Jeff Bridges

Såg filmen "Arlington Road" igår. Huvudrollen spelades av Jeff Bridges, en aktör, vars spelstil tilltalar mig. Bridges har medverkat i ett otal Hollywoodfilmer, men känns ändå som en liten doldis i sammanhanget. Jeff Bridges föddes 1949, hans far var aktören Lloyd Bridges. Även Jeffs bror, Beau Bridges, är känd i skådespelarsammanhang.


JEFF BRIDGES. En skön aktör, som medverkat i
filmer som: "The Big Lebowski", "Iron Man", "Den
sista föreställningen", "De fantastiska Baker Boys",
"De fantastiska Baker Boys" samt "Crazy Heart" en
film som Jeff Bridges tilldelades en Oscar för.





Karl Gerhards revy / Cirkusplatsen, Skellefteå - 1958

Den store Karl Gerhard, gästade Skellefteå i augusti 1958. Med sig hade han idel välkända ansikten; Martin Ljung, Brita Borg, Gunwer Bergqvist och Yngve Gamlin. Samt världsberömda sångkvintetten Delta Rythm Boys.



Norra Västerbotten den 28 augusti 1958.


Rönnbergs hörna i Piteå



Piteå Tidningen den 12 november 1958.

Norrbotten Big Band


NORRBOTTEN BIG BAND. Ett proffessionellt storband hemmahörande
i Luleå. Konstnärlig ledare är trumpetaren Tim Hagans. I bandet finns
pitepojken Bosse Strandberg, duktig trumpetare som jag spelade till-
sammans med i musikskolans storband; Piteå Havsband.


Många kända musiker har gästat Luleå och Norrbotten Big Band.
Bl. a. trumslagaren Peter Erskine, samt sångaren och gitarristen
Toots Thielemans. Maria Schneider och Jonas Kullhammar har också
förekommit som gästsolister i bandet.
----------------------------------------------------------------------------------------------

Bilder från: www.allaboutjazz.com / www.norrbottenbigband.com


Klassisk musik

Man kan nog inte påstå att jag i ungdomen var någon stor beundrare av klassisk musik. Men under åren som gått har jag då och då börjat att "låna" mitt öra åt diverse klassiska kompositioner. Saxofonisten Douglas Söderlind berättade häromdagen på sin blogg, att han skulle medverka i en vårkonsert i trakterna kring Örnsköldsvik. På repertoaren fanns bl.a. "Romans" ur kompositören Lars-Erik Larssons Pastoralsvit, opus 19. Detta stycke finns på CD härhemma, (insp. av Helsingborgs Symfoniorkester) liksom även Wilhelm Peterson-Bergers "Frösöblomster". Hugo Alfvéns "Roslagsvår", är också en pärla i den svenska klassiska låtskatten. Och jag tror att man kan "träna" sina öron för att ta emot dessa klassiska verk. Har man väl en gång börjat lyssna, så tror jag att lyssnandet säkerligen fortsätter. Men det ställer krav på mottagaren. Det går inte in genom ena örat och ut genom det andra. Man måste nog lyssna om och om igen, för att förstå storheten i musiken.


LARS-ERIK LARSSON (1908-1986).


WILHELM PETERSON-BERGER. (1867-1942).


HUGO ALFVÉN (1872-1960).
-----------------------------------------------------------------------------------------

Bilder från: www.hd.se / www.swedenroots.com / www.norran.se


Njutbart!

Livet känns skönt i allra högsta grad. När jag tittar på tempmätaren, visar den 12 mycket varma grader. Hustrun ville ut på promenad, så det blir väl en sådan vad det lider. Jag är ingen expert på fåglar, men jag undrar ändå om inte vi redan nu har fått besök av några flyttfåglar? Det är en skön "vårkonsert" av olika fågelläten, som i alla falll hälsar oss en riktigt välkomna till en ny dag. Våren bjuder ju på en del go´saker, i form av en fantastisk föreställning, när naturen sakta håller på att vakna upp ur sin vintersömn. Det är en lisa för själen att vistas ute i skog och mark. Ibland brukar jag tidiga sommarmorgnar ta min cykel och åka ut till ett ställe inte långt från oss som heter Tingsholmen. Det är en liten udde som sticker ut i Piteälven. Där finns även möjlighet att grilla och bara må gott. Tingsholmen var ett ofta välbesökt ställe under min barndom. Vi brukade tälta där som barn, och bara trivas därute, omgiven av den trolska naturen.

Ha en bra dag alla ni därute! Hoppas att ni också njuter av det som komma skall, d.v.s. den svenska sommaren. Förhoppningsvis med en del värme, lata sköna dagar vid grillhörnan, eller på en solig badstrand, kanske i sällskap med nära och kära och goda vänner (och lite musik, förstås). Alltså - må väl!

/Roger.

Malningen.....


Piteå Tidningen juni 1954.


Nya bussar - 1959



Piteå Tidningen den 18 december 1959.

Hockeykväll

En skön hockeykväll framför TV:n med "mina" grabbar; d.v.s. Robban, Danne och lilla Max. Även om nu inte Max deltog i själva tittandet, så hann jag i alla fall träffa honom innan han åkte till John Blund. Trist bara att Luleå sedan länge är ute ur spelet. Men förhoppningsvis ser framtiden ganska ljus ut, efter tränarbytet. Hur det gick? Ja, Djurgården vann över HV 71 med 4-3. Flera hockeykvällar väntar, med alla säkerhet.



In till tidens ände

Tänk så fort en vecka går, snart helg igen. Och på detta sätt kommer det att fortgå "in till tidens ände". Har just kommit hem efter ett besök hos min mor. Och som vanligt när vi sitter vid köksbordet, så kommer automatiskt samtalet in på gamla tider. "Minns du.....kommer du ihåg......?" Javisst, kommer man ihåg. Men för många är det nästan nåt fult att låta sina tankar kretsa kring gamla tider och dess historia. Man ska ju aldrig titta bakåt - endast famåt, är det många som vill mena. Men jag skall inte ge mig in på några djupare funderingar, det allra bästa, är att låta varje individ få göra det som man tycker känns bäst. För vi är väl födda som fritt tänkande människor, åtminstone i den del av världen som vi bor på, eller har jag missat något? Det värsta som kan hända - tycker i alla fall jag - är om någon försöker sätta på mig en munkavle. "Jag tycker du ska göra si, jag tycker du ska göra så", det kan bli väldans rörigt om andra hela tiden skall lägga sig i ens allra mest privata. Att ha åsikter, är ju fullt naturligt. Och i ett fritt land som vårt, behöver man sannerligen inte skämmas eller be om ursäkt för att man har speciella åsikter om något.

Vi människor har något som de vilda rovdjuren inte har: AVUNDSJUKA. Denna sjukdom kan ibland sätta käppar i hjulen för den de drabbar. "Att kasta grus i maskineriet", är också ett annat ord för precis denna obotliga människoåkomma. När en avundsam person, inte tycker om att grannen köpt ny bil, eller att jobbarkompisen reser så ofta utomlands, är väl om något ett utslag för långt gången avundsjuka. När en annan person "sticker ut hakan" genom att medverka i någon sorts uppmärksammad situation, ja, då kommer glåporden som på beställning. För att återknyta till de vilda farliga rovdjuren, så finns det ett annan "art" som kan både gå över lik, och fullständigt slita sin offer i små stycken. Jag talar forfarande om människan. Ingen annan kan som vi göra varandra så illa, både i ord och handling. Jag hörde en gång en luttrad polisman som sa: "Jag slutar aldrig att överraskas, trots mina många år i polisyrket, om hur djävulskt utstuderande vi människor är i konsten att göra varandra illa".

Och tyvärr....vi kommer nog att tvingas leva med detta vi "människodjur". Allt från biblisk och förhistorisk tid, har människan haft en klar fiende: SIG SJÄLV. Och som sagt, denna form av sjukdom kommer att fortgå, ända in till tidens ände.......


På bilden syns min morfar, Sanfrid. En person som jag tyckte
väldigt mycket om. Hans sätt att vara, har lämnat avtryck åt-
minstone i mitt inre. Han var väl som folk var mest. Men en sak
avskydde han; "Falska profeter". Han var i bokstavlig mening
ingen djup religiös person. Men han läste ändå sin heliga skrift,
och gjorde ibland det som andra aldrig gjorde; han vände den
kinden till.
------------------------------------------------------------------------------------------------------


OPEL - 1957



Piteå Tidningen den 8 september 1956.

"Lilla Fridolf" - Douglas Håge (1898-1959)


1957?


Norra Västerbotten den 19 november 1959.


Ung hem 1964




Peugeot 203 - 1955




Motorbåtspremiär - 1959



Piteå Tidningen den 28 mars 1959.


En ny vårdag på gång....

Jag tycks ana, att den här dagen kommer att bjuda på idel vackert vårväder. Har stått på bron och andats in den ljuvliga "vårdoften" (om nu en vår kan dofta?). Det enda som förefaller lite smått negativt, är att våra två katter inte riktigt vet om de skall vara inne eller utomhus. Jag har agerat dörrvakt åtskilliga gånger vid det här laget. Och varje gång de skall in eller ut, verkar det som om det gällde liv eller död. Hankatten, Pelle, brukar varje vår komma hemsläpande med stora feta svarta vattensorkar. När jag första gången konfronterades med en sådan varelse, visste jag inte vad det var. Jag sökte på datorn, och kom fram vid att det var "svartråttan" utdöd sedan länge. Så jag sa till min hustru; "Vet du vad, Pelle har hittat en utdöd råtttart, här hos oss i Hortlax!", Efter ännu ett sökande fick jag fram att den utdöda sällsynta råttan på våran infart, inte alls var den jag trodde att det var. Det var första gången som en vattensork gjorde entré hos familjen Lindqvist. Men idag vet jag bättre! Jag vill bara tillägga, att råttor, är det mest vidriga jag vet, även om min "råttolust" inte är lika stark idag som för något år sedan. Vid ett tillfälle, skulle vi in till stan. Bilen hade stått på samma plats under hela natten och förmiddagen. När vi backar ut på vägen, upptäcker vi att våran Pelle, på ett mycket prydligt sätt placerat ut cirka 8-10 råttor på den plats där bilen stått. Vem tror ni fick den stora äran att ta bort dem? Jo, jag!


-Det fria ordets betydelse-

Som ännu ett litet inägg i den lilla debatt som pågått angående inlägget om etik och moral, väljer jag att publicera denna dikt återigen. Att skriva, ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Orden kan få mig att sväva ut på små vita moln, och när inspirationen intar mitt hela väsen, är det som om ett stort lyckorus genomsyrar min kropp. Ibland föds historier och berättelser, mitt på Piteås gator och torg, eller i duschen en tidig morgon. Det fanns en tid i mitt liv, när jag tyckte att det var nära nog besvärande av att ha denna längtan efter att skriva och illustrera. En riktig man, ska ju bygga hus, spotta snus och byta motorer i sin bil i parti och minut. Det tog mig många år att acceptera mig själv som den person jag var. Och då menar jag mina intressen som jag hade. Ja, jag var nog en liten "nörd" där jag satt bakom mina buntar av böcker och tidningar, samtidigt som jag ritade teckningar eller satt bakom mitt älskade trumset uppe på vår vind därhemma. I tio-årsåldern, recenserade jag alla filmer som visades på TV:n. Och dessa recensioner har jag kvar än i denna dag.

Så förändrades livet ganska så brutalt när min fru blev allvarligt sjuk i början av 90-talet. Jag satt plötsligt hemma i vårt nybyggda hus med våra tre barn, ensam. Då kände jag att jag behövde uttrycka mig. Resultatet blev dikter i lokaltidningen. Det hände också att någar av mina alster tonsattes och lästes i radion av en skådespelare från Härnösand. När en av mina arbetskamrater sa att han hört mitt namn nämnas i radion, ville jag inte allas kännas vi det. För som sagt, en "riktig" man bygger, spottar sitt snus, byter motorer, hugger ved på sitt stora skogsskifte - en "riktig" man skriver inte om känslor, och uttrycker sig i poesiform.

2005 blev jag allvarligt sjuk. Lungcancer, sa man på det sjukhus som jag besökte i Piteå.  Cancer, sa man även på det stora väldiga Sunderby sjukhuset där jag låg inlagd för min "trasiga" lunga. Cancer sa den kirurg som jag fick ett snabbt samtal med på thoraxkliniken i Umeå, en mycket mörk dag i kalla mars.  Cancer sa den norske kirurg, dagen före min lungoperation. I sammanhanget vill jag även berätta, att dagarna innan jag åkte till Umeå, satt jag med mitt kollegieblock på soffan härhemma, febrig och hostande. Även i den djupa stundens allvar, tyckte jag att det var viktigt att uttrycka vad jag kände. Under min sjukdomstid, skrev jag så en berättelse som senare publicerades i Piteå Tidningen. Orden som jag satta på pränt, "bar mig" över den stora djupa avgrund som jag fruktade. Det skrivna ordets makt, hade en sådan undergörande inverkan på min sjukdom att jag blev glad som ett litet barn varje gång inspirationen kom. Det var ett "Halleluja-moment".

Idag skäms jag inte för mitt skrivande. Och kommer heller aldrig någonsin mer att göra det. Man mognar ju med åren som bekant. Det finns så mycket som vi människor måste utstå. Och i stunden prövas ju vi människor. Svårigheter är till för att övervinnas. Och när man övervunnit en prövning, kommer alltid också något gott ur det förfärliga och hemska. Att skriva har blivit ett sätt att leva. En konstnär använder sin palett för att fylla sin vita duk med vackra färger. En skribent, författare, använder sin penna för att måla sin ord på sitt papper. "Pennan är mäktigare än svärdet", lyder ju ordspråket, och visst, det kan jag absolut skriva under på. För det är helt enkelt underbart att skriva ner sina tankar, det är en sorts utmaning varje gång det sker. Och den formen av utmaning, ska jag ägna mig åt så länge jag andas.

ROGER.


Piteå Tidningen den 14 april 2008.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------


Cadillac - 1959



Piteå Tidningen den 20 mars 1959.

(Vem skulle inte vilja ha en sån här kärra?)


Premiär för "Snabbekiperingen" i Piteå - 1959


SNABBEKIPERINGEN för arbetskläder, sport och mått, heter det i
reklamen för en ny modern och trevlig affär som på fredagen öpp-
nades vid Sundsgatan 35 i Piteå. Innehavare är Bengt Carlsson, som
här ses betjäna en av de första kunderna.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 10 oktober 1959.


Sundsgatan i Piteå - 1954


Den här bilden, tagen i töcknig decemberbelysning, säger kanske
inte så mycket. Men det hindrar inte att den återger ett intressant
faktum: Sundsgatan i Piteå kan nu trafikeras i hela sin längd från
Västergatan till Trädgårdsgatan. Partiet kring gamla kyrkbron har de
senaste månaderna omdanats och planterats till den nivå Sundsgatan
i färdigt skick skall få. Vägbanan är givetvis bara provisorisk f.n.v.
men Sundsgatan är fullt framkomlig för biltrafik, vilket bl. a. betyder
att en viss avlastning kan ske i fråga om den genomgående trafiken.
Även Kyrkbrogatan är nu åter öppnad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 23 december 1954.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0