Roger Lindqvist

Vad bjuds man på när man tittar ut genom sitt sovrumsfönster denna måndagsmorron? Jo, ett grådaskigt väder, som förhoppningsvis ska dra bort så småningom. Igår kändes luften varm och kvav. Och medan vi satt vid bordet och drack kaffe, med Solbritt, Kjell (och lilla Norah), så hördes åskan mullra. Efter ett tag kom regnet. Andreas och David har slagit hö, och man hann även få det i säkert förvar innan himlens portar öppnade sig.
Ha en trevlig dag!
/Roger.

Vita overaller. Inköpta på Lindfors i Luleå, 1976.


Till de vita overallerna köptes platåskor. Det enda som jag kan
säga om det är; Förskräckligt! Fötterna värkte, men "ska man
vara fin, får man lida pin!".


1975 skulle vi ha svart skjorta, röda hängslen och röda byxor.


Snickarbyxor med skjorta. Byxorna gick i mörkblått, medan skjortan hade en
ljusare blå färg. Året var 1979.

Givetvis så är listan långt ifrån fullständig. Men många av de kreationer som inhandlades, skulle man för sitt liv inte velat ha på sig privat, när man exempelvis skulle gå till  ICA-butiken en måndageftermiddag för att handla en bit falukorv. /Roger.

Ja, det finns många minnen bevarade från tiden som kringresande dansbandsmusiker. Ett av många underbara minnen är följande. Påskhelgen 1980 skulle vi spela dansmusik i Parken i Byske. Det var alltid ett rent nöje att få komma dit. En underbar dansant publik, som verkligen gillade att dansa. Liksom den fina respons som vi alltid var vana att få. Byske tillhörde ett av de favoritställen som jag och mina kollegor hade. Arrangörerna bjöd alltid så stort på sig själva. Vi blev serverade allt möjligt gott från köket, och därför så kände man sig som en kung där man satt vid fikabordet och samtalade, samtidigt som serveringspersonalen gjorde sitt yttersta för att passa upp oss.

Den här kvällen kom att bli ännu några snäpp bättre än tidigare besök, och det vill inte säga lite. Eftersom danskvällen alltid började exakt klockan 21.00, så hann vi alltid gå en runda förbi serveringen för att få oss kaffe, mackor och annat tilltugg. Danspubliken brukade i regel komma strax före dansens början, ibland strax efteråt. Denna påskhelg fylldes lokalen på så grundligt, att när vi som vanligt satt oss ner för den vanliga proceduren, var det ett sådant tryck utifrån, att man redan omkring klockan 20.00 satte upp skylten med texten; Slutsålt!

När kaffet var uppdrucket och sista go´mackan uppäten, reste vi oss samtliga i orkestern upp för att gå mot scenen och det omklädningsrum som fanns därbak. Då hände det! En stor och varm applåd utbröt spontant från alla de människor som antingen satt, eller stod som fastklistrade mot danslokalens väggar. En våg av värme sköljde över mig. Och jag vet inte hur de andra i bandet upplevde denna "folkets spontanitet", men jag tror att de kände detsamma. Ja, man kunde inte annat än att bli både glad och djupt rörd av allt detta som kom över oss. När man sedan började ropa: "ROLF ÅHMANS, ROLF ÅHMANS!" då var det nästan så man fick känslan av att vara på en popgala, där vi var huvudpersonerna. Nu var det ju inte så, men jag har ibland tänkt tillbaka på den där magiska kvällen när all denna värme och kärlek strömmade emot oss. Det är sådant man inte glömmer i brådrasket, precis! Kanske ett minne att ta med sig tills den dagen man sitter på hemmet, med rullatorn tätt intill sin sida, och tänker tillbaka på de fina stunder som spelandet för det mesta bjöd oss på.


Ja, här sitter jag, bakom mina Ludwigtrummor på scenen i Byske Folkets
Park. Just precis före danskvällens början.

ANNALISA ERICSON. Född 1913, ofta sedd som Nils Poppes moatjé
i filmer som: Blåjackor - 1945, Tappa inte sugen - 1947, Stackars lille
Sven - 1947 och Greven från gränden - 1949. 1964 gifte hon sig med
filmkritikern Jürgen Schildt (1923-1991). Schildt medverkade som kri-
tiker i Aftonbladet och Sveriges Radio.

Strandraggare på Pite Havsbad.

Teckning: Roger Lindqvist.

Piteå Tidningen den 18 september 1962.

Nöden har ingen lag....

-------Piteå Tidningen den 14 februari 1968-------------

(Det här året, 1968, låg Piteå Tidningens kontor och tryckeri fortfarande
kvar på Prästgårdsgatan i Piteå. Inte förrän 1980 - rätta mig om jag
har fel - stod det nya PT-huset klart på Hamnplan. Med på premiären
fanns ingen mindre än förre finansministern Gunnar Sträng). /Rogers anm.

Det låg en försändelse i min brevlåda som visade sig innehålla en CD-skiva och med en hälsning från Arne Nathansohn från Lidköping. CD-skivan som Arne haft den stora vänligheten att skicka, var en inspelning från radioprogrammet; "Foajé". "Nygamla" Cool Candys var gäster i Radio Skaraborgs program, som sändes från Länsteaterns café, torsdagen den 27 maj 1999. Förutom Cool Candys medverkade även vissångaren Jan-Olof Andersson.

Det "nygamla" gänget, där Arne Nathansohn, Göte Johansson och Håkan Ljungkvist  tillhörde det "gamla gardet", så fanns även en tre nyare ansikten. Det var Arnes son, Jens Nathansohn på tenorasaxofon (Jens spelar sax även i Roger Lindbloms orkester), Michael Ellgren-Svensson (kapellmästaren Einar Svenssons son, som kvällen till ära spelade på sin fars gamla trummor) Einar Svensson som var grundare till den populära orkestern, dog tyvärr 1972 47 år gammal. Rolf Bladh, som även han var inhoppare, spelade keyboard.

Av ursprungsmedlemmarna finns idag ingen kvar i livet. Basisten och sångaren Göte Johansson kom med i bandet 1953. Gitarristen Arne Nathansohn började spela med gruppen 1964. Saxofonisten Håkan Ljungkvist kom med omkring 1969. En av profilerna, mannen bakom det berömda saxsoundet, Gunnar Wahlgren,  avled i en hjärtinfarkt 1992. Samma år gick även pianisten och organisten Karl-Arne Andersson också bort.

"Jag tror vi spelade en speciell vänlig dansmusik", var Göte Johanssons ord när han berättade litegrann om orkesterns historia. "Vi hade 180 inbokade speljobb per år", berättade han också. På frågan varför medlemmarna valde att ha kvar sina civila arbeten, istället för att spela på heltid sa han: "Ja, det finns ju alltid en risk att en orkester snabbt kan "gå utför . Därför kändes det tryggare att ha kvar jobben. Sedan en sak till; det är mycket roligare att ha musik som en fritidssysselsättning, än att ha det som jobb".

Låtarna som Cool Candys bjöd sin publik på denna kväll, var idel gamla välkända "rariteter":

Jämtgubben, I en grönmålad båt, Anne-Marie, Kärleksbrev i sanden, Silvermåne över bergen och Muckartwist.

Allt instrumentalt, förutom Göte Johanssons sång i Kärleksbrev i sanden. En låt som förresten inspelades 1967 på Cool Candys eget bolag "Anette". Mycket "karamellgodis" alltså, från "de kalla karamellerna" i Cool Candys.


Arnes hälsning till undertecknad.


---------------------------------------------------------------------------------------

------Piteå Tidningen den 5 juli 1958-------

HEP STARS. Av många ansedd som Sveriges populäraste popband
när det begav sig.

Benny Andersson - Orgel

Christer Pettersson - Trummor

Lennart Hegland - Bas

Janne Frisk - Gitarr, sång

Svenne Hedlund - Sång

Charlotte Walker - Sång
-----------------------------------------------------------------------------------------




Plattan med: "Like You Used To Do" och "She Will Love You" kom året 1967.
---------------------------------------------------------------------------------------


Så populära, att man till och med användes som bokomslag. I det här
fallet Elisabeths lärobok i engelska i klass 7 c.


HEP STARS - kultband från det händelserika 1960-talet!

 Onsdagen, började med uselt väder. Regn och rusk. Väderrapporten lovade plus 20 grader, samt en och annan regnskur. Klockan ett hade vädret stabiliserats så pass, att när vi fick besök av Uffe och Vanja kunde vi t.o.m. kosta på oss att sitta ute vid grillhörnan. Allt verkade gå bra, solen tittade fram, men så dök myggen upp. Det blev ett fasansfullt viftande där ett tag för att få bort "insektsplågan". Det hela slutade lyckligt, ingen av oss blev uppäten till myggmiddag. Sammanfattningsvis blev dagen en bra dag, trots en dålig början.


En skön stund vid grillhörnan blev det trots allt, när solen så små-
ningom behagade titta fram. Fr v Uffe, Vanja och Elisabeth.

Paraplyer i massor framför den speciella festivalscenen på Sunds-
gatan i Piteå. Men folk dansade ändå, för är det festival så är det,
trots att sommarregnet sköljde bort det mesta av uppsluppen stäm-
ning.

Ett ihärdigt strilande sommarregn spolade bort den rätta festivalglädjen i Piteå på lördagskvällen. Men ändå var det "håll i gång" natten lång. Omkring tiotusen plaskvåta festivalfirare dansade och twistade på Sundsgatan, som med sina avspärrade 22.000 kvadratmeters asfalt döpts om till Världens Största Dansgolv. Strax före midnatt upphörde regnet och arrangörerna fick ut 30.000 kronor på en regnförsäkring tack vare en marginal på två futtiga tiondels millimeter i försäkringsbolagets regnmätare. Resten gav vinst också på andra sätt. Restauranger och kafeer var överfulla hela kvällen, och speciellt stadshotellet upplevde en verklig trängselkväll.

Polisen hade samlat hela sin styrka - 22 man - inför kvällens drabbning. Dessutom hjälpte 10 ordningsvakter till att hålla glädjeyttringarna på acceptabel nivå. Tre rattfyllerister och 23 "vanliga" fyllerister trängdes på natten i polisens överfulla finkor. Två fall av misshandel inget allvarligt noterades, men natten blev ändå lugnare än väntat, tack vare utebliven publikinvasion. Arrangörerna räknade in 8.023 betalande besökare. Barn gick in gratis, så totalsiffran blev omkring 10.000, vilket är ungefär tredjedelen av fjolårets besökssiffra vid nattfestivalen i Piteå. Festivalpengarna går som bekant till en kulturfond för Nordkalotten. Kuriöst nog kommer årets netto att bli så högt som omkring 30.000 kronor. Den vackra siffran beror till stor del på regnförsäkringen, som betalades ut sedan det visat sig att det regnat 1,2 mm, mellan klockan 18.00 och 20.00. Försäkringen gällde bara regnmängder på över 1 mm. inom den angivna tiden, så man kan gott tala om tur.

Här är Piteås nattfestival i korta glimtar:
PÅ SCENEN: Yngve Forssélls orkester med sångerskan "Tuttan" Renholm, rockorkestern The Strollers (det stod Stollers på alla affischer) med 14-åriga sångerskan Ann-Christin Hedmark, samtliga från Skellefteå. Vidare operasångaren Sven-Erik Wickström, sångerskan Inger Lindblad, ett antal frälsningssoldater. Och Magnus Banck, Sveriges Radio, som var "kom-fram-och-säjare" i P 1 utsändningen timmen före midnatt.

PÅ DANSGOLVET (SUNDSGATAN): Massor av folk som twistade eller dansade som vanligt, i regnkappor och under paraplyer.

ORIGINELLASTE KLÄDSEL: 67-årige Algot Johansson, Piteå, med kamraten "Kå-kå" Jonsson 60, båda iförda oljeställ och sydvästar.

TWISTADE BRA: Nyss nämnde "Kå-kå" Jonsson med 16-åriga Inga Lundmark, Skellefteå.

SVÅRAST I STAN: Att få sig en kopp kaffe. Alla fik överfulla. Stadshotellets entré spärrad från tidigt på kvällen. Lediga parkeringsplatser var det förstås ont om.

KULINARISKT: Restaurangerna hade bullat upp ett halvt ton lax, och 10.000 pitepaltar hade gjorts i ordning.

FESTIVALFRAMTID: Nästa år hoppas man kunna ha nattival hela två dygn. Man planerar en seriös dag och en dag med vanligt program.

SUMMA: Regnigt, ruggigt, folkligt, småtrevligt, trångt, sensationsfritt, ungdomligt, turistvänligt.

-------Norra Västerbotten den 22 juli 1963---------


YNGVE FORSSÉLLS ORKESTER, SKELLEFTEÅ.


TUTTAN RENHOLM - sångerska i Yngve Forssélls orkester.


ANN-CHRISTIN HEDMARK, sjöng denna kväll med
The Strollers. Hon blev senare medlem i Yngve Forssélls -
1965-1973.

Idag har Max varit hos sin farmor och farfar, medan hans mamma och pappa målar huset därhemma. Man kan nog lugnt påstå att vi har kommit in i en helt annan fas i våra liv. För inte så värst länge sedan flängde vi också fram och tillbaka, med många olika åtaganden. Barnen krävde sitt, medan andra saker också låg där och väntade. Idag så ser livet helt annorlunda ut. Men visst är det skönt när man kan hjälpas åt - generationer emellan.


MAX ville inte hjälpa till med målningen....han föredrog att sträcka
ut sig på farmor och farfars gräsmatta i lugn och ro istället.


LIVET består som bekant av olika sorters faser. Denna bild får
symbolisera en av dem. Sommaren 1984, hade Max pappa, Robert,
precis kommit till världen. Storebrorsan Andreas, var här 3 och ett
halvt år. På min högra sida syns pojkarnas kusin, Ida, som alldeles
nyligen också blivit mamma. Killarnas lillebror, Daniel, föddes tre år
därpå, 1987.


RIVNING pågår. För att lämna plats åt nybygget, revs det gamla
garaget och bodan. Ibland räckte inte dygnets 24 timmar till, för
alla måsten.


SKÄRTORSDAG 1987 står min far och begrundar resterna av bodan
och garaget, där han under åren tillbringade oräkneliga timmar. I den
del som syns till höger hade pappa sitt vedförråd, och där stod han,
sommar som vinter.


ROBERT hjälper sin pappa att montera de växthus som mor i huset
ville ha för sina blommor, tomater och gurkor....


SOM ETT BEVIS på att Robert och hans pappa byggde enligt de
monteringsanvisningar som medföljde, visar jag denna bild - av
en leende och nöjd mamma Elisabeth.

Idag hälsade Max på hos sin pappas farmor. Mellan gammelfarmor
Maj-Gerd och barnbarnsbarnet Max skiljer hela 80 år.

CARL MILLES född som Carl Emil Wilhelm Andersson (1875-1955)
Välkänd svensk skulptör, som jag ville veta mera om. I denna bok -
av författaren Erik Näslund, har jag fått veta mer om denna person,
vars två - av hans många alster - är "Orfeusgruppen" vid Konserthuset
i Stockholm, och "Poseidon" vid Götaplatsen i Göteborg. Gift med öster-
rikiskan Olga Granner (1874-1967), även hon konstnär. Äktenskapet
förblev barnlöst.


VASA. Skeppet som sjönk på sin jungfrufärd den 10 augusti 1628.
Ett stycke unik och välbevarad 1600-tals historia, som efter 333 år
på havets botten bärgades och som idag är en stor attraktion för
tusen och åter tusentals människor årligen. Även detta en intressant
berättad historia som fortsätter att fascinera gång på gång. Författare;
Lars-Åke Kvarning och Bengt Ohrelius. Utgiven på bokförlaget "Atlantis".

Flaggan i topp - midsommardagen 2010! Den himmelsblå färgen,
ändrades så småningom när ett regn-  och åskväder drog förbi.


Efter åskan och regnet, tog vi oss en promenad. På Skatanvägen i
Hortlax syntes spår efter ovädret som timmen före drog förbi.


Denna dag har vi även varit på "ko-besök". Platsen var på en äng i
Svensbyn.


Svensbykossorna verkade väldigt (ko)nfunderade - märkte ni vitsen?
Ett tag kände jag mig uttittad, liksom. Alla kossorna såg lite så där
fånigt på mig.....och jag visste inte vad jag skulle säga.


Bossen i kogänget, d.v.s. "Ko-chefen", tittade på sina undersåtar och
sa: (fast på kospråk), "Ta det enbart lugnt mina vänner. Det är bara
den där Lindqvist från Hortlax som fotograferar. Seså, snygga till er,
och le litegrann, det kan ju tänkas att ni hamnar på Linkans blogg!"


När vi vinkat adjö till våra fyrbenta vänner i Svensbyn, åkte vi vidare
mot Öjebyn. Med kameran i hand gick jag med raska steg mot den
gamla kyrkan som har en spännande historia bakom sig. Jag citerar
här vad som står skrivet om kyrkans historia på Piteå församlings hem-
sida:

"Sägnerna säger att Piteå socknens första träkyrka fanns på marknads-
platsen i kyrkbyn som ligger i Långnäs. Marknadsplatsen och dess beby-
ggelse lämnades på 1400-talet då handelsplatsen flyttades och en ny
kyrka i Öjebyn uppfördes. Kyrkans första etapp tros ha stått färdig 1425.
Den ursprungliga kyrkan byggdes som en skeppskyrka med ett Långhus,
fristående klocktorn och port omgärdat av en bogårdsmur. Utbyggnaden
av kyrkan till en korskyrka skedde på 1700-talet".


Klockstapeln vid Öjebyns kyrka.


Kyrka och klockstapel står sida vid sida.


Här i Öjebyn låg en gång staden Piteå. Sommaren 1666 brann all
bebyggelse ner till grunden. Staden flyttades då till Häggholmen,
där den finns än i denna dag.


Året 1921 besöktes Öjebyn av kung Gustaf V och hans gemål
drottning Victoria. Som minne så skrev de sina namn på denna
"kungasten".


Ett annat besök gjordes 1927, då dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf
- sedermera Gustaf VI Adolf - och hans hustru Louise och dottern,
prinsessan Ingrid var med. Ingrid blev ju senare förmäld med kung
Fredrik av Danmark, och således drottning. 1933 besöktes Öjebyn av
vår nuvarande kungs föräldrar; kronprinsen Gustaf Adolf och hans
Sibylla. Gustaf Adolf omkom i en flygolycka på Kastrup 1947. Prinsess-
an Sibylla avled hösten 1972.


1980 var det vår nuvarande kung som skrev sitt namn; "Cal Gustf"
på konungastenen.

Lugn, bara lugn alla ni som gillar Elvis Presley! Ni ska få se mer av
er store idol som kommer i en ny show som kommer att visas över
hela västvärlden.


Expressen sept./okt. 1972.


(Showen sändes den 14 januari 1973 från International Centre i Honolulu. Man beräknar att över en miljard människor såg den).
/Roger.

Piteå Tidningen juni 1978.