Roger Lindqvist

Så har då SD:s Jimmie Åkesson gästat Piteå. Publiken på Byxtorget vände ryggen till, medan andra faktiskt vände sitt ansikte till för att lyssna. Jag kan väl börja med att säga att jag är inget större fan av Jimmie Åkesson och hans parti. Herr Åkessons åsikter gör vår värld betydligt kallare, och ogästvänligare. Men detta med ryggvändningen tycker jag är fel väg att gå. Vi lever i en demokrati, och eftersom SD har valts in i vår svenska riksdag, så måste vi - om än vi avskyr den politik han står för - ta debatten med lyssnande öron, och ansikten VÄNDA mot honom, och på så sätt göra våra demokratiska röster hörda.

 

Ett bra alternativ bjöd sossarna i Piteå på. Istället för att vända sina ryggar, bjöd man på palt och tårta. Man hade även bjudit in RFSL för att på så sätt hylla mångfalden. Detta ger jag tummen upp för. När man vänder sin rygg, är det en slags symbol för (tycker jag) att ens argument är på upphällning. Munnen sitter ju som bekant på framsidan av ansiktet. Inte baktill. Det är med munnen vi skall visa vår raka hållning mot främlingsfientlighet och andra mörka krafter i vårt samhälle. Och vem har kommit på idén att vända ryggen till? Är det någon välavlönad lobbyist från Bryssel?

 

Demokratin måste vi alla kämpa för. Varje dag, varje timme och minut. Jag hade förra veckan en lång debatt om demokratiska frågor med en person som fanns långt ut på högerkanten. Man blir nästintill skrämd när man hör vilka tankar vissa bär på. Likaså med de fascister/nazister som springer runt på gator och torg, och skriker sig hesa  av hat. Likadant med de som representerar Röd front, som har gjort till sin livsuppgift att bekämpa alla som kallar sig för nazister. Men Röd front är inte mycket bättre. I bland frågar jag mig, vart tog den där världen vägen, som jag en gång växte upp i? Vart tog Sverige vägen? Och till sist en mycket viktig fråga: håller vi på att urholka yttrandefriheten? I dagens Sverige vågar man knappt längre hissa sin svenska flagga, utan att bli misstänkliggjord. Vi skall inte ens prata om den där chokladbollen som min mamma brukade baka i min barndom. Så oskyldigt mitt i allt. Jo, jag vet men ändå inte. En sak är jag säker på: jag är en fredsälskande person som många gånger, debatterat mig både varm och svettig, med andra sorts individer som tycker något helt annorlunda. Men det måste finnas en balans i allt vi gör. Det är inte enbart svart eller vitt. Det finns så många nyanser däremellan.

 

Att våga öppna sin mun och visa sina åsikter, kan vara ett laddat ämne. Det kan vara en del som förstår, medan andra inte förstår. En fb-vän som följt mig ganska länge, och vet vilken åsikt jag har i dessa frågor, "avrättade" mig när jag helt oskyldigt frågade vilket kön det var på den skäggiga damen i Eurovisionsschalgern. Så lågt till tak hade han i "sin trånga" värld. Om vi inte längre vågar prata med varandra, utan att någon ideligen tystar ner, så vill jag nog inte längre vara med. Om vi hittar fel i allt som händer och sker, då har det gått alldeles på tok för långt åt pipsvängen.

 

Jag vill leva i en fri och öppen värld. En värld där vi alla skall kunna framföra våra innersta tankar. Det är en fungerande demokrati. En icke fungerande, är den demokrati som är tvärt om, som ni förstår. Och då heter det icke längre demokrati. Jag vill inte bli "avrättad" för att jag som en vanlig person vill ha svar på en banal fråga. Min korta stund på jorden vill jag leva under okonstlade former. Jag vill vara jag. Därmed basta!

 

Roger Lindqvist.

 

 

 

Ordet/termen Selfie är inte något nytt påfund, (att avbilda sig själv med en kamera). Det lär enligt uppgift funnits så tidigt som 1900. Jag tömde min mobiltelefon i dag på alla de bilder som jag tagit i tid och otid. Och jag märke rätt så fort, att en person var ett genomgående tema: Roger Lindqvist. Ni som tror att undertecknad lider av en svårartad narcissistisk personlighetsstörning tror - Fel! Fast man kan ju undra? Åtminstone har jag inte fått någon diagnos på mina självporträtt. Måste fråga doktorn vid nästa läkarbesök. Eftersom min hustru hatar att bli avbildad, likaså andra nära och kära, återstår endast en: JAG! Jag tror t.o.m. Pelle, vår katt, har sina dubier angående fotograferandet.

 

Ni som tittar in på min blogg (det har blivit många fler besökare) behöver inte alls bli rädda. Försök att stå ut med mannen som syns i detta inlägg. Om inte - titta bort. Eller gå vidare i bloggen.

 

Nyfiken som jag är så tittade jag lite närmare på ordet massuggestion.

 

/Wikipedia. 

I mina tankar kan det alltså vara att om en eller flera personer, bestämmer sig för att deras speciella sorts åsikter, skall vinna terräng, så överför man (upprepar) ett visst sorts ord eller bestämda meningar. Om upprepandet pågår nog länge, så är det stor chans att detta slår rot i andra människors tankar och sätt att se på saker i sin omvärld. Om jag skulle praktisera detta i min omgiving, så det är fullt genomförbart att inom loppet av ca ett år, få halva Piteå stads befolkning att hoppa på ett ben på Rådhustorget och bräka som ett får. För om en gör det - så gör kanske fem andra i hans eller hennes omgivning samma sak. Är det då detta som vi kallar "flockbeteende?". Svar: JA!

 

Min personliga åsikt är att massuggestion kan vara lika farlig om än den  - enligt den som utför detta - skall gynna det goda. Och är naturligtvis ännu mer fasansfullt i det "ondas tjänst".

 

Min far brukade skämtsamt säga: "Om en person börjar hänga upp en disktrasa i sitt fönster, dröjer det inte länge förrän alla andra gör samma sak".

 

Det finns för tillfället saker  i samhället som jag inte alls gillar. Att andra tycker man skall tänka si eller så, gör mig minst sagt frustrerad. Jag har en egen hjärna att tänka med. Jag behöver inte nån som skriver på min näsa och bestämmer vad jag skall göra eller icke. Kritiskt tänkande - brukar jag praktisera. Ifrågasättande om saker och tings äkthet. Det finns alltför många ulvar i fårakläder därute.

 

På facebook finns "Gilla-knappen". Den där knappen har jag börjat bli väldigt restriktiv emot. Gäller det en söt bild på en katt, kan det vara okej, men sedan finns det så många andra exempel där Gilla-knappen starkt måste ifrågasättas. Trycker en - tja, då måste ju även DU trycka, för att vara som alla de andra i flocken. Annars finns det risk att bli utstött. Och vem vill vara ute i kylan? Vem vågar låta sin röst göras hörd i en sådan situation? Så svälj inte allt du hör och ser. Åtminstone försöker jag inte göra det.

 

Roger.

 

Jag är nära på uppväxt med 1:a majdemonstrationer. Min pappa var kommen ur arbetarklassen, något som jag tror han var stolt över. Det hände ibland att vi tillsammans gick i majtåget. Det var en dag som i min fars ögon var en smula högtidlig. Färden gick från Landons kiosk i Munksund via Klubbgärdet och vidare in till Rådhustorget i Piteå. Där vajade de röda fanorna för vinden i sin väntan på det årliga 1:a majtalet. Inga "smutsiga" nazister så långt ögat kunde nå. Nazismens vidrigheter var ännu i relativt färskt minne hos den årgång som min far tillhörde. Och om det nångång fördes på tal så fick han en morsk uppsyn, och många med honom. De hade alla - på nåt sätt - minnen som inte var av de behagligaste slaget, ifrån en mörk tid då fascismens råa hat rådde över Europa och den fria världens människor.

 

Därför så fann de fascistiska tankegångarna och dess ideologi ingen livsluft, i efterkrigstidens Sverige. De var alla så innerligt trötta på dessa skrikande våldsbenägna element, som predikade våldets och ondskans evangelium. Men i samma takt som den gamla stammen började försvinna (likt min far) så har det återigen börjat växa upp små oros "plantor" både här och där. Något som kan liknas vid ogräs i en rabatt. Men hade dessa "plantor" gett sig till känna när dessa herrar och damer fortfarande fanns i livet, så hade de blivit uppryckta med rötterna. Istället får nu den nya ovetande (historielösa) generationens män och kvinnor, nedsmittas med skriande historieförvrängare och fascistiska/nazistiska våldsverkare som målar hakkors på kyrkväggar m.m.

 

Hatet har ingen framtid! Hatet har alltid omöjliggjort fredlig kontakt folk- och länder emellan. Och de som med sina hesa skrikiga röster manar till väpnad kamp, skulle nog istället må bättre av att tänka igenom sin livssituation. Kanske skulle hatets förkunnare beställa tid på närmaste hälsocentral, för att där lägga sig i psykologens soffa för att ta itu med sina inre problem och konflikter. Världen kan aldrig utvecklas i positiv riktning med hatet som ledstjärna. Icke eller med en nazistisk ideologi. Så slutligen ett radikalt tips till den eller de som tänker möta framtiden i fascistiska tecken: "KRAMA EN KOSSA"- dra in doften av ladugård, krama dina nära och kära, och möt livet i en helt annan riktning. Så kanhända DU/NI mår så mycket bättre.

 

Lycka till!

 

Roger Lindqvist.

 

Ytterligare några vinyler som hittat hem till sin "pappa" Roger.