Roger Lindqvist

Hockeyspelaren Lars Lindgren,är en i en lång rad begåvade ishockeykrigare som fostrats i Piteå. Förutom Lasse så finns: Hasse Svedberg, Stefan Persson, Mikael Renberg, Thomas Holmström, Mattias Öhlund, Lars Hurtig, Tomas "Bulan" Berglund och Lars Edström. Lasse Lindgren spelade på sin tid i MoDo, senare blev han proffs i Nord-Amerika. Lasse var även Tre Kronor troget under ett antal år. Lasse, som föddes i Piteå, har även bott med sin familj i Hortlax.


Aftonbladet den 9 april 1977.

När jag åker iväg någonstans brukar kameran vara en given följeslagare. Men tyvärr så var icke fallet idag. Färden gick på den gamla E4:an genom Öjebyn, för att sedan fortsätta på Älvsbyvägen mot Djurklinikens f.d. lokaler. På höger sida efter avtagsvägen, finns ett rätt så stort markområde - äng kan man kanske kalla det - på denna plats hade idag hundratals vårfåglar landat för en matpaus. Svanar, änder, måsar, tofsvipor m.m. Vi stannade för att avnjuta skådespelet, vi fanns m.a.o. på första parkett. Det var bara ett fel: KAMERAN låg hemma i en byrålåda, typiskt nog. Det hade säkerligen blivit ganska skapliga bilder, men som sagt, man tar inga bilder utan kamera.

Den enda djurbild jag kan bjuda på idag, blir på hankatten Pelle. Han tillhör ingen fågelart, han kan inte flyga (vad jag då vet?)  och han flyttar ej eller till varmare länder under vintern. Pelle bygger inte bon högst upp i ett träd, han äter inte daggmaskar, och hans läte låter "Mjauu", typisk katt alltså. Pelle är katt rakt genom, jagar råttor på katters vis, och löser hår så till den milda grad att man kunde sticka sig flera par raggsockor varje vinter (om man nu vill ha raggsockor av rött katthår?)


Istället för bilder av vårfåglarnas ankomst, kommer här ett foto av
vår katt Pelle. Han om någon, kan konsten att njuta. I ordets rätta
bemärkelse. Det vittnar väl den här bilden om.

Veckorna går fort! Nu är det fredag igen, och ibland verkar det som om veckan endast består av två dagar: Måndag och fredag. När jag slutade jobba, var mardrömmen att tiden skulle sega sig fram. Ånej! Den gick faktiskt lika fort (av någon anledning) som när jag jobbade i full karriär. Såg det underbara "Kvartersdoktorn" på TV:n häromkvällen. Läkaren, Lotta Brohult, gjorde ett hembesök hos en patient, som upplevde en sådan total ensamhet sedan hustrun gått bort.
-"Jag sitter och stirrar på en brun vägg, dagarna i ända", sa han medan rösten stockade sig. Och det är väl så det tyvärr blir för de flesta äldre, när hjulen plötsligen slutar att snurra.

Programmet som skildrar två doktorer på Maria-kliniken i Stockholm, Magnus Eriksson och Lotta Brohult, är fylld av en sådan värme och medmänsklighet. Och de patienter som skildras i serien är sådana spännande personligheter att man gärna skulle vilja veta mer om dem. T.e.x så finns f.d. norrlänningen Stig Törnblom, med. En äldre jazzintresserad herre i 80-årsåldern. Ja, samtliga medverkande bjuder faktiskt friskt på sig själva. Inte då minst läkaren Magnus Eriksson, som borde vara alla patienters dröm om hur en doktor verkligen skall vara. Kollegan Lotta Brohult är inte ett dugg sämre. Båda bjuder på sig själva, och räds inte för att dela ut värmande kramar och ett ord på vägen när man möter sina patienter, exempelvis i kön på ICA-butiken.