Roger Lindqvist

 

Inom Piteå hamn förestår en ordentlig omvälvning. Stadsborna kommer att måste finna sig i att inre hamnens kajer försvinner inom en snar framtid medan skeppningen flyttar ut till Haraholmens djuphamn. Skrotningen av inre hamnen kan gå raskare än många har väntat sig genom att en av kajerna är i synnerligen dåligt skick genom ras. Det gäller Tullkajen där hamnplanen har djupa farliga hål. Detta betyder att utfyllnaden för timmerleden eventuellt kan börja redan i år i en del av hamnbassängen. Troligen mycket välkommet för vägbyggarna som i höst startar arbetet med Timmerleden på sträckan Degeränget-Västerkajen. Något avbräck i sjöfarten kommer detta inte att betyda eftersom Haraholmsbygget framskrider programenligt och står färdigt nästa sommar.

----------------------------------------------------------------

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 juni 1972.

 

 

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1972

 

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1955

-------------------------------------------------------------

NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ September 1959

 

Många har försökt sig på att ge Volkswagen ett nytt ansikte. Ingen har hittills lyckats till den grad att Volkswagenwerk i Wolfsburg kunnat godkänna det. Ingen utom Italiens berömde karosserikonstnär Luigi Segre från Ghia, Turin, som i samarbete med karosserifabriken Karmann i Osnabrück - vilken också svarar för Volkswagen cabriolet - ritat en elegant kupékaross.

 

I dagarna har hans verk presenterats i Tyskland och mottagits med förtjusning i alla bilintresserade kretsar. Det är en tvåsitsig kupé - med reservsits för två personer - som gör ett mycket elegant intryck. Den är byggd på ett vanligt Volkswagen-chassi och utrustad med 30 hk motorn, som ger 115 km/tim. i toppfart. Den sportiga karossen är 4.14 m lång, i,64 m. bred och 1,32 m hög. Volkswagen-kupé kommer i Sverige att kosta omkring 10.000 kronor, och de första exemplaren väntas hit någon gång under augusti.

 

Den 1. 000.000:e Volkswagen rullade på fredagen ut ur den väldiga bilfabriken i Wolfsburg och inte mindre än 600 journalister, fotografer och Volkswagenförsäljare från en rad länder över hela världen bevittnade evenemanget.

 

------------------------------------------------------------------

NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 8 augusti 1955

 

 

Det kan inte undgås att vi ibland undrat hur det skulle sett ut om Volkswagenwerk hade byggt en bil med motor och bränsletank i rätta ändar så att säga. Skulle det trots allt blivit samma succé som den nuvarande vagnen blivit? Vi tror att framgången orsakats bl. a. av det speciella utseendet och det speciella egenskaperna.

 

Manövermässigt är bilen bland det mest lättkörda och roliga vi prövat. Att lära sig köra bil på Volkswagen måste vara enkelt beroende på sikt, rattlutning, lättskött växellåda och koppling. 58-årsmodell av denna europeiska bestseller har fått en hel del trivsamma och praktiska förbättringar. Vindrutans överkant har höjts och ger bättre sikt framåt och snett åt sidorna för långa personer. Bakrutan har ökat avsevärt. Sikten bakåt har ändrats från farligt dålig till fullt godtagbar. Värmen har man lyckats förbättra avsevärt vilket utan tvekan är välkommet.

 

Några barnsjukdomar behöver man inte räkna med hos denna bil som i princip ej ändrats på 20 år. Karosspassningar och yttre och inre finish är av toppklass och överträffar de flesta andra vagnar oavsett prisläge. Karossens stabilitet är tillräckligt för att hålla skrammel och oljud borta även om vagnen användes i många år.

 

Man sitter bekvämt i separata framstolarna. Utrymmet i sidled är tillräckligt, men inte frikostigt. Bredden i baksätet räcker för tre vuxna under kortare färder. I längdled är mindre utrymme. Det är ganska trångt mellan baksätet och framstolarna. Karossens täthet är god och ljudisoleringen är bättre än tidigare. Motorn hörs tydligt, men ej alltför störande. Gaspedalrullen har bytts ut mot en konventionell platta. Välkommet.

 

Motorn är alltför välkänd för att beskrivas. Vi nöjer oss med att konstatera at bränsleförbrukningen är låg och att gången är vibrationsfri samt att kolvhastigheten är lika låg som T-fordens vilket säger en del om slitstyrkan. Växellådan är en fullträff. Växelspaken är lättskött och synkronoseringen är så bra att man kan växla utan att använda kopplingen. Styrningen är lagom direkt och ganska exakt. Bilen är utan tvekan överstyrd särskilt med full last. Den är i övrigt stabil i både längd och tvärriktning. Vid sidvind måste vagnen passas i ratten.

 

Fartresurserna är hyggliga men inte överdådiga. I det övre fartregistret måste man kalkylera med betryggande säkerhetsmarginal vid omkörningar. Bromsarna får det bästa betyg. Pedaltrycket är högt men bromsarna tar jämt och väl på alla hjul. Bandarean har ökat med 100 cm2 vilket betyder ökad säkerhet. Man kan förstå att bilens trevliga egenskaper charmat VW-entusiasterna även om det finns andra vagnar som i många avseenden kan konkurrera med och vida överträffa vissa av vagnens egenskaper. Bilens pris, kvalitet och goda serviceorganisation är dess största plus.

-------------------------------------------------------------

NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 5 mars 1958

------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juni 1948. (Klippet har jag lånat av Leif Lidman)

 

 

Det har varit tyst ett tag om Svante Thuresson, hip man och verkligt stor idol - och snacket har givetvis gått i kretsarna. "Han är knäckt", har man sagt. "Han är alkis, sitter på torken..."

Men icke, sa Nicke. När Calle Zetterströms revy på Scala var slut i april 1974 beslöt sig Svante för att ta ledig sommar och tänka över var han egentligen stod. På sensommaren samma år började han arbeta som expedit hos Musikalen i Stockholm för att på fritiden i lugn och ro finslipa en LP. Den skivan är klar nu och markerar Svantes comeback - titellåten "Den första valsen" har för resten rätt mycket att göra just med människan Svante Thuresson... Melodin är skriven av Jeff Beck och texten är Svantes egen, det gäller för övrigt samtliga låtar på skivan.

    - Det handlar om en grabb på sommarlov som tycker att vattnet blir mörkare när ångbåten tar honom tillbaka till sta´n, säger Svante.

 

Svante är född i hjärtat av Sibirien, trakter som även fostrat en Bengt Martin, en Anna Sundquist, en Gösta Linderholm, en Hasse Radefalk. Svante gick i Johannes folkskola, den vidriga tegelhögen längst ute vid Roslagstull. Nu kan det sägas.

    - Svante trivdes inte i plugget, ty han var klassens tjockis och mobbades hårt.

    - Jag har trängt bort tiden vid den här skolan ur mitt medvetande, säger han när vi flanerar på den ödliga skolgården. Jag hade ett helvete ända till dess jag kom på att utnyttja min fetma, överdriva den och göra mig rolig. Då blev man poppis igen, men till vilket pris... Det mesta av det här finns med i "Den första valsen" - skolskräcken, de våta spårvagnsskenorna på Roslagsgatan - dessutom är ju titeln en liten lek med en stor hit jag hade en gång, "Den sista valsen".

 

¤¤ Under folkskoletiden anade inte Svante att han var musikalisk. Han tyckte om at sjunga en stump då och då, det var allt. Men så började han i Norra Real, och under en sommarvistelse i Åkersberga tillsammans med några skolkamrater började man resonera om att starta ett dixielandband, något som var mycket populärt i slutet av fyrtiotalet. Resultatet av snacket bleb "Whiskey Bottle Slickers", både provokativt och felstavat, en kombination som gav lärarna i Norra Real gråa hår. Gänget saknade trummis, så Svante blev trummis, så enkelt var det. Han lånade upp lite kaggar här och där, lärde sig slå 4/4-takt, och så kunde "Whiskey Bottle Slickers" starta mot stjärnorna i Stockholms skolbandsvärld. Efter fyra terminer i Norra Real hoppade Svante av för att bli musiker på heltid.

 

Han var företagsam, reste i parkerna med egna produktioner. Sommaren 1959 jobbade han på Tylöhus med Roffe Larsson, och en kväll satt Ernie Englund bland publiken. På stående fot erbjöd han Svante jobb i sitt gäng, och på så vis kom Svante till Nalen, en mycket fruktbringande period i hans liv. Ty det var där han träffade Lasse Bagge. Både Lasse och Svante gillade sång. Svantes idol hette Mel Thormé, och Lasse och Svante började spisa sånggrupper hemma hos varandra. Så föddes då till slut Gals and Pals i sin första legendariska sättning.

    - Lasse, Svante och Beppo Gräsman, Lasses fru Kerstin, Pia Lang och Ulla Hallin. Gruppen blev världsberömd i Sverige och när den sprack betraktade kännarna detta som tragik.

 

Svante sjöng vidare med Swing Seven och Swede Singers - tillsammans med den senare gruppen ingår han i dag i ett aktivt produktionsbolag som haft mycket att göra med "Den första valsen". Svantes popularitet kulminerade när han och Lill Lindfors vann den svenska finalen i Eurovisionens schlagerfestival. De vann med en jazzvals av Bengt-Arne Wallin, man hör fortfarande folk gnola på melodin.

    - Men det gick inte att följa upp grejen, berättar Svante. Ingen hade tänkt på att Lill och jag tillhörde skilda bolag, så skivan gavs ut i två versioner - jag gjorde den med Ulla Hallin och Lill gjorde sin med Östen Warnerbring. Skivorna sålde inte ett djävla dugg!

 

 

----------------------------------------

Ur Tekla Petterssons urklippsbok - 1917

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-----------------------------------------------------------------

 

 

------------------------------------------------------------------