsamma trafiken efter Sundsgatan i Piteå söndagseftermiddagen
den 3 september.
Den första allvarliga trafikolyckan i Sverige efter trafikomläggningen inträffade sent på söndagskvällen då två bilar med sammanlagt sex personer frontalkrockade på E 4 i Rosvik. De åkande ådrog sig benbrott, ansiktsskador och bröstfrakturer. Den ena bilen hade kommit över på vänster sida och kolliderade där med en mötande bil. Tre ambulanser med läkare förde de skadade till Piteå lasarett.
I Norrbotten gick övergången bra, om man bortser från den svåra olyckan på E 4 i Rosvik. Laglydigheten var även stor. Detta gäller inte minst Piteå där trafikanterna skötte sig storartat dock med mycken hjälp av polisen som gjorde en storatrad insats. I staden antecknades bara tre syndare. En av dem hade gett sig ut i trafiken under stopptiden på natten medan två alltför grovt bröt mot stopplikten i Lomtjärnskorsningen.
Omläggningen i övriga delar av landet fick ett betydligt lugnare förlopp än någon hade kunnat vänta. Visserligen inträffade ett 60-tal nämnvärda trafikolyckor runt om i landet men detta är en låg siffra för en söndag. Vid olyckorna skadades sammanlagt 11 personer därav två svårare. Rattfylleri var orsak till åtminstone en av olyckorna. Vid en presskonferens på söndagskvällen kommenterade kommunikationsminister Palme olyckorna vilka han inte ansåg ge anledning till oro. Övergången har tekniskt och oranisationsmässigt varit mycket tillfredsställande ansåg hr Palme.
-------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 4 september 1967.
Den aktuella söndagen åkte min far, jag och min morfar i vår blå VW iväg in mot staden Piteå. Där körde min far gata upp och gata ner, för att pröva högertrafiken i praktiken. När vi åkte upp efter Uddmansgatan, och skulle svänga vänster i riktning ner mot Sundsgatan, stannade en polisman av min far. Han vevade ner rutan, polismannen gjorde då en flott honnör, och påtalade en önskan om att min pappa skulle ta ut svängen i kurvan mer än vad han gjorde. Ett minne som fortfarande finns kvar i ett av hjärnans rum för onödigt vetande. /Roger
Våldsam krock i Öjebyn / 1967
Den skadade Tore Johansson, Sjulnäs, vid roknäsbilen, som fick frampartiet intryckt.
Vid 14-tiden på söndagen inträffade en kraftig krock mellan två personbilar på E4-korsningen till IC i Öjebyn. En bil från Burträsk kom ut på E4 mitt emot IC och krockade med en bil som kom norrifrån efter E4. I det senare fordonet, som var från Roknäs, skadades passageraren Tore Johansson, Sjulnäs, dessbättre inte allvarligt. Han fick föras till lasarettet där han fick et mindre sår vid ena ögat igensytt. Vidare hade han stött sig i armbågen. Båda fordonen måste anses som totalhavererade. Föraren av burträskbilen blev chockskadad.
----------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1967
Nya PV 544 / 1961
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1961
The Steelmen / Älvsbyn - 1961-62
Fr v Roland Lindbergh, Ulf "Flu" Jonsson, Ulf Sundström samt Sven-Åke Andersson.
--------------------------------------------------------------------------
Bild: Roland Lindbergh
Los Conchos - popband från Piteå
Thorbjörn Fälldin, dagboksanteckningar mars 1967
Thorbjörn Fälldin, lantbrukare och riksdagsman (cp), även kallad Hedlunds kronprins, har författat veckans dagbok. Där spåras politikern Fälldin, som redovisar en enig lantbrukaropinion, och pappa Thorbjörn, som "söper" bindningar åt sin son.
Foto: Key L Nilson
Söndag
Eva och Niklas har fått åka till kusinerna i Nyköping under vinterlovsveckan. Pontus har långsamt och är därför extra tacksam för att pappa är hemma. Hans otålighet tar sig skilda uttryck när jag går igenom posten som samlats under veckan.
Måndag
Första delen av dagen anslås åt praktiska bestyr med gården och fårhusbygget. Pontus vill nödvändigt åka med till Kramfors och järnhandeln. Skall man strax fylla tre år är det nog självklart att "söpa" allt roligt man ser på ett sådant ställe. Nya bindningar till skidorna behöver han och utan allt för högljudda protester nöjer han sig med att inköpen för hans del begränsas till detta.
Kristian, som basar för grabbarna i fårhusbygget, erbjuder sig att åka med till Själevad och RLF-mötet där på kvällen. Dels hinner vi då resonera om jobbet i bygget och dels får jag sällskap under den relativt långa bilresan. Själevadsavdelningen är aktiv och årsmötet är välbesökt. Gubbarna är självklart spända på hur förhandlingarna med Paulsson-kommitén angående jordbrukspolitiken utvecklar sig. Någon detaljredovisning av lget är varken lämplig eller möjlig men det finns heller ingen anledning att förneka att avståndet mellan parterna är stort. Reaktionen är entydig - både från de yngre, ofta hårt skuldsatta och de äldre, som inte ser så stora möjligheter att ställa om och skaffa nytt arbete trots att Öviksregionen hör till de mer expansiva i Norrland.
"Specialsmörgåsen" på långtradarfiket på hemvägen var precis vad vi behövde.
Tisdag
Utskottsarbetet gav samma erfarenhet som så många gånger tidigare: Sekreterarna klarar ut att motionärernas krav i varje fall delvis prövas i någon kommitté eller utredning. Eller också har departementet meddelat, att man håller på att utarbeta direktiv för en utredning. Och det mesta utskottet då vill kosta på sig är en s k välvillig skrivning - vad den nu kan vara värd.
Onsdag
Arbetsplenum.
Torsdag
Centralstyrelsesammanträde i RLF. Förtroenderådets presidium och dess stora kommitté har också kallats. Förbundsordföranden informerar om förhandlingarnas läge och av styrelsen vidtagna åtgärder. Sammanträdesdeltagarnas kommentarer kombineras med redovisning av stämningsläget ute i landet. Alla tycks ha gjort samma erfarenhet som jag gjorde i måndags. Enigheten om besluten är absolut.
Plenum i I kammaren kl 16. Palme använder sitt standarsvar angående programverksamheten i radio-TV.
19.09 kommer tåget från Nyköping till Centralen. Eva och Niklas har gjort sin första tågresa på egen hand. Självklart har det varit litet spännande - inte bara för barnen, kanske - och vi söker upp en telefon för att meddela dels mamma och dels moster Bibbi att allt har gått väl.
Fredag
Mamma skulle möta vid järnvägen på morgonen men det har snöat under natten och byvägen var inte öppen ännu, varför en taxi mötte oss i stället. Litet av besvikelse kunde nog läsas i barnens ögon. Uppladdningen fick fortsätta ännu några minuter och det var nog litet svårt för Solveig att veta vem hon skulle lyssna på när tre barn pratar i munnen på varandra. Dagen ägnas åt riksdagstryck och annan nödvändig läsning.
Lördag
CUF-kursen i Nässjötrakten på måndag börjar kasta sin skugga framför sig. Som vanligt kollar jag resemöjligheterna i senaste laget. Bästa flyget redan fullbokat varför jag måste åka redan på söndag förmiddag.
--------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 11 mars 1967.
Snöskopan TIPP - 1967
Skantic Tripp / 1968
Jul-reklam 1968
Jul-reklam 1968
Jul-reklam 1968
Med Paul McCartney på Carnaby Street
Off Carnaby Street mötte vi Beatle Paul McCartney. Han berättade att gruppen höll på med en filminspelning i södra England och att filmen beräknades vara bli klar i januari. Han bar en lång svart pälsjacka med blixtlåsknäppning på ett avspänt, riktigt sätt. Grönblommig skjorta med kineskrage och olivgröna byxor.
Paul McCartney.
------------------------------------------------
FEMINA ¤ Den 7 januari 1968
Magnus Banck gör reklam / 1968
ECCENTRICS - Älvsbyn / 1966
Popbandet ECCENTRICS från Älvsbyn, bildades omkring 1965-66. Som så många andra av den tidens popband, så hade man bl a grupper som The Shadows, Hollies, Beatles som förebilder. En av medlemmarna, Hans Lundberg, berättar att man hade även influenser från Umeåbandet Zettlers.
Fr. v.
¤ OLA FRODELL
¤ BERNT WIKSTRÖM
¤ ÅKE HJÄRTBERG
¤ HANS LUNDBERG
¤ LEIF JAKOBSSON
---------------------------------------------------
Kärngumma i Piteå gillar att se hockey i TV
Att koppla av har inte precis hört till fru Jenny Westmarks vardag.
Men nu har hon tillfälle att göra det.
1912 blev fru Jenny Westmark, Piteå änka. Hon stod då ensam med fem barn att försörja. Den minsta var två år och den äldsta sju. Familjen bodde på Norrmalm i en liten stuga som nu är riven för att ge plats åt nya skolan. Visserligen betalade staden hyran 60 kr om året sedan fru Westmark lämnats ensam tillsammans med sina minderåriga barn, men hon hade framför sig många slitsamma år till dess barnen var vuxna och kunde försörja sig själva.
Det är svårt för att inte säga omöjligt att rättvisande återge berättelsen om hur hon de första åren med häst körde ut till byarna runt om staden som fiskförsäljerska. Småpojkar hade hon med sig som sprang omkring i gårdarna och bjöd ut fisken. När hon sent på kvällarna kom hem var det tid att se till att barnen fick mat och se om deras kläder. Det var fru Westmarks nattgöra under många år. Värst var det under första världskriget. Då hände det att fru Westmark fick dra in på maten för egen del, för att barnen skulle få i sig det nödvändigaste.
På söndag fyller fru Westmark 90 år. Fortfarande är hon vital och minnet är det inget fel på. Hon vill bagatellisera de svåra åren i sitt liv, men det kan vara skäl i att inför högtidsdagen erinra om att det sannerligen har funnits andra tider. Efter att några år ha försörjt sig som fiskförsäljerska, övergick hon till att gå dagsverken, en syssla som hon höll på med till fyllda 70 år. När hon började var dagpenningen 1.50 och när hon slutade hann hon en gång vara med om att få hela 6 kr. Belysande för den ekonomiska situationen var att man från stadens sida gärna hade sett fru Westmark med sina barn flyttat in i en billigare bostad.
- Men den gången protesterade jag, omtalar 90-åringen.
Som nämnts betalade staden 60 kr om året i hyra för att hon fick bo i den lilla och även på den tiden bristfälliga bostaden.
KOM TILL PITEÅ 1899
Jubilaren, som är född i Lund några kilometer söder om Skellefteå, kom till Piteå 1899 och 1902 gifte hon sig med åkaren Karl Westmark. Hon har fött sex barn, varav fyra är i livet. Hon vill som sagt inte gärna tala så mycket om tider som flytt men kan tydligt erinra sig den tiden då dagsverkskvinnorna fick tvätta ute både vinter och sommar, oavsett vilket väder det var. Det är en väsentlig skillnad mot nutidens förhållanden. Själv bor hon nu i en modern lägenhet och kan följaktligen göra jämförelser. När fru Westmark fyllde 67 år fick hon 30 kr i månaden i pension. Nu är den med bostadstillägget inräknat 395. Det var först på gamla dar som jubilaren fick den trygghet hon så väl gjort sig förtjänt av.
INTRESSERAD AV ISHOCKEY
Varje kväll ser hon på TV. Aktuellt och mycket annat. Och hon försummar ogärna en ishockeymatch. Tumba och alla de övriga i det svenska landslaget känner hon ganska väl vid det här laget. Men hon har också andra och allvarligare intressen. För nära 30 år sedan var hon med och bildade Hemförbundet i Piteå och dess möten besöker hon regelbundet. Likaså pensionärföreningens möten. Den organisationen var hon för övrigt också med om att bilda. Förra året var hon med i studiecirkeln "Vi och vår stad". Fru Westmark är alltså en kvinna som följer med i det mesta som sker. De många årens hårda arbete och bekymmer har inte förmått bryta ned denna kärnkvinna. Hon möter sin 90-årsdag med en både andlig och kroppslig vitalitet som många mycket yngre kan avundas henne.
---------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Mars 1965
Inför VM i ishockey 1969
AIK:s Leif "Honken" Holmqvist och Anders "Ankan" Parmström.
¤ Vi ska kanske ta det lite elementärt. Ishockey kommer förstås från Kanada, redan 1910 gick det första Europamästerskapet. Svenska Ishockeyförbundet bildades 1922. Man började köra VM-turneringar 1924. Sverige är sällan bäst, men brukar i alla fall hålla sig på medaljplats. Förr vann alltid Kanada, numera är det Sovjet som är bäst.
Det man slåss om är en liten svart gummitrissa som kallas puck. En svensk landslagsspelare kan skjuta iväg pucken med hjälp av sin klubba i en hastighet av cirka 80 km/tim. Den starkaste kanadensaren, Bobby Hull, får upp pucken i en hastighet av 120 km/tim. Men så har han handleder som är tjocka som en ordinarie manlig vad också.
Det är en massa streck och ringar och prickar på isen dom spelar på. När domaren ska släppa ner pucken för att till exempel börja spelet på nytt efter en avblåsning, får bara två spelare stå inuti ringen, deras platser är markerade med streck, och resten av killarna i laget får hålla sig bakom den som tekar - som det heter när dom två i ringen ska försöka peta pucken till grabbarna i sitt respektive lag.
Varje lag får ha högst 17 spelare, varav två målvakter. Men bara sex får vara ute samtidigt: en målvakt, ett backpar (det är försvaret) och en kedja som består av en center, en högerforward och en vänsterforward. En match spelas i tre perioder, varje period omfattar 20 minuter i effektiv speltid. Det är bara grabbar i varje lag som har befogenheter att ta upp diskussion med domarna. Dels är det lagkaptenen, han känns igen på armbindeln som det står "C" på och dels är det kaptenens två assistenter, deras armbindlar är märkta med "A". Såna som snackar med domarn utan att ha dessa armbindlar får disciplinstraff, blir utvisade.
PUCKEN - var finns pucken någonstans?
¤ Utvisningarna sker på olika långa tider. Två minuter döms för mindre förseelser mot reglerna, fem minuter får den som delar ut en svårare tackling till exempel, eller behandlar någon så blodvite uppstår. Tio minuters utvisning får den som uppträder olämpligt, slänger sin klubba upp bland publiken eller skäller på domare eller tidtagare, exempelvis. Och den spelare som blir utvisad för resten av matchen har förmodligen burit sig väldigt illa åt.
Vi blev nyfikna på hur grabbarna ser ut under, så vi gick till Bertil Åsbrink, Tre Kronors materialförvaltare, och pratade hockeyutrustning. När landslaget ska ut och spela får trunkbärarna släpa på 400 kg utrustning. Varje utespelare ökar sin vikt med 10 kg när han är färdigklädd för en match, målvakten ökar 15 kg. För några år sedan såg ishockeyspelarna stöddigare ut än vad dom gör nu. Det beror på att det kommit bättre material i deras madrassering, det som tidigare mest var tjockt läder har blivit lättare och nättare i plast. Men det är inte dåligt med grejor dom måste ha på sig ändå, och särskilt billiga prylar är det inte heller. De benskydd som Honken har (han som står flitigast i Tre Kronors mål) kostar närmare tusenlappen. Fast det finns billigare sorter också, kan vi trösta föräldrar med barn i juniorklassen.
Så här såg spelarna ut fotograferade med vanlig blixt:
Till vänster Anders "Ankan" Parmström, AIK-center som tackade nej till VM
på grund av jobbet. Till höger Tre Kronors målvaktslejon i VM, Leif "Honken"
Holmqvist.
¤ Vi ska försöka räkna ut vad det kostar att klä en landslagsspelare. Underst: ett kraftigt underlivsskydd, cirka 80 kr. Ett par underbyxor, typ gymnastikbyxor, cirka 10 kr, undertröja i bomull med lång ärm, cirka 20 kr, ett par vanliga fotbollsstrumpor. Så kommer alla skydden: skulder- och axelskydd, ca 80 kr, armbågsskydd cirka 75 kr, benskydd (en back behöver kraftigare benskydd än en forward, han ska ju försvara vid anfallen, medan en forward behöver lättare benskydd så hans snabbhet inte blir hindrad) som alltså kan variera i pris mellan 45-80 kr, axelskydd, som kostar cirka 25 kr paret. Så drar man ett par damasker ovanpå alla skydden, knäpper fast dem med en damaskhållare, tillsammans cirka 50 kr. Och så på med de madrasserade byxorna, de går upp en bra bit ovanför magen och har skumplast och förstärkningar överallt och är stora som hus, inte konstigt att grabbarna ser oberörda ut när dom åker in i planket, det kan inte kännas mycket med all den madrasseringen. Men byxorna kostar cirka 170 kr. Och så på med landslagströjan, den komponerades förresten redan på 30-talet av gamle AIK-hövdingen Birger Nilsson, är i finaste silke och bomull och kostar cirka 85 kronor.
¤ Skridskor är också ganska viktigt för spelet. Och där duger bara det bästa, med ortopediskt uppbyggda skor och ordentligt med skyddsanordningar och helst i känguruskinn, och skenan ska vara byggd för rätt åkställning etc. Och då kostar dom också närmare 450 kr. Handskarna är viktiga, dom ska skydda på utsidan och vara så tunna på insidan att man känner i handflatan hur pucken ligger mot klubban. Ett par handskat kostar cirka 200 kr. Målvaktshandskar kostar lika mycket per styck som utespelarnas per par. Ett par ordinära målvaktsbenskydd kan man få för cirka 500 kr.
Enligt regler som gäller i Sverige och Finland ska spelarna ha hjälm, en av Svenska Ishockeyförbundet godkänd matchhjälm - cirka 20 kr. Munskydd är inte obligatoriskt. Under VM-turneringarna gäller internationella regler, men svenskarna bär hjälm i alla fall, för deras försäkringar gäller inte om de kör utan. Om målvakten har ansiktsskydd som går upp i pannan behöver han inte ha hjälm, enligt förbundets regler.
Vi trodde att den vanligaste skadan i det här spelet var utslagna tänder. Men Bertil Åsbrink försäkrar att de flesta spelarna har sina egna i behåll, däremot får de flesta känning av sina menisker (dom sitter i knäna). Och slutligen frågar vi varför alla klubbor lindas med isoleringsband, och fick veta att det till största delen beror på att klubborna håller litet längre då. Under en match slås 10-12 klubbor sönder, a' cirka 30 kr, på träningarna går det fler ändå. Vi kom upp i en summa av cirka 1 385 kr, för en vanlig utespelare.
¤ Förutom sammandrag varje kväll kommer följande matcher att direktsändas i TV från VM-ishockeyn:
Sverige-Finland (15/3), Tjeckoslovakien-Sverige (19/3), Tjeckoslovakien-Sovjet (21/3), Sovjet-Sverige (24/3), Sverige-Kanada (27/3), Sverige-Tjeckoslovakien (30/3).
-------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 15 mars 1969
