Åsikter
Bild: www.inspirationbynight.se
Det går alldeles utmärkt att ha åsikter, om man gömmer sig bakom någon annans rygg, för där blåser det inte lika friskt. Det är en helt annan sak, att stå i främsta ledet, och delge världen sitt tyckande och tänkande. Där kan det däremot råda stormstyrka emellanåt.
Roger Lindqvist.
Öjeby sjukhem
Tillbaka på min gamla arbetsplats på sjukhemmet i Öjebyn.
I byggaden längst till höger var landstingets Transportcentral
förlagd. Där fanns även alla våra bussar, traktorer m.m.
Rättspsykenheten. Den stora låsta grinden fanns inte här då
jag jobbade, trots att rättspsyk fanns på plats även då.
Thomas Quick låg på sjukhemmet när han stod åtalad
för mordet på Charles Zelmanovitz 1994. Ett mord som inte
var ett mord.
På Kvarnen
På restaurang Kvarnen i Stockholm förra lördagen.
Fr. v Fredde, Andreas och Daniel.
På hemmet, i mina bruna filt-tofflor
Trumslagarn då det begav sig.
Backar man tiden tillbaka några år, så innebar varje fredag och lördag (i bland även onsdagar) att man åkte iväg i en orkesterbuss till en spelning någonstans. 1972/73 och framåt så var det en stor del av livet. Man tänkte musik, man drömde musik, man umgicks med musiken som alltid var närvarande i ens tankar.
1984/85 fick jag proffsanbud om att spela på heltid. Och kan ni tänka er; jag tackade nej. Nåt som jag förmodligen kommer att grubbla vidare på, den dagen jag sitter på hemmet i mina bruna filt-tofflor, och mina tänder ligger och skvalpar i ett vattenglas. Men jag får väl ändå hoppas att Allsång på Skansen finns kvar som en klen liten tröst.
Trumslagarn.
Tystnad!
Jag mötte en gång en person som var väldigt duktig på en speciell sorts sak. Det vara bara det att han visste inte om det själv hur duktig han var. Ingen hade sagt det till honom.
I sin värld hade han inga höga tankar om sin egen person. Han var väldigt negativt inställd mot sig själv, och tyckte att han var värdelös. Ingen hade någonsin sagt till honom hur betydelsefull och unik han var.
Så fortsatte hans liv år efter år. Och han var fortfarande lika begåvad och duktig på sin sak. Men det var fortfarande en bedövande tystnad runt om honom och den värld han levde i.
Men så en dag kom jag på besök. Det dröjde inte länge innan jag såg hans rika begåvning. Det dröjde eller inte länge förrän jag sa till honom att han var en av de bästa på det han gjorde.
Han stannade då upp, tog ett djupt andetag och tittade på mig. - Driver du med mig, sa han, och torkade svetten ur pannan. - Jag menar det jag säger, sa jag bestämt.
Då satte han sig ner på en stol och tänkte. - Men om jag nu är så duktig, varför har ingen då sagt det till mig? Jag har levt många år i destruktivitetens anda. Den tystnad som har varit har sagt att jag är inte värd någonting.
Jag tittade på honom, och försökte komma med en slags förklaring: - Vet du, att tystnad kan beror på tre saker: 1. total likgiltighet och ointresse. 2. avundsjuka. 3. osäkerhet.
Jag tror att den kompakta tystnad som har funnits kring din person, beror till stor del på nummer 2. Avundsjuka! Så om du istället tänker lite annorlunda min vän, så är det inte du som är problemet. Det är dem som är tysta.
Det dröjde ytterligare några år innan vi möttes igen. Men den här gången var det mera liv i hans ansikte. Han verkade mera självsäker på sin person, och jag såg att nåt positivt hade hänt.
När vi drack vårt kaffe, så öppnade han förlåten till sitt inre: - Jag har tänkt om efter vårt samtal, du gav mig en nyckel till min låsta dörr. Och när jag väl öppnade den så började jag inse hur rätt du hade.
Visserligen så är fortfarande många instängda i sin tysthet, men jag ser det inte längre som ett problem. Snarare tvärtom! Dem är tysta för att dem inte vet hur jag skall hanteras. Jag är en unik person. Det vet jag nu!
Så fortsatte han med sitt hantverk, och en dag såg jag honom i tidningen i ett stort reportage. Han hade blivit så uppmärksammad att folk hade börjat anlita hans unika tjänster. Den morgonen smakade mitt kaffe extra gott.
ROGER LINDQVIST.
- En dag gick det upp ett ljus...
Varje gång som ljuset kommer på besök, skall man vara tacksam...
Den dagen det slocknar - då är det illa...
Stockholm från ovan
Utsikten från Skatteskrapan vid Götgatan på Södermalm i Stockholm
är bedårande speciellt när mörkret fallit. Vi gjorde ett besök där i
fredagskväll hela 25 våningar upp mot natthimlen.
Familjen går på lokal
Daniel och Roger...
Elisabeth...
Andreas och Caroline...
Samt icke att förglömma; den lilla killen som ligger i Carros nu så stora mage.
Som ni ser så använder hon numera magen som ett bord.
DDR - sommaren 1974
Ett minne från sommaren 1974 då jag trummade på gatorna i Öst-Berlin
med omnejd.
af Chapman
Den här bilden togs i går, söndagen den 18 oktober 2015 av sonen Daniel.
Under promenaden på Skeppsholmen stannade jag av en bra stund för att
hedra minnet av min fina pappa. När han tjänsgjorde vid flottan 1943-45 så
gick han i sk militärskola på Liljevalchs som under kriget var i militär ägo.
Pappa var då inkvarterad på af Chapman. Han berättade många och långa
historier om sin tid ute på Östersjöns farvatten. I bland kom han in på "sitt"
fartyg af Chapman. På bilden syns undertecknad, men det finns ännu en
person till höger om mig: min far. Fast i osynlig bemärkelse. Så nära var han
mig igår.
Vid Olof Palmes grav
Hatten av för en av stor och betydelsefull statsman, Olof Palme.
Även om socialdemokratin syns mig en aning svårbegriplig i dag,
så hade den då och då sina ljusa stunder. Nån hade skrivit på fb
att socialdemokraterna nära på förstört landet under 41 årstid, om
detta kan jag absolut icke hålla med. Man byggde upp landet, tog
de minsta i samhället i försvar och återupprättade deras livsvillkor.
I dag 2015 så känner jag inte längre igen mitt gamla parti.
På besök hos HasseåTage
Vid HasseåTages skrivarstuga på Söder i Stockholm.
Hasse Alfredsson och hans fru flyttade in i den här röda stugan i mitten
av 50-talet. Senare så fungerade stugan som HasseåTages skrivarlya.
Det var alltså i fastighetens innandöme, som deras alster såg dagens ljus.
Familjen
Delar av familjen Lindqvist har tillbringat några dagar i huvudstaden.
Här vilar vi benen efter en tur i Hagaparken. Caroline tog bilden.
Namn: Roger Lindqvist. Yrke: Bokmal.
Sedan unga år har jag varit fascinerad av det tryckta ordet.
Det började med Kalle Anka och fortsatte med riktiga väl-
skrivna böcker. Att kunna använda sina ord till att forma en
berättelse, är en häftig "grej".
Solbritts parfymer
Svägerskan Solbritt Holmbom har liksom sin syster Elisabeth en
stor vurm för tvålar och parfymer. Det som visas är en liten del
av det hela altet.
Ordning och reda. Mer parfymer på freda´.
I Drottningens juvelkammare i Vistträsk.
Spegeln med tillhörande bord har en gång tillhört min farbror.
Väldoftande parfymer.
No 4711...
Sunset Blvd. Hollywood, Californien
1940.
1960.
Middag på stan...
Nu stundar middag på stan...
Ett fika på Hanséns i Öjebyn
Hattudden
Bärplockning i dag på Hattudden.
Utsikt mot havet.
Kaffe och en maffig muffins.
Med hinken i ett fast grepp.
Vackert väder som synes.
Ett glatt återseende!
I dag kom ett stänk av min barndom tillbaka. En välbekant kille korsade plötsligt min väg; Eskil. Jag umgicks under hela min barndom med hans lillebror, Per. Det var en väldigt trevlig överraskning med andra ord. Eskil blev vad vi andra ungar endast drömde om: polis. Jag var för kort i rocken, hade glasögon. Så det blev ingen polis av mig. Men för Eskil blev det annorlunda. Han fick ratta polisbilar m.m. Nästan så man blir avundsjuk så här i efterhand.
Om du läser detta Eskil, så hoppas jag vi träffas fler gånger. Kul att träffa dig! Mycket givande!
Roger.
