Roger Lindqvist

1975 fick jag veta att jag hade ett rätt så högt blodtryck. Då var jag 18 år. Utredning gjordes och man misstänkte att det var en slags förträngning i njurarna. Vilket det inte var - men, man upptäckte att jag hade fyra njurar. Två vanliga som fungerade, samt två som inte fungerade. De som inte fungerade var dock inte fullt utvecklade, men ändå...fyra njurar! Därför har jag tänkt söka anställning på cirkus under rubriken: "Mannen med de fyra njurarna!"

 

Att börja med medicin när man är 18 var inte så värst trevligt, men jag var så illa tvungen. I dag 40 år senare äter jag samma medicin, fast en till har tillkommit. Biverkningen gör att jag blir trött och fryser rätt ofta. Min far hade samma höga blodtryck, och som jag fick det förklarat, så var det för mig ärftligt betingat. Men så länge det finns ett litet piller som kan återställa balansen så är jag nöjd. Tänk så många som aldrig ens kommer i närheten av en fungerande sjuk- och hälsovård. Jag är också glad att jag bor i Hortlax, där vår Hälsocentral för tredje året i rad blivit utsedd till Norrbottens bästa. Vi har bra läkare, sjuksköterskor och bra tillgänglighet. "Min" läkare har jag haft de senaste 20 åren, och bara det är en trygghet. Tur också att jag lever i Sverige, ett av de bästa länderna på jorden, även om det har tillkommit lite fula skavanker de senare åren.

 

Roger.

En tillbakablick...

 

Ur min dagbok...

 

Perudden i Svensbyn brann ned i går. Fick veta det i går afton av Gerd som hört det på jobbet. Så många minnen jag har därifrån. Första gången jag spelade där var hösten 1973, med John Harrys. Under 70-talet spelade jag där med Rolf Åhmans. Sista gången - tror jag - var på en fest som Infjärdens SK hade. Ronny Eriksson och "Bubben" Buström medverkade också. Kan ha varit i början av 1993.

 

Hela danssalongen brann ned till grunden. Kvällen före hade man haft bingo i lokalen. Ca 22.15 tisdagkväll, låste ägaren Hans Skarin dörrarna, och på natten upptäckte hans mor eldslågor från byggnaden.

 

Roger.

Fick ett samtal från en fd facebookvän, som jag uppskattade högt. Och till den här personen sa jag att det var inte från fb-vännerna jag "flydde" utan från "Facebook-industrin". Vännerna var det inget fel på. Jag hade många trogna och trevliga vänner under de fyra åren. Så om nu nån av er läser detta, så ska ni veta: jag är fortfarande vän med er, i mina tankar. Det fanns vänner i Muskus, Piteå, Hortlax, Älvsbyn, Stockholm, Umeå, USA, Skellefteå, Falun, Jönköping m. fl. ställen som troget hörde av sig. Tack till er!

 

Roger.

Hängde på mig min relativt lätt packade ryggsäck, och begav mig tillsammans med Elisabeth hem till Danne. Där satte jag tre stycken potatisfåror, men det skall sättas mera vad det lider. Mellan varven drack vi vårt medhavda kaffe och fikade våra medhavda bullar. Mums! Hissade den svenska fanan på en stolt hög stång, där den nu sitter och betraktar tillvaron. Det konstiga i fågelsången, var att min lätt packade ryggsäck, hade vid hemgången antagit vikten av 15 kilo cement. När jag antydde detta till hustrun, hördes hon endast mumla nåt som inte alls träffade mina öron. När jag stönande och stånkande äntligen låste upp dörren till lägenheten, och började packa ur min blytunga ryggsäck, kom sanningen fram. Inte undra på att ryggisen var tung, jag hade ju burit hem en halv älgtjur bak på ryggen. Givetvis styckad i små portionspåsar, men ändå...EN HALV ÄLGTJUR!!!!! Tur att det finns värktabletter härhemma.

 

Roger Lindqvist - ryggsäcksmannen, med älgtjurar som specialité.

Stort Grattis Måns! Du var bäst!

Ge Christer Björkman en stor blöt puss från mig!

 

Go´natt världen - go´natt Sverige!

 

Puss & Kram!

 

 

Följer Eurovisionsschlagerfestivalen, så gott som det nu går. Om man bortser från Måns Zelmerlövs insats som han skötte helt okej, så hade nog den svenska kvartetten Jokkmokks Jokke, Thore Skogman, Gösta "Snoddas" Nordgren och Harry Brandelius, också stått sig bra i konkurrensen. Med några Gulligullan, Haderian hadera, Jämtgubben och Gamla Nordsjön så hade "The Oldtimers Quartett" placerat sig på den övre halvan av listan.

 

Varför är jag då så kritisk? Svaret på den frågan är, att jag precis läst i en av våra kvällstidningar om hur man försökt få Måns Z. på fall. Fusk, korruption? Jag vet inte, men om så vore, så faller ju hela den här idén om en ärlig juste tävling "man mot man, kvinna mot kvinna, land mot land" Hela tävlingsgrejen basunerar ju ut budskapet om kärlek, i en slags romantisk ton. Jo, kyss mig långsamt, Christer Björkman!

 

Roger.

Jag har i min ägo en rysk psalmbok. Åtminstone verkar det vara en psalmbok...?

 

Vi har en grön postlåda. På locket står namnet "LINDQVIST" väldigt tydligt. På lådans front finns en röd klisterlapp med två bostäver "PT" vilket med andra ord betyder att vi prenumenerar på Piteå-Tidningen. Det finns flera andra postlådor på samma vägg, som i morse fick sin tidning. Dock icke vi! Det har hänt flera gånger. De andra får, men vi blir utan. Jag ringde och berättade med min mest honungslena röst (jodå jag har en sån ibland) och tjejen på PT lovade att vi skulle få våran tidning - i morgon.

 

Roger.

Om man tar en lögn och upprepar den ständigt och jämt,

blir lögnen så småningom en "sanning".

Jag undrar hur många sådana slags "sanningar" som

florerat i vår värld? Svaret är; många!

 

Roger