Svensktoppskuriosa - Kent Finell PDOL 1994

Den 30 juli 1994 spelade vi i dansbandet OPUS upp till dans under Piteå Dansar och Ler. Under dagen, flera timmar före spelningens början utfördes det obligatoriska soundchecket. Vid samma tidpunkt sände Sveriges Radio, programmet Svensktoppen med programledaren Kent Finell strax utanför den plats där vi höll till. När sändningen var över och den tekniska personalen packade ihop kablar o.s.v. fick jag detta s.k. "körschema" ur Kent Finells hand. Se här nedan.


Programledaren för Svensktoppen under Piteå Dansar och Ler 1994 -
Kent Finell.

OPUS spelade upp till dans under PDOL - 94.


Dansbandet OPUS

Efter rätt många år ute på olika danstillställningar beslutade jag mig för att lägga trumstockarna på hyllan hösten 1984. Men oj, vad jag bedrog mig. Redan året därpå, 1985, ringer Robban från Kjell-Bertils (det band som jag tidigare spelat med) för att be mig vikariera de återstående spelningar som orkestern har, fram till januari -86, när Kjell-Bertils definitivt ska gå i graven. Hösten 1985 hoppar jag alltså åter på "dansbandståget." I Kjell-Bertils spelar då följande mannar: Conny Danielsson - gitarr, sax. Robert Öberg - gitarr, sång, kapellmästare. Roger Lindqvist - trummor. Håkan Norberg - keyboard, sång. Kjell Andersson - bas, sång. Den absolut sista kvällen med gänget i januari 1986, finns även Thomas Eriksson med på bl.a slagverk. Samt även Allan Lundström - tenorsax.

Det dröjer fram till sommaren 1987, då spelsuget blir så pass stort att jag bestämmer mig för att kontakta mina gamla polare i Rolf Åhmans. Jag ringer även Folke Sjöberg, dansarrangör på Logen Käcktjärn, för att förhöra mig om möjligheten att boka in oss under en kväll i juli. Folke nappar på förslaget. Detta gör även mina musikantkollegor. Därefter följer en hektisk tid, med mycket repetitioner, val av lämpliga låtar, anskaffning av ljud och ljusanläggning ja, allt som bara är  ett måste för att det hela ska fungera. Så när kvällen så äntligen kommer är vi alla laddade till max. Men så händer en tragisk olycka. Vår saxofonist och keyboardkille Gunnar, är alldeles förstörd och likblek i ansiktet när han kommer. Under dagen har han blivit vittne till en obehaglig olycka med dödlig utgång. Hans svågers dotter blir påkörd under en släktsammankomst, vittne till detta tragiska blir även Gunnars ena dotter, tillika kusin till den omkomna. Trots det tragiska, så genomfördes spelningen planenligt. Nån tid efter Käcktjärnsspelningen, kommer olika förfrågningar in om vi kan spela på olika privata fester och dylikt. Alla utom Gunnar fortsätter. Och så håller det på i cirka 3 år.

1991 blir jag tillfrågad av Håkan Norberg om jag kunde tänka mig att åter börja spela, "därute." Jag accepterar anbudet, och sen så raggas det ihop lämpligt folk. Min kusin Sune Karlsson som spelar elbas, tackar ja. Även gitarristen och sångaren Stefan Engman samt keyboardmannen Erling Dahlberg ansluter sig. OPUS blir namnet på vårt nya band. Och under de följande 6 åren, spelar vi åter ute på krogrestauranger, Folkets Hus, utedansbanor ja, t.o.m. på lastbilsflak. 1994 beslutar sig Erling för att sluta. Ersättare blir istället den mycket kunnige Sture Kuusisalo, musiklärare på musikhögskolan i Piteå. Stures huvudinstrument är dragspel, men i OPUS är det keyboarden som gäller för det mesta. Efter 6 innehållsrika år, bestämmer vi oss för att lägga ner bandet hösten 1997. Sedan följer för mig ytterligare 2 år med Kjell Anderssons orkester, innan jag känner att det är dags att runda av det hela. Så nu sitter jag här, med en drös av många glada och roliga minnen i min kappsäck. Som jag gladeligen förvaltat på bästa tänkbara sätt och vis. De här åren, med så många möten med olika människor, kommer för alltid att finnas kvar, inne i ett speciellt rum i mitt medvetande.

OPUS - 1993.

OPUS på Strömbackaskolanstak. Våren 1993.

OPUS spelar på Piteå Dansar och Ler 1994.

OPUS tillsammans med Hep Stars i Pajala 1995.

OPUS med Leif Engvalls och Nordix i Dansmara 1996.

Sture Kuusisalo och Sune Karlsson i OPUS, på spelning i Sikfors
Folkets Hus våren 1997.

OPUS i Luleå 1996.

Parken i Skellefteå en onsdag i juli.

Folkan i Piteå 1992.

Trummor Roger Lindqvist. Här i Kjell-Bertils på "Rännaren" i Norsjö
sommaren 1984.

OPUS på Medan i Arvidsjaur. Konferencier var ståupparen Jan Bylund.
(Trevlig kille)

Sångaren och gitarristen i OPUS Stefan Engman.

Roger Lindqvist och Sture Kuusisalo. Storfors Folkets Hus 1997.

En till synes förvånad Håkan Norberg.

Nöjesutbud på Havsbadet i Piteå. OPUS finns med under mars månad.

Sista natten med gänget. Hösten 1997 tog det slut. För gott?


Hej Evelina! OPUS hits hittar du här.


Ryggont - ett minne från dansbandstiden?

Promenader bra mot ryggproblem? Ja, en stärkande promenad i det fina vårvädret kan inte vara fel. Åtminstone inte när man som vi, har en alldeles förträfflig motionsslinga runt om knuten. De sista åren jag var ute och spelade kunde vissa kvällar bli väldigt betungande. Först ganska tunga lyft för att få in alla musikinstrument, sen satt jag bakom trummorna i fyra timmar varje kväll. Betänk då att somliga helger spelade vi Fredag som Lördag. Sen så skulle instrumenten plockas ner, det innebar samma tunga lyft återigen. Men allt skedde ju på frivillig basis, så det är inte så jag klagar. Ryggen tog stryk, och jag minns än med skräck alla de gånger vi spelade på Festivitetssalen på Stadshotellet i Luleå. Deras hiss var så minimal, att de större och tyngre grejorna lyfte  vi för hand flera trappor upp. I Kjell-Bertils hade vår keyboardist en elflygel. Snacka om cementsäck, den släpade vi på i flera år så man nästan kände blodsmak i munnen. Och den lilla hissen på Statt, ja, den förorsakade en dansbandsmusikers alltför tidiga död för en massa år sen. Han skulle upp med alla saker, men nåt gick fel och han klämdes till döds i det trånga utrymmet. Ibland var ryggen så pass risig att kollegan Håkan Norberg gav mig akut massage. Det hände mig i Fromheden i slutet av 90 talet. Kunde knappt lyfta ena armen, och som ni förstår om man är trummis, och inte kan lyfta på armarna - ja, då är det i allra högsta grad kris. Det var bara att lägga sig ner på scengolvet bakom mina trummor, och sen fick jag behandling av herr Norberg. Lyckligtvis var det strax före vi skulle börja, och inte mitt under musicerandet. Andra trummisar har också vittnat om sina s.k. "Trumryggar." Vissa hade trumstol med ryggstöd, andra inte. Själv hade jag en utan, under alla åren, men jag tror också att ibland - eller för det mesta - använde man fel lyftteknik, man lyfte med sin rygg istället för att fördela tyngden till benen.

Strax före en spelning i Fromheden, fick jag akut massage på
scengolvet av kollegan Håkan Norberg. Överst fr.v. Roger Lindqvist,
Stefan Engman, Sture Kuusisalo. Under fr. v. Sune Karlsson och
Håkan Norberg.


Återblickar

På nöjessidan i dagens nummer av PT, annonseras om en "Dansbandshelg" i Högfjällshotellet i Hemavan. (Ingemar Stenmarks hemtrakter) Det fick mig att minnas tillbaks till påsken 1994, när jag tillsammans med dansbandet OPUS under tre kvällar spelade upp till dans, för skidturister och andra nöjeslystna. Nöjessidan förresten, under guldåren på 1970-talet fylldes varje helg ca två helsidor med nöjesarrangemang. Det var dans i varje buske, en dröm för oss dansmusiker. Men säg den lycka som varar för evigt?

Påsken 1994:

SVENNE, LOTTA OCH HEP STARS

Det finns vissa speciella guldkorn att vaska fram från tiden ute i dansbandssvängen. Alla möten som vi fick ta del av, både okända som kända. Sune Mangs minns jag från en spelning ute på Pite Havsbad hösten 1978. Även den kvällen vi spelade upp till "non-stop dans", tillsammans med Kikki Danielsson och Roosarna, också det på Havsbadet, året 1984. Jan Öjlers från Limmared, mötte vi sommaren 1975, trevliga killar och härliga musikanter. Yngve Forssélls från Skellefteå mötte vi då och då, bla i Långträsk där vi ofta spelade. Gävlebandet Leif Engvalls mötte vi på Folkan i Piteå, när vi spelade på en sk "Dansmara." Ståupparen Jan Bylund hade vi förmånen att bekanta oss med, vid några tillfällen. Samt även fd medlemmen från "Rock-Folket", Bertil Bertilsson som var konferancier på ett artist och dansforum, som vi deltog i också det på Pite Havsbad. 1995 delade vi scen vid två tillfällen med popikonerna Svenne&Lotta och Hep Stars. "Hepparna" lånade våra instrument, och efteråt fick vi tillfälle att tillsammans med Svenne Hedlund och trummisen Chrille Pettersson, slappa och dricka en öl tillsammans, och minnas det gamla goa 60-talet. Om detta och mycket mer, har jag vid några tillfällen berättat om i vår lokaltidning, PT. I tre artiklar har jag under hösten 2008, "vikt ut" mig, och det har i sin tur lett till en fantastisk respons. Telefonen har vid vissa tillfällen gått varm härhemma, och okända människor har delgivit mig sin uppriktiga uppskattning. TACK FÖR DET!

Nyare inlägg
RSS 2.0