Roger Lindqvist

Piteå Tidningen den 30 oktober 1964.

Annons ur Piteå Tidningens jubileumsnummer den 30 april 1955.

Upsala Nya Tidning den 8 februari 1952.

Vilka nöjen bjöds den västerbottniska publiken under midsommarhelgen 1963? Ja, man kunde bl a åka till Byske Folkets Park för att dansa till kanonorkestern Yngve Forssélls från Skellefteå, eller varför inte lyssna till populäre norrmannen Ray Adams. Kanske att man istället ville avnjuta Lasse Lönndahl och Charlie Norman från friluftsscenen på Parken i Skellefteå? Heller varför inte ta sig en tur till logen i Boksel för en stunds underhållning av den amerikanske trummisen och sångaren Ken Hunter? Om nu allt detta inte passade, fot man kanhända till Idrottsparken i Bygdsiljum för att "svänga sina lurviga" till den italienska show- och dansorkestern Casamatta? Hur som helst så bjöd helgen på ett stort nöjesutbud. Vart skulle jag själv ha åkt (jag var bara fem år vid tillfället) jo, troligtvis till Parken i Byske för att lyssna till Yngve Forssélls orkester. Jag har nämligen själv gästat Parken i Byske flera gånger, och spelat för fullsatta hus. Det var nämligen så att den västerbottniska danspubliken var en ovanligt trevlig publik, som gjorde att det var en fröjd att spela i den regionen.






--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------





---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------



----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Och hade man lite semesterpengar över, kanske man kunde slinka
in på Wilsons foto på Köpmangatan 8 i Skellefteå och köpa sig en
filmkamera, för att åka runt och filma hela härligheten. Tänk om
man haft allt detta nöjesutbud härhemma väldokumenterat på film?

-------Nöjesguide midsommaren 1963: ROGER LINDQVIST---------------------

-"Hur mår du?", eller, "Hur är läget?", så brukar vi fråga varandra när vi möts på stan eller i kassakön. Svaret blir för det mesta att man mår bra. Men tänk om vi en dag får svaret att vederbörande inte alls mår så där toppen som vi kanske förväntar oss. Då kanske vi inte riktigt vet hur vi skall bemöta personen ifråga. Men så länge vi talar om att ha ont i armen, benet, ryggen, osv går det väl an. Men hemska tanke om vi som medmänniskor får veta att sanningen är betydligt allvarligare än så. Kanhända att det onda varken sitter i arm, ben eller rygg, utan istället i själen. Hur bemöter vi det som medmänniskor? Ja, jag bara frågar?

Klockan 20:00 sänder TV-2 en dokumentär av filmaren Maud Nycander, som under lång tid följt ett antal patienter på en psykiatrisk klinik i Stockholm. Jag skall i alla fall se den, tillsammans med Elisabeth. Ont i själen - vad är det för skamligt med det då?

På rad hänger dom där och väntar på sommaren......
Foto: Roger Lindqvist.

Roland Nordmark Piteå har avlidit i en ålder av 67 år. Roland är far till den kände jazzsaxofonisten Robert Nordmark. Roland Nordmarks båda bröder, Lennart och Rune, är båda två trummisar. Lennart har ett förflutet i gamla 60-talsbandet "Jannes X-tett", numera spelar han trummor i "Roxy storband". Rune Nordmark var under 60-talet popmusiker i pitebandet "Los Conchos", han blev senare dansmusiker och kapellmästare i dansbandet "Focus 5". En dödsfallsnotis om Roland Nordmark var införd fredagen den 19 mars i Piteå Tidningen:

Beatles gästade Sverige första gången i oktober 1963, den då realtivt okända popgruppen gjorde stor succé, och medverkade i de klassiska "Drop-In"-programmet med Kersti Adams-Ray som programledare. Den 28-29 juli året därpå, d.v.s. 1964, hälsade man på igen, men då som världsstjärnor. Expressen var en av många tidningar som fanns på plats på Arlanda bland tusentals skrikande fans. En konsert gavs på Johanneshovs isstadion, och efter två intensiva dagar åkte Beatlarna vidare mot nya mål.


THE BEATLES I SVERIGE DEN 28-29 JULI 1964.


Expressen juli 1964.

Imorse 05:00 ringde klockan. Varför nu detta då? Jo, Daniel skulle ha skjuts till Älvsbyn till firman där han jobbar. Bilen, den vita Volvon 740, är just nu kaputt. Förhoppningsvis är den i så pass bra form senare idag, att Danne kan åka hem med den. Tidiga morgnar, har under senare år börjat att alltmer övergå till allt senare morgnar. När man skulle till sitt jobb var det aldrig några problem. Jag var alltid "uppe med tuppen" oavsett när jag än gick till sängs. Men idag skriker kroppen ibland av motstånd när man skall kravla sig upp ur sängen. Om då detta beror på ren lathet, ja, det låter jag vara osagt.

Igår möttes vi hemma hos min kusin Britta för att samtala och minnas Åke, inför den begravning som stundar. Där fanns även Roland, Ann-Christin, Gösta, Birgit, Lennart, Kenneth och jag.  Kenneth Sandström kommer att förrätta Åkes jordfästning, så därför fösökte vi att ge honom en bild om hur människan och personen Åke Lindkvist egentligen var under jordelivet. Och jag tror nog att vi tillsammans gav en rättvis bild av honom. Begravningar, ja, inte den mest ultimata upplevelsen precis. Men sånt är livet.

Fortsätter härmed på temat - "Släktingar i Amerika" - vilket jag finner väldigt intressant, inte minst när jag lyckades spåra upp vår nästintill okända släktgren, 1990. Jag har i tidigare inlägg berättat om historien bakom det hela, så därför skall jag inte trötta ut eventuella läsare med gammal skåpmat. Sommaren 1991 fick vi besök av Jerry, Sandy och deras 16-årige son Eric. Året tidigare hade även Paul och Joel varit här. Paul var alltså son till Jerry och Sandy, och Joel eller Nestor, som han egentligen hette, var Pauls resekompis under besöket i Europa. Midsommaren detta år, bjöds på stort släktkalas i byn Hemmingsmark. 160 personer kom till träffen och jag tror att vi alla uppskattade arrangemanget väldigt mycket. -"Ett minne för livet", så sa Jerry och Sandy efteråt. Och jag vet att speciellt Jerry blev väldigt känslomässigt berörd, eftersom det var i den närliggande byn Blåsmark, som han mor Syrena föddes 1900. Bilderna som följer är hämtat från familjen Nelsons besök i juni 1991. Bakom kameran stod (som vanligt) undertecknad.


Plötsligt en dag, hösten 1990, damp detta foto med ett tillhörande
brev ner i vår brevlåda i Hortlax. Det var min tremänning Jerry med
familj. Jag hade nån vecka tidigare skickat ett brev till en adress i
Minneapolis. Jag fick napp direkt!


I samma brev fanns även detta foto med. Det var Jerrys yngre bror,
Richard "Skip" Nelson med familj. Båda bilderna togs 1987.


Här är vi på besök med familjen Nelson hos min mor och far.
Fr. v. John (min far), Sandy, Eric, Jerry, Andreas och Elisabeth.


I finsoffan hos mor och far i Bergsviken. Fr. v. Andreas, Jerry, Eric,
John, Roger och Robert.


Andreas och Robert har krupit upp i soffan med Sandy och Jerry.
Sandy arbetade som lärare hemma i Minneapolis. Jerry var ingenjör,
hos välbekanta 3M.


Andreas, Jerry och Sandy.


Eric Nelson och Robert Lindqvist.


På besök hos min kusin Sune i Roknäs. Fr. v. Sune Karlsson, Jerry
och Sandy Nelson, och Elisabeth och Roger Lindqvist. Sune var även
han tremänning med Jerry.


Fr. v. Eric Nelson och Magnus Brolin (Sunes son).


Midsommarafton 1991 - släktträff i bönhuset i Hemmingsmark.
Den "amerikanska-grenen" härstammar från min farmor Hannas sida.


Tjocka släkten. Vi träffades, pratade, åt middag, trivdes, skrattade,
mindes - ja, visst blev det en lyckad afton.


Fr. v. Kjell Hedström, Jerry Nelson, Anita Brolin, Sune Karlsson,
Bertil Lundskog, Robert Lindqvist och Ulla Lundskog.


Så småningom dukades det upp till gemensam middag. Fr. v. Jerry,
Roland, Ann-Christin och Sandy. I bakgrunden syns Elsa Lundmark,
min faster, som en gång breväxlade med Jerrys mor Syrena. Elsa
står till vänster.


Släktträffen i Hemmingsmark publicerades i lokaltidningen.
Foto: Roger Lindqvist.


Och även denna tillhörande text. Som en liten bakgrund till det hela.


Och ser man på - detta tack kom in i tidningen några dagar efteråt.


Det var detta som var upprinnelsen. Familjen Wikström som ut-
vandrade till Amerika 1904. Längst ner till höger ses Jerrys mor
Syrena Nelson (1900-1985). Övriga i den övre raden; mamma
Hulda, dottern Elvira och pappa Frans (Frank), t.v. sonen Hugo
Marino.


Avskedets stund. En tidig tisdagsmorgon den 25 juni 1991. Sandy
(som hade danska rötter) Jerry, vars far Warner också föddes i
Piteå, och sonen Eric. Familjen Nelson bodde hos oss under besöket.
Ett väldigt uppskattat besök för oss alla.


Under åren som gått har vi fortsatt att hålla kontakt. Ibland dimper det ner
sådana här saker i brevlådan........


....Erics examen. Lillpojken den endast 16-årige Eric, läste vidare.........


....och blev så småningom brottsmålsadvokat. Storebror Mark i New
York City, är idag författare och grafiker. Mellanbrodern Paul är lärare,
och undervisar sina elever i hemstaden Minneapolis.

Min tremänning Gerald Douglas Nelson - mer känd som "Jerry". På ett
foto från 2007 med New York City i bakgrunden. Han och hustrun Sandy
under ett av sina många besök i miljonstaden. Sonen Mark bor i Brook-
lyn med hustrun Brigid och döttrarna Ava och Margot. Jerry är liksom jag
farfar, och trivs allra bäst när han får umgås med sina barnbarn; Ethan,
Sophie, Zoe, Ava, Margot och Amelia.


Två av Jerry och Sandys barnbarn; Ava, dotter till Mark och Brigid,
och Ethan, son till Paul och Penny.

Foto: Sandy Nelson.

Den 15 mars 1980 avled Elisabeths mamma Ruth efter en tids sjukdom, 49 år gammal. I måndags var det 30 år sedan den tragiska händelsen.


Elisabeths mamma Ruth avled den 15 mars 1980 49 år gammal.
På denna bild syns Ruth i vardagsrumssoffan hemma i Vistträsk
1977.


Felix och Ruth Öhlund Vistträsk. Foto från 1965. 1982 avled även
Felix, 60 år gammal.

Min mormors syster Signe ingick äktenskap 1914 med Axel Grahn från
Roknäs. Familjen flyttade till Hortlax och i familjen föddes sex barn.
Signe och Axel hade även hand om Signes bror Karls dotter Mary, som
hade mist sin mor i barnsäng. Familjen Grahn bestod av:

Axel Oliver Grahn f. 17 november 1892 d. 20 oktober 1966

Signe Viktoria f. 7 maj 1890 d. 22 juni 1960

Anna-Lisa f. 7 augusti 1915 d. 3 mars 1998

Siri f. 11 februari 1917 d. 24 juni 2005

Rut Astrid f. 7 oktober 1918 d. 24 april 1919

Sven Axel f. 9 november 1920 d. 10 juli 1992

Rut Sigrid f. 16 september 1923 d. 8 oktober 1924

Rut Elin f. maj 1925 d. 27 juli 1944

(Adoptivdottern Mary född 1929)


Familjen Grahns hem vid Skatanvägen i Hortlax.


Axel och Signe Grahn tillsammans med Signes syster Lova och
hennes man Bernhard Sundlöf och deras son Hugo i Luleå om-
kring 1915.


Axel och Signe Grahn på Signes 70-årsdag den 7 maj 1960. Drygt
en månad efter att bilden togs avled Signe.

Ett hot om en skolmassaker på Strömbackaskolan i Piteå, kom till pitepolisens kännedom igår. En troligtvis mycket vilsen tonåring hotade att använda sin pappas hagelgevär och skjuta så många som möjligt, för att därefter ta sitt eget liv. Idag meddelas att gärningsmannen är  en 16-årig elev vid skolan. När han hämtats till förhör säger han att allt bara var ett skämt. Ett makabert sätt att skämta på i så fall. Många av skolans elever valde att stanna hemma idag - och jag förstår dem. Hade mina söner fortfarande varit kvar på "Backa" så hade jag nog säkerligen gett dem det rådet att avvakta tills läget är säkert. Tyvärr så sprider sig såna här typ av hot som en präriebrand. Och jag hoppas verkligen att polisen går till grunden med detta, så att skolans lärare och elever kan andas ut.

Piteå Tidningen den 15 december 1971.

Idag har vi varit i Sunderbyn på sjukgymnastiken. Elisabeth visade upp sin brutna handled för sjukgymnasten. Med på resan var förutom jag och Bettan, även Daniel. En kopp kaffe och en liten go´bit, hann vi också med. Handleden då? Jo, träning, träning och åter träning! Eftersom den fortfarande är svullen, och vissa svårigheter med att röra den i sidled, så föreslog sjukgymnasten som sagt att hon skulle träna några gånger per dag. Resultatet av detta är att hennes handled skall återfå sin forna spänst. (Hoppas vi). Om två veckor är det inplanerat ett nytt återbesök.