Roger Lindqvist

Hortlax kyrkogård nu på eftermiddagen. Människor som tänder ljus
på anhörigas gravar.


Ljusen brinner även på pappas grav den här aftonen.


Även på Åkes grav brinner ett ljus till hans minne.


Här och var syns de många gravljusen flamma.


Allhelgonahimmel över Hortlax.


Vägen hem.....

Tiden i Hortlax har varit 25 år i paradiset, säger makarna Gerson och
Nusia Bergman. Men nu lämnar de "paradiset" och flyttar till Skåne.
Och Hortlax blir en tandläkare och två vänner fattigare.


Gerson Bergman. Det är mannen som i ett halvt sekel botat befolkningen i Hortlax från det plågsamma lidande som kallas tandvärk. Men nu är det "färdigborrat" så att säga. Definitivt ! Vid fyllda 66 har Bergman beslutat sig för att gå i pension och på fredagen utförde han sin sista arbetsdag i egenskap av tandläkare vid folktandvårdens mottagning. Tandläkare Bergman nöjer sig inte med att lämna mottagningen. Han överger också bygden, länet och nära på landet. Han "emigrerar" nämligen till Skåne. Om planerna håller flyttar han redan i dag, lördag, tillsammans med hustrun Nusia till Lund.

I dag är det precis 25 år, två månader och elva dagar sedan makarna Gerson och Nusia Bergman kom till Hortlax. De kom från Polen där de upplevt sju års krigshelvete. Meningen var att Nusia och Gerson skulle emigrera till Amerika men ödet ville, som så många gånger, något annat.
- Som transemigranter skulle vi resa till Amerika. En släkting hade ordnat med emigrationen och vi hade till och med fått flygbiljetter. Färden till det nya landet gick via Sverige men när vi kom till ambassaden i Stockholm fick vi kalla handen. Kvoten av polska emigranter var fylld. Amerika tog inte emot fler polacker på fem år.
- Vi sökte uppehållstillstånd i Sverige och under tiden förhörde jag mig om arbetsmöjligheter, berättar Gerson Bergman. Jag fick två tips. Det ena var Gotland och det andra var Norrbotten. Jag skrev till båda landstingen men breven blev förväxlade.

VÄLKOMNA TILL HORTLAX
- Efter en kort tid fick jag ett brev från Norrbottens landsting där man bl a talade om för mig att Visby inte alls ligger i Norrbotten och en hel del annat som verkade helt galet, men i slutet av brevet stod att jag var välkommen till Hortlax om jag ville.

Så blev det också och nu har makarna Bergman tjänat landstinget i över 25 år. Nusia har nämligen arbetat inom sjukvården. De sista åren som laboratorieassistent vid lasarettet i Piteå.
- Visserligen var Hortlax då en ganska karg bygd för oss sydeuropéer men vi hade inga stora fordringar. Vi kom från ett krigshärjat land. De första åren ville jag flytta längre söderut, berättar Nusia, men så småningom anpassade jag mig och jag har trivts utomordentligt bra här både med naturen, miljön och folket.
- Vi blev mycket väl mottagna här i Hortlax och vi beundrar de människor som gjort sig besväret att umgås med oss och försökt få oss att trivas. Det måste ha varit ganska arbetssamt med tanke  på språkförbistringen.


- Tiden i Hortlax har varit som 25 år i paradiset, säger Nusia och
Gerson Bergman. Makarna kommer från Polen men har sedan länge
svenskt medborgarskap. I temperamentet är, dock åtminstone
Gerson, fortfarande sydeuropé. Ingen i Hortlax pratar så mycket med
händerna som han.


STORA KRAV
- Jag tycker för övrigt, säger Nusia, att utlänningarna som kommer till Sverige uppför sig ganska ohyfsat. De väntar sig att Sverige skall ta emot dem med öppna armar och göra allt för dem utan att de själva behöver anstränga sig det minsta. Vi måste komma ihåg att svenskarna aldrig bett oss komma och att det är vi som måste anpassa oss till dem. Inte tvärtom. För övrigt så passar det svenska kynnet mig förträffligt. Jag tycker om människor som är litet saktmodiga och försiktiga och tänker sig för innan de handlar.

- Det som är mest angeläget för mig och min hustru att få framfört nu när vi lämnar Hortlax är att vi är djupt tacksamma mot alla människor här, framhåller Gerson. Om jag någon gång har förolämpat eller sårat någon eller på något sätt uppfört mig illa mot mina patienter eller andra människor ber jag om ursäkt. Möjligheten finns. Att leva sju år i det helvete som krig innebär sätter sina spår i människornas psyke, men jag vill betona att om så har skett har det varit omedvetet och inte avsiktligt.
- Själva har vi aldrig upplevt något sådant. En enda människa har förolämpat oss under dessa 25 år. Det var en kvinna, men hon var inte från den här landsändan.
Så det är alltså inte otrivsel som gör att makarna Bergman nu lämnar Hortlax.
- Nej, inte alls, säger Gerson. Det är med blandade känslor som vi flyttar och vi är inte alls säkra på att vi gör rätt. I sanningens namn är det jag som ligger bakom flyttningsbeslutet. Jag anser att, när man får förmånen att uppleva pensionsåldern, då skall man njuta av de sista levnadsåren. För mig innebär det att vara fri och kunna resa när jag vill.
- Om vi flyttar till södra Sverige har vi närmare till kontinenten och kan resa ut i världen utan att först tvingas göra den långa tröttsamma resan genom hela Sverige.

EN RIKTIG "HURTBULLE"
Gerson Bergman har också ihärdigt arbetat för att bli en vital pensionär. Långt, långt innan hortlaxborna och andra svenskar insett att motion är av största vikt för att hålla kroppen ung och frisk började han företa milslånga promenader i snabb takt. År ut och år in har han promenerat minst 1,5 mil per dag, lördagar och söndagar har det blivit två mål, och dessutom har han "cyklat" lika lång sträcka på ergometercykeln som står stadigt förankrad i vardagsrummet.
- Folk har säkert trott att jag är en riktigt vrickad hurtbulle, men det bryr jag mig inte om. Jag vet att mina promenader har varit nyttiga och rekommenderar dem varmt till alla andra.

- Det här är tredje gången vi bryter upp och flyttar till annan ort, men det är första gången som vi har våra ägodelar med oss. Till och med blommorna. De andra två har varit en brådstörtad flykt. Om tiden i Hortlax vill vi slutligen säga att det varit 25 år i paradiset. Makarna Bergman har två barn. Nina, 20 och Marko 21. De studerar i Uppsala respektive Lund.
------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 26 februari 1972.


Som elvaåring ådrog jag mig en tandskada, vilket gjorde att jag ganska ofta satt i väntrummet hos Gerson Bergman. Han var ibland ganska så "omild" i sitt sätt att behandla. Detta gjorde i sin tur att nerverna alltid var på helspänn när man satte sig i stolen. Många år därefter - nedtecknade jag minnesbilder om mina tandläkarbesök. Resultatet blev ett kåseri som publicerades i Piteå Tidningen den 25 oktober 2005.

1936 invigdes Bergsviksbron i Piteå. I slutet av 1960-talet fann man att den åldrats så pass mycket, att den utgjorde en trafikfara. 1970 stod den nya bron över älven klar att användas. Samma bro finns fortfarande kvar. Men tittar man ut över älven vid lågvatten, kan man se rester av den gamla bron, i form av några srenrösen, som förband den norra delen med den södra. Idag har jag varit på en upptäckarfärd just på den gamla broplatsen. Det blev några bilder som ni kan ta del av härnere:


Bergsviksbron som den en gång tog sig ut.


Bergsviksbrons södra brofäste som det ser ut idag. I vattnet syns
ännu resterna  av den bro som en gång fanns just på denna plats.


Bergsviksbron har under åren varit varje vykortsfotografs "måste-
motiv".


Södra brofäset. Till höger skymtar den nuvarande bron.

Caltex bensinstation i Storfors slår i dag upp portarna med sedvanliga
festligheter efter en genomgripande ombyggnad. Hela anläggningen har
nämligen byggts om från grunden för att bättre kunna möta den ökade
kundtillströmmningen. Reglementsenliga personalutrymmen till kiosk och
bensinstation ingår förstås också. En annan nyhet är att tjuvar knappast
torde göra sig besvär. Tjuvlarm är nämligen inmonterat på praktiskt ta-
get alla punkter där inbrott kan tänkas förekomma. Stationens förestån-
dare sedan starten 1958, Gösta Westerlund, ses här framför den nya by-
ggnaden.


Piteå Tidningen den 7 januari 1967.

Piteå Tidningen den 3 augusti 1944.

Piteå Tidningen den 9 februari 1955.

ANDREAS och DAVID har haft bråda dagar de senaste veckorna.
Tillsammans har de startat firman HORTLAX MASKINSTATION - som
pysslar på med bl a Höförsäljning, snöskottning och föraruthyrning.
Det är en gammal dröm som gått i uppfyllelse för de båda barndoms-
kamraterna. Lycka till i framtiden, önskar jag de båda!






ANDREAS och DAVID ses här ute på en inspektionsrunda hemma i
Hortlax.


En äkta svensk gammal hölada, som väcker en massa minnen från
mina barndomssomrar. Denna gamla raritet står på en äng i hembyn
Hortlax.


I äldre dagar var det hästen som gjorde en stor del av grovjobbet.
Idag har traktorn tagit över och det med besked.

Foto: Roger Lindqvist.

Tillsammans med en kamrat, 15-årige Sture Wikström, Ängesviken, var den dödade pojken gående på väg hem efter ett besök i Piteå. Pojkarna gick på vägens vänstra sida. Nordsvahn befann sig vid olyckstillfället ett 20-tal meter efter sin kamrat, som berättar att han observerat hur Ivan kommit springande, tydligen för att hinna upp sin kamrat. Wikström hörde plötsligt en smäll och misstänkte då att Nordsvahn blivit påkörd. Själv måste Wikström kasta sig över plogkarmen vid vägen för att själv inte bli träffad av bilen.

Olycksbilen, som är hemmahörande i Uppsala, var på väg söderut och hade vid tillfället möte med tre fordon. En taxichaufför, som passerat pojkarna endast en liten stund tidigare, omtalar att han varit nära att köra på pojken, som han i det rådande mörkret inte uppmärksammade  förrän han var alldeles inpå honom, trots att 14-åringen bar reflexer på kläderna. Några ögonblick därefter skedde påkörningen. Den av de mötande bilarnas strålkastare delvis bländade föraren iakttog försent 14-åringen som med stor kraft påkördes bakifrån.



Han kastades flera meter och fick mycket svåra skallskador vid smällen. Efter påkörningen slog bilen runt och blev liggande på taket på riksvägen 20 - 30 meter längre bort i färdriktningen. Förutom att vindrutan krossades trycktes taket in vid ratten. En passerande bil förde den livlöse 14-åringen till lasarettet, där läkare endast kunde konstatera att livet flytt. Även föraren av olycksbilen och en passagerare fördes till lasarettet. Bilföraren konstaterades vid läkarundersökningen ha ådragit sig ögonskador av det kringflygande splittret från vindrutan. Han remitterades senare till ögonkliniken i Boden. Passageraren var däremot helt utan skador. Polisens jourtjänst, som omedelbart ryckte ut till olycksplatsen, föranstaltade om att ett blodprov togs på olycksbilens förare och passagerare. Detta är emellertid en rutinåtgärd vid dylika olyckor och någon misstanke om att det skulle vara sprit med i spelet föreligger inte, framhåller man hos polisen.

Polisen finner det anmärkningsvärt att tydlig ovilja visas hos flertalet bilister att bringa hjälp vid allvarligare olyckor. Trots att ett stort antal bilar snabbt kom till olycksplatsen vägrade flera förare att upplåta sina fordon för att transportera pojken till sjukhuset. Det var först sedan man förgäves vädjat till flera bilister att inskrida med hjälp, som en villig förare anmälde sig. Den under så tragiska omständigheter omkomne Ivan Kurt Nordsvahn, som var elev i Hortlax enhetsskolas högstadium, efterlämnar som närmast sörjande föräldrar, stuveriarbetaren Anton Nordsvahn och hans maka, bror och syster.

-----Piteå Tidningen den 2 april 1961-------

Tor är en av Alida och Ernst Lindmarks nio barn och verksam som
tecknare på ARE-bolagen. Socialdemokraterna är kunder och Tor
har på så sätt övertalat sin mor att ställa upp på ett alldeles speci-
ellt sätt i årets valrörelse.


-Det är inget märkvärdigt med mig, säger fru Lindmark. Det är många som haft det lika fattigt som jag. Det är förvisso sant. Alida Lindmark är bara en av de många som varit med om att bygga upp dagens samhälle. Men hennes liv tål ändå att repeteras.
-Jag hade tur som fick lära mig sömnad från ungdomen, säger Alida. Jag träffade Ernst redan som 18-åring och gifte mig och blev mor före 19. 14 månader senare blev Alida mor igen och den gången födde hon tvillingar. Ernst och Alida fick hjälp med att köpa ett hus. Det var inte mycket till hus men i alla fall.

TOG HAND OM SVÄRFAR
Men i den vevan blev Ernsts´pappa sjuk. Han behövde hjälp och makarna flyttade dit och tog hand om svärfar. Alida hade då tre egna barn och svärfar att ta hand om. Alida och Ernst bodde med barnen i köket och svärfar var sängliggande i kammaren. Under de tre åren föddes ytterligare två barn innan svärfar tillfrisknade. Under de åren hade Ernst det dåligt med arbete som de flesta på den tiden. Långa tider låg han borta på arbeten.

SYDDE OCH SYDDE
-Det var tur att jag hade symaskinen redan på den tiden, säger Alida med glimten i ögat. Jag sydde och sydde och lappade och stod i. Jag sydde också åt andra och fick in någon krona. Men nog var det tungt alltid. Den enda eldstad som fanns i stugan var en öppen spis för matlagning och blöjkok. Vatten och avlopp var inte att tänka på. Däremot varmgjorde Ernst ytterligare ett rum i stugan innan det blev dags för familjen att flytta därifrån. Och flyttade gjorde familjen mot slutet av 1920-talet. Det behövdes en slags vaktmästare i sockenstugan. Familjen Lindmark flyttade in och Alida fick i uppgift att städa, koka kaffe och servera. Fri bostad och 80 kronor per år var lönen.

HÖGERGUBBARNA TALADE
Men det var åren i sockenstugan som kom att tända Alida. När tid fanns hade hon lov att lyssna på gubbarna.
-Jag fick mina tankar om ett och annat. Särskilt när högergubbarna talade. De hade ett sätt att lägga orden som gjorde mig arg. Det var något nedlåtande i deras röster när de talade om oss andra, oss vanliga människor.


Den här gamla symaskinen från början av seklet fungerar fortfarande.
På den har Alida sytt åt andra och framförallt sytt om och lappat till
sina barn. Sondottern Danielle från Californien är intresserad.

BILDADE KVINNOKLUBB
Ernst var arbetarekommunens ordförande i Hortlax och med i det fackliga. Det var också han som hjälpte Alida att bilda en socialdemokratisk kvinnoklubb i Hortlax. Där var hon ordförande i 18 år. Alida Lindmark satt också 18 år i socialnämnden, 8 år i barnavårdsnämnden och 8 år i kommunalfullmäktige.
-Och det är klart att det var till demokraterna jag gick. Jag förstod tidigt att vi fattiga måste gå samman. Alida och Ernst fick nio barn med åren.
-Ja, alla har varit välkomna när de har kommit. Och det har gått bra för dem i livet, säger Alida lågmält. Synd bara att inte Ernst fick leva och uppleva hur bra vi nu har det.


MEN FOLK KLAGAR
Alida bor nu i det Per-Albin hus som hon och Ernst byggde på 1930-talet. Där finns många varmgjorda rum och de nio barnen kommer regelbundet hem. Alida åker också runt en hel del hos barn och barnbarn och gläds över att hälsan står henne bi och att det går bra för barn och barnbarn.
-Men tänk folk klagar alldeles förfärligt i dag, säger Alida. Mina barn vågar förstås inte klaga, åtminstone när jag hör på. Men jag tror att de är unga människor i medelklassen som klagar mest. Jag blir så arg när jag hör sånt och tänker tillbaka på hur min generation haft det. När jag skickade barnen till skolan fick de inte så mycket som en blyertspenna. Skolmat och fria böcker fanns naturligtvis inte.
-Tänk om folk kunde bygga lite mindre hus och slå sig till ro med lite mindre i många avseenden. Jag tycker vi har det så bra att det är tillräckligt om vi får behålla det som finns.

OFATTBART HUR VI KLARADE OSS
-När man ser tillbaka är det nästan ofattbart hur vi kunde klara oss. Men det var ju många som hade det lika svårt. Vi fattiga  höll ihop och hjälpte varandra och gjorde oss på något sätt rika som människor. Innan alla barnen var utflugna började samhället också fungera så smått för fattiga människor. Då kom barnbidraget och Alida berättar att yngste pojken t.o.m. fick gå i realskolan. De andra fick som alla andra från trakten ge sig ut i livet på vinst och förlust. Gudskelov gick det bra för dem ändå.


Barnbarnet på miljöaffischen finns också på valaffischen. Alida läser
här Olof Palmes tackkort från Fårö för att hon ställt upp som represen-
tant för de gamla fattig-Sverige i årets valrörelse.


Sonen Mats bor i Californien och är hemma hos mor Alida tillsammans
med hustru Birgitta född i Frankrike och Danielle 8 år. De beundrar
tillsammans den vackra valaffischen som just nu pryder hela landet i
massupplaga. Just under den här björken är valaffischen också tagen.
--------------------------------------------------------------------------------

Text: Sven Lindblom Foto: Nils Ögren.
Piteå Tidningen den 22 augusti 1973.

(Familjen Lindmark bodde grannar med oss i Hortlax. Sonen Tor, var som tidigare nämnts, konstnär. Han var bekant med sångerskan Cyndee Peters, som någon vinter åkte förbi oss där vi bodde med en sparkstötting. Tor omkom senare tragiskt i en olycka). /Rogers anm.

Läktare på två av sidorna, scenen, logerna, ja allt har renoverats och
piffats upp.

Nu luktar det nymålat och fejat i Storfors Folkets Hus igen. Den sällsynta vackra byggnaden med sin särpräglade inredning och intressanta historia är nu definitivt räddad till eftervärlden. Ca 900.000 kronor torde kalaset ha kostat men så lär också en av Sveriges äldsta Folkets hus-byggnader nu finnas i Storfors. I varje fall i detta upprustade skick.

Folkets Hus i Storfors uppfördes 1907-1909 till betydande del på frivillig väg. Det dåvarande sågverket i Storfors sålde virket till bygget. Men 87-årige Napoleon Lundkvist berättar att det blev billigt. Dels höll man priset på låg nivå, dels fick föreningen köra virke från samma stapel hela vintrar utan att den blev mindre. Det var andra som fyllde på med bolagets goda minne. Byggmetoden får också dagens människor att häpna. Väggarna består nämligen av massivt trä. Plank med den numera knappast förekommande dimensionen 3 x 9 tum har helt enkelt lagts platta på varandra med sk sockertoppssnören som isolering emellan. Det betyder att byggnaden innehåller massor med virke. Med modern byggnadsteknik är det resvirke till ett stort antal hus som lagts där.

HETSIGA DEBATTER
Napoleon Lundkvist har själv minnesbilder från byggtiden och var själv med vid renoveringarna 1926 och 1932. Dessutom har han många personliga minnen från möten i den ärovärdiga byggnaden. Särskilt kooperationens möten var mycket hetsiga under en viss epok. Kata Dahlström hörde till dem som talade under den första Folkets hus-tiden. Hon kom i den "röda bilen" som dessutom var rödlackerad.

RIVNINGSBESLUT FANNS
Rudolf Nordsvahn har själv också många minnen från Folkets hus i Storfors. Han var en av dem som redan under kommunalrådet Olof Wiklunds tid aktualiserade att byggnaden borde bevaras. Hortlax arbetarekommun var aktiv i frågan och så småningom kunde rivningsbeslutet upphävas. Alla som i dag ser byggnaden är naturligtvis glada över detta. Kommunen står nu som förvaltare och avsikten är att byggnaden gratis skall upplåtas till föreningslivet. Det finns två lokaler i bottenvåningen och två i övre planet i den före detta vaktmästarbostaden.
-På sikt kanske vi kan överlåta byggnaden till Folkets hus-föreningen som kommer att bildas när Folkets Hus i Piteå byggs, säger Nordsvahn. Ett annat alternativ är att någon förening eller stiftelse får huvudansvaret. Men kommunen kommer självfallet att svara för den ekonomiska sidan vad underhåll och drift beträffar.

ÅTERINVIGS
Senare i vår kommer byggnaden att återinvigas och då kommer också en tavla av L A Bergbom målad 1903 att hängas upp. Det är en dyrgrip som mycket detaljerat visar hur Storfors såg ut vid sekelskiftet.


Napoleon Lundkvist har ett minne för både detaljer
och de stora sammanhangen som imponerar. Han
kan allt om Folkets hus i Storfors.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Text: Sven Lindblom Foto: Gunnar Westergren
Piteå Tidningen den 5 april 1978.

(Rudolf Nordsvahn var vid den här tiden kommunalråd i Piteå. Nordsvahn var bosatt i Hortlax, ett stenkast från Folkets Hus i Storfors. Året därpå, juni 1979, avled Rudolf Nordsvahn  hastigt under en tjänsterresa i Murmansk. Han efterlämnade hustru och två barn). /Rogers anm.

En gång fanns både kiosk, bensinstation och postkontor i hjärtat av våran by. Idag ser allt så mycket annorlunda ut. Vad som hände med postkontoren runt om vårt avlånga land är väl allom bekant. Kiosken i byn fick också den skatta åt förgängelsen, på samma plats finns idag en stor hög med jord. Bensinstationen, som fanns på samma plats i många år, Esso, Texaco och Statoil är även den ett minne blott. Tragiskt tycker jag, i allra högsta grad. Kiosken blev en slags samlingsplats för stora och små. På dess altan kunde man sitta med sin isglass i sommarvärmen och bara finnas till. Idag får man "finnas till" på nåt annat ställe istället.


Samuel Lundgren hette mannen som startade åkeriet. Sedan tog
sönerna över. Namnen? Ja, jag försöker hitta dem i bakhuvudet,
av de tre sönernas namn kan jag tyvärr endast två: Einar och Ivan.

Ett foto från 1929 av en skolklass från Hortlax. I bakre raden, fjärde
från vänster står min farbror, Sven Lindkvist (1919-2004). I den andra
raden (räknat framifrån) syns som nummer fem från vänster, Svens
kusin, Rut Eriksson, gift Granqvist. Rut var dotter till Ernst och Svea
Eriksson i Hortlax. Ernst var bror till Svens mor Hanna Lindqvist i Hortlax.

Trillingfödslar är mer ovanliga än många tror och i Pitebygden har det inte inträffat många. För exakt på dagen 60 år sedan inträffade dock en sådan födelse i Hortlax när Johanna Sundström nerkom med två pojkar och en flicka. Alla välskapade och krya, även om barnmorskan Viktoria Hällgren, trodde att ett av barnen skulle dö vid födseln. De tre barnen har alltså nu nått de 60 åren och detta utan men av alla expertundersökningar de fick vara med om som barn. Den äldste av dem, Helmer, kan nu titulera sig f.d. hemmansägare och kyrkogårdsarbetare medan Gustaf, född tre timmar efter de andra, är sjukpensionär. Flickan i trion, Jenny, är gift med hemmansägare Karl Westerlund i Hortlax. Samtliga har blivit hembygden trogna även om Gustaf för nio år sedan flyttade till Piteå. Deras mor klarade också trillingfödseln bra. Hon dog för tre år sedan 95 år gammal medan fadern gick bort 1940. Makarna hade ytterligare fyra barn av vilka tre lever.

------Piteå Tidningen 1973-------------

Hortlax Skola - eller "Hortlax centralskola" som den hette när jag
gick här 1968-1973.


Huvudentrén, som såg lite annorlunda ut på min tid.


Ingången till det klassrum som fanns en trappa upp. Där undervisade
Gunnar Sundén sina adepter under - ibland - stort buller och bång.


Klass 4 b:s klassrum.


Våran gymnastiksal, som numera inrymmer en matsal. Gympaläraren
hette Sten Lindberg.


Mycket har som sagt förändrats, men jag tror att samma gamla
klocka fortfarande finns kvar.


På bottenplanet fanns bl a träslöjden. Vi hade en fin gammal lärare
som hette Gottfrid Marklund. Hans fru Olga var lågstadielärare på Sör-
byskolan, en eller två kilometer från den stora skolan.


Ja, t.o.m. resterna av det gamla staketet som omgärdade hela skol-
området finns kvar på vissa ställen.
-----------------------------------------------------------------------------------

Piteå Tidningen 1966.

(Kurt Engman hade sitt föräldrahem i grannskapet. Han spelade inte bara fotboll, han var även duktig i tresteg. Så pass bra, att han räknades tillhöra de bästa i landet. Som barn minns jag att Kurt tränade med sina trestegshopp i potatislandet hemma hos sin mamma och pappa i Hortlax. Kurt gjorde även inhopp som fotbollsspelare i IFK Luleå när dom spelade i Allsvenskan 1971. Kurt Engman är far till kulstöterskan Helena Engman, som tävlar för Riviera FI i Piteå. Helena är så pass framgångsrik att hon vunnit flera SM-guld. Storfors AIK var Kurts hemvist i fotboll, i början av sin karriär.)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

MAREK BERGMAN i Hortlax.


(Marek var son till tandläkaren Gerson Bergman i Hortlax. Marek
bor numera i USA. Han hälsade på i hembyn för något år sedan
då man anordnat en klassträff)

-----Piteå Tidningen den 19 december 1967-------------------------------------

Så har vi återigen kommit fram till avdelningen för inaktuella ny-
heter från Hortlax by.


28 maj 1930.
-----------------------------------------------------------------------------------


26 oktober 1936.
------------------------------------------------------------------------------


3 mars 1930.
---------------------------------------------------------------------------------------


2 november 1938.
---------------------------------------------------------------------------------------


19 februari 1920.
--------------------------------------------------------------------------------------


28 januari 1955.
--------------------------------------------------------------------------------------


10 februari 1930.
-----------------------------------------------------------------------------------------


8 januari 1931.
------------------------------------------------------------------------------


6 juni 1918.
-------------------------------------------------------------------------------------


4 augusti 1951.
------------------------------------------------------------------------------------------


26 maj 1930.
---------------------------------------------------------------------------------


10 juli 1956.
---------------------------------------------------------------------------------------


16 januari 1931.
--------------------------------------------------------------------------------------

1955.


1943.


1943.


1955.


1953.


1943.


1943.


1955.


1938.


1943.


1955.

DÄRMED SLUT PÅ DE MYCKET MYCKET INAKTUELLA NYHETERNA FRÅN HORTLAX.
/ADJÖ!

---------Piteå Tidningen den 16 mars 1966---------------------------------

PATRIK BERGSTRÖM. Grattis säger jag idag till hockeyspelaren Patrik
Bergström, som nästa säsong spelar i elitserien med sitt lag AIK.
Patrik har sitt föräldrahem i Hortlax, och har vid det här laget spelat
hockey i ganska många år. Nu har han fått lön för mödan. Grattis!

Foto. Piteå Tidningen.