Roger Lindqvist

SUNDERBY SJUKHUS. Liknar mest ett "Grand Hotell", men är ett
mål för många "skröpliga" människor dagligen.


VACKER NATUR. Runt det väldiga sjukhusområdet finns en vacker
natur. En härlig doft sprider sig från de planteringar som finns lite
här och där.


KONSTGJORD DAMM. På området finns även en damm med ut-
placerade bänkar där man kan sitta i lugn och ro.

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, känt ett fysiskt och psykiskt obehag när våldets kalla ansikte visar sig. Och om denna känsla är jag naturligtvis inte alls ensam om.


- JAG FRÅGAR MIG IBLAND -


Vart kommer allt ert hat
ifrån
jag frågar mig ibland
Vad fördunklar era sinnen
varför står ert inre i brand

Varför finns i era hjärtan
endast ondska, våld och död
Ur hatet föds förskräckelse
sorg och vanmakt, mänsklig
nöd

Ni marscherar skränar
och skriker
ert budskap har ingen
värme att ge
För mig är ni inget annat
än terrorns och ondskans
armé

I flammande tal ni eldar
era massor
med svastikan i er hand
ert budskap har alltid varit
öga för öga, tand för tand

Mänsklighetens oskyldiga
har fått lida
under diktatorers tyranni
men säg mig, var det
verkligen menat
att det var så här
det skulle bli

Lossa på hatet och
ondskans bojor
som bundit er så hårt
så kanske att en dag vi
skådar det paradis
vi får kalla för allas vårt

ROGER LINDQVIST

(Publicerat i Piteå Tidningen januari 2007)


- EFTERTANKE -


När de stora
aktörerna gjorde upp
inför miljonpublik
i starkt strålkastarsken
satt hon,
liten, utmärglad
och rädd i sin
lerhydda,
någonstans i ett
afrikanskt land

För de politiska
broilers
som formar våra liv,
finns ingen empati
för en bortglömd
hungrig flicka
i ett land utan framtid


ROGER LINDQVIST

(Publicerat i Piteå Tidningen den 14 augusti 2004)



När våldets fula ansikte visar sig.......


"För mig är ni endast våldets, ondskans och hatets armé...."

-------------------------------------------------------------------

FÖDELSEDAGSBARNET ROBERT syns till vänster i bild. Sambon
Jannice till höger.


FLISAN ville även hon vara med i hyllningen till husse Robert.


OVE, MAX MORFAR, tittade också förbi med en present.


NORAH OCH PAPPA ANTE kom på cykel för att hälsa på farbror
Robban och kusinen Max.


MAX BLEV EN SMULA TRÖTT och var så småningom tvungen att
gå till sängs.


DEN GOA VÄLLINGSFLASKAN stod beredd för Max. Sedan bums ner
i den sköna varma sängen.


MAX GOSEDJUR satt på sin vanliga plats i väntan på huvudpersonen.


MAX - I EGEN HÖG PERSON. Sov så gott Max, hälsa John Blund
från Norah, farmor och farfar.
-----------------------------------------------------------------------------------

Den har funnits så länge som jag kan minnas. I många år fanns den
välkända PV:n på Volvohallens tak i Piteå. När så det blev dags att
flytta så hängde den med till det nya stället. Som barn så såg jag den
varje gång vi åkte den stora infarten in till centrum. Men vad jag inte
då visste var att hela bilen endast är ett slags skal. Det finns ingenting
på insidan.

Ja, så var det åter dags att sätta de där välbehövliga knölarna i marken. Och vem vet, det kanske blir någon form av surströmmingsfest vad det lider. Det är bara ett problem - jag äter inte surströmming! Har verkligen gjort allvarliga försök. Ett av de mer allvarligare och seriösa, gjorde jag hemma hos min svåger Göran för några år sedan. Allt var klart, potaisen skalad, fisken rensad, tunnbrödsmackan låg där också klar att användas. Som pricken över "I:et" så lades jag den norrländska läckerheten på mackan, och när det så var dags så försökte jag verkligen att göra mitt allra bästa. När fisken var halvvägs in i munnen, kände jag hur hela min kropp loksom kämpade emot av väldig ktaft. Det var precis som om något sa till mig: "Roger, tänk på vad du gör. Seså, spotta ut den där hemska sura fisken, NU!" Och det var precis vad som hände. Svalget drog ihop sig som i en slags kramp. Och hur jag än gjorde mitt allra bästa, så ville fiskuschlingen bara ut. Sedan dess har jag inte gjort några mer försök. Min äldste son har också "surströmmingsfisk-vägrat". Ni vet, sådan far sådan son.


Igår när Max åt sin middag här, passade han på att ställa en fråga
till sin farfar.....


......sedan nappen väl kommit på sin rätta plats, lutade han sig fram,
tittade på mig med en allvarlig min och sa.....


....hörru farfar, hur blir det med potatissättningen i år? Blir det rund
eller mandel? Och förresten, jag skulle gärna ha hjälpt till, men du
förstår jag är ganska så trött efter att ha hjälpt min mamma och pappa
att renovera mitt rum därhemma. Kanske att Norah kan hjälpa till?


Jomenvisst, Norah drog på sig sina "potatissättningsstövlar", tog sin
gräsklippare och ilade till sin farmor och farfars potatisland.
"När börjar vi?", sa hon så fort hon anlände med andan i halsen.


Potatislandet låg där, och bara väntade på vad som komma skulle.


En jordbrukares bästa vänner.....


Norah tog sitt kall på fullaste allvar.


Medan vi slet oss nästan helt fördärvade, kom det stora otäcka moln
på vår himmel.


En välbehövlig paus unnade vi oss, både Norah......


....och farfar. P.g.a de snåla vindar som kom blåsande, åkte vinter-
mössan på.


Trots många övertalningsförsök - så föredrog Pelle att ligga kvar på
den sköna stolsdynan istället för att hjälpa till med potatisarbetet.
-"Som du kanske vet, så fyller jag och Sessan faktiskt år idag!", sa
Pelle och försjönk åter i djup sömn. Så sant som det är sagt. Våra
två husdjur fyller 7 år idag. Grattis både till Pelle och.....


......Sessan! Vi kommer med tårtan lite senare.


"Här skall våra knölar få bo
leva sitt liv i lugn och fridfull ro
Och alldeles snart, de börjar att gro
resultatet blir stora mumsiga potatisar
får man väl hoppas och tro"

En dikt till potatisens ära
Roger Lindqvist.

PS. Potatislandet blir större än vad som visas på bilden.
---------------------------------------------------------------------------------------

Inte så konstigt faktiskt. Använder man sandaler (som jag gör) får man faktiskt skylla sig själv. Men är det sommar, så är det sommar, om än inte vädret verkar tycka detsamma. Så här sitter jag med blöta tår, medan regnet strilar ner. En grådaskig dag med andra ord, men allt har ju sin tid. Kanhända att farbror/tant meteorolog kan fixa bättre väderförhållanden i morgon? Åtminstone så hoppas jag det.
Blöta hälsningar
/Roger.

Skynda på, ställ er i biljettkön, för nu är det dags att förflyttas tillbaks till året 1967. Året då Beatlarna John, Paul, Ringo och George bjöd sina miljontals fans på en oförglömlig resa: THE MAGICAL MYSTERY TOUR!

Nåå, har ni fått era biljetter? För nu bär det iväg!




Alla de lyckliga som kom med.....




























......alla resenärer som var med på resan....



Under resan framfördes även lite sång och musik. Det som presenterades var:

Magical Mystery Tour - Lennon-McCartney

Your Mother Should Know - Lennon-McCartney

I am The Walrus - Lennon-McCartney

The Fool On The Hill - Lennon-McCartney

Flying - Lennon-McCartney

Blue Jay Way - Lennon-McCartney


Producerat av GEORGE MARTIN - 1967.
E.M.I. Records - Hayes - Middlesex - England

----------------THE END! ----------------------------------------

Långt innan alla dessa kolosser till matvarukedjor kom till,  fanns en liten närbutik i varje by. I Hortlax fanns Lundmans (finns fortfarande kvar) och i det s.k. "Övremarken el. "Övermarken" fanns Stenbergs speceriaffär. Inte långt från Hortlax - på väg mot Piteå - fanns Degeränget. Även där fanns en matvaruaffär, Konsum. En kusin till min mor, Anna-Lisa Stenmark (1915-1998) jobbade i denna butik ett antal år. Från min tid ute på Furunäsets sjukhus, minns jag att Anna-Lisa jobbade i den kafeteria som kallades för "Kaffestugan". I samma byggnad fanns också ett "mini"-Konsum. Hittade en bild - årtal okänt - i mitt arkiv. Där syns Anna-Lisa med en arbetskamrat - Gunvor -. Anna-Lisa hade sitt föräldrahem i Maran i Hortlax, och hette Grahn som ogift.


Anna-Lisa Stenmark f. Grahn (1915-1998) stående till höger.
Till vänster syns hennes arbetskamrat Gunvor, som jag tyvärr
inte har något efternamn på. Bilden visar alltså det Konsum som
en gång fanns i Degeränget, Piteå.
------------------------------------------------------------------------------------

---------Norra Västerbotten den 20 mars 1965--------------------------------

Den lummiga parken på bilden här ovan skall man vara rädd om
(inte för). Man bör t.e.x. inte som det heter, idka motorfordons-
trafik där. Dessa upplysningar får man på den skylt som finns upp-
satt vid ingången till parken. Jakobs brunn, akta lunden - så står det
på skylten som närmast påminner om förbudstavlan för motorfordons-
trafik. Vattnet i brunnen har - särskilt förr i tiden - varit ansett som
hälsobringande. Att det torde vara starkt järnhaltigt framgår av de
"rostavlagringar", som sätter sig utefter den lilla ränna där flödvattnet
sipprar ut.

Genom den trevliga korsvirkesanläggningen över brunnen får denna
utpräglade drag av ålderstyngd och gedigenhet. Den rostfria skopan
med stansat årtal i botten lyser som bjärt kontrast. Och alltihop inra-
mas av ett bestånd kraftiga björkars svalkande skugga, där en hand-
full bänkar finns utplacerade. Till glädje för den trötte flanören som
vill njuta av en stunds avkopplande vila i lugn miljö. Till det är Jakobs
brunn den rätta platsen. För den oinvigde bör tilläggas att lunden ligger
utefter Djupviksgatan i Piteå.

-------Piteå Tidningen den 15 augusti 1960----------------------------------

För att ge plats för det nya apoteket i Piteå rivs det 70 år gamla
huset Storgatan 69. Huset har ägts av garverifabrikör Erik Berg-
ström, som flyttade in då byggnaden stod klar 1890. Husrivarna
Erik Allan Berg och Sigge Elmén, båda Piteå, ses under en paus
i arbetet.

----Piteå Tidningen den 10 augusti 1960---------------------