Idoler







Louis Armstrong On Tour - 1952




Louis Daniel Armstrong el. "Satchmo" som han också
kallades för. Född den 4 augusti 1901 i New Orleans
död den 6 juli 1971 i New York City. En av 1900-talets
mest kända musiker. Satchmo medverkade också i ett
par långfilmer. I filmen "En skön historia" från 1956
spelade han sig själv. I samma film medverkade också
Grace Kelly, Bing Crosby och Frank Sinatra.

-----------------------------------------------------------------------------------

Fy skäms!!!!!

På insändarsidan i Piteå Tidningen publicerades den 27 september 2008 en insändare författad av mig. Detta med anledning av att vissa mindre nogräknade personer helt sonika "tjuvade" material från både mig och andra upphovsmän. Detsamma gäller tyvärr också ute på nätet, där det ibland verkar vara fritt fram att roffa åt sig där man finner det vara lämpligt. Så snälla rara ni, om nu eran inspiration tryter och ni känner att ni  måste låna saker från min blogg, ange då för Guds skull varifrån det kommer. Det känns väldigt orättvist att publicera texter, idéer och uppslag, för att det i nästa stund ska hamna på någon annans blogg, utan någon som helst uppgift om vem upphovsmannen i själva verket är. Så skärpning!!!!


En insändare med anledning av att människor av mindre nogräknad
art, helt sonika snodde texter som jag suttit och gjort.
Detsamma gäller tyvärr också ute på nätet. Ibland när det inte finns
källanvisning, ja, då kan man inte göra så värst mycket - men om det
finns ett namn - dvs källa - så snälla ni ange den då.


Sommaren med Monika


.....I rollistan:...............

Harriet Andersson
Lars Ekborg
Dagmar Ebbesen
Åke Fridell
Naemi Briese
Åke Grönberg
Sigge Fürst
John Harryson
Gösta Prüzelius
Torsten Lilliecrona
Bengt Brunskog
Bengt Eklund
Göthe Grefbo
Artur Fischer
Catrin Westerlund
Carl-Axel Efving

Regi:

Ingmar Bergman

Manus:

Per-Anders Fogelström

Inspelad den 22 juli - 6 oktober 1952

...........................................................................................................................


Snö, snö, snö, snö..........

........snö, snö, snö, snö, snö...........SUCK!!!

Varmkorv-boogie!

"Owe och hans Friskluftsorkester", spelade in Varmkorv-boogie, den 10 april 1959 i Metronome Studio, Stockholm. På skivkonvolutet kan man läsa om de musiker som medverkade: Benny Bailey, trumpet. Bengt-Arne Wallin, trumpet. Leppe Sundewall, trumpet. George Vernon, trombon. Rolf Bäckman, altsax. Rolf Blomqvist, tenorsax. Allan Lundström, tenorsax. Johnny Ek, barytonsax. Gunnar Svensson, piano och arr. Rune Gustafsson, gitarr. Gunnar Almstedt, bas. Egil Johansen, trummor.



Benny Bailey - trumpet.


Leppe Sundewall - trumpet.


Egil Johansen -
trummor.


Gunnar Svensson - piano och arr.


Rune Gustafsson - gitarr.


Bengt-Arne Wallin - trumpet.


Allan Lundström - tenorsax.
Bosatt i Piteå.


Göran Lindberg - jurist och polisman

För att sätta ord på min indignation, frustration och en allmän "varför-känsla" tar jag skriftens ord till hjälp i den här stunden:

"Akta er för falska lärare, de kommer förklädda
som oskyldiga får, men i verkligheten är de
glupska vargar som vill slita sönder er

Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt
på samma sätt som man känner igen ett träd
på dess frukt. Man plockar ju inte vindruvor
på törnbuskar eller fikon på tistlar.....

Olika slags fruktträd känner man lätt igen
genom att titta på deras frukt....
Det träd som bär frukt som smakar bra,
bär aldrig oätlig frukt.
Och det träd som ger dålig frukt
kan inte samtidigt ge god frukt

De träd, som bär frukt som man inte
kan äta, hugger man ner och bränner upp
Det är alltså på frukten man känner igen
ett träd eller person"


Matteus 7:15-20
-----------------------------------------------------------------------------------


GÖRAN LINDBERG. Jurist. Rektor vid polishögskolan 1989-1997.
Länspolismästare för Polismyndigheten i Uppsala län 1997-2006.
Föreläsare om jämställdhetsarbete både i Sverige och utomlands.
28 januari 2010: Häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt
av barn, av Södertörns tingsrätt.
Göran Lindgren förnekar brott.


Trumskola

1968 tog jag mina första stapplande steg in i trumvärlden. Jag fick lektioner en gång per vecka av trumläraren Curth Nilsson - som egentligen hade trumpet som huvudinstrument. 1970/71 gick jag som "objekt" på Framnäs i Öjebyn. Mina trumlärare var två elever vid slagverkslinjen, Olle Landsell och Ingvar Hallgren. Den senare började så småningom i slagverksgruppen "Kroumata". Jag tillbringade en kväll per vecka i det så kallade "slagverkshuset" på Framnäsområdet. Och det var en sann lycka varje gång man klev in över tröskeln. Slagverk vart helst man såg. Virveltrummor, stora konsertpukor, marimbas, cymbaler av alla de möjliga slag, hela trumuppsättningar av märket "Ludwig", ja, det var en värld fylld av mina allra bästa tänkbara drömmar. Olles och Ingvars lärare hette Stig Arnop, och var slagverkare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Så småningom flyttade musikhögskolan in till Piteå centrum, på "Berget" där det ligger än idag.


Det var så här det hela en gång började. Min första lärare hette
Curth Nilsson. Sedan kom Olle Landsell och Ingvar Hallgren in i
bilden. Slagverkshuset ute på Framnäs, var ett svar på alla mina
drömmar. Trummor vart än man såg.


Ett notpapper - en virveltrumma - och så lilla jag. Träning och
åter träning var vad som gällde.


Trumlegender



Gene Krupa.




Louie Bellson.




Peter Erskine.


Monica Z. - "Du fattas oss!"


Monica Zetterlund f. 20 september 1937 i Hagfors d. 12 maj
2005 i Stockholm.

Denna text skrevs en gång av Monicas gode vän och mentor
Tage Danielsson. Ett par rader som kanske sammanfattar
personen och artisten Monica Zetterlund:

"En nattklubbsdrottning
doftande av logar
Ett lingonris som satts
i ett cocktailglas
En blond negress från
Värmlands huldraskogar"

Tage Danielsson



-"Monica - du fattas oss!"



Mannen med guldfingrarna - Jimi Hendrix

Somliga väldigt begåvade människor - män och kvinnor - äger en gudagåva och en begåvning som vi andra dödliga aldrig under en livstid ens kommer i närheten av. Så var det i alla fall med gitarristen Jimi Hendrix. Redan under sin livstid nära nog en legend med en magik i sina "gyllene-fingrar" men som tyvärr gick ett tragiskt öde till mötes. Född den 27 november 1942 som Johnny Allen Hendrix. Men fick senare sitt namn ändrat av sin far p.g.a. vissa omständigheter, till James Marshall Hendrix. Men det var som Jimi Hendrix han kom att erövra världen. Nio månader in på 1970-talets första år, slutar Jimi Hendrix liv på Samarkand hotell i London. Den 18 september 1970 lämnar gitarrlegenden jordelivet efter en vild natts festande. Så kort kan livet bli - även om man heter Jimi Hendrix.



JIMI HENDRIX - EXPERIENCE.


Jimi Hendrix eller Johnny Marshall Hendrix eller
James Allen Hendrix. Kärt barn har många namn.


Jimi Hendrix (1942-1970)


Mannen med guldfingrarna - Jimi Hendrix. Som av
musiktidningen Rolling Stone framröstats som världens
genom tidernas bäste gitarrist.


I sann Jimi Hendrix anda

Idag verkar det som om hela universum går i snövita färger. Snöfallet som dragit över oss är fortfarande kvar. Var till Öjebyn idag - trots ovädret - skall även till Öjebyn ikväll också. Gubbarna i Kjell-Bertils skall återigen gå loss på sina instrument, och vem vet, kanske att kvällen slutar i sann Jimi Hendrix anda, med att vi helt enkelt slår sönder våra saker? Kanske att det vore en lämplig grej på Folkets Hus i mars - att samtliga medverkande band, som kvällens överraskning  mosar sönder gitarrer, förstärkare, trummor  inför en förvånad publik.  Då kanske att lokalblaskan hade något att skriva om. Från en till synes lugn och vanlig "hjärta-smärta-afton" spelar vi lite hårdrock i äkta Ozzy Osbourne-stuk. Kanske även  lite Led Zeppelin, Aerosmith och gamla hederliga Pink Floyd. Nää, idén är nog inte så lyckad. Resultatet blir väl livstids portförbud på alla nöjesställen i hela fyrkantsområdet. Vi skippar det hela. Vi kör planenligt som det var tänkt.


Stjärnorna på slottet

I lördags sändes så det sista avsnittet av "Stjärnorna på slottet". Årets upplaga orsakade väl ingen större kalabalik, alla var så rara och gulliga mot varandra. Den enda lilla krusningen på den spegelblanka vattenytan, var när författaren Björn Ranelid tog bladet från munnen, och berättade om den mobbing som han fått utstå genom åren. Annars öste deltagarna idel lovord över sina "medstjärnor", och personligen tyckte jag att det var rätt så skönt. Inga divor så långt ögat nådde, inte ens Tommy Körberg "kom-i-gång", som han i vanliga fall brukar göra. Kanske att gubben Körberg lugnat ner sig en aning, så också bäste vännen, Kjell Bergqvist, satt där som en liten rödkindad korgosse, ibland med en liten tår i ögonvrån, när han blev alltför känslosam. Men jag klagar icke. Tycker det är bra när man visar att man är vanliga kloka vuxna människor med en stor portion av sunt förnuft. Annat var de när Gardell huserade i rutan förra gången. Snacka om småbarnsfasoner. Nästkommande deltagare av stjärnor på slottet, vet vi i nuläget inte värst mycket om. Men här kommer i alla fall ett förslag från mig:
Örjan Ramberg, Eva Röse, Mikael Persbrandt, Camilla Henemark och Torsten Flinck. De´ni! Det blir som ett stort fyrverkeri på nyårsafton. Då kan ju SVT också passa på att ändra namn på programmet: "Divorna på slottet!"


Årets upplaga är slut. Inga större skandaler att orda om.
Alla var så goa och "tuttinuttiga" mot varandra. Så det så!

Foto från: ninaruthstrom.blogg.


Just nu.......

-------är vi ute och grillar korv och dricker kaffe. Ante, Jennie, Norah, Sandra, Lovis, Roger och Elisabeth! Och för er som undrar, så smakar korven alldeles föträffligt! Mmmmmmm............!!!!!!!

/Roger.

Käre Tom Alandh!

Har just avnjutit ännu en dokumentär signerad Tom Alandh. Med ett fantastiskt målande bildspråk, och till detta en röst som fångar tittaren, skapas en sådan väldig dynamik som gör mig alldeles stum av beundran. Tack för alla oförglömliga berättelser du skänkt oss under årens lopp. Du är en sann konstnär i ordets rätta bemärkelse.


Tom Alandh. Ingen kan som han fånga betraktarens intresse fram-
för TV-rutan därhemma. Tack för oförglömliga ögonblick som du
åstadkommit genom åren.


Hej Douglas........!

Om du läser detta (vilket jag hoppas) så har jag varit in på din blogg vid ett flertal tillfällen. Och när jag så skall kommentera dina intressanta saker, så händer ingenting. Du får ursäkta, att min datorkunskap är ibland inte vad den borde vara. Men du - jag jobbar på det. På återseende!
/Roger.

"Stans snabbaste Folka!"



"Lennart Engman kan känna sig nöjd med sitt "hemmabygge", läcker
och snabb Formel Vee. RPB-karossen har Engman köpt av P.O. Bost-
röm, samma ytterhölje som satt på Boströms rikscups-ekipage. Skall
det bli nya segrar?".

"Inom kort kommer Piteås första Formel Vee-vagn att susa
runt på landets tävlingsarenor. I sittbrunnen återfinns Len-
nart Engman, bilmekaniker till yrket, som i ett par års tid
träget och på egen hand jobbat fram den läckra racern. Sjä-
lva höljet till kärran har Engman fått "ärva" av Skellefteför-
aren P.O. Boström och det är samma RPB-"fodral" som satt
på den bil med vilken Boström rattade hem 1967-års Rikscup.
Således ett yttre med fina tävlingsmeriter".


Lennart Engman, bördig från Hortlax, Övremarken.


---------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 7 augusti 1968.


-"P-piller - tack!"

Hon måste ta sina piller. Och idag så var det dags igen. Jag sa till henne att hon kunde åka iväg till Apoteket i Hortlax, men hon ville inte. Så det blev jag som hämtade hennes P-piller. Vem jag pratar om? Våran katthona Sessan förstås! Vad trodde ni? Hon har haft en hel del uppvaktning den senaste veckan. Så pass mycket att hennes brorsa, Pelle, har varit i slagsmål. Jo, det var ett riktigt råkurr, ska jag säga. Morgonen därpå, fanns blodfläckar i den vita snön, samt en och annan röd hårtuss från Pelles päls. Men nu har äntligen pillren kommit. Nu kan både husse, matte och lillebror Pelle andas ut. Det blir inga fler kattungar, hur mycket än våran Sessa än vill. Så det så!


Sessan, som på bilden ses smaska i sig en god råtta, har idag fått
sitt nödvändiga p-piller.

Insnöad farsa med toppluva, på jakt efter Ozzy Osbourne

Har varit på stan idag. Men innan stadsbesöket, måste alla förberedelser klaffa. Den varma sköna tröjan på, motorvärmare till bilen, min gamla slitna blå toppluva - som faktiskt kräver en förklaring. Trots påtryckningar av hela familjen, envisas jag med att använda min kära luva (trots att tofsen sedan länge ramlat av). Den ligger förresten och skäms i en byrålåda, men en vacker dag skall jag sy fast den, så att min luva  återfår sin forna glans. Har varit på presentjakt. Har letat som en tok efter Ozzy Osbourne i hela Piteå. Men man kan ju fråga sig varför Ozzy skulle vilja vara här, mitt i smällkalla vintern? Nu är det inte Mr. Osbourne i fysisk mening, som jag menar, utan hela Black Sabbathgänget. Personligen gick hela "Sabbath-eran" mig spårlöst förbi. Hade liksom ingen "feeling" för detta. Även om jag på senare år alltmer börjat omvärdera det hela. Kanske tack vare sönerna. Lånade faktiskt en bok av Daniel häromsistens. Den handlade om hårdrockarna "Mötley Crüe". Läste den faktiskt med behållning. Så äntligen har jag som insnöad farsa, börjat tina upp lite i kanterna.

Jo, Ozzy och hans gamla polare, fann jag till slut, på Coop Forum här i vinterstaden Piteå, med min kära gamla blå toppluva (utan tofs) på mig. Än är icke undrens tid förbi.
/So long.


Grattis Daniel!


Grattis på din tjugotredje födelsedag! Tänk vad åren
har gått.......


.....för inte så värst länge sedan, såg du ju ut så här.
Året var 1989, och du skulle snart fylla tre......
Hoppas att du har det bra därborta i Gällivare, i din
lastbilshytt. Vi syns på fredag!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0