Bildjournalens myggbilder
BILDJOURNALEN ¤ Den 29 januari 1969
Mr Svensktopp: ULF ELFVING erkänner...
Kritiken mot "Svensktoppen" återkommer med jämna mellanrum. Inte minst i pressen, där Sveriges Radio beskylls för hemlighetsmakeri och för att dirigera och styra urvalet av de melodier som presenteras i vårt kanske populäraste radioprogram (lyssnarundersökningar har visat att var tredje svensk lyssnar på Svensktoppen på söndagsförmiddagarna). Även skivproducenter, musiker och andra med anknytning till branschen har haft - och har - kritiska synpunkter på denna topplista. Nu har det också från officiellt radiohåll bekräftats vad många länge misstänkt. "De kritiska rösternas påstående att vi i viss mån styr eller påverkar topplistorna är korrekt beträffande Svensktoppen", skriver chefen för radiounderhållningen Georg Eliasson, i Sveriges Radios årsbok 1966.
¤ Ulf Elfving presenterar Svensktoppen.
I och för sig saknar ju detta erkännande fullständigt betydelse. Att Svensktoppen är styrd är ett ofrånkomligt faktum. Som programmet är uppbyggt ligger det ju i sakens natur. Styrningen ligger i inmatningssystemet. Så här går det till:
20 nya melodier kan varje månad matas in på Svensktoppen. Svenska eller utländska melodier spelar ingen roll - förutsättningen är bara att melodierna är försedda med svensk text.
Bara en fjärdedel
Eftersom grammofonindustrin producerar ett 80-tal sådana melodier per månad betyder det att endast en fjärdedel av dessa kan komma på Svensktoppen. De cirka 60 melodier som inte får den chansen blir - kanske med ett eller annat undantag - stora förluster för de producerande bolagen. Vad som en gång var tänkt som underhållande lek (vi förutsätter att det var den ursprungliga tanken) har blivit blodigt allvar. Svensktoppen har suverän bestämmanderätt över vilka produktioner som ska bli storsäljare eller vilka som ska betyda bortkastade pengar pengar för producenten (en singel - och det är sådana skivor som säljs mest - måste säljas i 1.000-1.500 exemplar för att löna sig ekonomiskt. Det är bara singlar med en melodi som hamnar på Svensktoppen eller andra topplistor som säljs i de upplagorna).
Allsmäktig jury
Vilka av de 80 tänkbara melodierna som ska få chansen att hamna på Svensktoppen bestäms av en speciell jury på 20 personer. Denna jury brukar ofta kallas för Svensktoppens expertjury, vilket inte är en fullt adekvat beteckning. Bara 12 av dessa medlemmar är nämligen experter med musikalisk-teknisk kunnighet - samtliga naturligtvis hämtade utanför radion och grammofonbranschen, hävdar Sveriges Radio och det får man kanske inte betvivla - medan de åtta övriga är slumpvis utvalda "vanliga människor".
Femton spolningar
Det är alltså denna jury som enväldigt bestämmer vilka melodier som ska presenteras i "Kanske på Svensktoppen" och få en chans att avancera till listan. Vilka av melodierna i Kanske på Svensktoppen som ska få gå vidare till Svensktoppen bestämmer den stora så kallade folkjuryn, bestående av 200 Sifoutvalda personer över 20 år (programmet som sådant vänder sig i motsats till exempelvis Tio i Topp till lyssnare över 20 år). Men - och det är just det som så många opponerar sig emot - folkjuryn får alltså inte lyssna på alla tänkbara produktioner utan bara på en specialutvald fjärdedel. Den anonyma "spolarjuryn" - 15 spolningar per vecka - är den som svarar för styrningen och den som alltså har den egentliga makten.
Varför så hemlig?
Georg Eliasson berättar på ett lättsamt och ibland också givande sätt om radions olika "toppar". Och när han dessutom avslöjar att det bara är lyssnarnas intressen och ansvaret för den enklare musikens utveckling man haft för ögonen i den utövade styrningen beträffande Svensktoppen, så borde man kanske inte ha så mycket att invända. Men det har man förstås ändå. Varför vill exempelvis Sveriges Radio inte öppet redovisa vilka 15 nya skivor som varje vecka testas för Svensktoppen men som inte kommer med bland de fem nya (det hade ju också varit lämpligt att Georg Eliasson besvarat denna så ofta återkommande fråga i sin artikel). En motsvarande redovisning görs ju när det gäller Tio i Topp genom 30 i Test. Varför inte också när det gäller Svensktoppen? Det är möjligt att Sveriges Radio bara har sina mellan två och tre miljoner svensktoppslyssnares bästa i tankarna. Det är kanske rent av möjligt av vi förskonas från en massa pekoral, som skulle kunna hamna på Svensktoppen om det inte hade varit för expertjuryn, som alltså inte är någon expertjury. Men det är inte det saken gäller. Den gäller hemlighetsmakeriet kring programmet. Vill Sveriges Radio inte spela med fullständigt öppna kort - ja, då får man också ta konsekvenserna av detta handlande och finna sig i kritiken och misstänksamheten om att allt kanske inte går riktigt rätt till.
--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 29 juli 1968
JERRY WILLIAMS & The Violents / 1963
-----------------------------------------------------------------------------------
The Beatles Sverigebesök 1963
BILDJOURNALENS Topplista / 1962
Ray Charles, Brian Hyland och vår egen Jan Malmsjö låg på listans tre
översta platser. Allra längst ned, Cool Candys, här med en lite annorlunda
stavning "The Cool Candies" grammatiskt riktigt, men inte det namn som
vi är vana att se på gruppen. Thore Skogmans Jämtgubben i en instrumental
version av Cool Candys. Dvs: Einar Svensson, Gunnar Wahlgren, Carl-Ivar
Ivarsson, Karl-Arne Andersson och Göte Johansson. Bandet var än så länge
en kvintett, vilket skulle ändras när gitarristen Arne Nathansohn anslöt sig
till det populära gänget 1964.
------------------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 1 augusti 1962
Povel Ramel & Monica Zetterlund i "På avigan" / 1966
SVENSKA DAGBLADET ¤ Söndagen den 25 september 1966
Tumba ishockeyspel
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 12 december 1959
Hylands hörna i kväll klockan 21.40...
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 16 januari 1965
Rolling Stones
THE ROLLING STONES
¤ CHARLIE WATTS: trummor. Egentligen reklamtecknare och jazztrummis, men slöt sig 1963 till det uppåtgående bandet Rolling Stones! Är den mest välklädde och också den mest tystlåtne i gruppen. Tycker om modern jazz, Picassoo och samlar dessutom på olika slags antikviteter.
¤ MICK JAGGER: sång, munspel. Säger själv, att han använder sin röst som ett instrument i gruppens musik. Scenuppträdande, som överträffar det mesta. Mick studerade ekonomi, innan han blev professionell musiker. Gillar rhytm´n blues, att köra bil ensam på natten, pengar och flickor. Ogillar intoleransa människor.
¤ BRIAN JONES: kompgitarr, munspel, sång. Brians munspelande anses vara något enastående, han har även medverkat på andra gruppers skivor med sitt munspel. Skriver inga poplåtar, men har gjort musik till en film. Älskar djur (har en egen get, Billy G.) bilar och att duscha.
¤ BILL WYMAN: basgitarr, sång. Har en specialbyggd bas med extra smal greppbräda, eftersom hans händer är mycket små. Bill spelade med i ett rock´n roll-band, innan han värvades till Stones. Gillar rhytm´n blues, böcker och skinnkläder.
¤ KEITH RICHARD: sologitarr. Ansedd som en av de skickligaste sologitarristerna i England. Komponerar tillsammans med Mick. På gruppens senaste LP-skivor har Keith och Mick gjort praktiskt taget varenda låt. Gruppens stora sömntuta - sover när som helst, var som helst och hur som helst.
The Rolling Stones har över fyra år på nacken i den absoluta poptoppen. Namnet betyder faktiskt inte "de rullande stenarna" utan ungefär "luffarna", och är hämtat från Muddy Waterslåten "Rolling Stone Blues". Gruppen slog igenom som en vild, oslipad rhytm´n´blues - grupp 1963, men på senare år har deras musik blivit mer "psychadellic" ("sinnesutvidgande") vilket gör deras konserter och skivor till spännande upplevelser.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
TV-hallåor julen 1967
EXPRESSEN ¤ 1967
Julgott - 1961
ÅRET RUNT ¤ Den 6 december 1961
Julklappsbestyr 1965
¤ A 63-7991. Högaktuell "Beatles" - Gitarr i helpressat utförande av
röd-beige plast och strängar av nylon. John, Ringo, Paul och George
är porträtterade på framsidan. Längd 59 cm.
Pris pr styck.........................................................................9.45
¤ B 63-7992. Välbyggd GITARR tillverkad av trä i s.k. plankmodell.
Försedd med sex strängar och har enastående bra resonans. Längd
70 cm. Naturbehandlat trä.
Pris pr styck.......................................................................19.95
¤ B 63-7950. En av grabbarnas favoritleksaker finner Ni här i form
av ett elegant, välarbetat TÅGSET som drives med 1 st 1 1/2 volts
stavbatteri, art. 63-8099 på sidan 362. Tillverkat av lackerad plåt i
flerfärger och består av lok med efterföljande kolvagn, 1 boggievagn,
8 längder räls samt stationshus av kraftig papp. Lättmonterade skenor
i form av cirkel. Totallängd 51 cm.
Pris pr tågset.....................................................................12.95
¤ C 63-7951. Välgjort, batteridrivet TÅGSET bestående av lok med
tre vagnar - loket i ångloksutförande med driftsäkert maskineri - till-
verkat av plast i helgjutet utförande med rörliga rälsvagnar. Loket av-
ger rök och vid passerandet av ställverket - som är av plåt - uppstår
en ljudsignal. Tågsetets längd 57 cm. Rälssortimentet art: 63-7949
passar till detta tåg.
Pris pr tågset.....................................................................27.95
¤ D 63-7952. Naturtrogen BERGSTUNNEL. Höjd 13 cm, bredd 15 cm.
Pris pr styck........................................................................4.90
¤ E 63-7953. BOMMAR med varningssignaler. Kartongförpackningen
innehåller 2 styck.
Pris pr förpackning.............................................................4.50
¤ F 63-7954. STATIONSHUS i byggsats, alla delar av plast i flerfärger.
Pris pr byggsats.................................................................7.35
Lyckan var att ha en röd brandbil. Lyckan var att få alla de där hårda
paketen som man gått och fantiserat om flera veckor före jul.
Vid hockeyspelet låtsades man vara både Tumba, Nisse Nilsson och
"Honken" Holmqvist. Julen 1965 kostade Ishockeyspelet "Puck"
63.95.
Julen 1965 kunde man glädja sin far med att köpa någon av dessa
färggranna plädar på bilstolarna. Komplett till fram- och baksäte
fick man betala 126.25.
För de som växte upp under 60-talet var det den här modellen på
skidpjäxor som flitigt användes.
--------------------------------------------------------------------------------
The Shanes i olyckstillbud
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 januari 1968
POPGALA - Klubb 2000 Piteå / 1965
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Fredagen den 9 april 1965
The Maniacs med TOMMY KÖRBERG - 1967
THE MANIACS kom 2:a
¤ Sverige har många fina popband som siktar mot ideal som Beach Boys, Hollies, Mamas & Papas m. fl. Ett band som har lyckats mycket fint i sina intentioner är Maniacs, som bl a på sin meritlista har en andraplacering i Sveriges Radios popbandstävling. Gruppen är oerhört skicklig både musikaliskt instrumentalt som sångligt. Sångstämmorna utnyttjas maximalt och nu har man lagt ytterligare en "gimmick" till sitt redan breda register. Hela gruppen har studerat pop á la James Brown - en rivig, fartfylld och hetsande stil som visat sig attrahera den unga publiken.
Genom att kombinera dessa två faktorer - det hetsiga med den mera sofistikerade stämsången - har Maniacs skapat något unikt i svenskt popliv. Något som de är ensamma om, och som bevisligen är det som kommer inom popen. Den svenska pop-pressen har uppmärksammat Maniacs och menar att det är en av de få grupper, som har möjligheter att bli stilbildare i Sverige.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1967
Freddie Skantze, trummis i popbandet TAGES
Freddie Skantze har gjort comeback som trumslagare. I juni
hoppade han av från Tages - nu är han tillbaka i Göteborgsgruppen
Apaches.
- Min kärlek till trummorna kommer inte att dö.
Freddie Skantze spelar trummor igen! I sex månader har han lyckats låta bli trumpinnarna efter sitt uppmärksammade avhopp från Tages. Det hände i somras. Igår började han repetera tillsammans med göteborgsgruppen Apaches.
När Freddie gjorde slut med Tages i juni hade han två vägande skäl, han tänkte på framtiden: han behövde tid att studera och han ville ha tid för privatliv. Privatlivet omfattade till ganska stor del Agneta Wigforss, sångerska i flickgruppen Mak-les-Soers. I november gifte de sig.
Nu har Freddie insett att allt det där går att kombinera med trummandet. Freddie säger till Aftonbladet:
- Den här gången ska jag inte bli musiker på heltid. Det blev jag mot min vilja när jag spelade med Tages. Jag läser vid ett handelsinstitut och har tid med två-tre spelningar i veckan. Vi ska koncentrera oss på att göra skivor och TV-program. I maj åker Freddie in i lumpen. Sedan blir han kompanjon till sin far, som är försäkringstjänseman.
-------------------------------------------------------------------
AFTONBLADET ¤ Lördagen den 17 december 1966
YEAH, YEAH, YEAH! Popens 1960-tal...
Snart 50 år har förflutit sedan Liverpool-gruppen The Beatles gästade Sverige för första gången. Efter det, blev inget riktigt sig likt. Det var året 1963 som de fyra långhåriga Beatlarna hälsades välkomna ute på Arlanda av hysteriska fans. Visserligen hade bandet året tidigare, släppt sin första singel med låtarna Love Me Do och P.S. I Love You. Men för den svenska publiken var gruppen inte så värst kända. Den 3 november medverkade Beatles i det klassiska Drop-In, med Kersti Adams-Ray som programledare. I studion fanns även Lill-Babs som sjöng till husbandet The Telstars.
Under sitt gästspel i Sverige 1963, medverkade Beatles tillsammans
med Lill-Babs i klassiska Drop-In.
I och med Beatles världsvida genombrott fick många andra band luft under sina musikaliska vingar. Härhemma såg flertalet nya band dagens ljus. En del blev rikskända, medan andra blev idoler på lokal nivå. Precis som i det övriga landet föddes även i Norrbotten band som: the Steelmen, the Boogie Boys, the Eccentrics, Ragges, Los Conchos, the Tramps, the Savages, Los Comancheros, the Flames, Blue-Stars, Dixa Quintas, Little Max and the Comets och inte minst the Shanes. Shanes blev ett av 1960-talets mest populära popband. Bandet lever fortfarande kvar, men nu idag med Tommy Wåhlberg som ensam originalmedlem. Ångermanländska the Balubas med sångaren Larry Dean, som jag för övrigt berättat om i 15 delar på den här bloggen, skördade stora framgångar liksom lokalkonkurrenterna the Boots. 
Mascots var ett riksband som härjade vilt ute bland popfrälsta ung-
domar under 60-talet...
...liksom Lenne & the Lee Kings.
Streaplers var från början ett av mågnga popband i Beatles farvatten.
Men när den värsta popvågen lagt sig och den hysteriskt ropande ung-
domen gått hem, började de goa gubbarna spela dansmusik istället.
Från Toulluvaara kom ett av 60-talets mest populära pop-
gäng, the Shanes. Och vem minns inte Chris Chraft No. 9?
I kuststaden Piteå, vid Bottniska viken spelades också pop i mängder. Piteå har genom åren utnämnts till något av musikens stad, bl. a. genom den musikhögskola där många fått sin musikaliska utbildning. Piteå kommunala musikskola har också låtit höra om sig. Den har fungerat som något av en plantskola för ungdomar, som senare i livet kommit att blomma ut som fullfjädrade musikanter.
Los Conchos hette ett popband hemmahörande i Piteå. På bilden ses:
Hans Nordgren, Nils-Olof "Nille" Grankvist, Rune Nordmark och Thomas
Grahn. Gruppen fanns mellan åren 1964-69.
The Tramps, också hemmahörande i paltstaden Piteå. Längst fram
syns Lasse Eriksson, senare i livet rikskändis både som författare och
ståuppkomiker. Övriga: Christer Norberg, Erling Dahlberg och Hans
Lundberg. Erling Dahlberg blev senare med i Ragges från Luleå. Erlings
bror Kjell Dahlberg var även han popmusiker i Flames också från
Piteå.
1969 ingår Erling Dahlberg i Ragges från Luleå. I bandet kommer och går en mängd musiker genom åren, förutom Erling så återfinns Lars Blomqvist, Richard Wennström, Dan Bergman, Anders Carlsson, Hans Peterson, Jan Eriksson, Håkan Lundberg, Stefan Helsing, Karl Lövgren.
1991 bildas danbandet Opus. I bandet finns två gamla "poprävar"
Erling Dahlberg och Stefan Engman. På bilden ses Stefan stående t.v.
Erling i mitten och Roger Lindqvist t.h. Bilden togs i samband med en
spelning på Skellefteå Folkets Park sommaren 1992.
Coffins från Piteå. Agerade husband på en popclub i stan. Året var
1966 och det fanns 5 popband i stan. Coffins var ett av dem. Med-
lemmar: Tore Nordlund, 14 år, Stefan Engman, 14 år, Bengt Eriksson,
15 år, Lars Lindström, 15 år och Mats Johansson, 15 år.
Dixa Quintas var namnet på ännu en popgäng från Piteå. Medlemmar:
Roland Boström, Christer Odepark, Jerry Bergman, Leif Lindgren och
Ronald Höglund, sedermera med efternamnet Zerpe.
Steelmen (Stålmännen) från Älvsbyn. Bengt-Olof Callin, Hans Lund-
berg, Åke Hjertberg, Ulf Sundström, Leif-Ove Johansson och Ove
Sundström. Steelmen syntes på otaliga popgalor när det begav sig.
Sångaren Ove Sundström övergick senare till pitebandet Jannes X-tett.
The Flames från Piteå. Håkan Lundberg, Billy Bergström, Arne Johans-
son, Tommy Jonsson, Kjell Dahlberg. Bandet var verksamma 1962-
1966. Trummisarna Lennart Nordmark och Dick Ström har också funnits
med i olika omgångar. Vad Lennart Nordmark beträffar, så trummade
han i många år i dansbandet Jannes X-tett. Lennarts bror Rune, var
som tidigare nämnts trumslagare i Los Conchos. Rune Nordmark bildade
senare dansbandet Focus 5 där Erling Dahlberg spelade orgel. I samma
band spelade Thomas Grahn bas.
Popgalorna avlöste varandra. Här en annons från februari 1965.
Våren 1964 råkade publiken i extas efter ett framträdande av The
Steelmen från Älvsbyn. Är man popidol, ja, då är man...
POP 1000 - 1966.
Året är 1965. Ännu en popgala - Denna gång på Birkarlen i Piteå. 
Alternativet till popgalorna här i stan var att kanhända kolla in The
Beatles-filmen "Yeah! Yeah! Yeah!". Då satt man där med den där
drömbruden så tätt intill. Kanske smög man sin svettiga hand in i
hennes. När kärleken besvarades så tänkte man: YEAH! YEAH! YEAH!
1966 kunde man läsa i massmedia om modsbråk i Stockholm.
Hade man tid och lust, ja, då tog man på sig sina pjäxor och åkte
till Öjebyn och dansade hela natten lång, med pjäxor och förhopp-
ningsvis den där drömtjejen som man satt och höll om på Röda Kvarn
inne i stan.
Ännu en popgala...
...med The Flames...
...och trummisen Tommy Jonsson. YEAH! YEAH! YEAH!
Med brylcrem i håret myggjagarna på fossingarna och en Loranga i
ena handen, satt man återigen med sin tjej för att mysa på den natt-
bio som visades på Röda Kvarn på Storgatan i stan. Jojo, drömbruden
var naturligtvis med.
YEAH! YEAH! YEAH! YEAH! YEAH! YEAH! YEAH! YEAH! YEAH! YEAH!
Harry "Sputnik" Källström, SM - mästare 1964
Harry "Sputnik" Källström poserar med sin BMC Cooper.
¤ Harry "Sputnik" Källström, Botkyrka MK, tog den 29 november sitt tredje svenska mästerskap i tillförlitlighet för bilar genom seger i Scandiatrofén. Tävlingen som gick med start och mål i Linköping, vanns av Källström med endast en sekund före Ove Andersson, Uppsala. Åke Andersson, Uppsala, som ledde SM inför den här tävlingen, gick runt, på en specialsträcka och tvingades bryta.
På grund av snö, regn och rå väderlek blev tävlingen mycket krävande. Vägarna bjöd på ett underlag , som stundtals bestod av snö och is, stundtals av jord och lera.
=====1964============================
TOP 68 - Ishallen i Skellefteå
Som Norra-Västerbotten tidigare berättat, blir det Top 68 på Ishallen nästa lördag. Skellefteå AIK:s supporterklubb står för arrangemanget och supportrarna har skaffat ett artistpaket för evangemanget: Top 68.
De artister som kommer till stan är:
Sten Nilsson - en ny "ensamartist" i Sverige och Sten & Stanley, Karlskogagrabbarna som slagit igenom för längesen (med Sten Nilsson som sångare).
Marianne Kock har också hörts på Svensktoppen. Hon är en av de stora i branschen - trots sina 154 cm. En flicka som skaffat sig rutin i stora sammanhang.
Agnetha Fältskog - årets stjärnskott, som dom säger...
Hon slog igenom i våras med Utan dig och Jag var så kär. Nyligen var hon aktuell i Tyskland med skivinspelningar. Fackfolk betecknar Agnetha som ett av de största svenska fynden på länge...
Thore Callmar ska också visa upp vad han och hans orkester går för. "Callmarbandet" påstås spela så bra att de dansrestauranger som haft bandet bokar om bandet på löpande band. Mycket band, alltså.
Bertil Bertilsson, är kanske inte så känd ännu, men...Grabben har låtit tala om sig som "hopplöst fall". Han är konferencier och snabbhumorist som ingen annan. Grabben är vanvettig.
Det där med supporterklubben, förresten: Ishallsgrejen är ett sätt för idrottsdiggare (åtminstone ishockeydiggare) att skänka AIK ett ekonomiskt stöd. De pengar som blir över går med andra ord till Skelleftelaget. Och det är ju bra...
--------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 12 oktober 1968.
THE SHANES bland Piteås popfrälsta / 1965
En flicka som lyckats sig klämma sig allra närmast scenen sträckte fram en hand och strök den över en svettig skjorta som tillhörde en av grabbarna av The Shanes. Efter detta var hon lycklig, knäppte igen ögonen och skrek bara när dom andra gjorde det. En annan stod framför scenen med en liten kamera, högen av förbrukade blixtlampor bara växte nedanför hennes fötter. Och många torkade svett och tårar mot ärmen var och varannan minut.
Kom inte och säg att piteungdomarna inte vet hur man ska bete sig på en popgala, fråga någon av grabbarna i The Shanes. Dom har varit på de flesta platserna i landet och kan göra jämförelser.
- Ungdomarna här uppe är vildare än de söderut. Och en annan sak, de är så väldigt många som är fulla på popgalor här.
Varför blev man popidol, tycks trummisen i The Shanes tänka.
Ohygglig hetta, fruktansvärt oväsen och sällan lugn och ro.
Stig Seflin, är en av huvudmännen bakom galan:
- Det är bara en bråkdel av publiken som är "dåliga". Men tyvärr får dom så lätt med sig de övriga. När också en stor del av publiken har sprit med sig, är det omöjligt att hålla önskvärd ordning.
Och det var onekligen en stor del som hade flaskorna med sig. I samma takt som värmen steg i lokalen och turerna ut på toaletten och bakom husknuten blev allt tätare, så blev oordningen större. Nu satte man stopp, för trafiken ut vid ett ganska tidigt stadium, tur var väl det för de som hade gått för att lyssna på pop.
Innan Shanes uppträdde var det relativt lugnt. Det var till och med möjligt att komma fram till scenen. Många ägnade sig åt twist och shake på golvet, andra satt uppradade vid väggarna. Man undvek att hamna riktigt under högtalarna, några av banden försökte låta så högt som möjligt. Att dom lyssnat mycket på Beatles betvivlas inte, tyvärr kunde detta inte omsättas i praktiken. Vilka band som varit med längst hördes också.
En liten grabb på så där tio år är värd en extra eloge. Han stod troget alldeles under en högtalare under galan. Toppluvan som han hade djupt nerdragen över huvudet skyddade måhända mot en del oväsen, medan värmen i det närmaste var outhärdlig, trots att man inte bar någon huvudbonad på. Men när The Shanes manager, enligt egen utsago "Sveriges vackraste", presenterade grabbarna, då hade ingen tid med twist, shake eller toalettbesök. Att komma fram till scenen var också omöjligt.
Så här ska man se ut när det drar ihop sig till popgala. Långt hår,
(lär vara på tillbakagång i huvudstaden), skor med höga klackar och
varför inte solglasögon, även om det råkar vara mycket mörkt i
lokalen.
När grabbarna slog an de första ackorden på gitarrerna, då började en svettig halvtimme för "scenpolisen" Stig Seflin. Scenen saknade staket och naturligtvis skulle alla ligga framför sina idolers fötter. Två flickor, orkade inte, utan svimmade på grund av värme , trängsel och måhända en viss form av extas. När sista låten annonserades och den var till ända, ja då fanns det bara ett att göra för grabbarna . Ta gitarrerna och sticka innan något invasionsförsök hunnit fullbordas. När publiken insåg det lönlösa att nå sina idoler gick man loss på utrustningen. En mikrofon som någon i bandet använt, det är inte vilken souvenir som helst.
En grabb försökte också få en mikrofon men haffades. Han fick följa med bakom kulisserna för att försvara sina handlingar. Och personalen i restaurangen var tvungen skicka in grabbarna i köket för att slippa deras fans. Som inte gav upp. Fick man inte tag på dom inne, så var det bäst att haka på utanför. Och mycket riktigt, en av grabbarna föll offer för en skock flickor som lyckades få ned föremålet för beundran på backen. Så det var en kväll att minnas, inte minst för flickan med hårbandet där det stod broderat "The Shanes", eller för han som hyrde ut lokalen. Han spikade nämligen ledstänger tillsammans med en PIF:are under onsdagen...
Många droppar av svett och tårar torkades från ansiktet.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 8 april 1965.
