Roger Lindqvist

Yrvädret från Trollhättan, hela Sveriges Laila Westersund, (1942-2011). Hittade två bilder som var och en på sitt eget lilla vis, får stå som symbol för henne. Laila - med dig var skrattet aldrig lång borta.

 

Idag efter en stund av lite arbete tillsmmans med Daniel, så tog jag kameran och styrde min färd till den gamla badplatsen i Hortlax, kallad Höträsket. Några av bilderna kommer här:

 

Den kallas för Kärleksstigen. Kanske för att omgivningen framkallar en känsla av rofylldhet. Platsen är området vid Furunäset. Det gamla mentalsjukhuset med anor från 1893, som sedan början av 1990-talet är borta. Jag och min hustru jobbade där, Elisabeths anställning tog sin början i juni 1976, jag för min del började i augusti samma år. Man kan väl säga, att Furu förde oss samman. När vi fick vårt första barn, var det någon av Elisabeths arbetskamrater som utbrast: - Va´kul, vi har fått ett köksbarn!

 

Elisabeth hade sitt jobb i Centralköket, där jag också började, för att sedan flytta över till vaktmästardelen. Minns inte om vi någonsin gick Kärleksstigen under vår tid där. Den upptäckte jag först långt senare. Men bättre sent än aldrig. Vår Kärleksstig gick från sjukhuset, rakt upp på ett område som kallades Finlandia. Vägen ledde så småningom hem till Furubergsvägen 6 A där vi bodde 1979-1982. Inflyttningen skedde den 1 juni -79. Avflyttningen gick av stapeln i augusti 1982. Den nya adressen blev Hortlax. Nu har vi återigen "rört" på oss. Men inte så långt, några kilometer, drygt. Men det känns tryggt att veta, att sonen och hans sambo har tagit huset i besittning. Inte helt ensamma, två katter följde med på köpte, Sessan och Pelle. Till detta tillkommer Danne och Mias lilla Selma. Så se upp alla Hortlaxråttor. Nu lever ni farligt.

 

I lördags gick vi Kärleksstigen. Många är de minnen som poppar upp, varje gång vi åker ut till Furunäset.

På bilden ses Bettan vandra efter det solupplysta promenadstråket. Till höger om stigen, följer Piteälvens

klara vatten våra steg.

-------------------------------------------------------------

Foto: Roger Lindqvist   

En bild som jag tod i somras på Badhusparken i Piteå. Underbara bilar, nästan som konstverk.

 

 

Vi står mitt uppe i en flytt. Jag drömmer om banankartonger om nätterna. Min mor flyttade till ett äldreboende häromveckan. Vi hade en vecka på oss, att fixa allt runt omkring. När hon så var installerad, så var det vår tur att börja. Tur då att det just nu, råder et alldeles underbart sommarväder. Det hade varit värre med snöstorm i 20-graders kyla.
Förhoppningen är att i fortsättningen uppdatera min blogg, precis på samma sätt som jag gjorde tidigare. Och detta det blir, när höst- och vintermörkret så sakteligen lägger sig över oss.
Ha en bra dag!
Roger

På en vind kan man hitta det mest skilda saker. Så även på våran. De här affischerna är ett exempel på vad som kan ligga på lur, när man gör ett besök.

 

 

 

 

Så fort jag fått bättring med de problem som fnv spökar, återkommer jag med bloggandet. I samma spår som tidigare...

Ha en bra dag!
Roger

Tyvärr kan jag än inte ladda ner bilder. För en tid sedan så gjordes vissa funktioner om i blogg.se. Detta har medfört att det har inträffat störningar i bloggandet. Har skickat meddelande och omtalat problemet. Nu väntar jag på svar...

 

/Roger

 

 

Så har vi gjort det obligatoriska besöket på Öjeby kyrkmarknad. Det brukar i vanliga fall vara en angenäm upplevelse, att gå bland de gamla kyrkstugorna på denna historiska plats. Men tyvärr så var vädret rent sagt bedrövligt. Långkalsongerna låg tyvärr hemma i sin långkalsonggarderob, och där gjorde de ju ingen som helst nytta. Istället så skulle de ha värmt mina frusna ben, Det värsta skurarna hade vid besöket avtagit. Men det blåste, så någon större harmoni kände jag inte. En av knallarna var min fd musikekollega Kjell Andersson. Han sålde sina CD skivor till hugade spekulanter. Han berättade att han åker till Nashville i höst, för att hälsa på bekanta. Han passar även på att spela in en CD vid sitt besök. Lycka till Kjell! Som grädde på moset, skall han och hans sambo besöka en konsert där Dolly Parton medverkar. Undrar om jag skall hänga med. Kjell kan ju ta mig som handbagage.

Facebook är ju ett ställe där man kan knyta kontakter. Det är väl det som är själva grundidén har jag fått för mig. Och det är ju en tanke så god, så här i vår trasiga okontaktlösa sargade värld. Då jag häromdagen upptäckte att majestätet, Carl-Gustaf Bernadotte samt hans dotter Madeleine, fanns på facebook, så slog det mig att dra nytta av fb-idén att bli vän med kungen, vars valspråk är: "För Sverige i tiden". Jag gjorde en vänförfrågan, både till far och dotter. Till saken hör att jag inte står i monarkins främsta led, och lovsjunger konungen och hans ätt. Men det skulle i alla fall varit ett bevis på att Carl-Gustaf lever efter sitt valspråks-prinicper. Om han nu hade accepterat sin undersåte från Norrbotten. Några dagar därpå, avbryts plötsligt min inloggning på fb. Jag trodde först att det var datorn som spelade mig et spratt. Men när det så småningom kommer upp en slags varning i min skärm, om att jag inte borde göra så. Alltså, om jag nu fattat det hela rätt, i klartext: avbryt vänförfrågningarna, eller vi tar bort dittt konto. Jojo, hur kan en stackars undersåte i nådens år 2012, ens komma på tanken att bli vän med huset Bernadotte på fb? Hur var det nu valspråket löd: "För Sverige i tiden".

R. Lindqvist undersåte.

Ingvar Kamprad började med två tomma händer. Det är nog det enda gemensamma vi har, han och jag. Han byggde upp ett världsomspännande imperium, jag byggde upp ett loppis i morse. Hemma på tomten. Han blev miljardär, jag blev det inte, MEN, jag har fått stålar idag så jag är mer än nöjd. Det enda övertag jag har över Ingvar, är åldern. Han är över 80 bast, jag är nära 30 år yngre. Så vem vet, innan min egen 80-årsdag, kanske jag också är miljardär på loppisinkomster. Då ska jag INTE flytta till utlandet för att slippa skatt. Jag skall istället (om jag lever) bo här i den skönaste av bygder: Hortlax/Piteå. Usch så tråkigt det låter. Men jag är en mycket, mycket tråkig man. Ibland, när det regnar, när det snöar och om någon mot förmodan visar upp sin föraktfulla arrogans mot mig.

mvh Roger Lindqvist /Loppisdirektör.

I morgon blir det Loppis hemma på tomten. Det är min hustru som varit den drivande kraften i det hela (tur att hon finns). Vi hoppas givetvis på bra väder, både för våra hemmaaktiviteter, men även för Piteå Summer Games och Öjeby kyrkmarknad som kör igång i morgon fredag.

 

Roger

 

 

Den frågan ställde jag mig i morse när jag öppnade dörren. Jag konstaterade rätt snabbt, trots den gröna gräsmattan, att någon egentlig sommar är det absolut inte. Där jag sitter och fyser, så känner jag mig litegrann lurad på konfekten. Tänk er, att här har man gått hela den långa nästan outhärdliga vintern och bara längtat efter ljuva sommardagar under en klarblå himmel. Och vad får man? Jo, kalla höstvindar som ruskar om ens stackars frysbenägna kropp. Det där med att frysa, har jag plågat er med förut. Jag har i några andra blogginlägg ondgjort mig över kyla och vinter. Hör här! Vi pratar om en medelålders man, som håller på att frysa bort så fort han står vid mjölkdisken på Coop Forum inne i stan. Därinne råder nämligen antarktisk kyla. Likaså när vi handlade på Willys häromdagen. Jag lämnade min hustru, med orden: - Går jag inte ut nu, så fryser jag ihjäl!

 

Ut av bara farten. Ut i den då lite värmande luften. In i Volvon där jag så småningom vaknade vid liv. Men ack så nära det var att jag blivit en istapp. Som en sann värme-älskare, fordrar jag att något görs åt saken. Härhemma reglerar vi ju husets temperaturer. Tänk om vi kunde göra detsamma med naturens... Man kunde ringa en snäll farbror ellet tant. Säga: - Jo, det  var Lindqvist här igen. Kan ni möjligen dra på lite mera värme på natur-elementet? Och innan man visste ordet av, så kände man den där underbara värmen komma, där man sitter på sin veranda med kaffekoppen just i läge för att avnjuta bönorna. Det kallar jag service!

 

Men så är man åter tillbaka till den grå kalla vardagen. Vädringsfönstret i mitt datarum har stått uppe hela natten. Resultatet blev ett utkylt rum. Just därför sitter jag i min gamla vargskinnspäls med mössa, och skriver dessa rader. Svettdropparna faller som ett regnväder en septemberdag ner på mitt tangentbord. Men vad gör väl det, jag fryser ju inte. Tack och lov!

Ha en bra dag! Och klä på er för Guds skull...

 

Roger