Roger Lindqvist

Själv så sprang jag rätt så ofta på bio. Jag var en riktig filmälskare, som tyckte/tycker att film passar allra bäst att se på en biograf. I vårt Piteå fanns Röda Kvarn, Saga och Metropol. Jag gästade alla dessa tre så fort en bra film dök upp på vita duken. Det var mycket action, men också komedi och "inne"-filmer som låg på topp just för tillfället. En av de filmer som för mig bara var ett klart måste var "Gudfadern" med en mumlande Marlon Brando. Filmen blev ju också en klassiker, med idel toppskådisar i rollistan, Brando har jag nämnt men där fanns ju även Al Pacino, Robert Duval, Diane Keaton, m. fl.

Jag kunde ha lika stor behållning åt en vanlig ordinär matinéfilm med Helan & Halvan, Buster Keaton, Chaplin ja, t.o.m. Kalle Anka. Fast detta med Kalle det är bra mycket länge sedan. Jag brukade spara alla mina biobiljetter - som den hamster jag är - dom ligger någonstans på ett ställe som jag totalt glömt bort. Tur är ju då att min hustru också samlade på några av sina biljetter. Som ni kan se så var biljettpriset ett helt annat än i dag. Alltså biobiljetter som Elisabeth en gång köpte i en biograflucka tillsammans med goda vänner:


På baksidan står: "Sista natten med gänget 17/8 -75. Jag,
Ann-Gerd, Ingela"


Text på baksidan "Jag, Maggan". Filmen var "Exorcisten".


Tydligen så föll Sista natten med gänget Elisabeth i smaken, på
Saga såg hon den ännu en gång. Så här har hon skrivit: "Sista
natten med gänget 6/7 -77 Jag och Åsa"


På Röda Kvarn i Piteå gick Bettan ännu en gång på bio. Året är
omkring 1976/77. Text på baksidan: "Frankensteins monster
Jag, Åsa, Ann". Entrén kostade 13.75:-

-------------------------------------------------------------------------

Flitens lampa lyser, nu när den närmaste framtiden är räddad. Idag har jag inhandlat några böcker som jag placerat där dom ska vara: bredvid sängen. Jag har ju äldre jag blivit drabbats av en sådan omättlig kunskapstörst, jag vill ta del i allt som bara finns. Det är bara Gud som vet hur länge jag har på mig. Under tiden jag väntar måste jag göra nåt bra av min stund på jorden.


Böckerna jag köpte idag ligger nu och väntar. Jag har nyss avslutat en
biografi över Selma Lagerlöf. Mårbacka i Värmland besökte jag och
Elisabeth sommaren 2003. Böckerna om Arn har jag faktiskt redan läst,
dom fick jag låna av Gösta Lidman för några år sedan. Men det skadar
ju inte att ha dem i sin absoluta närhet. För man vet ju aldrig när det
börjar klia i fingarna.

Tusentals gånger har jag besökt vårt Apotek i byn. Man tar sin kölapp, sätter sig och väntar. Precis som brukligt är. I dag gjorde jag detsamma, men det blev lite annorlunda denna gång. En äldre man syns med en käpp till höger om mig när jag går fram mot "kölapssautomaten". Jag tar ingen större notis till honom, förrän jag satt mig ned. Han inleder ett samtal med en ung tjej som sitter till vänster om honom, och det är då som känner igen honom. Min gamle lärare i bl a svenska, Yrjö. Han har blivit till åren kommen, men rösten är fortfarande helt intakt. Efter en stund lutar jag mig fram mot honom och berättar att jag är en f d elev.
    - Vem är du då, vad heter du?
    - Roger Lindqvist!
    - Jamen, det är ju klart att jag även haft Roger Lindqvist som elev, svarar han.
En annan av apotekskunderna ler glatt, och ger sig också tillkänna. Hon berättar att hon haft Yrjö som klassföreståndare. Det blir ett hjärtligt och trevligt samtal. Även Yrjös fru är med, och hon ler glatt åt vårt samtal.

    - Jag minns att du läste en egen skriven dikt under en lektion, säger jag till honom.
    - Det gjorde jag säkert. Jag kunde ibland avvika från ämnet, som man höll på med, och läsa en dikt istället, säger Yrjö.
    - Jo, och jag minns att jag blev imponerad av det du gjorde den gången, svarar jag.
Yrjös hustru fyller i:
    - Han har fullt med dikter hemma. Barnen har sagt att dom vill att han skall samla ihop dom, för att det skall finnas kvar.
Utan förvarning, börjar Yrjö läsa en dikt som han en gång skrev. En dikt som handlar om livet. Tyvärr kan jag inte återge den, men jag skulle gärna gjort det om jag bara kommit på texten. Jag kan väl säga som så, att det vanlig apoteksbesöket blev inte som de övriga, tack Yrjö för det. Tack för dikten du läste för oss som satt där. Innan jag skall gå, klappar jag hans axel och sänder en önskan att de båda ska må gott. Som hälsning säger han dessa fina ord:
    - Hoppas att livet kommer att vara gott med dej!
Och med de orden tar vi farväl av varandra. Den här vanliga fredagen i mars 2012.

---------------------------------------------------------------------------------------------