Roger Lindqvist

En annons som presenterar tre av de bilverkstäder som fanns inom Piteå stad sommaren 1970.

Lennart Engmans Bilverkstad - Gökhemsgatan 3.

Enar Sundbergs Bilservice - Björkgatan 10.

Henry Olofssons Bil & Motor - Åsgatan 8.



Piteå Tidningens semesternummer "TURIST 70".
Sommaren 1970.

Jan Sparring besökte parkkvällen i Piteå den 30 juni 1971. Lennart
Sjöholms orkester kompade, och bakom trummorna satt Per Lind-
vall, som 1980 debuterade som trummis i ABBA. Per Lindvall är
född november 1959 och var således endast 12 år när han åkte ut
i parkerna med Jan Sparring.

/Piteå Tidningen den 30 juni 1971/

Den 29 april slår portarna upp för sommarsäsongen och sedan är det full rulle fram till september månad. Under juni månad skall matsalen vara öppen hela dagarna. Det blir dans onsdagar, fredagar och lördagar samt söndageftermiddag. Förr om åren har det bara varit dans en kväll i veckan under juni månad. I juli blir det dans varje kväll utom måndag, då alla Bingo-intresserade skall få sitt lystmäte stillat. Meningen är också att köra dans på söndagseftermiddagarna och även på kvällen. Programmet är detsamma fram till den 15 augusti då danskvällarna minskar något. För sommaren har en rad toppartister och topporkestrar engagerats.
-Vi torde väl aldrig tidigare ha slagit på så ordentligt ifråga om artister som i år, säger direktör Clifford Söderberg, som också väntar en stor turistström.

Pite Havsbad har med åren blivit ett begrepp när det gäller turism. Clifford Söderberg dväljer stora planer med ännu större utbyggnader av anläggningen men investeringsavgiften satte en käpp i hjulet för dessa planer. Anläggningen är i alla fall i den klass att den gott står sig i konkurrensen med andra berömda badorter i landet. I år kommer havsbadets snabbköp att byggas ut till det dubbla för att kunna ge turisterna en ännu bättre service när det gäller matfrågan. Campingplatsen ger plats för 700 campare. 30 stugor finns för uthyrning och efterfrågan är stor redan nu.




Pite Havsbad har utvecklats till den stora badorten i övre Norrland.
I fjol besöktes anläggningen av 200.000 turister och den siffran
väntas överskridas i sommar.



/Piteå Tidningens semesternummer "Turist 67"/

Här syns den - min farmor Hannas gamla välanvända kaffebricka.
Åtskilliga koppar kaffe och hembakat kaffebröd har genom åren
legat på den här brickan till de människor som gästade farmor och
farfars hus vid Hortlaxvägen. Jag tror mig även minnas att ett och
annat saftglas funnit sin plats här också. Saft och bullar till barnbarnen.


Amandus och Hanna - det gamla strävsamma paret som gick till
prästen i mars 1911. Här sitter dom, en sommar i början av 1960-talet.
Det var här som farmors fina bricka brukade stå, i skuggan av den sval-
kande rönnen. I familjen föddes 10 barn mellan åren 1911 - 1924.


Åke och Erik - flankerar sin mor och far, Amandus och Hanna.
Den yngste sonen Åke föddes 1924 och avled 2010. Erik var född 1912
och gick ur tiden 1986.

MUSIK UNDER ARBETSTID nja, inte direkt, men kanhända musik
under lunchvilan. Danne ses här med sin gitarr. Sist vi talades vid
så sa han att han lytt sin faders goda råd och lyssnat till 60-talsbandet
THE SHADOWS. Kanske det blir att lira lite andra låtar än Jimi Hendrix
framöver? Ja, jag tror t.o.m. att Shadowslåten "APACHE" finns på Dan-
iels repertoar numera.

/Aftonbladet den 30 maj 1957/

TURNÉBILARNA BARA RULLAR - SOMMAREN 1968....

TOM & MICK. D.v.s Tommy Körberg och Michael Johansson.

Att det är många band som startar turnéer under sommaren är självklart - med tanke på pengarna. Och tänk sedan på alla "vanliga" artister som rör sig i buskarna.....
Hela innesäsongen har managers legat i selen hårt och intensivt för att boka in "sina" adepter på så många platser som möjligt. Och resultatet av detta arbete har redan visat sig.

Under de två senaste veckorna har den stora Folkparkspremiären timat. Med mer eller mindre gott resultat. Recensionerna brukar betyda en del för de berörda artisterna - ganska handgripligt. Mycket rosor i pressen betyder ökade gager nästa säsong. Och motsatsen betyder färre engagemang. Alltså en industri....

SKRÄMMANDE
Men artisterna ger sig inte. Turnélistorna brukar se skrämmande ut för banden - artisterna. Under tiden 24 maj - 31 augusti ska:

TOM & MICK göra drygt 80 platser, vilket betyder flera uppträdanden varje kväll, så klart. 22 juni kommer de t ex till Skellefteå och samma dag uppträder de också i Sikfors.

OLA & JANGLERS gör under samma tid (24 maj - 31 augusti) drygt 70 platser. Och det kan bli ganska hett. Se här: 21 juni Lappvattnet/Sikfors, 22 juni Överkalix/Tärendö, 23 juni Skellefteå/Teg. Ledigt 24 och 25, därefter Piteå 26 juni, Norsjö 28 augusti.

HOUNDS besöker under samma tid drygt 80 platser, därav en liten avstickare till till Norge 24 - 28 juli.

THE KINKS - det engelska innebandet klämmer 21 platser under tiden 8 juni - 23 juni. Premiär i Örebro. Bandet kommer dock inte till Skellefteå.

KÖRIGT
Detta var bara fyra exempel på några popband. Som visserligen är populära - eller kanske mycket aktuella - men ändå inte de där dokumenterat publiksäkra i Sverige, ännu. När det rör sig om storfräsarna Hep Stars och några av "gammfolket", Lill Lindfors, Anna-Lena Löfgren t ex förstår man att det blir ännu mer körigt.

/Norra Västerbotten den 8 juni 1968/

NORAH har skaffat sig en vovve. Fast av den lite mer speciella sorten.
Norahs hund är nämligen en Dalmatiner i viktlöst tillstånd. Så när hon
ska ut för att rasta den, så svävar den cirka en dryg halvmeter från
marken. Men Norah är bara glad för det. Hon älskar sin nyinköpta vov-
ve väldans mycket.


Här ser vi Norah i hennes fina lekstuga. Hunden kunde inte vara med
på bild. Den låg och sov så skönt i skuggan under Norahs äppelträd.

Hans liv fick ett abrupt slut den 18 september 1970 på Samarkand Hotel i London. Vid endast fyllda 27, tog allt slut. Supergitarristen Johnny Allen Hendrix hann ändå under sin korta livstid lägga världen för sina fötter. Men sin grupp The Experience uppträdde han på olika scener världen över, däribland på Gröna Lund i Stockholm. Sommaren 1969 gick den stora Woodstockfestivalen av stapeln. Jimi Hendrix var där, liksom många andra världskända stjärnor.

Häromdagen stack min yngste son en DVD i handen på mig. Det var Jimi på Woodstockscenen den där oförglömliga sommaren 1969. Som vanlig fanns även The Experience med i bakgrunden. För det var ju Jimi som alla ville se och lyssna på. Jag har sett dokumentären om Woodstock tidigare. Med bl a Rolling Stones och Joe Cocker. Nu skall jag även luta mig tillbaks i finsoffan för att ta del av klassisk rock och pop historia, med ingen mindre än Mr. Hendrix. Gurornas häxmästare, som inte längre finns här mitt ibland oss, utan idag lirar i en högre division!

/Roger.


Johnny Allen Hendrix. Gurornas häxmästare......


.....vars liv så tragiskt tog slut på Samarkand Hotel i London
den 18 september 1970.


Min yngste son är en sann beundrare av Jimi och hans musik.
Häromdagen gav han denna DVD till sin farsa. Nu ska jag luta
mig tillbaks i finsoffan för att avnjuta en av rockhistoriens största
gitarrister - kanske någonsin!

.............................................................................................................

Bilderna är hämtade från DVD:n: "Jimi Hendrix - Live at Woodstock"

Från en något molnig början på dagen, bjöd fortsättningen av dagen på riktigt härligt svenskt sommarväder. Eftermiddagen tillbringades hemma hos min mor, tillsammans med kusinen Åsa och hennes man Lennart. Gerd och Stig-Arne var också med. En i allra högsta grad lyckad lördag - med andra ord. Kul att träffa Åsa och Lennart. Det var alldeles för länge sedan som vi hade möjlighet att sitta ner över en kopp kaffe och prata. Hoppas det blir mer tillfällen i framtiden. Tyvärr så är avstånden alltför långa. Åsa med familj, bor i Gällivare, inte nästgårds precis. Hoppas ni får en bra semester ni båda, Åsa och Lennart.


Vi tillbringade några sommarveckor varje sommar,
när Åsa med familj hälsade på i Hortlax. Bilden
härrör från cirka 1969/70?

"När sanningen kommer fram, kommer Sverige att skakas i sina grundvalar!"

(Hans Holmér vid en av de första presskonferenserna efter mordet)

Vad var det då han egentligen menade? Ja, när han fick den frågan en tid därefter, vägrade han svara på journalistens fråga.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det är lördagen den 1 mars 1986. Elisabeth börjar jobba efter en lång tids barnledighet. Själv så är jag hemma med sönerna Andreas och Robert. På televisionen denna morgon väntar programmet "Go´morron Sverige" med programledaren Fredrik Belfrage. Trots att både Andreas och Robert inte direkt har åldern inne för att intressera sig för en tidig lördagsmorron underhållning, sätter jag på TV:n i hopp om att dom i alla fall kanske vill titta på det barnblock bestående av Familjen Flinta som varje lördag brukar dyka upp i rutan. Jag blir en aningen misstänksam, och förstår att nåt allvarligt har hänt, när man meddelar att det ordinarie programmet har utgått och istället kommer ett extra Aktuellt att sändas.

Ingela Agardh presenterar nyheterna denna morgon. Med en gravallvarlig min berättar hon att Sveriges statsminister, Olof Palme, skjutits till döds klockan 23.21 fredagskväll i korsningen Sveavägen - Tunnelgatan. Olof Palme förs i ilfart till Sabbatsbergs sjukhus tillsammans med hustrun Lisbeth. Klockan sex minuter över midnatt dödsförklaras statsministern. Ett Sverige i djup chock. Själv så satt jag vid TV:n och försökte fökja alla de nyhetsrapporteringar som kom in till Aktuelltstudion.

24 år har nu gått. Än har ingen mördare ställts inför domstol - och kommer nog eller så aldrig att göra. Vem eller vilka var det då som iscensatte statsmimistermordet? Ja, det finns många frågetecken på vägen. Och ju längre  man försöker att tränga in i denna mordhistoria, desto mer förbryllad blir man. Trots omfattande utredningar, så står utredningen på ruta nummer ett i denna dag. Och personligen hyser jag inget hopp om att - i alla fall under min livstid - kunna få möjlighet att uppleva en fällande dom över den/de personer som avrättade Olof Palme på öppen gata - en helt vanlig kväll, i en helt vanlig storstad.

Roger Lindqvist.







1988 utgavs Hans Holmérs historia om mordet på Palme.


Journalisten och författaren Dieter Strand följde Olof Palme hack i häl
under valrörelsen 1979. En intressant och inträngade skildring hur det
kunde se ut "bakom kulisserna". Läsvärt!

Hon fanns där i våran radio och även TV någon gång i min barndom. Hon sjöng glada melodier med sina barn, såsom; "Är du vaken Lars?, "Min ponny" och klassikern, "Sudda sudda". Det var medryckande och glatt, hurtiga texter med lika medryckande musik som gjorde en liten unge (som mig) glad i hågen. Och jag vet inte hur många gånger som jag sjöng: "Är du vaken Lars, är du vaken Lars, har du borstat tänderna (jag sjöng händerna), borstat tänderna......" "trallala de´gjorde jag bra.......". Så tack snälla rara musiktanten, du gjorde min barndom vacker och ljus med dina härliga sånger. Tycker "den lilla ungen Roger" som idag hunnit bli både farfar och en medelålders farbror.


"Musiktanten" Gullan (som eg. heter Gunhild) föddes i Härnösand
1927. I den gamla bilen har Gullan sällskap med dottern Eva - som
sitter till vänster.

1973 var året då Lill-Babs sadlade om till musikalartist. På Scandinavium i Göteborg stormade hon in som Annie Oakley i "Annie Get Your Gun", och slog både kritiker och publik med häpnad. Succé var ordet som fanns på allas läppar. Året därpå, 1974 i december, stormade samma Annie, d.v.s. Lill-Babs in på Oscarsteatern, och sjöng; "Man får aldrig en karl med gevär!". I salongen satt en annan karl - kung Carl-Gustaf, och klappade sina händer åt "kalaspinglan" från Hälsingland. Efter föreställningens slut skålade kungen av Sverige och musikaldrottningen Barbro i champagne. I Hänt i Veckan, den 12 december 1974 fanns detta repotage om Lill-Babs och hennes succékväll på Oscars i huvudstaden Stockholm.


Lill-Babs som Annie Oakley på Oscars i Stockholm december 1974.




En kung och en drottning. Kung Carl-Gustaf och Lill-Babs, en drottning
på musikalscenen.

/Roger Lindqvist.

Jag är en typisk "sommarmänniska". Har alltid gillat den varma årstiden, men har faktiskt även - som barn - älskat vintern. Tyvärr så är jag ett "höstbarn". Jag säger tyvärr, för att jag skulle allrahelst velat ha min födelsedag mitt i den svenska sommaren. Men sådana saker rår man ju inte över. Och är det någon jag kan skylla på - så är det naturligtvis mina föräldrar. Men så elak ska jag inte bli, utan helt enkelt acceptera att september är "min" månad. Sprakande färger gillar jag. Har på lite äldre dagar alltmer börjat anamma det färgglada. Även om jag inte kan beskyllas att vara någon klädsnobb - för det är jag sannerligen inte - har jag börjat tänka mig för när vi åker för att handla kläder. Vill gärna ha lite äkta färger på exempelvis mina skjortor. Känner mig både upprymd och uppsluppet glad när jag umgås med färger av olika slag. Gösta Lindeholms fru, Lena, är en ganska så välkänd konstnärinna. Hon och maken Gösta brukar vistas i Provence, då och då. Maken Gösta skriver och tonsätter, medan Lena målar så underbart vackert att mitt hjärta slår frivolt i bröstet varje gång som jag konfronteras med hennes alster. "MERA FÄRG ÅT FOLKET!", får bli min paroll. Och tänk, den som finge bo i soliga Provence. Att på ålderns höst kunna ägna sig åt författande, målande, kanske tonsättande. Men som med så mycket annat, så är allt detta bara ett önsketänkande.

Ha en bra färgglad sommardag alla ni där ute!
/Roger.

Stockholms Tidningen den 4 maj 1929.

Onsdagen  den 6 april 1938, kunde man på stadens ena biograf,
Röda Kvarn, avnjuta premiären av långfilmen "Marie Walewska"
med "den gudomliga"; Greta Garbo och hennes motspelare Char-
les Boyer. Ville man vara säker på att få plats i biografsalongens
dunkel, kunde man ringa på telefonnummer, 356, mellan klockan
18.00 - 19.00, för biobiljett. Jodå, filmen var barntillåten.
-------------------------------------------------------------------------
Norrbottens Allehanda den 5 april 1938.

En bild berättar mer än tusen ord. Så sant som det är sagt. Det här
fotot berättar om ett möte mellan olika generatoner. I gungstolen
sitter min morfar, Sanfrid Lundgren f. den 21 juli 1899 d. den 29 mars
1989. Den lilla killen som han håller så varsamt i sitt knä, är morfars
barnbarnsbarn, Andreas Lindqvist f. den 13 februari 1982. Bilden togs
den 26 juni 1982. Andreas är vid denna tidpunkt lite drygt fyra måna-
der gammal. Idag är Andreas själv pappa till snart tvååriga Norah.
Morfar Sanfrid är borta sedan 21 år. Tjugoåtta år har därmed passerat
sedan jag tog den här bilden. Och det är då som jag brukar konstatera
följande: "Tänk ändå vad tiden rusar iväg!". Så var det sagt!

Foto: Roger Lindqvist.

Det är inte bara denna sommar som vi "brottas" med myrplågan.
Även sommaren 1977 fanns det alltför många kryp hemma hos oss
i Hortlax. På bilden syns min pappa med en förpackning innehållande
"Myrr". Även pappa John krigade för att hålla dem borta. I sommar -
33 år senare - är det jag som axlat hans mantel, som krigshärförare.

Foto: Roger Lindqvist.

Humlor som surrar, en tyst tallskog som luktar underbart av varm kåda, skogsstigar som slingrar sig omvartannat. Ibland hörs skratt av små barn som leker på gröna saftiga gräsmattor. Och det käraste av allt, ett litet barnbarn som leker i sin pool, med den röda kepsen på sitt ljusa huvud. I hennes ögon gnistrar det av liv, ett tecken på välbefinnade, som gör mitt hjärta glatt som en solig sommardag. Hon plockar en utblommad maskros, håller den hårt i sin hand och ger den till sin farfar. En gåva och en symbol på äkta genuin kärlek, generationer emellan. Ja, tänk vilken ovärderlig gåva du är - lilla rara Norah.