Fredag...
Långpromenaden uteblev i dag. Mina fötter och ben behöver vila. När jag anstränger mig för mycket blir det myrornas krig i ben och fötter. Eller, bättre beskrivet: "sockerdricka i systemet". Efter en god och vällagad middag - tack Bettan - så sitter jag här och filosoferar. Dagen har varit god med oss alla. Vi har hälsat på hos Danne och Mia och naturligtvis hälsat och pussat på deras katter. Ett av Selmas fina barn, har en yvig och tjock päls, vilket har fått mig att döpa henna till "ryamattan". Ryamattan har två härliga blå ögon, en blöt liten nos och ett av världens charmigaste läten. De är lika charmfulla alla de små liven. Deras upptäckarlusta råder det inget fel på. Även ett besök hos min mor har gjorts. Vi har suttit vid köksbordet och samtalat om ditt och datt - mest om datt... okej - litegrann om ditt också. fast väldigt lite.
Ha en alldeles bedårande helg alla ni därute, kända som okända, denna veckända.
Roger.
Vårlig hälsning
I dag en längre promenad där en vårfjäril följde mig en bit på vägen. En av hans kamrater hade landat mitt på vägen, så jag försökte få honom/henne startklar igen. Tyvärr så kantrade den, precis som ett skadeskjutet flygplan. Är rädd att den slutade sitt korta liv, på en grusväg nära gamla sågen i Storfors. Varma vindar och vår i luften. Ett besök hos Daniel och kattera, samt även en visit hos Ante, Jennie, Norah och Malte. På Coop mötte vi Jannice och busungen Max. En fin dag alltså, helt i min smak.
Roger
Tårta, däck, regn...
Tyvärr så är jag inte den person som lyckades ro hem otroliga, 237 miljoner kronor. Det var i stället en 50-årig man från Norrköping. Men OM det nu hade varit så, hade jag genast beställt 12 biljetter med destination: Maldiverna. I detta sällskap hade hustru, samt barn med respektive, samt barnbarn ingått. Men jag skall icke klaga. Jag har ju fått tårta med kaffe idag hos min storasyster, som passade på att fylla pensionär.
I dag har även varit däckbytardag. Det skedde i sonens garage. Och medan tårta har intagits, däck haver bytts, så har det obehagliga vädret fortsatt. Daniel och jag har hunnit med en vända till Piteå. Detta för att kolla på datorer. Efter några besök, så fick jag betydligt mera kött på benen, gällande olika alternativ.
Vid gårdagens ABF-möte med bildgruppen, kom Åke Berggren på besök. Han visade bilder från Piteås begynnelse, som var väldigt givande. Nästkommande måndag, äger mötet rum på Ekbergs på Storgatan. Önskemålet är en fortsättning på denna spännande resa genom vår stads historia. Piteå har genom denna titt i backspegeln, blivit än mer levande för mig. Vad vill vi då fortsätta att jobba med? Varför inte spana in Piteås nöjesliv genom åren? Eller kolla in Stadshotellets historia lite närmare? Pite havsbad vore också kul att med lupp titta närmare på. Eller kanhända att göra en resa i resan via Furunäsets sjukhus? Som ni ser, så finns det hur mycket som helst att ta reda på. Det är endast fantasin som begränsar.
/Roger.
En trist och kulen dag
I dag har vädret varit grått och eländigt. Inte mitt favoritväder precis. Ont i mitt huvud, lite snuva, samt en aningen värk i kroppen, som jag med säkerligen överlever, hoppas jag. Hockeyn gjorde livet ännu mera dystert, och jag tappade lusten efter SAIK:s 3-0 mål. Därefter överlät jag hejandet åt Elisabeth. Ett hejande som hon tappert höll ut med, tills slutsignalen var kommen. Åkte ut en sväng med kameran, men inspirationen tröt, detta skyller jag enbart på vädret. Hjälpte sonen hemma på gården på förmiddagen, det skall visst komma en valborgsmässoafton lite längre fram, har jag hört. Så därför försökte vi få lite ordning och reda vid grillplatsen. Mycket vatten flöt omkring, men skam den som ger sig. Får väl använda hårfönen om det kniper, men just för tillfället kniper det inte. Kanske i magen, men ingen annanstans. Torsdagen den 18 april, skall snart bli fredagen den 19 april. Dagarna och veckorna går med stormsteg, och bilringar och rynkor följer med hand i hand. En gång var jag 20... den dagen hade jag ett ärende på Sparbanken i stan. Då jag stod där, så tittade bankassörskan på mig och sa: Grattis på födelsedagen! Först fattade jag ingenting. Hur i all världen visste hon det. Vi kände ju inte varandra. Men - hon hade sett mina personuppgifter i min sparbanksbok. Tjugo år, den 26 september 1977. Sedan dess har jag tyvärr hunnit med att fylla alltför många år. Och de år som (motvilligt) läggs till, är ju vad som i vardagligt tal kallas för LIVET!
Go´natt därute, å var rädda om Livet!
Roger.
Hemma - på mammas gata
En vårpromenad på mammas gata.
Med kameran vänd mot gamla E4:an. På den här vägstumpen kom min farbror Åke
gående, någon fredagskväll varje månad. I handen hade han sin bruna portölj,
över ena armen låg ev. hans regnrock. Han brukade stiga på Skellefteåbussen,
f.v.b. till fästmön Hildegard bosatt i Guldstaden Skellefteå.
Efter mammas gata, bor bl a denna lilla guldklimp, Malte, här sittande hos
pappa Andreas.
Efter en viss möda, tog jag mig in i Norahs lekstuga. Vi har nämligen tänkt oss
hyra hennes fina lilla hus i sommar. Men hon ville tänka på saken, som hon sa.
Hyran skulle bli: 25 kilo godis, 34 sagoböcker, 76 glasspinnar per månad.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
En kopp kaffe på bron
I dag blev det som förr i världen en kopp kaffe hemma på bron.
Hemma, säger jag, fast det är sonen med sambo som bor där nu.
Bilen har städats så det passade utmärkt att göra det - hemma!
En kopp kaffe - hemma...
---------------------------------------------------------------------------------------
Vid dagens slut...
Dagen närmar sig så sakteliga sitt slut, medan en en ny okänd morgon snart nalkas. Vad har då hänt denna onsdag den 3 april 2013? Inget märkvärdigt, förutom att kattflickan Selma spelade sin husse Daniel ett spratt tidigt denna morgon. Vid halv fyra snåret ville Selma ut. Hon lämnade sina små i sitt lilla krypin. Daniel - som var en smula trött - stängde entrédörren, men låste den inte. Daniel lägger sig, och somnar. Vaknar senare av att hela huset är utkylt. Ganska snart hittar han anledningen; entrédörren står på vid gavel. Även dörren in till sovrummet är öppnat. Vem eller vilka har varit inne i huset? Jo, kattflickan Selma, som är en baddare på att öppna dörrar. Hon hade först öppnat den stora dörren, för att sedan spatsera in mot sovrummet och öppna den så att hon återigen kunde värma sina små. Den som inte var varm, var Daniel. Han frös som en isglass i en frysbox.
Senare på dagen bjöd vi Danne på mat. Då var han förkyld, stackar´n. Ont i halsen, kunde knappt få fram ett ljud. Men detta var inte Selmas fel, det var i stället en dum bacill som förirrat sig in i huset vid nåt olämpligt tillfälle. Om bacillen likt Selma, kunde öppna dörrar, ja, det vet jag inget om.
Go´natt och sov så gott som ni bara förmår. I morgon är en annan dag!
Roger.
Påskmarknad
Idag bjöds det på påskmarknad vid Margretelund i Öjebyn. Resultatet blev två påsar bröd som hustrun köpte. Vädret har varit gynnsamt hela helgen, och vi har försökt hålla oss utomhus så mycket som möjligt. Är det nåt vi alla behöver så är det ljus i mängder, som kan driva ut det eventuella vintermörker som kanhända fastnat inne i våra huvuden. Vi har för tillfället en inneboende. Hon är svart och vit, med mjuka tassar och morrhår. Ni kanske har förstått att hyresgästen ifråga är av arten katt, och lystrar till namnet "Flisan". Hon verkar trivas rätt så skapligt hos sin mormor och morfar. Ja, vi är faktiskt morföräldrar. Nåt vi aldrig kan bli i mänsklig mening, med tre söner i familjen. Men Flisan är en avkomma av "fosterdottern" Sessan, som idag finns i katthimlen.
Påskmarknad idag, där ett hundratal personer passade på att mingla runt.
Till påskens ära fanns det obligatoriska påskriset på plats.
Istappar från ett kyrkstugetak som i takt med solens framfart, blir allt mindre.
Snö som bara väntar på att skatta åt förgängelsen.
Här har fotografen Lindqvist fångat tre alternativ för instudering av läsaren.
1. Fotografen himself. 2. Volvons baksäte. 3. Kyrkstugor. Valet överlämnas
åt betraktarens öga.
I den solstrimma som hastigt uppenbarade sig på vår vardagsrumssoffa,
passade solkatten Flisan att vila sina trötta tassar.
---------------------------------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist.
En hälsning från farsan och Mora-Nisse...
Mor och far på semester i Dalarna med Ivan och Elsa Lundmark, sommaren 1977.
I Horndal bodde- och bor fortfarande min mors goda vän Birgitta med maken Ingemar.
I Mora hälsade pappa på i Mora-Nisses butik. Därav autografen på vykortet...
Min fars skrivande avtog de sista åren. Men 1977 kunde han ännu hålla i pennan,
och skriva ned det han ville ha sagt. Poststämplat i Sala den 6 juli 1977.
-----------------------------------------------------------------------------
Fäbodaloppet 1978
Glad Påsk!
Med den här minneslistan- och receptboken från anno datzumal, önskar jag mänskligheten en glad och angenäm påskhögtid! /Roger "Påskharen" Lindqvist.
Samtidigt vill jag berätta om den påsken, när jag bestämde mig för att odla fram påskkycklingar i mitt föräldahem. Detta tilldrog sig någongång runt 1966/67. Min mor hade påskhandlat. Varorna ställde hon in som vanligt i kyl- och skafferi. Däribland ett tjog med ägg. Att kycklingen kommer ut ur sitt ägg, visste jag. Därför tog jag ett ägg ur kylen, satte det i en ask med bomull. Nu gällde det att placera asken med ägget på ett mycket varmt ställe. Ovanför kylen fanns ett litet mellanrum, och däruppe i det fördolda var det i mitt tycke väldigt varmt och trivsamt. Precis som en liten gul kylling ville ha det. Efter några dagar uppmärksammade min mor en doft av det mer oangenäma slaget. Hon letade runt i köksregionen, men hittade ingenting. Till slut blev doften så pass frän och stickande, att min far kopplades in i sökandet. Efter en stunds letande, hittade farsan en ask med ett ägg inlindat i tjock bomull. Mitt ägg! Givetvis frågade han förvånat vad det var. "Mitt ägg, som det snart kommer ut en kyckling ifrån" blev svaret. Min farsa log, min morsa log, det var bara jag som icke log. När mina föräldrar förklarat för mig vissa elementära saker, om hur kycklingar kommer till, började jag så smått förstå att mitt "kylling-experiment" hade slutat i total fiasko. Min idé om att odla fram kycklingar gick om intet. Min dröm föll ihop som ett korthus i motvind. Jag, John Roger Lindqvist, skulle inte få den där söta kycklingen framodlad lagom till påsk. Ännu en illusion som gick i krasch.
Den påskhelgen åt jag ägg med en viss försiktighet. Visserligen hade vi målat och dekorerat, vilket i och för sig var kul, men jag saknade en livs levande gul kylling. Livet kan ibland vara väldigt brutalt, som när man plötsligen upptäcker att det man trott på, inte alls blir som man tänkt sig.
/Roger
Tillbaka till brottsplatsen...
Har just avslutat en god middag. Mycket delikat, Elisabeth är - som vanligt - hjärnan bakom. Fast även undertecknad har varit behjälplig i det hela. I dag har vi haft ett vackert vårväder, fler sådana dagar, TACK! Eftersom vi tillbringar helgen i vårt gamla hus, så har Norah knappa 50 meter till farmor och farfar. Hon har varit på besök idag, och pysslat på tillsammans med sin farmor, detta medan hennes farfar varit på annat håll. Jennie och Malte har också varit och hälsat på, medan "gubben" Andreas arbetat. Vi lär nog ses även i morgon. Kattfröken Selma, väntar som tidigare sagts tillökning. Hennes mage är stor, och hennes små glin sparkar i magen. Nedkomsten kommer nog att ske vilken dag som helst, förhoppningsvis i helgen. Både jag och Elisabeth har alltså jour, 24 timmar om dygnet. Vi väntar med spänning inför det som komma skall. Avslutningsvis kan även berättas, att Norah har haft en balettuppvisning inför en entusiastisk publik: Elisabeth, Jennie, Malte, Roger samt katten Pelle. Vi applåderade tills händerna var röda och ömma. Pelle däremot applåderade inte alls, han satt hur stilla som helst, men med ett litet leende på läpparna. Det får tolkas som ett positivt tecken.
Roger
I garaget med Robert...
I dag har jag varit hos Robert, jag och Volvon. Det var vissa saker som behövde åtgärdas, som Robban fixade galant. Som medhjälpare i garaget/verkstaden fanns en liten kis som heter Max. Han gjorde en del upptåg mellan varven, pigg och alert som han är. Önskar man finge köpa lite energi av honom, ja, man kanske kunde få den där energin alldeles gratis. Jag har under vissa "svackor" försökt mig på Red Bull, men icke... när det var som allra mörkast före jul så provade jag detta. Men ack nej, jag fick inga vingar. I takt med ljuset så fylls energin på undan för undan. Och när sommaren så småningom anländer så flyger han Lindqvist alldeles själv - på egna vingar. Vår och sommar är min årstid. Och den allra bästa tiden är i brytningen mellan våren och sommaren. "Vår o sommarälskandet" är nåt jag ärvt av min far. Elisabeth däremot, hon är förtjust i hösten. Det var något jag glömde fråga henne innan vi gick till prästen.
Max sover över här i natt. Norah är inbokad på Hotell Lindqvist nu till helgen. Katten Flisan har anmält sin ankomst under påskhelgen. Helgen som kommer är vi eventuella förlossningsläkare. Katten Selma väntar smått, så vi har jour hela helgen medan Daniel och Mia är borta. Därute står min blå Volvo mycket friskare än tidigare. Jag hade tänkt bjuda in honom ikväll på en kopp kaffe, om han nu inte har andra planer. Jo, det händer att han åker iväg ensam ut på de mörka trånga gatorna och gränderna i staden. Och när jag frågar vart han har varit, så sätter han igång sina vindrutetorkare. Detta gör han varje gång jag frågar. När han är extra glad tutar han med signalhornet. Men det är länge sedan nu. Men om jag bjuder honom på nåt riktigt smarrigt kanske han tutar till?
Roger.
Kyrkan- kyrkstaden i Öjebyn / 1959
Bönhuset i Bergsviken - 1959
Det bästa orden...
"Jag önskar dig all glädje..."
Tjuogoen enkla bokstäver uppdelade på fem ord. Tja, nåt bättre än så kan man sannerligen inte få sig till livs. Det behöver inte vara tillkrånglat, inte alls. Det är i det enkla, det nästan nakna, som utgör den där trovärdigheten. De fina orden blir ännu finare om man också menar vad man säger. Men visst kan man vara dålig på att ge sina medmänniskor ett ord på vägen. Man kan vara så fruktansvärt dålig att man borde skämmas. Men ibland så händer det. Man menar det man säger, till ett ackompanjemang av sitt hjärtas slag...
"Jag önskar dig all glädje..."
Roger.
Svante Thuresson - "Noaks Ark"
En av Sveriges bästa röster - i mitt tycke, har den i dag 76-årige Svante Thuresson. Han har ju varit med om så mycket i sitt musikalsika liv. Först som trummis, sedan som sångare av yppersta klass, både i gruppen Gals and Pals, men även som solosångare i många sammanhang. "Svensktopps-Svante" låg ju på listan vid flera tillfällen. Den 31 maj 1970 kom han in med sin "Noaks Ark", och fanns där i hela 12 veckor, som bäst på en 1:a plats. Debuten på Svensktoppen kom med låten "Hej systrar, hej bröder" den 5 mars 1966. Svante stannade där i sju veckor och låg som bäst på en fjärde plats. /Roger.
Piteå museum
Foto: Roger Lindqvist
Olof Selenius, Piteå
I dag gjorde jag ett besök på Piteå museum. Jag "fastnade" en stund vid Joel Berglunds efterlämnade klippböcker. På väggen i muséets bibliotek hängde ett färgfotografi av en av vår stads profiler, Olof Selenius. Tyvärr kan jag inte hans levnadshistoria så här på rak arm, men jag tror att han var kantor i Piteå stads kyrka. Ett foto som jag var tvungen att delge någon eventuell läsare av denna blogg.
Olof Selenius.
Tidningsrummet, smockat med nyheter från förr
Tidningsrummet, fyllt av (inaktuella) nyheter från anno dazumal.
Vägg i vägg med tidningsrummet, finns det här rummet med många fina böcker.
På Adrian Wennströms väg ute på Framnäs, ligger ett vitt stenhus kallat Södergården. Husets innandöme, är ett eldorado för den kunskapstörstige, härinne kan man verkligen släcka sin nyfikenhet. Men det kan också bli tvärt om: man vill veta ännu mer. Efter de fyra väggarna i rummet, ligger pressläggen staplade på varandra, årgång efter årgång. Vill man exempelvis veta vad ens gamle farfar växte upp i för värld, så kan man ta fram Norrbottens-Posten från slutet av 1890-talet, och liksom "drunkna" i fantastiska annonser och nyheter som var en värld så långt från vår egen. Vill man återuppleva 1960-talet, då plockar man ner en inbunden årgång från 1966, och där läsa och begrunda vilka sorts nyheter som var på allas läppar då. Det är lätt att 3-4 timmar liksom bara försvinner när man börjar plöja igenom detta. Man glömmer helt enkelt tid och rum.
-------------------------------------------------------------------
Foto: Roger Lindqvist
