Att våga stå för sina åsikter

Alla har vi väl någon gång öppet ventilerat våra åsikter, kanske på jobbet eller genom att skriva en insändare i tidningen. Insändare ja, många har "heta" åsikter, på debattsidorna. Man redogör klart och tydligt hur man vill saker och ting skall åtgärdas. Men när man kommer till underskriften, då är detta i regel endast en anonym signatur. Då i ett huj tar jag inte längre insändarskribenten på fullt allvar längre. Såvida man inte törs stå för det man säger och tycker, då bleknar som sagt hela debatten. Att våga säga det där som ligger på hjärtat, det kan kosta på - ordentligt. Så länge vi var och en följer med strömmen så är ju allt frid och fröjd. Men när man öppet deklarerar sitt innersta så är man kanske inte längre en i gruppen. Därför väljer många människor att bara "flyta" omkring. Det känns lugnast så.

Vi är alla olika till vårt sätt att ta för oss. Vissa har talets gåva, medan andra är mera blygsamma. Men jag är övertygad om att alla skulle må bra av att någon gång i livet få säga sitt hjärtas mening. Om man väljer att inte göra det kan det faktiskt få andra sorts följder. Instängda känslor kan ibland orsaka fysiska problem, s.k. psykosomatiska åkommor. Var och en bestämmer själv hur man vill bemöta problem av olika slag. I vissa situationer kan det vara bäst att inte gå "överstyr". Man behöver inte jämt käbbla skrika och gapa. Man kan lösa diverse saker väldigt smidigt och säkert.

Efter fullgjord värnplikt med skjutövningar med K-pist i högsta högg, så muckade jag 1979. Några år därefter var det dags för repövning. P.g.a. sjukdom i familjen behövde jag inte delta. Men samtidigt hade jag börjat fundera över hur vår världen egentligen såg ut. Jag följde intresserat med i samhällsdebatten, med krig och elände på tidningarnas löpsedlar. Då växte det sakta men säkert fram en slags övertygelse inom mig. Jag skulle aldrig mer bära vapen. Det var därför jag en dag i mars 1986 fick en kallelse om en längre intervju hos en utredare. Intervjun tog cirka tre timmar. Jag blev grillad och stekt om och om igen. Det ställdes både rimliga och orimliga frågor som jag absolut var tvungen att besvara. Den ena mer besynnerlig än den andra. Följden blev att han underkände mig.

Det var då jag blev ordentligt uppeldad! Jag fattade pennan och skrev ett långt inlägg till Vapemfrinämnden i Stockholm. Och jag sparade inte på krutet. Några dagar därpå fick jag ett brev där man helt gick på min linje. Jag fick alltså rätt. Det kostade på - men jag var ihärdig i att förklara mina åsikter. Och det allra viktigaste: jag vågade stå för dem.


Efter långa intervjuer och många orimligt hypotetiska frågor, dröjde
det ett bra tag innan jag fick besked. Utredaren gav mig kalla handen.
Det var då jag skrev ett långt brev till ledamöterna i Vapenfrinämnden.
Och se - efter några dagar fick jag bifall.

----------------------------------------------------------------------------

Konfrimation

När mina föräldrar var i 14-15 årsåldern var det ett måste att "läsa för prästen". Konfrimation. I dag konfrimeras man också. Men det har blivit allt vanligare att helt enkelt strunta i det. 1971 blev jag konfrimerad, precis som alla de andra i min klass. Hemma i vårt gamla album, fanns två kort på mina föräldrars konfrimation i Hortlax kyrka. För cirka 10-12- år sedan, bad jag mina föräldrar "ge namn" åt alla sina respektive kamrater på bilden. Hade vi inte gjort det då, så hade jag aldrig fått vetskap om detta. Därför tycker jag det är viktigt att medan det finns möjlighet så skall man notera de där namnen på bilderna som finns i våra familjealbum. En dag kommer kanske nåt av barnen eller barnbarnen att nyfiket fråga: "Å vem va de  där då? Vad heter den där som syns här"?

Då kanske man står där, och absolut inget vet. Och pga av detta kanske man missar en spännande historia som rör ens släkt. Så skriv för guds skull upp de där namnen medan folk ännu vet. Så har jag i alla fall gjort med mina bilder härhemma, nåja, nästan alla...


Min fars konfrimation i Hortlax kyrka 1937-38.

Följande "gossar" fanns med, under pastor Olssons ledning.

Stående fr. v. ARNE FAHLMAN, Bergsviken, Okänd, GUNNAR ÖHLUND, Storfors, KARL-ARVID LUNDKVIST, Hortlax, ALLAN MARKLUND, Brännfors, Okänd, Okänd, BERGLUND, Hemmingsmark, Okänd, BIRGER FAHLMAN, Hortlax, OLIVER LUNDGREN, flyttade till Sala, Okänd, SIGURD WIKLUND, Hortlax, Okänd, HERBERT HAYLAND, Jävre, Okänd, Okänd.

Sittande fr. v. EGON SANDSTRÖM, Grundvik, Okänd, HERBERT BERGLUND, Hortlax, HÅKAN MARKLUND, Höglandsnäs, HARRY ANDERSSON, Blåsmark, Okänd, ÅKE STRAND, Storfors, TORSTEN LUNDMARK, Storfors, Pastor Olsson, JOHN LINDQVIST, Hortlax, IVAR ERIKSSON, Hortlax (kusin m. John), MELKER LUNDSTRÖM, Hortlax, EUGEN PETTERSSON, Storfors, Okänd, Okänd, JOSEF SANDBERG, Furulund, Okänd, Okänd, RAGNAR LUNDGREN, Hemmingsmark.


Lärjungen;
John Elof Lind-
qvist, Hortlax.


Min mors konfrimation i Hortlax kyrka 1943-44.

Följande flickor (och tre pojkar) fanns med under komminister Elof Wiklund ledning.

Stående fr. v. KURT BERGLUND, Hemmingsmark, Okänd, ERIK JOHANSSON, Blåsmark, Okänd, EVA BERG, Pitsund, Johansson, Okänd, MAJVOR JOHANSSON, Bergsviken, Marklund (g.m. Harry M. Bergsviken), ELSY? JONSSON, SONJA LINDBERG, Hortlax, TORA LUNDMAN, Hortlax, CONSTANCE NORDLUND, Hortlax, MAY BERG, Hortlax, ESTRID BERG, Hortlax (kusiner), SIGRID LUNDSTRÖM, Blåsmark, VERA GRAHN, Pitsund, DORA GRAHN, Pitsund (kusiner), MAJ-BRITT ERIKSSON, Bergsviken, INGA CEDER, Blåsmark (dotter till Johan C.), ELNA SANDBERG, Hortlax, MARY GRAHN, Hortlax (kusin m. min mor), GUNVOR LUNDGREN, Blåsmark, (släkt m. min morfar), MALIN OLOFSSON, Mellanboda.

Sittande fr. v. GRETA SUNDSTRÖM, Jävre, KERSTIN JOHANSSON, Jävre, MALIN LUNDBERG, Blåsmark (god vän m. min mor), KARIN WIKSTRÖM, Blåsmark, AGNES?, Hortlax, FLODSTRÖM, Höglandsnäs, HJÖRDIS MARKLUND, Hortlax, VERA LUNDGREN, Bergsviken, Okänd, (fr. Holmträsk?), GRETA WESTERLUND, Hortlax, ELOF WIKLUND, komminister, Hortlax, ANNY WESTERLUND (tvilling m. Greta W.), ANNA NORDSVAHN, Hemmingsmark, MAY-GERD LUNDGREN, Blåsmark, IRMA JONSSON, Hortlax, Okänd, Pitsund, VALLY LUNDGREN, (tvilling m. Vera L.), Okänd,, Pitsund?, STINA LUNDGREN, Hemmingsmark, LINNÉA g. MORÉN, Pitsund.


May-Gerd Karolina Lund-
gren, Blåsmark.

------------------------------------------------


Glasögonmodets växlingar...

Modet skiftar ju som vi alla vet. Inte bara på klädfronten utan även inom "glasögonindustrin". Mitt första par glasögon fick jag redan i småskolan. Tror det var 1967. Jag var tio år, och tyckte inte alls om att ha brillor som hängde ner på min näsa. Men jag var så illa tvungen. Ibland gick dom sönder och samman, det hände bl. a. när jag började på högstadiet när jag och en kompis brottades i korridoren. Plötsligt så låg de där på det hårda stengolvet, trasiga. När det gått några år så brydde jag mig inte längre om att dom satt där dom satt. Jag hade helt enkelt vant mig vid eländet. Jag har också provat linser, men det gick inte alls bra. Det var 1988 och jag var chaufför på landstingets Transportcentral. Det var ideliga transporter både Boden-Gällivare-Umeå. Vad linserna beträffar så passade vi två inte ihop. Jag hade ett brytningsfel, som man inte lyckades rätta till med linserna. Det var hemskt att sitta bakom ratten och kisa med ögonen. Så vi gick skilda vägar...

Idag har jag haft glasögon i 44 år. Några har jag lyckats spara (ni vet, jag sparar på det mesta) medan en del har flyttat till glasögonhimlen. Bara på skoj så tog jag en bild för att jämföra hur det har sett ut genom åren.


Några exempel på de glasögon som en gång suttit på min näsa. Längst upp till vänster, ses mina första brillor. Dom fick jag redan i 3:e klass. Köpta på Carlssons Ur & Optik på Storgatan i Piteå. Som nummer tre i samma rad ett par "ögon" från cirka 1971. De helsvarta bågarna köptes 1973, dom ogillade jag från första stund. Längst ner i samma rad från 1974, dom följde med när vi åkte till Tyskland på turné. Höger uppifrån, glsögon från 1975/76. De stora cyklopögonen, köptes också på Carlssons, även om jag ibland också gjorde inköpen hos Ulf Åström på Rådhustorget. "Cyklopet" har jag på ett orkesterkort med Rolf Åhmans 1977. Dom ser inte kloka ut. Den andra i raden från 1978, samt de bruna runda, 2000 så även de längst ner omkring 2004.

Eftersom jag haft glasögon så länge, och burit stora tunga saker på min näsa, så har jag i dag små lätta tunna. Rena paradiset. Modet i dag har i viss mån återgått till större glas. Typ pilotmodell. Tycker absolut inte om dom. Jag tror knappast att jag någonsin mera vill ha nåt liknande. Och då får modet säga vad det vill!




Puch Cross - 1967

I ett tidigare inlägg berättade jag om min första moppe som jag köpte av kollegan Janne Höglund. Året var 1973, vi spelade i John Harrys båda två. Körkortet var ännu inte aktuellt, så det blev en moppe som jag avhämtade hemma hos Janne i Munksund. Moppen var en Puch Cross 1967. Det finns inte många foton bevarade, men ett har jag hittat. Så om du läser detta Janne så ser du här mitt bildbevis, så att du inte tror att jag ljuger...


1984 tog jag det här fotot av Andreas och hans farfar John vid min
moped som jag köpte 1973. Något år därpå så sålde jag den till en
kille på Degeränget.


Ute på nätet hittade jag en likadan pärla som jag själv en gång hade.
Puch MC 50 MOTO-CROSS 1967.
-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.mopedmuseum.se

KEITH RICHARDS rockens "Bad Guy"

Om det finns någon som fascinerat mig, så är det Rolling Stones-gitarristen Keith Richards. Inte då endast för sitt musikaliska kunnande, även om det i sig är mycket imponerande, utan för att karl´n fortfarande är vid liv. Finns det någon som gett Whiskyn ett ansikte, ja, då är det mr. Richards himself. Inom parentes kan man säga att Whisky är väl bara en av många saker som runnit nedför Keith Richards hals. Men trots ett betydande drogintag så fortsätter han att leverera sin musik från scener världen över. Mot den bakgrunden skall det bli extra roligt att läsa boken LIVET som gavs ut av Norstedts förlag 2010. Här berättar huvudpersonen själv hur det hela en gång började.


Keith Richards berättar i boken "Livet" hur det hela en gång började.

--------------------------------------------------------------------------------


"Ett flygplan har kraschat in i World Trade Center"

De orden fällde sonen Robert när jag precis kommit hem från jobbet, den 11 september 2001. Som jag minns så var det ett ganska fint väder den här dagen. Ute på gräsmattan stod yngste sonen Daniel och skruvade i sin nyinköpta moppe. Vid spisen stod Elisabeth och lagade mat till middagen. Jaha, tänkte jag, det rör sig väl om en tragisk olycka. Men när jag sedan via text-TV fick bakgrunden till kraschen, då tänkte jag, att nu stundar det 3:e världskriget. Sedan följde vi tillsammans nyhetsrapporteringen resten av kvällen.

Tio år har nu gått, och när vi i dag blickar tillbaka på hur vår värld ser ut, så vet vi att vi lever alltmer i en slags "kokande gryta". Oroligheter matas vi till döds av i våra nyhetsprogram. Ibland känns det nästan som om man vill kräkas åt allt det negativa vi får oss till livs. Stillas en oroshärd, då dyker plötsligt en ny upp som gubben ur lådan. Se bara vad som hände i Norge i somras. Trots alla de fredsmäklare som reser runt för att försöka uppnå vapenstillestånd, så är jag rädd för att det inte hjälper. Jag tror (det är min högst personliga åsikt) att det är svårt att förmå en religiös fanatiker att tänka om. Om detta har vi fått bevis för flera gånger. Suck, suck, suck...

Nu (skiter jag, förlåt mig) i världsproblemen, nu ska jag dricka kaffe. Hoppas nu bara att ingen bomb eller missil träffar min nyinoljade bro, där jag sitter. Ha det så gott, stort som smått! //Roger.

-------------------------------------------------------------------

Han hoppade en sommar...

Det började en morgon i juni. Elisabeth satt ute på bron och drack sitt morgonkaffe. Bredvid på en stol låg våran katt Pelle. Helt plösligt uppenbarade sig en figur som satte sig framför Bettan och hennes kaffe. Det var första gången som vi såg honom, haren. Fastän katten låg så pass nära, så brydde han sig inte nämvärt om harbesöket. Men senare under de varma sommarveckor som följde så skulle Pelle och haren få "närkontakt". Han dök upp på de mest skilda ställen, ute på våran äng, bredvid Andreas och Jennies hus. En sen kväll satt han vid vår grillhörna, alldeles blickstilla. Det var som om han väntade på att husets inneboende skulle komma ut och servera en blodig biff. Under de följande dagarana och veckorna så syntes han än här och än där. En kväll såg Jennie haren skutta förbi deras hus, strax bakom kom våran Pelle i full galopp. I några dagar var katten spårlöst försvunnen, vi tänkte att det kanske blivit något slag av sammandrabbning. Men en morgon så låg Pelle på bron precis som vanligt.

Så en dag berättade Andreas att han sett haren ligga död i ett dike. Vi tyckte det var synd, eftersom vi hade börjat vänja oss vid hans besök. Han hade tydligen blivit överkörd på Hortlaxvägen när han skulle springa över. Några bilder blev det i alla fall varav en kommer här på: "HAREN SOM HOPPADE EN SOMMAR".


En julinatt, klockan 12, satt han vid våran grillhörna, precis som om
han väntade på att vi skulle komma ut...

-----------------------------------------------------------------
Harfotograf: ROGER LINDQVIST.


Lokomotiv - ett lag som inte längre finns...

Jag har ägnat en stund åt att ta del av den minnescermoni som pågått i Jaroslavl idag. Med Putin i spetsen, så har en aldrig sinande ström av människor defilerat förbi de kistor som fanns uppställda på hemmaarenans is. En sorgens svarta dag i hockeyhistorien, när elitlagets stjärnor, med vår svenske Stefan Liv inräknad, så brutalt miste sina liv. Samtidigt når oss uppgifter om en färjkatastrof i Zanzibar, där 380 beräknas ha omkommit. Även det en tragisk nyhet som är värd att uppmärksammas. Det är ingen hejd på katastroferna. Världen är ingen bra plats att leva i, kan man ibland tycka. Men leva, det måste vi ju...


Lokomotiv Jaroslavl - ett lag som fruktansvärt nog inte längre existerar. En flygplansolycka raderade på några få sekunder ut både spelare och besättningspersonal. En av de två överlevande, var Alexander Galimov, som nu kämpar för sitt liv på ett sjukhus med svåra brännskador. En ungefärlig likadan tragedi, inträffade i München 1958. Fotbollslaget Manchester United var på väg hem efter en bortamatch. Planet de färdades i kraschade, med resultat att 23 personer fick sätta livet till. Åtta spelare avled, och nio överlevde, men många av dem fick svåra skador och men för livet. En av de som mirakulöst överlevde var Bobby Charlton, idag 73 år gammal.

LOKOMOTIV JAROSLAVL

57 VITALY ANIKEYENKO, 39 MIKHAIL BALANDIN, 21 GENNANDY CHUILOV, 38 PAVEL DIMITRA, 20 ROBERT DIETRICH, 11 ALEXANDER GALIMOV, 74 MARAT KALIMULIN, 83 ANDREI KIRYUKHIN, 23 NIKITA KLYUKIN, 64 IVAN KRASNOV, 1 STEFAN LIV, 15 JAN MAREK, 32 SERGEI OSTAPCHUK, 4 KAREL RAUCHUNEK, 24 RUSLAN SALEI, 37 KARLIS SKRASTINS, 69 PAVEL TRAKHANOV, 81 YURI URYZCHEV, 63 JOSEF VASICEK, 18 ALEXANDER VASYUNOV, 35 ALEXANDER VYUKHIN, 72 ARTEM YARCHUK, 61 MAXIM ZYUZYAKIN
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.gd.se


Ett besök på Karlberg

Strosa - är kanske rätt benämning i stället för promenad? En promenad är mer målinriktad, medan "strosningen" innebär en slags "filosofisk" vandring utan direkta mål...har jag fel? I alla fall så har jag idag strosat omkring på Patron Hedqvists domäner, Karlberg. C. A. Hedqvist (1830-1922) var Brukspatron men kallades kort och gott för Patron. Han var en av vårt lands mest förmögna, och en herre med både pondus och kreativ förmåga att få saker och ting gjorda. Ute på Karlberg spelas friluftsteater varje sommar. Denna sommar har farsen "Spökhotellet" visats för en nöjd publik. I den vackra avspända miljön finns också strövstigar och lämningar efter Patron Hedqvists verk. Bl. a. finns här en konstgjorcd damm, som ingen egentligen vet varför den en gång anlades. Ja, jag blev så "Patron-fixerad" så jag åkte ut på kyrkogården i Öjebyn och letade upp hans grav. Jag har gått där tidigare, även om det nu är ganska länge sedan. Bredvid Patron ligger också en av hans söner, Disponent Johan Emil Hedqvist (1867-1923) som avled året efter sin far. C. A. Hedqvist hade ytterligare en son, Carl-Arvid Hedqvist (1865-1933). Men det var Emil som skulle föra fadersarvet vidare. Enligt uppgift så var han den mest lämplige, om man nu kan kalla det så.

På kyrkogården hittade jag (äntligen) Kronojägare Ludvig Englunds familjegrav. Ludvig var kusin till min farfar Amandus, och blev för mig så intressant att jag skrev en historia om honom som publicerades i Piteå-Tidningen i två avsnitt. Ludvigs barnbarn, Sven-Eric Englund ringde mig efter att artikeln varit inne, och tackade för att jag uppmärksammat hans farfar. Tycker det är roligt att plocka fram berättelser ur levande livet för att på så sätt ge information om diverse händelser och människor. Att berätta om en speciell person ger honom på nåt sätt "liv på nytt" och fortsätter på så sätt att leva ett tag till i folks medvetande.


Friluftsteatern på Karlberg utanför Öjebyn.


Denna sommar gavs "Spökhotellet". I ensemblen återfinns en del
kända ansikten från Pite Revyn.


Scenen för "spektaklet".


Åskådarplatserna, med risk för allvarlig "träsmak".


På sitt Karlberg anlade Patron Hedqvist denna konstgjorda damm.
Något av ett mysterium, eftersom ingen direkt vet syftet med den.


När man passerat Öjebyn och kör den gamla E 4:an mot Luleå så
ses Karlbergsområdet på vänster sida. Allt det kameran visar, var en
gång Patron Hedqvists mark. Och detta var bara en liten del av hans
enorma egendom.


Carl-Anton Hedqvist avled den 22 december 1922 i en ålder av 92 år.
Patrons änka, Selma Hedqvist, dog året därpå den 25 januari 1924.
Sonen Arvid gick bort 1933.


Sonen Emil Hedqvist dog vid 56 årsålder den 14 november 1923.
Emil hade fem barn: Birger, Sven, Kerstin, Sixten och Tage.
Brodern Arvid hade även han fem avkommor: Sonja, Carl, Conrad,
Thyra och Ebbe.


Carl-Anton Hedqvist (1830-1922).


Disponent Emil Hedqvist (1867-1923).


På samma kyrkogård bara ett stenkast från C. A. Hedqvists grav
ligger Ludvig Englund med delar av sin familj. Ludvig hette urspungligen
Lindqvist men bytte först till Svärd (han var indelt soldat nåt år) för att
senare ta sig släktnamnet Englund. Ludvig var kronojägare och bodde i
Fagerheden. Han var kusin med min farfar Amandus Lindqvist. Inför
artikeln som jag skrev, intervjuade jag Ludvigs efterlevande dotter Greta.
I somras fick jag besök av Ludvig och hans systers ättlingar från Stockholm.

-----------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

Döden skördar...

I går omkom som bekant hockeymålvakten Stefan Liv i en flygplansolycka i Ryssland. Liv efterlämnar hustru och två söner. Stefan Liv var vid sin bortgång 30 år. Det råder en kompakt förstämmning både i Livs hemstad Jönköping som i de övriga landet och världen. När unga människor hastigt rycks bort, mitt i sin livsgärning, så har vi svårt att förstå. En ung man på 30 år, vars framtid såg ljus ut, både vad gällde det sportsliga som det mer privata. Sorgen efter en firad idrottsman och hjälte, var också vad som hände efter sprintern Owe Jonssons bortgång 1962. Fjorton dagar efter triumfen i Belgrad, där han sprang hem ett guld på 200 meter, omkom han i en bilolycka utanför hemstaden Växjö. Owe Jonsson blev 21 år gammal.

Lennart "Lill-Strimma" Svedberg hette en lovande hockeyspelare från Östrand i Timrå. Lennart föddes 1944, och tog sina första stapplande skridskoskär i hemmaklubben Wifsta/Östrands IF (som senare blev Timrå IK). Andra klubbar under Strimmas karriär: Grums, Brynäs IF och Mora IK. "Lill-Strimma" gjorde även ett stort antal matcher i den gula landslagströjan. Vid ishockey VM i Stockholm 1969 var Svedberg med om att bärga en silvermedalj, likaså 1970. 1965 och 1971 blev Strimma bronsmedaljör. Den 30 juli 1972 omkom Lennart Svedberg i en trafikolycka. Han var vid sitt frånfälle 28 år gammal, och efterlämnade hustru och barn.

Pelle Lindbergh föddes 1959. Han blev med åren en av de stora i landslaget Tre Kronor. Pelle Lindberghs moderklubb var Hammarby, det var också där han fostrades för de stora uppgifter som väntade. Pelles stora dröm sedan barnsben var att en dag bli professionell ishockeyspelare. Drömmen kom att besannas, då han med nr. 31 på sin rygg vaktade Philadelphia Flyers målkasse. Pelles talang kom till sin rätt, han blev utsedd till årets nykomling 1981. Han valdes även till AHL:s bästa målvakt samma år, samt även till bästa spelare. När hockey-VM gick av stapeln 1979 i Moskva var han med om att vinna Brons till Tre Kronor. Så även vid OS i Lake Placid 1980, där Sveriges "gula" lag bärgade hem en bronspeng. Mitt i den kolossala framgången hände det förskräckliga. Den 10 november 1985 kraschade Pelle Lindbergh rakt in i en betongmur, vilket fick till följd att Pelle så småningom avled av sina svåra skador. Ännu en firad idrottsman vars framtid spolierades av ödets nycker.

TILL MINNET AV FYRA STORA: OWE JONSSON (1940-1962) LENNART "LILL-STRIMMA" SVEDBERG (1944-1972) PELLE LINDBERGH (1959-1985) STEFAN LIV (1980-2011).


Owe Jonsson.


Lennart "Lill-Strimma" Svedberg.


Pelle Lindbergh.


Stefan Liv.

"""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""""
Owe Jonsson: www.smfif.se / Lennart Svedberg: www.rogerlindqvist.blogg.se /
Pelle Lindbergh: www.tsnok.se / Stefan Liv: www.hockey.expressen.se


Populära Lindqvistare

Vart än det spelades gammeldans, så hade Bröderna Lindqvist ett finger med i spelet. Ja, kanske att jag tar i när jag säger detta, men de populära Östersundsbröderna syntes flitigt i TV:s Nygammalt och i andra sammanhang under 1970-talet. Det var många mil som Lindqvistarna tillryggalade på våra vägar under sin mest hektiska tid. Vid sidan av turnerandet så gick man då och då även in i skivstudion för spela in sina plattor. En av många skivor gjordes den 7 & 18 oktober året 1971. Bröderna Lindqvist sammanstrålade då med en annan foklkär artist, nämligen Thore Skogman, vars resultat blev plattan Dans på Skogmans loge.

Fyrtio år efter så finns endast dragspelaren Folke Lindqvist kvar av den ursprungliga kvartetten. Gitarristen och trumslagaren Olle Sparrman avled 1977 endast 49 år gammal. Åke Lindqvist, dragspelare och violinist gick bort 2005. Örjan Lindqvist som skötte kontrabasen i brödrakvartetten avled så sent som 2010. Ensam kvar alltså Folke Lindqvist född 1931. Folke har på senare år synts i ett annat sammanhang, som dragspelare i Trio me´Bumba. Även sångaren Thore Skogman är borta, han avled 2007.


Bröderna Lindqvist. Fr. v. Örjan Lindqvist (1943-2010), Olle Sparr-
man (1928-1977), Åke Lindqvist (1923-2005) samt Folke Lindqvist
(1932-).
-----------------------------------------------------------------
Foto: Kurt Johansson - 1971.


STEFAN LIV DÖD

Hockeymålvakten och landslagsmannen Stefan Liv är död. Enligt media omkom han i en svår flygkrasch i dag onsdag, på väg till en match i Minsk med sitt lag Lokomotiv Jaroslavl. Av de 47 ombordvarande, omkom enligt uppgift 44 personer. Det har bekräftats att Stefan Liv var en av dem. Det var i våras som Liv skrev kontrakt med den ryska klubben för säsongen 2011/12. Stefan Liv spelade 14 säsonger dessförinnan med HV 71. Stefan Liv har varit framgångsrik även i landslagssammanhang. I OS i Turin 2006 var han med att vinna guld åt Sveriges Tre Kronor.


Stefan Liv föddes i Polen 1980. Men adopterades av svenska för-
äldrar vid två års ålder. På bilden visar han sin hockeyhjälm, där
sonen Herman finns avporträtterad.
-------------------------------------------------------------------
Bild: www.jnytt.se

Staffan Sundin & Anneli Forss: "All the way"

Anneli Forss heter en sångerska som för tillfället är i final i "Eurohit 40" med låten "All the way". Låtens upphovsman är Staffan Sundin alias Staffan von Ego. Staffan skrev låten, som nu blivit så uppmärksammd, för cirka ett år sedan. I sitt ursprung heter den "I går, i dag, i morgon" men fick engelsk översättning av Anneli Forss. I början av augusti figurerade Anneli Forss i ett repotage i Skaraborgs Allehanda. Staffan Sundin har haft den stora vänligheten att skicka mig ett urklipp av detta.




Anneli Forss från Falköping väntar just nu spänt på resultatet i musik-
tävlingen World pop contest, där omröstningen har avslutats.

Från coverbandsångerska till finalist i musiktävlingen World pop contest. Det steget kan verka stort, men inte för Anneli Forss från Falköping. Nu väntar hon spänt på resultatet i musiktävlingen där omröstningen avslutats.

Det är den Holländska radioshowen Euro top 40 som arrangerar tävlingen en gång per år: Sedan får privatpersoner agera jury och rösta enligt samma princip som vid den Europeiska schlagerfestivalen.
    - Jag har ingen aning om hur stort det här är, jag tycker bara att det är roligt.
Mer känd för Skaraborgspubliken är hon genom att ha varit med i flera uppsättningar av Skövde Operettsällskapets uppsättningar. Bland annat har hon varit med i "Peter Pan" och "Annie get your gun". Men första framträdandet gjorde hon redan som sjuåring i Falköping.

Sedan starten av musikkarriären har mycket hänt. Hon spelade på fester och bröllop med sitt coverband. Och det var när hon kom i kontakt med Jussi Björlings rösttränare Joel Berglund i Stockholm som det verkligen lossnade.

Hittade rätt
    - Det var då jag kände att jag hittade rätt. Jag vet inte hur han bär sig åt, jag jag kan inte riktigt sätta fingret på det men det har betytt mycket för min utveckling.
Tillfälligheterna spelade henne i händerna när musikproducenten Staffan Sundin, alias Staffan von Ego besökte en krog i Stockholm där hon spelade och fick upp ögonen för hennes talang.
    - Hon hade inte bara en fantastisk röst, jag gillade verkligen hennes framträdande, hon har utstrålning säger han till tidningen.

En kontakt etablerades och det dröjde inte länge förrän Anneli fick frågan om hon ville översätta Staffans låt "I går, i dag, i morgon" som skrevs för drygt ett år sedan. Sagt och gjort, hon fick fria händer och balladen "All the way" var född.
    - Jag gillade verkligen låten och översatte den till min kärlek, säger hon.
Därefter försökte Staffan genom sitt privata studiobolag sprida låten vidare.

Fler lokala musiker
    - Jag mejlade runt ganska förutsättningslöst och så nappade den holländska tävlingen Euro top 40 på den. Det är jättekul att den kom med där, för konkurrensen är verkligen jättehård. Kul för Skaraborg är att fler lokala musiker lyckats hamna i finalen. Den nu mer välkända gruppen Timoteij har också låten "Kom kom kom". Återstår att se om Anneli Forss går "hela vägen" i tävlingen. Hon står dock inte och faller med detta. När hon inte sjunger jobbar hon som frisörska och konsult på ett telekombolag som projektledare. Skaraborgs Allehanda önskar lycka till och återkommer med resultatet.

-----------------------------------------------------------------
Skaraborgs Allehanda ¤ Lördagen den 6 augusti 2011.


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤



Staffan har i det material han skickat också skickat dessa CD: skivor.
Låtmaterialet är uteslutande Staffans egna "ihopsnickrade" verk.



Så till sist ett litet utdrag av den handskrivna hälsning jag fick för någon
vecka sedan. Som synes så har Staffan ett önskemål - att återigen få
prata "Ärans och hjältarnas eget språk" dvs Pitemål. En gång norrlänning,
alltid norrlänning...

//Roger.


Surströmming, frisering & Norahs äppelträd


Datum: den 20 augusti. År: 2011. Plats: Köksbordet hemma i Hortlax.
Deltagare: Bettan och Danne vid surströmmingen. Samt Roger med
en sillburk. Doftar: Vidrigt! (Surströmmingen alltså).


Den sura fisken tillreds...


...för att läggas på den obligatoriska "klämman".


Daniel friseras av Mia inför den kommande resan till Turkiet.


    - Bra frisör, eller hur? säger Daniel och pekar på Mia.


På Norahs äppelträd växer de här granna frukterna.

----------------------------------------------------------------------
Surströmmingfriseringochäppelfotograferingsfotograferingsfotograf: ROGER LINDQVIST

RAGGES - Luleå

Erling, min kollega i dansbandet OPUS, var under 60-talet något av en popidol när han i egenskap av organist tillhörde Luleåbandet RAGGES. Enligt uppgift så hann gruppen med tre skivinspelningar, varav två med Erling bakom orgeln. På Tradera hittade jag häromdagen två vinyler där ett för mig välbekant ansikte dök upp; Erling!


Erling, ses som andra man från höger. Här på en singel som inspel-
ades 1969 med låtarna: "I only want to be whit you" & "En röd gummi-
boll".


1966 kom denna singel. Inspelad på märket "Record". Erling med-
verkade inte i den här konstellationen. Låtarna som fanns med var:
"Make me love" & "Freight Train".
--------------------------------------------------------
Bilder: www.tradera.se

Rock´n Roll Party med LITTLE GERHARD

Han var en av vårt lands allra första rockkungar. Idag är han en av de sista av sin generation, som fortfarande ses på rockscenerna ibland. Det blev en aning tomt sedan "Burken" Björklund och Rock-Ragge reste sin iväg upp till rockhimlen. Även Burkens polare i Rockfolket, Bertil Berilsson och Sigge Ernst är borta. Visserligen finns Rock-Boris Lindqvist också still going strong, men Little Gerhard är nog den som etsat sig mest fast i vårt "rock-medvetande". På Tradera hittade jag en hel del avtryck i skivväg som Little Gerhard gjort under sin långa karriär. Synd bara att jag inte är ägare till plattorna som här presenteras:













Jag passar på att sända en tanke till bloggkompisen Douglas Söderlind
i Örnsköldsvik, som hade den stora äran att turnera med Little Gerhard,
någon gång under 1960-talet. Douglas spelade sax och sjöng i orkestern
Goldfingers.

-----------------------------------------------------------------------------------
Bilder: www.tradera.se


Ah, en kopp kaffe...


Elisabeth dricker sitt kaffe en tidig morgon i sin favoritkopp av
märket Arabia. Jovisst, är det viktigt i vilken kopp man dricker ur.
Dricker man ur rätt kopp så smakar  kaffet betydligt bättre. Det fanns
en tid, då kaffe var det värsta jag visste. Inte förrän i vuxen ålder fick
jag ordentlig smak på kaffebönornas arom och smak. 
--------------------------------------------------------------------------
Kaffefotograf: ROGER LINDQVIST

Ondskan finns därute...

Idag hälsade barnbarnen Norah och Max på. Förutom lite bus ute i gräset, så satt de två tillsammans med oss vid köksbordet. Båda två med varsin nybakad kaka som farmor just hämtat från ugnen. Som förälder, mor- och farföräldrar, vill man dem de allra bästa. En önskan som vi alla har om våra små. En dag när de står redo att gå ut i världen står förhoppningsvis alla de nära och kära runt omkring för att vara till stöd och hjälp när de vid behov behöver oss. För världen där ute är ingen snäll värld. Det vet vi alla genom den rapportering som vi får via media.

Vår värld befolkas tyvärr inte endast av snälla beskedliga individer. Det är alltså många faror som lurar den dagen när de små - som då blivit stora - ska ta sig an hela alltet. Ondskan finns därute i alla tänkbara sorts former. Om detta blir vi ju varse också just i dessa dagar när vi ser vad som händer och sker i Libyen. Muammar Gaddafi, Libyens självutnämnde ledare sedan 42 år har störtats från sin tron. På bilder har vi kunnat se en diktator med bröstet fyllt av så många medaljer att man undrar var när och hur han hunnit med att skaffa sig allt detta järnskrot.

Gaddafi är för mig en symbol på ondska. En förfärlig ondska i den allra värsta tänkbara sort. Gaddafi är långt ifrån ensam. Han har många kollegor i "diktatorsklubben", alla med ondskan inom sig, alltid beredda att lemlästa, tortera och som ett vilt rovdjur förgöra sina fiender. Idi Amin hette en annan av Gaddafis kollegor. Han var också självutnämnd ledare i Uganda på 70-talet. Det sägs att han förvarade sina fienders avhuggna huvuden i sitt kylskåp. Det har bekräftats av några som fanns i hans närhet. Han var en leende blodtörstig despot, som utåt sett  uppförde sig som en clown och fick folk att skratta, hans mörka sida var av den allra värsta sort. Det fanns ingen hejd för hans ondska.

I Hitler utrotningsläger fanns en man vid namn Josef Mengele. Han var doktor, och kom att utföra de mest bestialiska "vetenskapliga" försök på små oskyldiga barn. Vissa hängdes upp i köttkrokar, andra utsattes för amputeringar av lemmar, bara för att se hur de skulle reagera. Han tyckte om att experimentera med tvillingar, jag skall inte gå in på detaljer.

I USA avrättades 1989 seriemördaren Ted Bundy. En charmerande person enligt sina nära vänner, men en sjuk person med svåra psykopatiska drag. En gång hade hans dröm varit att bli jurist, han var också på god väg. Men vägen han valde var ondskans.

John Wayne Gacy uppträdde som clown och underhållare för barn. I det fördolda kidnappade han unga pojkar som han våldtog för att därefter strypa dem. 1978 fanns polisen 30 döda kroppar under hans hus, hos den forne clownen. Han avrättades så småningom med en giftspruta.

Under andra världskriget - som idag den 1 september fyller 72 år - fanns många höga officerare med psykopatiska drag. En av dem var Heinrich Himmler, chef för det fruktade SS. De gärningar som Himmler gjorde sig skyldig till, tar alltför lång tid att räkna upp. Men han platsar också in i de ondskefullas klubb.

Ryssen Andrei Chikatilo mördade 52 personer, som han sedan styckade och åt av. Ondskan i ett nötskal! John Ausonius sköt 11 personer av vilka en avled av sina skador. Han var varken diktator eller clown, han var en "vanlig" svensk medborgare mitt ibland oss. Även där spelade ondskan en viktig roll.

Ondskan finns inte endast i en diktators sinne. Ondska finns inte bara i en totalitär regim. Ondskan kan även finnas här mitt ibland oss, mitt på våra gator och torg. Ondskan måste vi alla hjälpas åt att mota bort, så fort vi känner dess närhet. Det vilar ett ansvar på oss alla som lever på den här jorden. Ondskan kan slå till när vi minst anar det, ondskan slog till här i vår bygd en september dag 2008. Caroline Stenvall mötte ondskan på 58:ans rastplats fem mil söder om Gällivare. Ondskan kom i skepnad av en "vanlig" person. Ondskan tog hennes liv, på det mest avskyvärda sätt. Idag vilar hon på vår kyrkogård i Hortlax. Exemplen är många. Lilla 10-åriga Englas dröm var att bli artist och stå på en scen. Ondskan såg till att detta aldrig blev av. Ondskan kom i form av lastbilschauffören Anders Eklund.


Ted Bundy.


John Wayne Gacy.


Ett ynka stenkast från min mors lägenhet i Bergsviken bodde Marie Larsson. En sen kväll när hon kom hem, väntade hennes f.d. sambo, Glenn Lövgren, ondskan personifierad, på henne. Hans upprepade våldsamma slag mot hennes huvud fick till följd att den 38-åriga trebarnsmamman avled. Ondskan hade skördat ännu ett offer.


Marie Larsson.


Caroline Stenvall.


Den yttersta synden, i mina egna ögon, är när en person bestämmer sig för att kort och gott "avsluta" en annan människas liv p.g.a. av egen vinning. Det mänskliga livet här på jorden inskränker sig kanhända högst till 85-90 år. Det är få förunnade att leva däröver. Med dessa mått mätt, så blir våra respektive liv härnere väldigt dyrbara. Varje dag är ju som bekant en gyllene gåva, det är en ynnest att uppleva livet när det är som allra bäst. När jag fick en cancerdiagnos 2005, så blev livet än mer dyrbarare. Tidigare tog jag rätt så mycket för givet, tänkte för det mesta "att det ordnar sig väl..." Inför fullbordat faktum, med en "trasig" lunga och thoraxläkarens diagnos började jag förstå allvaret. Då plötsligt var varje sekund, minut och dag dyrbarare. Jag ville leva! Jag var nyfiken på vad som väntade bakom nästa hörn, och hemska tanke tänk om jag inte skulle få veta.

Lika dyrbart som jag ansåg att min knappa tid var, lika dyrbar har det också varit för alla de som fallit offer för ondskans banemän. Jag fick behålla mitt liv med den dyra tid som ständigt tickar iväg, medan de andra berövades hela sin framtid. Det är själva ondskans absoluta innersta väsen. Att förstöra, förgöra, tillintetgöra en enskild oskyldig individ eller som i Hitler-Tyskland en kollektiv utrotning av oliktänkande.


Muammar Gaddafi.



John Ausonius.


Ju äldre jag blivit, efter allt som jag tagit del av, så har min avsky vuxit till gigantiska höjder mot allt vad ondska och orättvisa heter. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Men varje gång som nyheten om överfall, våldtäkt, mord, pedofili kommer upp på tidningarnas förstasidor, grips jag av en slags sorg. Tyvärr så kommer vi att även i fortsättningen att få läsa mer om ohyggliga saker som händer och sker. Så kom ihåg: Ondskan finns därute...

//Roger Lindqvist.



Anders Eklund.



Heinrich Himmler.

--------------------------------------------------------------------------------
Bilder hämtade från: www.expressen.se / www.skadi.net / www.wikipedia.org /
www.prairieghost.com / www.thisislondon.co.uk / www.visionsmagazineonline.com /



Daniel & Roger gör musik...


Daniel har greppat sin gitarr...


Roger har fattat sina trumstockar...


Och om "nerven" finns där - då blir det musik...


...och det är ju det som är meningen...


Sessan som lyssnat till "jammet" blev så pass rörd att hon fällde en
liten tår.

-----------------------------------------------------------

BIBI JOHNS "Läppstift på din krage"


Vinyl med Bibi Johns, inspelad 1959. Inköpt på samma affär som före-
gående platta. EP:n innehåller följande låtar: "Bella Bambolina", "Cera-
sella", "Läppstift på din krage" samt "Kyss mej varje morgon".


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0