Nationaldag!

I dag hyllar vi Sverige!

Ny tränare...

Det har sett rätt mörkt ut för gruppen oldboys inom det svenska brottningsförbundet.
 
Den negativa trenden tänker den här mannen ändra på; nye brottningstränaren
J. R. Lindqvist. - Nu ska vi kavla upp trikåerna och sätta sikte mot OS 2026.
Nu beror det endast på om gubbarna orkar med den hårda träning som väntar.
Kom ihåg att vissa av "oldboysen" kommer att vara i dryga 80-årsåldern när vi
tågar in på OS-arenan, säger tränare Lindqvist.
 


Fartblindhet

Varning! Den här bilen ger föraren fartblindhet.    
 
Lånade sonens bil häromdagen. Jag bytte ut min trogne vapendragare Volvon mot Dannes BMW. No problems! Men i den här typen av fordon, så känner man inte farten på samma sätt som i en blå lite darrig 850. Med andra ord man drabbas lätt av fartblindhet. Hustrun var t.o.m. tvungen att be mig sakta farten en aning. Själv så hade jag iklätt mig rollen som den suveräne Björn Waldegård under ett av hans Safarirally. Jag nära på såg sandynerna framför mig där jag susade förbi Antnäs och Ersnäs, på min väg mot målet på Kallax.
 
På tal om fart. Jag minns min käre far när hans bubbla sprängde fartgränsen på 100 km/tim när jag var barn. Pappas genomsnittsfart på E4 (eller Riks 13) låg på ca 80-90 km/tim. Det var de hastighetsgränser som gällde då. En gång, när kompisen Per åkte med, ville jag stoltsera med vad pappas bubbla egentligen klarade av. Jag bad honom köra etthundra knutar, gärna lite drygt. Pappas svar på min begäran var ett: "Vänt då..." (Vänta då). Det var då han pressade ned högra foten mot bubblans golv, så jag trodde den skulle åka rakt igenom. Både jag och Per fokuserade på hastighetsmätaren. Mycker spända tittade vi på den där vita darriga nålen som sakta men säkert forcerade uppåt mot 100 knyck. Så till slut stod nålen rakt upp. Pappas högra ben och fot började också darra. Lite besvikna så förstod vi att pappas blå bubbla från 1958 inte klarade mer än dessa etthundra. Trots att pappa försökte göra sin son lite stolt inför sin kompis. Nåja, stolt och stolt, vi fick i alla fall smaka på litegrann av fartens tjusning.
 
Roger, son till rallyföraren John Elof Lindqvist.

Felix och Ruth

På kyrkogården i Älvsbyn i dag.
 
Med ett par blommor till Elisabeths mor och far. Ruth avled vid 49-årsålder den 15 mars 1980.
Felix gick bort vid nyss fyllda 60 den 25 mars 1982.
 

Daniel

Hittade den här när jag var på älvsbyhusvindan i dag. Ett minne från Daniels examen 2006.
 
Selma som är en nyfiken kattfröken, ville också vara med.
 

Veteranbilar

Roger med idel bilrariteter bakom sig. Jag är ingen motormänniska, men det betyder
inte att jag inte gillar gamla veteranare. När jag var barn älskade jag bilar, i dag ber
jag en bön varje gång jag skall starta Volvon. För tänk om den inte skulle starta -
hur gör man då?

Drums all the way, baby...

Bongos sommaren 2014 på Trundön. Veteranbilsträff. Låten blev
"Killing Me Softly with His Song"
 
Ludwig hemma hos sonen. Jag skulle släppa ut katterna, men så
kunde jag inte låta bli, jag tog stockarna och spelade för kung och
fosterland. Fast kungen kunde nog inte höra det jag gjorde...kanske?

Telefonsamtal...

I dag ett uppfriskande telefonsamtal från Skelleftehamn. Det var sångerskan Margareta Bäckström som var "på tråden". Mest känd som Tuttan Renholm, när hon turnerade runt både som soloartist men även som vokalist i Yngve Forssélls orkester. Det här telefonsamtalet behövdes verkligen denna regntyngda och de mörka molnens dag.
 
Tack Margareta!
 
Roger.

Sonny Payne (1926-1979)

SONNY PAYNE en världstrummis av Guds nåde. 1954-1965 satt
han som trumslagare i Count Basies orkester. Han engagerades
sedan i Harry James orkester. När Sonny Payne låg döende i lung-
inflammation på lasarettet, stod Harry James för alla omkostnader,
så också för Paynes begravning. Sonny Payne blev 52 år gammal.
Bilden av Sonny Payne togs vid Count Baises besök i Sverige 1962.
Samma år besökte man också norra delen av landet, närmare bestämt
Skellefteå.
 
Roger.

Denna dagen ett liv... (Melker Melkersson, Saltkråkan)

Älskar farbror Melker, kanske på grund av att jag i bland känner mig som den där Melker Melkersson i sin snickargård på Saltkråkan.
 
I dag ett besök på Ekbergs med Leif Lidman. Efter långa samtal om ditten och datten så tog vi en runda på stan. Och där stod vi mitt på Gågatan pekade och gestikulerade mot skyn i vår egen lilla värld. Undrar vad dom tänkte de som gick förbi? "Jaså, står dom här nu igen, och pekar åt höger och vänster, dessa historienördar".
 
Mot eftermiddagen en tur till Kallax med Danne. Max följde också med i bilen. Sen hem för middag, efter maten en stunds potatissättning. Men det blåste, och hade jag haft tupé så hade den säkerligen fastnat högst uppe på någon närliggande talltopp eller björk, där skatorna kunnat få en fri bostad.
 
Roger.

Ett tufft beslut

Jag har i dag efter mycket om och men, tagit det tuffa beslutet att lägga mina långkalsonger i "kalsongarkivet". Mina långkallingar är mina bästa vänner, och har så varit i många år (jag har inte haft samma kalsonger i alla dessa år, bara så ni vet, jag har bytt ofta) de har varit mig trogen i regn, snö, iskyla, ja i alla sorts väder. Men nu är det alltså dags; från och med i dag är jag "långkalsongfri".
 
Meddelas endast på detta sätt!
 
Roger.

Slåtter sommaren 2011

Andreas
 
Roger
 
Pelle

Hattudden

I dag ett besök i Hattudden där Carro och Ante har sitt sommarhus.
Utsikt mot havet.

Dagboksanteckningar...

TISDAG DEN 29 MAJ 1984 Kl. 19.20       
 
Det har varit jättevarmt i dag, 28 grader i skuggan. Det har varit mer än jobbigt att arbeta i dag. Andreas och Elisabeth är uppe och duschar. Vi har varit ute och jobbat "på gården". Har gjort potatislandet klart. Men det blev för lite gödsel. Vi har cyklat på jobbet i dag, jag och Kurt-Lennart. Vi cyklar även i morgon. Cykelfärden gick på 25 minuter. Startade tjugo över sex, (blev fördröjd av tåget). Jobbar troligtvis halv dag i morgon, sen ledig tors. fred. lörd. sönd.
 
Enligt beräkning så skall vi få den nya bebisen i morgon. Vi får väl se hur det går med den beräkningen? Värmen fortsätter, så säger i alla fall meteorologen på "Rapport". Tjusigt!
 
Roger.

Håkan Wickberg

Håkan Wickberg, spelade i Tre Kronor i många härliga år.
Var också trogen sitt klubblag Brynäs. Den 9 december 2009
gick han bort, en av våra stora svenska sportlegendarer, för alltid
värd att minnas.

Om...

Om solen skulle explodera, skulle det ta 8 minuter
innan katastrofen vore ett faktum.
Vad skulle då dessa 8 minuter kvar i livet bestå av?
Om man inte vet, då skulle livets 8 minuter fortgå som vanligt.
Om man visste, vad gjorde man då?
Knappast titta på morgondagens väder i TV.
Inte eller sätta sig ned för att planera sommarens utlandssemester.
Kanske inte eller springa till ICA och köpa sig en falukorv.
Inte eller sätta sig framför TV:n och kolla den där långfilmen.
 
Kanhända man istället kramade om varandra, utan att släppa taget.
Man kramades de sista återstående minuterna och sekunderna.
Jo, så skulle jag göra.
 
Roger.

Maj 2013

Återblick:
 
Den 31 maj 2013. Max badar i en badtunna hemma i Hortlax. 25-26 varmgrader den här dagen.
 
Altanbygge hemma hos Robert, Jannice och Max.
 
Max springer Krumelurloppet.
 
Prinsessan Norah på farmor och farfars balkong.
 
Prinsen Malte på mammas gata.
 
Jag gör ett besök i Byske Folkets Park där jag spelat många gånger.
 
Pelle mår som en prins skall göra dvs: BRA!
 
En sen kväll åker jag ut med kameran och tar en underbar bild av Piteälven.
 
Danne spelar på sin akustiska...
 
Hortlax 1:a maj 2013.
 
På besök hos Solbritt och Kjell i Muskus.
 
Sam-Sam. Selmas lilla kille.
 
Två traktorer samlade på samma bild.
 
Mamma Maj-Gerd på besök.
 
Bonden i sin traktor.
 
Jag och Leif Lidman besöker Hällan i Pitholm.
 
Folksskolläraren Lindqvist.
 
Norah tar en paus vid grillen.
 
Lappnäsvägen i Hortlax en tidig morgon.
 
Selmas barn.
 
I riktning mot centrala Piteå.
 
Piteälven.
 
Max vid farfars gamla badplats i Höträsket.
 
Under ett besök hos svågern Roger i Vistträsk hamnade vi hos en bekant till honom.
Det var då jag upptäckte den här godingen.
 

LUDWIG - vad annars...?

Dom är så vackra att jag blir rörd! Ludwig 1970.

Hagström

 
 

HÖFNER

Det är något speciellt med Höfner. Bara märket i sig väcker många minnen. En viss Paul McCartney spelade på en elbas av märket Höfner. I musikskolan fanns också en elbas som hette Höfner. Min musiklärare som var basist hade också en Höfner.
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0