Roger Lindqvist

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ April 1967

SE KUNG POP BLAND SINA UNDERSÅTAR


KLAS BURLING - kung pop.

¤ KLAS BURLING är en mäktig ung man. Sveriges mäktigaste 21-åring. Kring honom rör sig miljontal:
   1. Han har minst en miljon lyssnare till sitt program "Pop-62" varje dag.
   2. Efter hans skivval omsätter grammofonbranschen sina miljonbelopp.
Hur känns det att vara så mäktig, Klas Burling?
    - Det känns väl inte speciellt. Det enda jag behöver göra för att hålla mitt samvete rent är att försöka spela allt som kommer ut på skiva. Då favoriserar jag ingen och det är huvudsaken.

Vill man träffa Klas Burling kan man göra det bakom en liten dörr med texten "Frilansrum" i det stora Radiohusets sjätte våning. Där sitter Klas - som ser ut som han hämtats direkt från tredjering vid något läroverk - mitt bland travar av skivor, facktidningar, reklamblad och skivor igen. En stillsam, mager, piprökande ung man med ljust hår i en obestämbar frisyr. I rummets ena hörn en jättelik högtalare, på motsatta sidan: en minst lika imponerande skivspelare.
    - Det finns folk som tycker du låter för torr och tråkig när du läser kommentarer till dina skivor?
    - Möjligt, men "ungarna" vill ha det så. Fakta och inte en massa nojs.
    - Du har pratat till ditt program en halvtimme varje dag sen i april, du har synts i flera tidningsreportage, känner tonåringarna igen dej ute på gatan?
    - Det händer väl. Och det är ju kul. Ibland händer det att folk känner igen mej på rösten. Idol? Jag? Nää!

¤ HUR SOM helst är Klas Burling den kanske populäraste radiorösten för den unga radiopubliken. Han spelar den musik vi vill höra med så pass stort eftertryck att väl ingen skulle bli förvånad om det kom till ett P. S. på alla skolschema: "OBS! 17.30 Pop 62". En halvtimma i radio varje dag i åtta månader - det blir åtskilliga timmar. Därför tillhör Klas radiopratarveteranerna på Sveriges Radio. Men veteranen är inte fast anställd vid Sveriges Radio. Han har istället betalt per program. (50 kr per gång på Pop 62). Men det spelar ingen roll för Klas så länge han får hålla på med sin älskade rockmusik. Älskade ja. Klas Burling tycker verkligen om sin musik.
    - Den är festlig. Man blir glad av den.
Det var mycket därför han fick jobbet på Sveriges Radio. Det fanns bara "den där Burling" som gillade rockmusiken och som kunde passa som skivspelare.

Klas fick pippi på rock när Bill Haley 1956 stormade fram i "Rock around the clock". Sen dess har Klas hängt med. Innan han började på Radion stod han i en grammofonaffär. Skötte inköp och försäljning och lärde sig en massa om branschen. När Melodiradion började, tog han chansen och ringde upp Folke Erbo, undrade om det fanns något jobb. Jodå, Klas fick et sommarvikariat, valde skivor, skrev kommentarer som sedan lästes upp av en vanlig hallåa. Efter de två månaderna sa Klas tack och adjö och gick. Men som tur var ringde telefonen hemma hos Burlings efter några veckor. Allan Schulman, då på Melodiradion, ville ha ett riktigt rockprogram. Kunde Klas sköta det? Om han kunde!

Sen har det gått av bara farten. Klas har hunnit med att spela åtskilliga skivor - så där en 200 i veckan - Pop 62, Stacken, Pop Nonstop, Kvällstoppen, Ring-a-ding. Det svåraste?
    - Att låta bli göra personliga kommentarer. Jag har order på att bara ge "varudeklaration" om plattorna. Jag får inte "tycka" något om låtarna.

OM KLAS BURLING inte spelat skivor för en miljon tonåringar, var hade man då hittat honom? Klas svarar snabbt:
    - Vid en spis förmodligen. Pappa är krögare, jag är själv intresserad av mat. Det skulle nog locka mej att bli restaurangman.
Men nu stannar han vid skivspisen.
    - Jag skulle dock helt vilja ägna mej åt att producera program. Har aldrig haft några ambitioner att bli radiopratare egentligen, säger Klas och tar pipan ur munnen för några sekunder. Vad unnar du dej för lyx?
    - En bil, en fru, några plattor.
Bilen: Fiat Juventus - i 15.000 kronorsklassen. Den köptes när Klas skulle till Frankrike i september för att gifta sej.
Fru: Är fransyska, heter Colette och jobbar som sekreterare vid Franska Ambassaden.
Några plattor: Bara rock och pop. Just nu helst Duane Eddys nya gitarr-LP.
Andra avslöjanden:
Han har aldrig tagit en musiklektion. Han kan inte säga om en musiker spelar falskt.
    - Det spelar mindre roll, anser jag. Varken jag eller de flesta av mina lyssnare kan avgöra det. Men vi kan avgöra om det svänger eller inte.

-------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 18 december 1962

Man blev ju glad bara man såg människan. Laila Westersund alltså. Hennes blonda uppenbarelse lockade till skratt, kanske inte precis för hennes färg på håret, i stället för de komiska krumbukter och frivolter hon gjorde på den svenska revyscenen under många innehållsrika år. I dag anlände en Bildjournalen till min adress, och på dess omslag ståtar Laila Westersund, då 20 år gammal. Detta var vad som bjöds till BJ:s läsare den 18 december 1962:


Yrvädret från Trollhättan. Laila var inte bara slagkraftig på revyscenen,
hon var även slagkraftig bakom sina trummor också.



Lailas resebrev till BJ:s läsare.


Laila- badbrud på Rhodos 1962.

---------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 18 december 1962

Lidbodarnas fäbodstuga som den ser ut nu, här bodde Alvina Källström
42 somrar i en följd och till höger ser man ingången till mjölkkällaren.

Jag ser skogar som ett hav i gång
och bergskedjor blåa.
Fria vidders höga luft och deras
barrskogsdoft jag känner.
Jag ser ödelagda fähus och
förfallna fäbodstugor gråa.
Och tänker på dem som bodde här,
och på deras vänner.

Dova ekon av de många bortrullande
forvagnarna nå mig.
Körkarlar som glamma och hojta,
och hästtramp jag hör.
Boskapshjordarna komma, de råma
helt nära inpå mig.
Men om en stund koskällornas
klang bort i backarna dör.

¤ Ett livligt och ordnat fäbodliv var rådande i Infjärdens alla byar varje sommar på 1800- och långt in på 1900-talet. Särskilt var detta fallet i Roknäs som då ståtade med 10 fäbodstugor här och var på ömse sidor allmänna vägen upp mot Fagerheden. Vi var Vändnäsets båda fäboställen norr om Rokån strax ovanför Stockbäcken, Bergdahlsbodarna på samm sida ån en km längre upp efter vägen mot Långträsk, så kommer vi till Stormyrbodarna alldeles invid allmänna vägen uppströms Stormyrbron. Ett par km ovanför fanns Nybodarna men den stugan eldhärjades för ett par år sedan. Så var det Lövlundabodarna, Lidens nedre och övre fäbodar, Pålsboda fäbodar och Klockerbodarna strax hitom Fagerheden.

FÄBODSTINTA 42 SOMRAR

Men alla fäbostugorna finns inte kvar och av de som är kvar på samma plats som i början av 1800-talet är nog stugan på Lidbacken och i Stormyran de äldsta. 40 somrar i följd skötte Emma Källström, Roknäs, fäbodarna på Liden, och när hon slutade tog hennes dotter Alvina vid och skötte samma fäbodar i 42 somrar i en följd. Med bred marginal slog hon därmed Infjärdenrekord som "långliggare" vid fäbodarna. Alvina som var ogift hade bl a en systerson, en ung pojke som medhjälpare och sällskap. I en sammanhängande tidsrymd av 14 år var han med sin moster i Övrelidens fäbodar.

BOFÖRARDAGEN

Vintrarna var hårda och långa och foderbristen gjorde sig kännbar ganska tidigt på våren. Därför ville man ha ut kreaturen till fäbodarna så tidigt som möjligt och därför var buffringen upp till de många fäbodarna, eller "boförardagen" som man sade på landsbygdsspråk, en glädjens dag för små och stora jordbrukare. Den dagen var allting klart för intåg på fäbodvallarna. Förberedelserna för fäbodsäsongen inleddes alltid med ett allmänt sammanträde för alla som skulle överantvarda sina kor och kvigor till fritt bete under en period av 12 veckor i skogs- och myrmarkerna.

"DJITTARRÅDHUS"

Alla berörda parter kallades med budkaveln tillhopa hos den bonde som hade utrymme stort nog för de som var kallade, och sammankomsterna benämndes inte för årsmöte eller sammanträde utan för "djittarrådhus". Det var en stor dag i byn när "djittarrådhuset" hölls och det var en subskriberad fest av ansenligt omfång för alla som nåtts av budkavelns tysta kallelseorder. Man tvättade sig extra noggrant den gången, männen tog på sig den bästa "bussarongen" och kvinnorna kom med "söndagshilkan" på huvudet. Hon som under 12 veckor skulle leva fäbodliv och sköta korna och kvigorna var alltid hedersgäst på dessa "djittarrådhus".


Alvina Källström.

SKÖTTE 42 KOR

Det var vid en sådan sammankomst som Alvina Källström fick bestämma hur många kor hon kunde ta emot och sköta i fäboden och hon angav siffran 41 mjölkkor som hon för det mesta tog sig an varje sommar. Sedan fick kreatursägarna bestämma och sinsemellan komma överens om hur många kor den och den ville anteckna på listan. När det var gjort blev det fråga om vad som borde göras i fäbodarna: behövde stugan repareras invändigt, var muren och den öppna spisen användbar, var jordkällaren i det skick den borde vara så att mjölken kunde förvaras där, eller borde det göras någonting åt fähusen denna vår? Det var spörsmål som behandlades här.

STINTA MED PONDUS

Så gick det till på "djittarrådhuset" i Roknäs och det var där som Alvina Källström framförde sina önskemål och talade om vad som borde göras och repareras i de hus som fanns på fäbodvallen. Hon var själv så pedantiskt noggrann och höll en sådan ordning i fäbodarna att det inte fanns någon som protesterade mot de krav som hon framlade. Hon fick det som hon ville ha det.

12 KRONOR PER DJUR

Innan "djittarrådhuset" och allt festandet var över fick hon också ut ett litet förskott på sin lön och den var inte så översig som man kunde tro. För att bo i fäbodarna och sköta 42 mjölkkor i 12 veckor hade hon 12 kronor per djur och det blev tillsammans 504 kronor för fyra månaders rundskift och vildmarksliv vid Övralidens fäbodar, som förutom fäbodstugan också hade sju sommarladugårdar varav den största hade plats för 24 kor. Klockan fyra varje morgon började Alvina och hennes medhjälpare som hon själv betalade av sin lön handmjölkningen av 42 kor.


Stormyrbodarna: Också här går fäbodstugan sin förintelse tillmötes.

MJÖLKKUSKAR

Strax efter klockan sex varje morgon kom mjölkkuskarna från byn för att hämta mjölken och forsla den till mejeriet i Sjulnäs som nu är Infjärdens Tvätt & Bad. När korna släpptes på bete och mjölklassen gett sig av och allt arbete i ladugården var undanstökat på morgonen, var det mycket annat som skulle göras och som krävde sin tid innan det var dags att tänka på sig själv och då var det alltid hungerkänslorna som påminde om vad som var mest nödvändigt.

"SNÅTTERMYRAR"

Så fort matfrågan ordnats och stugan och mjölkkällaren städats och luftats sökte sig Alvina och hennes unga medhjälpare ut till "snåttermyrarna", vilket var nödvändigt för att dryga ut "djittarrlönen". Alvina var markvis och lätt på foten och hon visste precis var hjortronen fanns. Sällan kom plockarna åter till fäbodvallen med mindre än 30-40 kg hjortron när det var som mest gott om dem. Hjortronen sålde hon sedan till herrskapsfamiljerna i Piteå och välsituerade landsbor för 40 öre per kilo. Man behöver inte var civilekonom för att räkna ut vem som förtjänade mest på affären.

SVAMPTIDEN

Korna kom i regel åter till fäbodvallen mycket punktligt varje afton under juni och juli månad, men sedan var det slut med punktligheten. Under de återstående två månaderna kom de inte alls hem av egen fri vilja. "Kåoen våra så göudat utte såppen at de kan fåra ända åt häcklefjäll för att få tagi döm" brukade Alvina säga. Och så var det nog också i verkligheten. Några kor kom hem betydligt försenade, andra kom inte.

Men varenda ko skulle hem till fähuset och mjölkas varje kväll och de som inte kom självmant fick man lov att söka reda på i vildmarkens skogar. Alvina och hennes medhjälpare fick springa i skogarna praktiskt taget alla kvällar och nätter under augusti och september och korna höll i regel till någonstans i markerna mellan Kalamark-Önusberget och Sandliden och det var för att tala med Dan Andersson mil efter mil till lador och hus inom det området. Men när morgonen grydde och solen spred sitt skimmer över fäbodvallen var i regel alla kor hemma fast det hände också att några var borta i flera dagar.

KORNA TRIVDES

Fäbodlivet hade sina strapatser, alltid laddat med spänning och äventyr som det var, med det var et friskt och härdande liv både för folk och fä. Kor som inte ansågs för högmjölkade när de kom till fäbodarna blev det under de 12 veckornas vistelse där och de kvinnor och barn som under lika lång tid idkade vildmarksliv och dagligen vandrade i skog och mark härdades till ett folk av frejdad stam. De flesta fäbodstugorna är borta och de som finns kvar står där öde och övergivna. Det är så tyst och grått och stilla på de gamla fäbodvallarna. Boskapshjordarna råmar inte där som förr, koskällornas klang har tystnat i skog och på myr. En hundraårig epok har gått ur tiden och det har Alvina Källström också gjort, hon som tillbringade 42 av sina 70 somrar i Lidens fäbodstuga och dess vildmarksomgivning.

---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Tisdagen den 7 juni 1966

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 4 augusti 1966

NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Den 27 april 1961

Året är 1967. Lill Lindfors och Anders Linder showar tillsammans på Berns i Stockholm. Även Robert "Robban" Broberg är med på ett "show-hörn".


LILL & ANDERS - På Berns 1967.

STANNAR: Chefen för Pite havsbad Clifford Söderberg funderade på att flytta till Spanien med fru Anita. Nu har familjen ångrat sig. Det räckte med fyra månader.

VÄXER: Pite havsbad är ingen liten anläggning och den bara växer. Dansrestaurangen har plats för 500 ätande gäster. I barserveringen kan 250 semestrare äta samtidigt. I bara baddräkten om de vill.

DANS: Det är dans alla kvällar i veckan utom måndag. (Då spelar man bingo i stället.) I augusti kommer det en strippa också - Tartara Wong heter hon. Chefen Söderberg tittade på 25 strippor innan han valde Tartara.

STUGFOLK: Hyr stuga vid Pite havsbad gör bland andra verkmästare Axel R Södergren med fru Rosa, Bromma, fru Margit Hagberg, Sundbyberg, Sonja Öberg, kontorist, och Anita Lindman, kassörska, Luleå, och Herman Wahlberg, Abisko.


Söt representant för Piteås hemmafruar: Monica Jakobsson, som
pustar ut från hushållsbestyren i den varma sanden.




En som har roligt i Piteå är Svante Falk, 21, timmerman från Sigtuna.
Klädsel: shorts och röd hatt.


... att Expressens Bahamasflicka 1966, Ewa Johansson, kommit hem
till Piteå efter sin sekreterarkurs i Stockholm.
... att Ewa nu är värdinna i de Parkkvällar som roar Pitebor och turister
varje onsdag.



Campar i Piteå gör bland andra bokbindare Björn Rydström, Enskede, styckmästare Lasse Isaksson, Hägersten, bilmekaniker Gunnar Edlund, Sigtuna, vägarbetare Sven Johansson med fru Sonja och son Sven-Olof, vägpraktikant från Tjällmo i Motalatrakten, torkskötare Gunnar Andersson med fru Ingegerd, Hällestad.
Fler tältinvånare: skogsarbetare Per-Gösta Olsson med fru Sig-Britt och dotter Lena, Gryttgöl, och chaufför Lars-Göran Hedén, Borås, med fästmö Inger Kjellgren, kontorist.

------------------------SNYGGT!-------------------------------------

Ingen i hela Piteå har så vacker utsikt från sitt arbetsbord som Pite havsbads kamrer, Anders Lundqvist. Tittar han ut genom fönstret ser han en massa sand och i sanden ligger det flickor. Pite Havsbad ligger inte bara i toppen på Expressens Badliga. Badet skulle klara sig fint i brudligan också.

Ann-Christine Hedmark, 18. Brunaste bruden hittills. Hon har gott om tid att solbada. Jobbar på kvällarna som vokalist i Yngve Forssélls orkester.


Ann-Christine Hedmark, 18, brunast på Pite havsbad.
Vokalist i Yngve Forssélls orkester från Skellefteå.

Laila Nilsson, 22, har semester just nu på konditori Aveny i Piteå. Fortsätter semester i höst i Spanien.


I rutschbanan roade sig Laila Nilsson.

Stockholmsflickorna Christina Almstedt, kontorist (jobbar hos Lundqvist, han med bokhyllorna) och Ann-Britt Wikström, som är kontorist hos Bygg-Hacken. Ingegerd Löfgren, Piteåflicka som är bra i bowling. Piteå har ett starkt damlag i den sporten.

-------------------------------------------------------------------
EXPRESSEN ¤ 1967

NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 24 april 1961

Arbete och fritid under påsk. Leif Westerberg, musiker i "Domnivet",
skall roa danspubliken i Boden under helgen. Ragnar Berglund har
packat för att åka till skidstuga i norr.

Hur firar ni påsken? Det finns en massa sätt och fler skall det bli om ett nytt förslag går igenom, som tillåter nöjen på långfredagen och påskdagen. Regeringen lägger fram förslaget i dagarna och därmed undanröjs den gamla förordningen att "på juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen må icke anordnas offentlig tillställning" Alla länsstyrelser, de flesta domkapitel och alla frikyrkosamfund, som är med i Sveriges frikyrkoråd, har sagt ja. Lagändringen skall träda i kraft den 1 juli i år.

I nuvarande läge får länsstyrelserna ge undantag för "tillställning vars innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd". Men denna påsk får de nöjeslystna hålla sig lugna under långfredagen och påskdagen. Chansen finns i alla fall både skärtorsdagen, påsklördagen och annandagen då alla nöjestempel bjuder på stora program. På den religiösa kanten är programmen fulltecknade hela helgen med bl a stort traditionsenligt påskfirande i kyrkstaden i Öjebyn och en ny glädjens kväll i Piteå stads kyrka för ungdom.


De som är hemmavid kan gå på bio och se Elvis
vildast i Västern som är barntillåten från 11 år och
uppåt.


Den dansanta publiken har mycket att välja
på enligt annonserna. Varenda danshak bju-
der på stora program skärtorsdag, påsklördag
och annandagen.

Man kan som sagt fira påsken på en massa olika sätt. Fjällhotellen är fullbokade sedan månader tillbaka men det är också många som reser till sydligare nejder. Mallorca står högst på listan. PT besökte Piteå Resebyrå och då fick vi veta någonting alldeles nytt. Största intresset för påskresor gäller huvudstaden Stockholm. Tre bussar avgår idag, torsdag och återkommer på annandagen. Samtliga är fullsatta.


Resebyrån, har fått massor med förfrågningar
och beställningar. Man reser mer än i fjol.
Stockholm är populärt. Idag avgår tre fullsatta
bussar till huvudstaden.

FULLBOKAT I FJÄLLEN
De som inte har tillfälle att åka till fjälls kan ta en tur till de närbelägna "fjällen". Vi har många sådana i södra Norrbotten, t ex Vallsberget, Piteå, Kåbdalis, Lill-Kanis i Älvsbyn, Storberget i Vidsel och Vittjåkk i Arvidsjaur. I Vittjåkk brukar man varje påsklördag räkna in 20.000-25.000 personer. Våra "vädergudar" på väderlekstjänsten har lovat skapligt väder åtminstone i kust- och inlandet. Fjälltrakterna något mulet senare delen av helgen.


I kyrkstaden i Öjebyn har det städats, eldats
och fejats flera dagar för att ta emot alla kyrko-
besökare.

DANS, BIO, BINGO
Vad gör alla människor som stannar hemma? För det första får de tänka på matkontot. Ett par hundra kronor med lite extra påskskinka och sånt. När det gäller helgens nöjesliv så bjuder danssalongerna på dans skärtorsdag och påsklördag. Annandagen är det mera sparsamt. Alla får chansen att svänga runt, både ungdom och mogen ungdom. För den mer "övermogna" ungdomen finns som vanligt möjligheter att spela Bingo. I sporthallen i Piteå kör man med en stor bil-bingo.

GLÄDJE I KYRKAN
Kyrkan och de övriga religiösa samfund har som vanligt stort påskfirande. Kyrkstaden i Öjebyn har rustats upp ett par dagar i förväg. Alla stugor utnyttjas inte. Många tar sig till och från kyrkstugan med bil. Förr, när man åkte häst och släde, låg man över hela helgen och deltog i hela gudstjänstserien i kyrkan. Kyrkoherde Birger Wiking kom för ett par påskar sedan med något helt nytt inom det kyrkliga livet. En glädjens kväll för ungdom och i år går den av stapeln på annandagen. Då kommer ungdom från Piteå, Luleå, Skellefteå, Byske, Lycksele och Uppsala för att medverka. Hittills har kvällen alltid lockat fullt hus. Ett mycket populärt initiativ.

Viker man inte kvällen för den religiösa gudstjänsten eller dansen så finns det möjöigheter att gå på bio. Flera föreställningar per kväll frånsett långfredag och påskdag då man enligt lag har igenbommat. T ex kan man se på när Elvis Presley, storkändis, är vildast i Västern. Barntillåten över 11 år.

-----------------------------------------------------------------------------------


Vi vill att Piteå-Tidningens läsare skall få bekanta sig med två riktiga
påskkäringar, Maj Pettersson, 8 år, och Jana Granberg, 9 år. De ses
svävande över hustaken i Piteå fotograferade av Hans G. Pettersson.
De båda påskkäringarna säger att de hör hemma i Piteå. Antagligen
är de alltså på väg till Blåkulla när bilden togs på skärtorsdagen. Vi
hoppas att de har hunnit tillbaka till Piteå nu igen. För idag är det väl
som den riktiga påsken börjar för deras del.

--------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 april 1969

Tja, inte så mycket. Med tanke på att det fanns en kanal. Men jag minns att den stora behållningen kunde exempelvis vara Danny Kaye show och Hylands hörna. Min mor brukade titta på Lilla Journalen med Ingrid Schrewelius. Japp, det var allt hörrni! Inte som i dag med hundratals kanaler som bara tävlar om uppmärksamhet. Nu kollar vi på TV - svartvit TV! Helgen den 16-17 januari 1965. Ett lätt tryck på fjärrkontrollen så kör vi. Fjärrkontroll? Pekfinger menar jag naturligtvis. Vi är ju tillbaka på stenåldern, förlåt 1960-talet.


En snabb koll på tablån... vad ska vi se på? Joo, vi kollar närmare.


Danny Kaye med gäster. Kommer ni ihåg kommissarie Columbo? Den
här kvällen i januari medverkade han i TV-showen. Peter Falk, som var
hans riktiga namn.


Lilla Journalen vill nog min morsa se. Klockan 21.40 tar vi vårt ny-
kokade kaffe, våra bullar och bänkar oss framför TV:n. Pappa
kommer också, med sin till bredden fyllda snusdosa. Morfar sitter
också på en stol och väntar. Nu blir det ju snart Hyland och Gubben
i lådan. Och så måste jag ju specialstudera "Stubben" Kallin bakom
trummorna. Sssssss.... nu börjar det. Morsan fyller på termosen,
medan Hyland och Simon Brehm med ståbasen trallar...

------------------------------------------------------------------------------------

Fru Kerstin Gabrielsson tar en bild med den gamla kameran av märk-
et Norka - en kamera som pensionerades för länge sedan.

En välbekant byggnad i Öjebyn kommer när som helst att försvinna ur samhällsbilden för att bereda plats för ett nybygge av helt annan stil. Makarna Kerstin och Erik Gabrielsson har som bekant sålt sin fastighet i Öjebyn 34:25 till kyrkorådet som troligen kommer att uppföra andra byggnader på den plats där Öjeby-Foto har stått sedan 1902. Makarna Gabrielsson flyttar sin verksamhet till Piteå.

Det var fröken Maria Clausén - dotter till intendenten Clausén på Gran - som lät uppföra den fastighet som nu har tjänat ut och i den öppnade hon sin fotoateljé år 1902 och fortsatte i yrket i flera år framåt. 1915 blev hon sjuksyster på Öjeby sjukhem och Hilda Lundberg från Kinnbäck avporträtterade sedan kunderna i den här fastigheten. Efter henne i början av 20-talet kom fotografen Algot Nyberg och efter honom K G Berglund och det skedde i november 1945 och sedan 1947 har Gabrielssons varit ägare till fotofastigheten och bedrivit sitt yrke där i 21 år.

4.900 BRUDPAR
Under förvintern i år anställde fotograf Gabrielsson studentskan Maud Johansson från Nybyn för vissa arkivarbeten och ur fotoarkivet från 1902 och fram till i år fick hon fram många gamla uppgifter om bl a hur många brudpar som fotograferats under alla dessa år och 4.900 brudpar står anteckande i de gamla läggarna, såväl som namn på mera prominenta personer som låtit fotografera sig i denna ateljé, och man hittar sådan som biskoparna Jonsson och Hylander, skådespelerskan Signe Hasso, Teodoro Aspelin från Roknäs med bocken Pelle, samt namn på två nudister som avbildats i Adams-dräkt - han av Erik, hon av Kerstin Gabrielsson.

En katolsk nunna har också sitt namn i böckerna och datum när hon var där för fotografering. Sveriges sista kolportör C G Hjelm avporträtterades också här bara några år före sin död, då han var i Öjebyn för att diskutera med bodellisterna som då firade kyrkhelg där. Hundar och kattor och fåglar har också poserat framför kameran. Arkivet har också ett 60-tal värdefulla bilder från gamla Piteå, filmer och glasplåtar, gamla vyer från Öjebyn, Munksund, Hortlax och Norrfjärden m fl orter.

ARKIVET SPARAS
Fru Kerstin Gabrielsson är medlem av Svenska Fotografernas förbund och hon har fått anmaning att väl taga vara på det gamla och ur flera synpunkter ytterst värdefulla arkivet med all dess autentiska uppgifter om bilder. Herr Gabrielsson omtalar för Piteå-Tidningen att de har haft full sysselsättning under hela sin tid i Öjebyn. Samarbetet med den vidsträckta kundkrets, mellan myndigheterna på det profana och andliga området och allmänheten i övrigt har varit mycket gott. Förflyttningen till Piteå känns inte särdeles svår. Avståndet är ju så kort och så har de haft filial i stan så länge, att de redan känner sig hemma också där.

De gamla kyrkstugorna här i Öjebyn har alltid tillhört våra käraste vänner och både jag och Kerstin har förälskat sig så till den grad i dessa pittoreska kyrkstugor att vi har köpt oss en här, sade fotografen som i dag och flera dagar framöver mest ägnar sig åt förflyttningen in till stan.


Bilden som togs någon gång på 20-talet när det var seminarieexamen
visar en del av fotofastigheten Öjebyn 34:25 och utanför ser man bl a
rektor Andersson vid Öjebyseminariet, censorerna biskop Bergqvist,
Luleå och landstingsman K A Bäckström, Öjebyn.

---------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 15 maj 1968

Kvartetten som sprängdes - Adam överger familjen.

Bröderna Cartwright är minst lika populära här som hemma, och varje förändring i familjen noteras med stort intresse. Adam C. har länge ställt till besvär, för producenterna och för tittarna. Han har flera gånger hotat med att hoppa av serien och göra något annat. Det har också varit tal om att han - i serien alltså inte privat, skulle gifta sig och därmed fösvinna ur handlingen. Det blev inte så, men nu är det avgjort att han - i TV-rutan - bestämmer sig för att börja studera och sedan inte återvänder till Ponderosa.

Han ska givetvis inte försvinna helt, utan så småningom - annars blir det en tittarstorm. Ingen annan yngre bror eller släkting ska dyka upp, bröderna blir i fortsättningen två och inte tre. Men i gengäld ska det komma många fler gästartister Kriminal-musical blir nästa giv. Man sätter musik till Sherlock Holmes äventyr. "Baker Street" ska den heta och har premiär på Broadway i januari. Den kvinnliga stjärnan heter Inga Swenson, av svenskt ursprung och förut talskådespelerska. Förra gången hon spelade mot den som nu är Sherlock Holmes, var han Hamlet och hon Ofelia.

Det ösregnade en kväll - då avstannar allt liv, och det går inte det går inte få en taxi etc - så jag smet in på NBC för att se en TV-inspelning. När vaktmästaren hörde att jag var svensk flicka som snart skulle komma dit, Laila Westersund hette hon, visste jag vem hon var? Jo, det visste jag allt!

Programmet, som gått i sex år och är ett av de populäraste, heter "Tonight" och leds - tre gånger i veckan - av Johnny Carson. Det har samma informella karaktär som Hylands Hörna men går inte direkt, utan spelas in och sänds några timmar senare, så det finns möjlighet till redigering. Stor fin orkester under ledning av Skitch Henderson, diaboliskt blickande med spetsigt skägg. Men han är enbart musiker, ingriper inte alls. Då var våran Simon trevligare.

Varför säljs inte det här programmet till Sverige? frågade jag en av de ansvariga. Det fattar ni, när ni sett det, sa han. Det är så typiskt amerikanskt, inget familjeprogram, utan avsett för vuxna. (Det sänds sent på kvällen). Han hade rätt, detta - tyvärr - inte så lämpligt för export. Bara två artistnummer, en mycket bra skådespelare som gjorde en enmanssketch och en ung färgad sångerska. I övrigt småsnack med tittarna, historier och så besök av Eva Gabor, mycket vacker i djupt dekolleterad sammetsklänning (det var färg-TV). Men hon är betydligt vackrare naturell. I rutan blir alla färger blåare, läppstiftet blir cyklamen i stället för korall etc.

------------------------------------------------------------------
NORRA VÄSTERBOTTEN ¤ Den 21 december 1964