Roger Lindqvist

"RÄDD!" säger barnbarnet Max när han till sin fasa upptäcker en konstig farbror i farmor och farfars badrum. Den konstiga farbrorn visar sig vara Max´farfar som är i färd med att raka bort tomteskägget ur ansiktet. Max springer in i vardagsrummet hos farmor. Han tar tag i en av de många bilarna som ligger på bordet. Sedan kör han racer, under  fräs och spott precis som en riktig bil brukar låta (i trimmat skick) efter Monzabanan där Formel 1 bilarna kör varv efter varv. Nu är det tyvärr så, att för tillfället har Max ingen Formel 1 bil i sitt stall. Men den kommer säkert vad det lider.


Det var vid åsynen av denna fasansfulla gubbe som barnbarnet Max
utbrast: "RÄDD!". Han ilade in i vardagsrummet, tog sina bilar och körde
sitt eget formel 1 lopp på Monzabanan... förlåt, vardagsrumsbordet.


Max i full färd med att köra sina älskade "biar". Max många bilar
fordrar nu ett dubbelgarage. Garagebygget startar så fort bygglovet
kommer.

------------------------------------------------------------------------------

¤ Artister slår igenom och glöms bort, melodier åker upp och ner på
topplistor. Men vissa stjärnor är fixstjärnor, perenna storheter.
Povel Ramel är en sån. Han har glatt svenskar nästan lika länge som
SE har funnits, och han fortsätter att glädja oss fortfarande. Så här såg
han ut i en upplaga av Karamellodier på Berns i Stockholm för några
år sen. Hatten hade han på skallen i den glada calypson "Måste vägen
till Curaco gynga så?" Det var en låt som hela Sverige gyngade med i...

-------------------------------------------------------------------------------
SE ¤ Minnesnummer ¤ Sommaren 1981

För att stå ut det bistra vinterhalvåret, finns det vissa knep som en infödd norrlänning - i det här fallet Hortlaxbo/Pitebo - kan använda sig av. De fem grundreglerna  är dessa:

1)

SPARKSTÖTTING. Ett självklart måste när man känner sig alltför
instängd i sin "polarhydda". Ta då sparken, åk en tur så kanske att
humöret känns en aningen lättare mitt i de becksvarta, kyliga och
framförallt tråkiga liv som är resultatet av vinterns härjningar.

2)

SNÖSPADE/SNÖFÖRA. Som norrlänning är risken alltid stor att man
blir insnöad. Då menar jag alltså vanlig snö, inget annat. Då är dessa
två saker de bästa som man kan tänka sig. OBS! Tänk på ryggen -
det kan vara förenat med livsfara att skotta för mycket. Man kan t.o.m.
dö på sin post, med snöspaden i sin hand.

3)

MOTORVÄRMARE. Tänk er in att ni kliver ut i vintermorgonen när
tempmätaren visar sina modiga 41 minus. Ni skall åka en tur till
affären, ni vrider om nyckeln...bilen startar!! Sänd då en tacksam-
hetsns innersta tanke till bilens motorvärmare som fungerat så bra,
att ni trots de 41 minusgraderna kan åka obehindrat till ICA-butiken
och sedan hem igen till den värmande brasan.

4)

KUPÉVÄRMARE. För att försöka nå ett slags njutbart medelhavsklimat
i sin kupé vintertid, investera då i en kupévärmare. Nåja, detta med
medelhavsklimat kanske är att överdriva.

5)

VINTERKLÄDER. I god tid innan kylan anlände, se till att er garderob
är fylld av värmande sköna vinterkläder som förhoppningsvis kan
stänga den sibiriska-kylan ute. På bilden ses ett exempel på hur en
vinterklädnad kan te sig ut. OBS! Mannen i kläderna ingår inte i
sortimentet.

-------------------------------------------------------------------------------------
Sparkstöttingsfotograf: ROGER LINDQVIST

Ytterligare ett (i mina samlarögon) vackert litet kort, poststämplat dagen före julafton 1913. Familjen Stark i Boden hade tydligen tryckt upp egna små kort lämpligt i juletider, för att sända till nära och kära. En nära nog 100-årig hälsning med andra ord.


--------------------------------------------------------------------------------------

I höstas gick jag på skattjakt. Och bland de saker som jag hittade låg en mängd brev och vykort från åren 1913-14. Två av dessa visas här:


Julkort med en tillönskan om en God Jul! Året är 1913.


På baksidan en text skriven på gammelsvenska.


Det gamla 1913 på väg att dö, medan det nya 1914 utstrålar ungdom-
lig kraftfullhet.


Poststämplat den 27 december 1913.

---------------------------------------------------------------------------------

Här kommer ännu mer Beatles! En samling kort som jag (tror) jag fick med i nån tuggummiförpackning på 60-talet. Jag har bara en slags vag aning om att bilderna följde med på köpet. Eftersom jag tidigare berättade om den samlarhysteri som pågår ute i stugorna, så fick jag inspiration att visa dessa bilder. En person som hörde av sig till mig i morse, berättade att han mötte Ringo Starr för några år sedan. Han hade tänkt få en skiva signerad av Beatles-legenden. Men när han plockade fram plattan så gav Ringo det svaret att "Vet du inte om, att sån´t där gör jag inte längre", (att skriva autografer). Denna vägran innebär förhöjda värden på de autografer som är i omlopp.


Bilder med The Beatles som jag fick när jag köpte bubbelgum nångång
på 60-talet. Kan dessa vara värda någonting? Ingen aning!

-----------------------------------------------------------------------------------

Att Beatles fortfarande är "heta" drygt 40 år efter bandets upplösning, har jag fått bevis på. Jag gjorde ett besök på www.nostalgipalatset.se där gamla nostalgiska minnessaker står som spön i backen. Jag hittade bl a två biljetter från deras besök Beatles gjorde 1963-64. Två konsertbiljetter osignerade, 4.900 kr för den första, 2.400 kr för den andra. Jag har själv fått bevis på att Liverpoolgrabbarna ännu finns starkt i folks medvetande. Jag har blivit fullständigt nedringd sedan jag häromdagen deklarerade att en i min ägo, relik, skulle avyttras. Det har hört av sig människor från när och fjärran. Och det hela tog en mycket spännade fortsättning nu på förmiddagen.


En biljett som härrör från den klassiska konserten i
Stockholm 1963 med bl a The Beatles. I dag ligger
värdet på 4.900 kr


Den gröna (kanske då obetydliga biljetten) inbringar
i dag 2012 ett värde på 2.400 kr

-----------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.nostalgipalatset.se

Det är den 20 maj 1955. I en röd liten stuga samlas släkt och goda vänner för att hylla min mormor som den här dagen fyller 60 år. Maken Sanfrid och barnen med familjer är naturligtvis på plats. Det var den 20 maj 1895 som Beda Karolina Jonsson först såg dagens ljus i Nyfors, Älvsbyn. Hennes tid i Älvsbyn blev kortvarig, vid ungefär ettårsålder flyttar hon tillsammans med den övriga familjen vidare. Hon förblir sedan Piteåbygden trogen fram till sin död den 8 oktober 1964. På de två bilderna kan man bl a se ett s.k. årsur stående på mormor och morfars sekretär. Samma årsur står i dag hemma hos min syster. Jag är inte säker, men jag har för mig att någon berättat att uret fick hon som gåva på sin födelsedag 1955.


Den 20 maj 1955 fyllde min mormor Beda 60 år. Bland de obligatoriska
blomsterpresenterna syns även det ur som hon fick den aktuella dagen.


Mormor i den röda fåtöljen som jag minns från barndomen. På
sekretären ses uret som hon fick den här dagen.


Födelsedagsgåvan står i dag hemma hos min syster. Det har gått
56 år sedan mormor Beda fick denna i present.

Tänk att en enkel namnteckning på ett papper eller fotografi kan inbringa massor av pengar. Jag har roat mig med att kolla in vad som finns i autografväg på Tradera. Det är också där som jag hämtat/lånat/stulit, ni får själva tänka ut vad som passar bäst in på det bilder och namnteckningar som här följer:


Thore Skogman och hans autograf...


...hör väl inte till de mest värdefulla i sammanhanget.


Thor Modéen (1898-1950) tja, varför inte? Jag är en stor beundrare
av "Tosse" Modéen. Men även här rör det sig inte om några större
summor.


Max Roach, en av världens mest kända jazztrumslagare. Även herr
Roach namn inbringar icke någon större summa.


Helan & Halvan! Stan Laurel och Oliver Hardy. Bilden samt
autograferna är endast en kopia.


Skådespelaren Åke Söderblom (1910-1965) en stor kändis på vita
duken som tillsammans med parhästen Thor Modéen fick biopubliken
under 1940- och 50-talet att vrida sig av skratt i biobänkarna.


The Beatles autografer brukar i vissa fall stå sig ganska väl
ut i konkurrensen. Tyvärr så är denna bild och respektive
namnteckning endast en kopia. Personligen så har jag själv
en Beatlesmedlems namn i original från oktober 1963.


Elvis, även detta är en kopia.


Beatles återigen! Samma här: kopia!


ABBA!


Sylvia Wrethammar. En gång värdinna i Hylands hörna. En gång
stod hon också på scenen i Udden, Sikfors. Jag tror det var sommaren
1970. Hon kompades av Rune Öfvermans orkester.


Lill-Babs! Har du en undanstoppad autograf av henne så är det tyvärr
ingen större pensionsförsäkring.


Lill-Babs igen. Inte heller denna är värd
några större svindlande summor.


Härliga goa Laila Westersund. Samma här. I regel ligger priset på
mellan 25-50 kronor. Så är det ju också viktigt vilket typ av papper
som artisten i fråga skrivit på. I detta fall har hon lämnat sitt namn
på en bild hämtat ur Saxons veckotidning. Kanske inte det allra bästa?


Larry Hagman - eller J.R. Ewing som han hette i Dallas och som hade
sin premiär i svensk TV 1981.

--------------------------------------------------------------------------------------
Samtliga bilder och autografer har jag hämtat från www.tradera.se

8 minus, lite blåst, av den anledningen bet det i kinderna på promenaden i dag. Vädret var vackert, solen följde med mig på färdvägen som gick runt byn. Promenad nummer 2 när hustrun följde med, blev betydligt kortare. Men det är i alla fall bättre att röra på sig 20 minuter än inget alls. Att röra på sig, att motionera har blivit allt viktigare de senaste åren. Jag mår bra av att sträcka på benen, jag mår bra av att vistas ute i naturen. Genom promenaderna föds ett slags fysiskt och psykiskt välbefinnande, en balans som tilltalar mig oerhört. Promenaderna frigör någon slags form av kreativitet varje gång jag är ute. Jag har aldrig så många idéer som när jag rör på mig. Idéerna kan dyka upp på det mest konstiga ställen, men att promenera är det i särklass bästa alternativet.


Inimarksvägen och den gamla bagarstugan där vi på somrarna brukar
ta oss en liten paus. Längre bort ses Hortlaxvägen som under min
barndom var grusväg men som sommaren 1967 fick sin välbehövliga
asfaltering. I det vita huset, som skymtar fram till höger, bodde under
många år Arvid och Dagny. Arvid gick bort för rätt många år sedan,
medan hustrun Dagny troget bott kvar. En rar gammal dam som jag
mötte på en promenad häromåret. Nu står huset tomt, Dagny har flyttat,
och än en gång slår förändringens vindar emot oss. Hon som alltid har
funnits i sitt vita fina hus.


På adressen Inimarksvägen 17, bodde som sagt Arvid med makan
Dagny. Ett trevligt äldre par som var en del av vår hembygd. Arvid
skötte om deklarationen åt min far i många år. Om det har jag berättat
tidigare. Bakom detta fönster som vette ut mot vägen, satt min pappa
och Arvid med de där siffrorna som på nåt sätt alltid slutade till fördel
för min far.


Arvid och Dagnys prydliga hus på Inimarksvägen i Hortlax.


Efter att ha gått på Inimarksvägen är jag så åter ute på Hortlaxvägen.
Att döma av min skugga, så har jag vuxit avsevärt under promenaden.
Från mitt normala 1.67 så har jag antagit en jättes storlek. På sisådär
en cirka 4-5 meter. Jo, hustrun blev förskräckt när jag knappt kom in
genom entrédörren därhemma.
    - Men Roger då, vad har hänt?
    - Jag har bara vuxit en aning! Annars är det bara fina fisken.

------------------------------------------------------------------------------------

I många år var kaffe rena rama giftet. Jag tyckte inte alls om det överhuvudtaget. När andra satte sig ned för en stunds avkoppling med sin kaffemugg, då hällde jag istället upp ett stort glas iskall mjölk. Men tiderna förändrades. Mjölken har jag slutat med. Idag är det den där kaffetåren som sätter guldkant på tillvaron. Men att hinka i sig hur mycket kaffebönor som helst, det går  inte. Så det gäller att hitta den där magiska balansen som så mycket annat i den här tillvaron. Ha en trevlig afton!

                                               Roger

"...med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar, då gräs och
gröda gror..., å Roger han har längtat ja, varje dag som gått, att
åter en gång himlen skall visa sig i blått..."

-----------------------------------------------------------------------------
Fri översättning av: ROGER LINDQVIST

Det är nåt magiskt som sker varje gång jag ser film. Den där magin infinner sig speciellt när jag sitter i en biosalong och de mångfärgade draperierna sakta blottar den vita filmduken. Det pirrar lite extra i magen, och pirret beror definitivt inte på att jag druckit för mycket kaffe, nädå, det är det välbekanta "filmpirret" som gör sig påmint. Biobesöket skulle inte vara till 100% om det inte i bakgrunden hördes det obligatoriska prasslet av en karamellpåse, eller doften av chips som nån i de bakre bänkraderna förmedlar, på sitt eget speciella vis.

Reklamfilmerna är heller icke att förakta. Ingen bra start på biokvällen om man missar Coca Cola-reklamen m.m. En sann klassiker i reklamsammanhang, är den som Margaretha Krook och Ernst-Hugo Järegård gjorde, någongång vid 60-talets slut. De båda Dramatenskådisarna uppmanar publiken att använda en viss smörsort. Jag har i nuläget faktiskt glömt bort namnet, Tre Ess, Milda...?

Svenska långfilmer stod högt i kurs när jag var barn. Min mamma missade nästan aldrig en film, och det gjorde att jag liksom "hängde med på tåget". Det blev många timmars filmtittande under barndomen. Än i dag händer det att jag slår mig ner framför TV:n när man visar en gammal svensk film. I går såg jar "Det kungliga patrasket" från 1945 i regi av Hasse Ekman. I några av rollerna fanns Edvin Adolphson, Eva Henning, Hasse Ekman, Stig Järrel, Wiktor "Kulörten" Andersson, Julia Caesar, Bengt Ekeroth.


Eva Henning och Edvin Adolphson i den svenska långfilmen "Det
kungliga patrasket" från 1945.

Hasse Ekman (1915-2004) regisserade. Eva Henning f. 1920 var hans hustru i det privata. Ett äktenskap som varade åren 1946-1953. Deras dotter Fam, född den 6 oktober 1946, är idag både konstnär och författare. Fam Ekman är även halvsyster till Hasses övriga barn: Gösta f. 1939, Krister f. 1940, Mikael f. 1943 samt Stefan f. 1944. Pojkarna Ekman har de gemensamma att de föddes under pappa Hasses äktenskap med Agneta Wrangel af Sauss. Inte heller att förglömma att som överhuvud i klanen Ekman tronar en av svensk teaters kanske största stjärnor: Gösta Ekman d.ä. (1890-1938) av sin samtid kallad "Den store Gösta Ekman".

Gösta Ekman d.y. blev en gång tillfrågad av en journalist hur det kändes att ha en sådan berömd farfar tillika far:
    - Ja, jag var berömd redan som en liten spermie, blev svaret.

Hasse Ekmans rollkaraktär lystrar i filmen till namnet Tommy Anker. Efternamnet Anker har användts tidigare av Ekman. Redan i filmen "Flickan från tredje raden" från 1949 där även Eva Henning var med, hade Hasse Ekman döpt sin figur till Sture Anker. I "Jazzgossen" från 1958 fick han namnet Teddy Anker. Namnet Anker var med andra ord rätt så gångbart i filmsammanhang. Åtminstone i Hasse Ekmans ögon sett.

-------------------------------------------------------------------------------