Roger Lindqvist

Som jag tidigare berättat så hette en av min mors barndomsvänner Ulla Andersson. Hon gifte sig så småningom, och fick efternamnet Grevér. Ulla föddes i Hortlax 1931, men flyttade i och med sitt giftermål till Stockholm. Hon besöker Hortlax ibland, och för nåt år sedan så gjorde hon ett besök hos min mamma. Kort därefter fick hon en hälsning via ett vykort, och på framsidan fanns ett prov på ett av hennes arbeten.

Piteå Tidningen november 1957.


Doktor Agge L. Dahl (1923-2007). Doktor i Hortlax.
Flyttade så småningom till Danderyd där han avled
vid 84 års ålder. Drömde mardrömmar om honom
som liten. Vad som helst.....men snälla rara.....låt
mig slippa gå till doktor Dahl.

Han gick under namnet "Kantorn". Och alla i vår by visste vem han var. Han var min lärare och klassföreståndare i årskurserna 4, 5 och 6. Han var en auktoritet som ingen av oss skolbarn någonsin vågade ifrågasätta. Kemin mellan oss båda stämde för det mesta inte. Jag kan också tillägga att något rejält busfrö var jag inte, utan istället ganska så rädd för min magister som inte ens bemödigade sig med ens en blick när vi nån gång stötte ihop på ICA-affären i byn. Jag fanns inte för honom. Detta medförde en känsla av obehag varje gång det var dags för lektion. Vid några tillfällen gick han handgripligen till väga. Han t.o.m. slog mig. Det satte sina spår i mitt inre. Jag vet inte varför han gjorde som han gjorde, jag vågade aldrig sätta mig upp mot honom. Senare i livet fick jag lärare som jag tyckte om. En av dem hette Gordon Holmström, han var som folk var mest. Även gamla goa hushållslärarinnan Märta Clausén var för mig en stor favorit. Likaså musikläraren Sten Westling hade jag en jättebra kontakt med. Och jag vet varför, jo, han trodde på mig, och det gav mig en kolossal inre styrka, som gjorde mig både glad och förväntansfull, varje gång det var dags för lektion. Teckningsläraren Ove Gad - heter bildlärare idag - var också en glad lax, som jag tyckte väldigt mycket om.



"Gunnar Sundén spelar på den nya fina orgeln i Hortlax
kyrka. Den som han tjänat i så många år".


"Nu slutar Pitebygdens sista skolkantor. Det är Gunnar Sundén
i Hortlax som pensioneras och därmed avslutas en kombinerad
tjänst som lärare och organist. Gunnar är faktiskt tacksam att
få sluta nu. Han tycker att det blivit väl betungande att ibland
arbeta sju dagar i veckan".


"Gunnar Sundén stänger dörren till kyrkan i Hortlax. Därmed
upphör Pitebygdens sista tjänst som skolkantor, d.v.s. en
kombinerad tjänst som lärare och organist".

Piteå Tidningen den 4 juni 1976.

Journalisten, författaren, debattören, programledaren och pingstvännen Per Grevér brukade under somrarna på 60-talet gästa Hortlax. Han var gift med Ulla f. Andersson - för övrigt en gammal barndomsvän till min mamma - i ett vitt hus i byn bodde hans svärmor. Per Grevér ledde tillsammans med Gary Engman "Kvällsöppet", som startades 1971. Den 29 juli 1967 gjorde Piteå Tidningen ett "Hemma-hos-repotage" i den lilla gäststugan på svärmoderns tomt i Hortlax. Per och Ulla Grevér gick så småningom skilda vägar. Ulla Grevér jobbar som textilkonstnär, och har haft flera utställningar. Så sent som för något år sedan var hon hemma i sin barndomsbygd, och passade då på att hälsa på hos min mor.




"Under semestern för två år sedan byggde Per Grevér om ett
gammalt garage till fritidshus hemma på svärmors, fru Ellen
Anderssons tomt. Där bor han nu tillsammans med sonen Peter
åtta år, och njuter ibland av fru Anderssons pitepalt".


"De husliga uppgifterna inskränker sig till kaffekokning.
Svärmor klarar matfrågan för sin kände gäst just nu".


"I den lilla sommarstugan i Hortlax trivs Per Grevér. Här kan
han koppla av och ägna sig åt genomläsningen av boken
- Kyrkans röst och statens - som ligger på bordet framför
honom medan han väntar på definitivt klartecken för nästa
stora TV-serie".

Foto: Hans G. Pettersson - 1967.

Inte så långt från mitt föräldrahem bodde taxiägaren Göran Berglund med fru Gurli. I november 1957 presenterades i Piteå Tidningen Görans ombyggda Peugot 203, som han fått tillstånd att bedriva ambulanstrafik med. Jag minns detta fordon från min barndom, och den gjorde tydligen ett sådant starkt intryck på mig och min kompis Per, att vi beslutade på stående fot att det var ambulansförare vi båda skulle bli den dagen det var dags att ta steget ut i den stora världen. Vad beträffar Per, så höll han sitt löfte, han blev faktiskt ambulansförare ett tag. Vad mig anbelangar så blev det inte riktigt så. Även om jag genom mitt jobb ibland fick ratta en ombyggd gammal f.d. ambulans.....men det var inte kanske samma sak?


Piteå Tidningen den 18 november 1957.

Ett urklipp hämtat från Piteå Tidningen den 5 december 1956:


"Lille Kjell Lindström var farbror doktor Agge Dahls förste patient på
det nya stället. Att han håller mamma Gördis i hand beror på svår-
igheten att balansera i skötstolen än på respekt för farbrorn i den
vita rocken".



Agge Dahl blev så småningom stationerad som läkare i
Hortlax. Och i mångas ögon - var doktor Dahl jämställd
med Gud. Jag minns honom som en person som jag var
rädd för. Och han kunde verkligen ryta till i de mest
olämpliga lägen. Han kallade saker och ting vid dess
rätta namn, vilket gjorde att de flesta blev nog ganska
så knäsvaga där de satt i väntrummet. Enligt historien,
lär han en gång gått ut i väntrummet, där det satt några
damer och stickade. Då pekade han på dörren och sa:
"Alla som sitter och stickar, är enligt mina ögon inte sjuka
nog. Så därför vill jag att ni går ut härifrån - och går raka
vägen hem!". Ord och inga visor alltså.

Piteå Tidningen den 25 januari 1957. Till höger skymtar nuvarande
ICA-Lundmans.

Jag har då och då nämnt i skämtsamma ordalag, att drömmen vore en tidsmaskin (som fungerar) som kunde ta mig till olika platser och ställen. Så till dess att någon behagar uppfinna en sådan, OBS! icke alltför dyr mackapär, får väl denna min egen blogg vara ett slags substitut för densamma. Så gott folk, välkomna in i Rogers ihopsnickrade maskin. Det kanske blir en aning dragit? Spänn fast era säkerhetsbälten, och för guds skull tugga på ett tuggummi, så slipper ni få lock för era öron. Är alla beredda? -"Stäng dörrar och grindar, nu åker vi!" Ni vet väl om att det är jag som kör? -"Detta är er kapten som talar. Vi befinner oss just nu ute i det okända. Men koppla av, jag har både lastbil och busskort, och som om inte det vore nog, så har jag också körkort på motorcykel. Vi passerar just i denna stund Vintergatan, snett till höger. Orions bälte skymtar också här framme. Stora och lilla björn beräknas dyka upp inom loppet av 15 minuter.........Vi går nu in för landning......seså....spotta nu ut era tuggummin.....för nu är vi framme i det forna 1950 och 60 talet....varsågoda - Hortlax som det en gång såg ut:


Foto från omkring 1950-talets mitt. Huset till vänster är det gamla
pensionärshemmet, där min morfar en gång bodde. Det vita huset
på samma sida lite kängre bort på gatan, fanns vid den här tiden
Konsumbutiken. Den lades ner omkring 69-70? Idag finns där
lägenheter. På tomten som finns mellan dessa två fastigheter,
byggdes så småningom folktandvården, omkring 1955-56. Och fanns
där tills att den nya vårdcentralen togs i bruk 1980.


Samma gata - Hortlaxvägen - sett ur en lite annorlunda vinkel. På
denna bild ser vi litegrann av bebyggelsen. Även kyrkan syns i
höger bildkant. Det enda som förändrats, är att det hus som finns
närmast till vänster, är numera rivet. Annars så finns de övriga
husen kvar än i denna dag. Samma årtal som på föregående,
trol. mitten av -50-talet.


Prästgården i Hortlax, som numera är borta. Här bodde som namnet
antyder byns kyrkoherde. Under min barndom så hette han Elof
Wiklund. Hans fru - Annie - hade jag som lärarinna i Sörbyskolan.
I prästgården vigdes faktiskt min mor och far 1948. Och jag vill även
minnas att min mors syster Linnéa och hennes man Olle, också gifte
sig här 1957. Även min konfrimationspräst Curt Carlsson bodde här
med hustrun Signe. Signe hette Lundberg som ogift, och bodde granne
som barn, med min mor i Blåsmark.


"Hortlax-city". 1950-tal.


Hortlax centralskola. Här "svettades" man under ett flertal av år. Gick
mina tre första år i Sörbyskolan 1964-67. Därefter blev det sex år
fram till "den stora frihetens dag" den 8 juni 1973. Skolan stod klar
1958.


Som det står på vykortet, så är detta utsikten från kyrktornet.


Denna bild visar också utsikten från Hortlaxkyrkans torn.


Den magnifika kyrkan i Hortlax. Bygget påbörjades 1913, och i juli
1917 invigdes den under stor pompa och ståt.


Ålderdomshemmet i Hortlax (Hortlaxgården). Byggdes - tror jag -
i början av 1960-talet. Sedan dess så har byggnaderna expanderat,
men detta är själva "ursprungskroppen".


En vy mot Hortlaxvägen. Till höger finns idag bl.a. hyreshusen på
Bindarvägen. Rätta mig om jag har fel?


Gamla församlingshemmet i Hortlax. Idag tronar på samma ställe
Malmgården. Byggdes 1975-76?


Konvalecenthemmet i Maran - Hortlax. Det togs så småningom ur
bruk. 1988-89 bodde här hockeyspelaren Lasse Lindgren med
familj.


Även på denna bild står fotografen i Hortlaxkyrkans torn.


Ja, gott folk, så var resan slut för denna gång. Nu måste vi skynda
oss hem, så hoppa in så åker vi tillbaks, till fredagen den 4 september
2009! På återseende!

Den 12 september 1957.

Norrbottens Allehanda den 5 september 1931.

Två annonser hämtat ur Piteå Tidningen året 1957. ICA -Lundmans hade som synes ett litet annat sortiment än vad vi idag är vana vid. Här köpte man spik, målarfärg, kläder, ja, t.o.m. TV-apparater. Naturligtvis handlade man även sina matvaror där också.

1964

Alva Myrdal (1902-1986) var en känd socialdemokratisk politiker och diplomat, som under åren 1962-1970 satt i den svenska riksdagen. Hon var gift med Gunnar Myrdal samt mor till författaren och debattören Jan Myrdal. 1967 var hon på besök i Norrbotten och Piteå. Hon passade därför på att göra ett besök hos sin släkting i Hortlax, provinsialläkaren Börje Hardal och hans fru Monica. Piteå Tidningen gjorde därför ett litet repotage om händelsen, se bilden härnere.

Statsrådet och diplomaten Alva Myrdal, här på besök hos sina släktingar
i Hortlax. Läkaren Börje Hardal och hans fru Monica.
Foto: Piteå Tidningen

Den en gång så ståtliga Bergsviksbron över Piteälv. Nu borta sedan många år. Invigdes året 1936, revs vintern 1969/70 av bl a ingenjörstrupperna från Bodens regemente, som sprängde den bort. Jag vet, för jag var där då. Inte som sprängare utan som åskådare, jag och min far. Cirka ett år före brons borttagande, försvann även festplatsen Öholma som låg alldeles bredvid. Om jag inte minns alldeles galet så brändes resterna upp  valborgsmässoafton 1968.

Bergsviksbron som den en gång såg ut. Till höger på holmen,
fanns festplatsen Öholma där många ur den svenska artist-
eliten har uppträtt.

När jag nu är inne på temat: "Tänk vad tiden går," kan jag inte låta bli att delge den eventuelle läsaren denna nostalgiska tillbakablick. Kan tänkas att det enbart ligger i Hortlaxbornas intresse, att ta del av detta reklamblad som en gång för 29 år sen, damp ner i våra brevlådor. Hortlax vårdcentral stod alltså färdig att ta emot sina första patienter i mars 1980. Och hur många som till denna dag passerat entrén in till "Farbror doktorn," låter jag vara osagt.



Dessa två doktorer är fortfarande i tjänst, i den vårdcentral
som nästkommande vår firar sitt 30 års jubileum.