Roger Lindqvist

Altanbygget skrider framåt med goda resultat. Här är några nytagna bilder av Robert och Jannices altan-projekt sommaren anno 2013. Icke att förglömma Max - konsult och alltiallo.

 

Att få sitt hem länsat är väl en mardröm för oss alla. Vetskapen om att obehöriga snokat runt bland det mest privata, skulle åtminstone göra mig vansinnig. Tyvärr så händer sådana tråkiga saker nästan för jämnan. Sommaren är dock en högsäsong för dessa udda parasiter, som "gästar" semestertomma hus- och lägenheter. Så ett litet meddelande till herr och fru tjuv: Mitt är absolut inte ditt!

Den som väntar på historiska tillbakablickar, i form av gamla tidningsreportage m.m. lugn det kommer. Scannern har inte varit i bruk på åtskilliga veckor, därav detta. Scannern har haft en välbehövlig semester, efter allt jobb och slit den har fått utstå genom åren. Även en scanner har behov av rekreation.

 

Roger.  

I dag var det alltså dags att både sätta potatis och att plantera blommor. Dagen har bjudit på solsken och varma temperaturer. Klockan 16 åkte jag och hämtade Max på hans dagis. Efter maten åkte vi till Daniel för att sätta planteringsplanerna i verket. Allt gick bra, ända till Daniel dränkte sin far i iskallt vatten. Nåja, så farligt var det inte, men jag skall hämnas när han minst anar det.

 

Det går framåt med besked för herr altanbyggar´n Robert. Svärfar Ove har också varit med och gett goda råd. Nu ser vi fram emot den stora pampiga invigningen, då Norrbottens landshövding klipper bandet. Jag skulle klippa var det tänkt men mitt arvode på 5.000 kronor föll inte i god jord, så hövdingen tar hand om det istället. Han får ett fika så är han nöjd.

 

I går vandrade jag i Badhusparken i ett strålande solsken. Min skarpa örnblick hittade så småningom ett album med bokmärken. I albumet - från 1954 - fanns även en hel del filmstjärnebilder, alla hade en och samma person på bilderna: Tony Curtis. Här kommer en litet utdrag ur albumet:

 

Trots värmen fortsätter altanbygget med oförtruten kraft. I dag hälsade vi på hos Robert och Jannice, då såg det ut så här:

 

I dag, den 16 maj, fyller en fantastisk dam 95 år. Jag har haft förmånen att vid några tillfällen göra ett besök hos henne. Och med sin skärpa och minne, har hon berättat för mig om flydda tider. Vi är också släkt med varandra, på lite längre håll. Detta genom min farmor, Hanna Lindqvist, som hon också liknar, på nåt sätt.

 

Grattis TEKLA på din födelsedag!

 

/Roger.      

En dag som alla andra sorts dagar. Barnbarn på besök, hämtning av ett annat barnbarn. Besök hos sonen, dricka kaffe vid uteplatsen, räfsa löv, pussa katterna, känna solen anlända, bli glad, känna solen försvinna, bli besviken. Strix television har återigen hört av sig. Inget märkvärdigt, ville låna en TV-tablå från bloggen, angående ett jobb för Handelsbanken. Tung i fötter och ben, känner mig inte som 25 längre. Men i knoppen är det tvärtom. Varför skall vi åldras varför skall vi dö? Hur många jag än frågar får jag inget bra svar. Det är bara följa med strömmen. Om än motvilligt. Min far har denna sommar varit död i 8 år. Och ändå känns det som om han ibland fortfarande finns mitt ibland oss. Ju äldre jag blivit, ju mer känner jag att vi inte har råd att tappa någon överhuvudtaget. Tryggheten ruckas åtskilligt varje gång någon går bort. Inte undra på alla de äldre män och kvinnor, som en dag sitter alldeles ensamma, p g a att alla vänner har försvunnit en efter en, börjar känna sig överflödiga. De sitter vid sitt fönster ensamma med sina minnen. Usch, nu tänker jag på nåt annat istället. Max, Norah och Malte till exempel!

 

Igår hade jag och min son, Daniel, ett resonemang om olika bloggars innehåll. Att notera, Danne bloggar inte! Vi kom fram till att i de flesta bloggberättelser, så handlar det mesta om helt oväsentliga saker och ting. Vad man gjort under dagen, vilken sorts mat man ätit, vad man handlat hem i sin kasse, vad man skall se på TV, osv.

 

Nu ställer även jag mig i den långa raden av vardags-redogörelser, och berättar att vi invigt Daniels nya grillplats. Eftersom det varit fint väder, så passade vi på. Värre var det häromdagen då jag och Danne åkte till Grus & Makadam, för att hämta grus. Då var det ett surmulet väder, som gjorde att man mest  av allt bara ville inomhus. Men i dag har vi t.o.m. ätit ute på vår balkong. Jag har även gjort klart den gröna matta som vi fick av Andreas och Jennie. Tack för den... fötterna blev med ens mycket gladare när man promenixar ut, för att lapa solstrålar och vitaminer.

 

Att Bröderna Lindqvist från Östersund gick hem hos sin publik, syns inte minst på den här spelplanen från 1972. Man kan med andra ord kalla den för knökfull. Undar just om det fanns någon tillstymmelse till privatliv? Av bandets då fyra medlemmar, är i dag Åke och Örjan Lindqvist samt Olle Sparrman avlidna. Endast Folke Lindqvist är vid liv.

 

Välkommen fröken Valborg! Hoppas din dag blir en fin dag, med många möten, många grillade korvar och många glada leenden. Tyvärr så kan vi här i Pitebygden icke bjuda på någon gnistrande sol, eftersom solen just för tillfället tagit ut tre semsterveckor. Men den har lovat infinna sig vad det lider. På tal om lider - jag lider väldigt mycket just för tillfället. Mitt lidande består i en sorts allergi mot regniga grå dagar. Men även de dystra dagarna har väl sitt berättigande - har jag hört - någonstans.

 

I dag behagar min fru fylla år. Hon fyller .. såja, nu får ni själva gissa. Rätt svar skall var mig tillhanda, senast denna afton klockan 16.30. Först rätt öppnade svar, belönas med ett års vistelse i Kamtjatka området. Så snälla gissa på.

 

Roger.