Lill-Babs / 1960
FICK-JOURNALEN i månaden april 1960.
Nattivalen i Piteå i riskzonen / 1967
ATT ÖVERTA ANSVARET ¤
Nattivalen har alltid varit ett pålitligt evenemang ur publiksynpunkt.
Kommer den nu att försvinna?
Den stora PR-grejen i Piteå, Nattivalen, och med den de nordiska kulturstipendierna är i farozonen. Klimatet är rent allmänt kärvare än under startåren, då bl a direktsändningar i radio och TV gav den nattliga festen en mängd reklam och pengar i massor flöt in. Så sent som ifjol lockade dock fortfarande Nattivalen stora publikmängder. Men kostnadskurvan stiger för brant, anses det, för att man, utan väsentlig höjning av biljettpriserna, skall kunna få behövligt överskott.
Behövligt överskott, hur stort är det? Distriktsveterinär E G Lindholm i Piteå, kassör i Föreningen Birkarlens arbetsutskott för Nattivalen, anser att man för att kunna klara utdelningen av kulturstipendierna och övriga fasta kostnader måste ha ett netto på 23.000 kronor. Om inte kapitalet på cirka 100.000 kronor, inhöstas under de gyllene åren, skall behöva naggas i kanten.
- Jag tror nog att publiken kommer att räcka till även i fortsättningen. Men kostnaderna måste pressas eller också biljettpriserna höjas. Det senare låter sig kanske göra... vi har hittills tagit en femma i entré medan midsommarfestarrangörer och andra gladeligt tar ut en tia av sina besökare. Att pressa kostnaderna är värre, om vi ska fortsätta som hittills, d v s leja folk till praktiskt taget allting. Polis- och vaktersättning biljettförsäljning o s v kostar stora pengar. Birkarlens ordförande, landshövding Ragnar Lassinantti, har vid samtal med mig förklarat sig dela min uppfattning att en förening med stort medlemsunderlag bör anlitas i fortsättningen, om nattivalerna ska kunna behållas. Föreningen Nordens lokalavdelning i Piteå borde ligga bäst till och de har också fått reda på vår uppfattning. Ännu har dock ingenting hörts om deras eventuella villighet att rycka in.
¤ MATERIAL FÖR 50.000
- Vi har under årens lopp investerat omkring 50.000 kronor i stängsel, stolpar, betongplattor, kassaskrin, biljettkiosker, scenvirke o s v. Ifjol skaffade vi oss en toalettvagn, som dåvarande ledningen för Piteå stad ställde i utsikt att staden skulle överta och hyra ut till oss och PIF-mässan. Vidgade stadens ledning var emellertid av annan åsikt och vi har själva fått betala vagnen, som är i kostnadsklassen 23.500 kronor. Det finns alltså åtskilligt som framtida nattivalarrangörer slipper tänka på att skaffa.
¤ "NÅGOT MÅSTE SKE"
Adjungerad ledamot av arbetsutskottet sedan Nattivalens första år är herr Sven "Krigarn" Nyström. Han uttrycker till Piteå-Tidningen sina betänkligheter mot det sätt på vilka nattivalerna förberetts. Eller rättare sagt bristen på förberedelser. Första veckorna innan festen kallas arbetsutskottet till aktion.
- Något måste ske, om vi ska kunna genomföra festligheter av det här slaget i fortsättningen, säger han.
Arbetsutskottets ordförande, f drätseldirektör Axel Bengtsson, är bortrest och har av den anledningen inte varit anträffbar för en kommentar.
¤ "SIDSTEPPADE"?
Vilka är då förutsättningarna för att Föreningen Nordens lokalavdelning i Piteå skall överta ansvaret för Nattivalen? Tydligen inte särskilt stora. Föreningen existerar knappast annat än på papperet. Och ordföranden, rektor Adrian Wennström, säger så här:
- Vi ställdes åt sidan, då Piteå-nattivalen lanserades. Nu börjar det tydligen gå tyngre och då begär man vår hjälp. Jag är beredd att diskutera frågan men nog vill vi veta exakt vad som krävs av oss innan vi kan tänka oss rycka in. Personligen har jag redan för många järn i elden för att hinna eller orka ta hand om ledningen för arrangemangen.
Så är alltså situationen fem månader innan tredje lördagen i juli, då årets nattjippo på Sundsgatan i Piteå skall vara ett faktum. Om den gamla mallen skall följas, nota bene. Den första Nattivalen ägde rum 1961 och årets - om den nu blir av - följdaktligen den sjunde i ordningen. Även om meningarna är delade om formerna för nattivalerna torde råda stor samstämmighet om betydelsen för Piteå av ett PR-evenemang av det här slaget. De signaler som nu hissats från ansvarigt håll kan ur den synpunkten bli betydelsefulla. Skall verkligen Stor-Piteå låta Nattivalen dö sotdöden?
-----------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 16 februari 1967
Sångaren MATS OHLIN besöker Piteå / 1967
Sångaren Mats Ohlin f. 1947, och som slog genom i Hylands hörna
med dunder och brak, begav sig senare ut på en landsomfattande
turné. Två av de platser som han besökte med sin sång, var Skellefteå
FP samt Badhusparken i Piteå.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 28 juni 1967
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 juli 1967
Renault / 1964
Historik om ett rivningshus, Piteå 1966
Kvarteret Stadsvapnet nr 4, Storgatan.
De här båda bilderna - den ena tagen i början av 1900-talet den andra 1966 - är faktiskt värda ett närmare studium. Se hur väl bevarade bebyggelsen är på södra sidan av gatan. Titta på det närmaste huset - nuvarande Ebeneser-kapellet. Dörren mot gatan är visserligen borta, men fönstren har exakt samma bågar. Huset väster om detta har har i det närmaste alla byggnadsdetaljer kvar bl a en fridekoration. Ett tidens tecken är att urmakarens klocka är utbytt mot en trafikskylt. Fastigheten med Bloms mode är sig så lik den kan vara, med undantag av att man tagit upp större skyltfönster. Men titta på det skickliga stuckarbetet vid taket. Det är kvar.
Däremot har norra sidan av gatan genomgått stora förändringar. Husens exteriörer har förändrats genom om- och tillbyggnader. I de flesta av dem kan man dock hitta den gamla huskroppen. Detta gäller bl a det hus som Alfhild Axelsson skildrar i vidstående artikel. Under rivningsarbetet som nu pågår är det lätt att se hur man vid ombyggnader har utnyttjat de gamla timmerväggarna i det degermanska huset för att av detta göra ett något så när modernt affärshus.
Storgatan i dag, 1966.
Kvarteret Stadsvapnet nr 4 med adressnummer Storgatan 46, (Bodéns bokhandel) vars tomt är "hel" och således sträcker sig mellan Stor- och Prästgårdsgatan ägdes av Degermanska brukssläkten i Jävre sedan tidigt 1800-tal, icke uteslutet att släkten D. ägt hus på denna plats sen 1790-talet, då man vet att handlanden och rådmannen Johan Degerman i november 1797 fick bergskollegiums tillstånd för ett järnmanufakturverk och sågverk i Jävre by. Bruks- och officersfamiljerna ägde vanligen ett "stadshus" - någonstans att ta in vid stadsbesök. Den siste ägaren av Stadsvapnet 4 av släkten D. var brukspatronessan Fredrika D. född 1803 död 1887, änka efter patron Eric D, som dog 1867.
Huset var, som möjligen framgår av bilden, ett arkitektoniskt vackert envåningshus och hade två korta flyglar på gårdssidan, ekonomibyggnader och en stor trädgård ner mot Norra Långgatan (Prästgårdsgatan). Nedanför den skvalpade ännu Kanalen eller Sundet ohämmat av någon strandskoning. Gården behölls i släkten till någon gång på 1890-talet, då den inköptes av järnhandlanden och rådmannen Axel Collberg, som i sin tur försålde fastigheten till konsul Ruben Sundström. Han inredde där Piteås första stationära biograf - Elite-Teatern - som han först hyrde ut, sedan drev i egen regi i många år. Efter den stora branden 1926, kom bokhandeln till huset, med Ernst Strandberg som förste innehavare.
-------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 1 november 1966
Piteå i förändring / 1966
Bild från Sundsgatan i Piteå.
De tre stora fastigheterna i kvarteret Lönnen i Piteå, uppförs av byggnadsfirman August Larsson & söner, håller nu på att färdigställas. Fastigheten närmast Nygatan är inflyttningsklar första november, mittenfastigheten första april och fyravåningshuset närmast Sundsgatan tas i bruk första februari. Tillsammans kostar fastigheterna omkring fyra miljoner.
Hyreshuset närmast Nygatan har 16 lägenheter. Mittenhuset liksaså 16. Lägenheterna varierar mellan ett rum och tre rum och kök. Till det stora huset vid Sundsgatan kommer ICA att flytta. De tar hela 650 kvadratmeter i anspråk för ett varuhus, vars försäljningsyta blir 350 kvadratmeter. ICA kommer att öppna den stora affären omkring första februari. I bottenplanet kommer dessutom att öppnas en barservering.
Hela våningen en trappa upp kommer att disponeras av lantmäterikontoret. Andra våningen får en större kontorslägenhet, där kommer att öppnas tandläkarpraktik och dessutom blir det utrymme för två enrumslägenheter. En lägenhet om fem rum och kök samt en lägenhet på fyra rum och kök, samt två enrumslägenheter får plats i tredje våningen. Fyra trappor upp blir det en lägenhet om fem rum och kök, en fyra rum och kök samt en enrumslägenhet. Fastigheten får givetvis hiss.
-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ November 1966
Hasse Svedberg tar farväl av hockeyn / 1969
HASSE SVEDBERG, i ursprunget pitebo.
¤ Om söndag säger Hasse Svedberg tack och farväl till serieishockeyn.
- Ja, då är det slutspelat för min del. Kanske man fortsätter med ishockeyn i någon form, dock inte som aktiv spelare.
Hasse Svedberg har varit en injektion i Kågedalen senaste åren, det har dock på sistone gått allt tyngre och nu finns inget hopp om förnyat div II-kontrakt för skellefteågänget. Och inget hopp om att KAIF får behålla sin tränare som spelare?
- Jag har visserligen också tidigare hotat med att lägga av, men nu först är det allvar.
Detta trots att Hasse inte alls behöver känna sig missnöjd över sin egen insats, snarare tvärtom. Den genomgående bäste spelaren i Kågedalen, har sällan gjort en dålig match.
MÄTTAD
Hasse börjar dock vara mätt på allt vad den aktiva idrotten ger. Som 37-åring kunde han låta minnet fly tillbaka till ljuva stunder i Skellefteås allsvenska lag, till den dag han stod som världsmästare och de 98 gånger han spelade i blågula färger. Och förstås minnas den tid under vilken han fick sin uppfostran i Piteå IF, där han framstod som stöttepelare när laget flera år rankades som Norrlands bästa.
OTRÄNAD
Hasse är som sagt en pigg "åldring" hänger med fint i div II-leken.
- Visst står man i vägen för motståndarna ibland, men jag tycker inte att jag alltid hinner med i svängarna. Sedan jag lämnade AIK för några år sedan har det blivit lite si och så med egna uppladdningen. Har fått koncentrera mig på att träna grabbarna i Kågedalen.
VILJESAK
Hasse är annars inte förvånad över "gummigängets" kräftgång.
- Första året går man långt med bara het vilja. Den här säsongen har gnistan inte varit densamma, grabbarna har bara nyttjat 70 procent av kapaciteten. En nackdel dessutom att vi bara har 15 A-lagsmässiga spelare, av vilka endast 9-10 finns på träningarna samtidigt.
Att Hasse fortsätter som tränare är troligt. Men om det blir Kågedalen eller någon annan klubb nästa säsong är inte bestämt...
---------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 6 februari 1969
FAKTA--------------------------------------------------------------------
HANS Ingemar Svedberg föddes den 6 september 1931 i Piteå.
Han har flera meriter såsom världsmästare 1957 vid VM-hockeyn
i Moskva. Han är i dag 80 år fyllda och bor i Skellefteå.
Roger
Brand i Pitholm / 1966
Som synes brann det friskt över hela ladugården. Elden spred sig
mycket snabbt under taknocken.
Tolv djur innebrändes vid 14-tiden på lördagen hos hemmansägaren Erland Persson i Norra Pitholm. Branden upptäcktes av en ninneboende hod Persson, som vid eldstillfället var borta på besök. Elden var mycket häftig och någon möjlighet att rädda kreaturen fanns inte. Ett tröskverk lyckades man få ut ur den brinnande ladugården, men det var redan förstört av elden. En traktor kunde emellertid räddas. Det var en granne, Kjell Lindberg, som kunde köra traktorn i säkerhet.
Tre kor en nästan fullvuxen tjur två getter, tre kalvar två grisar och ett får innebrändes. De enda djur som kom undan med liviet i behåll var tre kalkoner som vid tillfället befann sig ute på gården. Ladugården som var drygt 30-talet meter lång förstördes helt och en mängd redskap blev lågornas rov. Bl. a. hade Persson nyligen inköpt 700 kg fodersäd.
Hur elden uppkommit är ännu outrett. Den inneboende märkte att det kom rök från ladugården och när han öppnade dörren slog lågorna mot honom. Det var i höet som lågorna slog upp som värst och någon möjlighet at tränga in i ladugården och dess ekonomibyggnad fanns inte. Vederbörande sprang följaktligen omedelbart och larmade brandkåren, som snart var på platsen, men kunde ingenting göra för att förhindra at ladugården ödelades.
Ladugården är centralt belägen och inköpt av Piteå landskommun för fortsatt tätbebyggelse. Ägaren Erland Persson - som driver jordbruket tillsammans med systern Birgit - hade för avsikt att avveckla djurbesättningen efter något år. Han var emellertid mycket fäst vid djuren och tog deras tragiska död mycket hårt. Både Persson och hans syster var tillfälligt borta från gården när elden uppkom. När brodern kom tillbaka var nästan hela den stora byggnaden nedbrunnen. Systern kom först senare. Rök från brandplatsen syntes ända till centrala Piteå och ett stort folkuppbåd tittade på förödelsen. Vid den kraftiga hettan exploderade eternitplattorna med rätt skarpa knallar och splitter ströddes runt byggnaden. Själva ladugården, utrymmet för djuren, var av tegel och stod alltså kvar även efter branden. Djuren torde dock rökförgiftats på ett tidigt stadium och kanske trots allt gått en skonsam död tillmötes.
--------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ September 1966
MASCOTS
TAGES
Kiruna-gänget SHANES / 1965
Det var Staffan i Kiruna-gänget Shanes, som släckte ljuset för Tommy Wåhlberg. För det var han, som för drygt ett år sedan tyckte att Tommy skulle låta håret växa. Staffan skulle bli långhårig själv också. Likaså Svante och Tor-Erik, som de andra killarna i Shanes heter.
Men Tommys hår växte fortast. Idag når det ner till axlarna. Det är inte därför vi skall berätta om Tommy. För Tommy har andra egenheter än sitt locksvall. Han pratar väldigt mycket på scen t. ex. Han gillar raggare. Han är less på flickor. Och han vågar inte tänka på framtiden. Tommy har nämligen ingen som helst utbildning att falla tillbaka på den dagen man inte vill höra honom sjunga och spela kompgitarr i Shanes längre. Han har inte gått i skolan särskilt mycket heller. För i Kiruna Läroverk hade man ingen användning för en sån som Tommy. Det var åtminstone vad skolans rektor sa den dagen Tommy tog sina böcker och gick. Tommy aderton år. Just nu trivs han ganska bra med livet. För han får spela hur mycket han vill. Och han har råd med det.
Att vara en Shane bär sig i dag. För en Shane hör till ett av Sveriges populäraste band och en Shane rasar upp och ned i "Tio i topp" med låten "Let me show you who I am". Tommy kallar sig för det mesta Ymmot Greblhåw. Det är Tommy Wåhlberg bak och fram. Att vända bak och fram på ord är nämligen Tommys senaste passion. Ibland vänder han bara på halva orden. Som när han beställer Effak dem wienerdörb på ett konditori t. ex. Han har en massa andra saker för sig också, Tommy. Kuskar man omkring på Sveriges landsvägar sjuttiofem procent av sin tid, måste man ha det.
Det mesta är småbarnsligt och smålöjligt. Säger Tommy. Som när han och Clayton, Shanes nya kille Lennart Grahn, bildar Astmakören och sjunger med hesa spruckna röster t. ex. Eller när Tommy gör om texterna på gängets låtar. De nya versionerna brukar bli snudd på det ekivoka. För Shanes kör med litet vågad humor i stället för med sjuk.
- Men det är stil på den, påstår Tommy.
Varför inte lyssna på Tommy ett tag! Så här kan det låta när han presenterar Shanes för publiken:
- Ja, som ni alla ser är Svante sjuk i dag och han kan inte spela. Han är med barn. Det blir lätt så, när man har långt hår.
Det där långa håret blir Shanes retade för ganska mycket. Tommy påstår att han ska klippa av sig sitt.
- Har insett att det ser ganska vidrigt ut.
Men det är ingen, som tror honom, när han säger det. För Tommy är enligt de andra killarna i gänget kär i sitt hår.
HJÄLP! Vem ...
- Jag kan inte påstå att jag tycker illa om det i alla fall, medger han.
Sen tycker Tommy att man inte behöver vara feminin bara för att man har långt hår. Eller för att man skjuter ut ena höften, när man spelar. För det gör Tommy. Staffan, Svante, Tor-Erik och Clayton brukar förresten härma Tommys höftföring på scen.
Det är snart sex år sen Tommy inhandlade sitt första instrument. En trumpet var det och på den spelade Tommy dygnet runt. Han tog lektioner på dagarna, tränade på eftermiddagarna och ibland spelade han med bandet Wåhlbergs på kvällarna. I det skötte Tommys pappa dragspelet och gammaldansen gick på Kirunas firmafester. Så småningom skaffade sig Tommy en gitarr och blev tillsammans med Staffan, Svante och Tor-Erik The Shanes. Då hade Tommy just slutat andra klass i Kirunas realskola. Han skulle gå om klassen och han att i sin skolbänk och funderade länge och väl över om han egentligen hade lust med det, innan han begav sig ner till rektorn för att tala om att de skulle ses igen nästa termin i alla fall. Men rektorn hade som sagt ingen användning för en sån som Tommy. Och det var inte så konstigt, tycker Tommy själv.
- Jag ville ju bara lira. Hade inget som helst intresse för skolan.
...släckte...
Tommy började en behaglig dagdrivartillvaro. På morgnarna sov han till tolv, på eftermiddagarna spelade han grammofon eller satt på något av Kirunas fik och på kvällarna hände det att han och de andra killarna hade en spelning. Gagerna brukade räcka till fickpengar och hemma bodde Tommy gratis. Visst hade han litet dåligt samvete... men tröstade sig med att den dagen han blev berömd då skulle, då skulle han betala igen alltihop. Den där dagen lät vänta på sig och Tommy blev i mellantiden tvungen att skaffa sig ett jobb. Han blev vikarierande vaktmästare på Kirunas ishockeybana och ägnade sig åt att spola och skrapa banan.
- Typiskt slappt och bra jobb, säger han. Jag brukade ställa ihop de där bårarna, som man bär ut skadade spelare på, och ta igen mig på dem. Men efter tre veckor slutade jag arbeta. Fick förresten veta, att de inte hade någon användning för en sån som jag och sen blev det krångel med min mage. Jag tog för många kaffepauser.
Tommy gick och slappade månader till, men i januari förra året, öppnade han och Tor-Erik Kiruna-Tak-och-Snöskott. De köpte varsin spade och en livlina och började ringa runt till Kirunaborna. Talade om att det hängde istappar från deras tak och att de var stor risk för snöras. Åtta och femtio i timmen tog Kiruna-Tak-och-Snöskott och firman brukade tjäna ungefär tjugofem kronor om dagen. Det blev vår så småningom det året också och det var någon gång då - mitt i all lövsprickning, blomknoppning, islossning och fågelsång - som Shanes plötsligt var ett känt namn. De hade spelningar nästan varje kväll, de kunde betala mat och husrum själva och de hade ändå litet pengar över.
Tommy trivdes. Och han trivs fortfarande. För han får spela hur mycket han vill. Och när han inte spelar kan han sova hur mycket som helst utan att ha dåligt samvete. Eller läsa deckare, eller äta fläskkotlett och slicka sig om fingrarna, eller sitta och hänga på et fik en hel dag. Han är litet ohyvlad, Tommy. Och inte särskilt lätt att stoppa i scensmokingen. För så snart han är ute och turnerar utan manager spelar han "Never-mind-kostymen" - han tar bara av sig skinnjackan och uppträder i sina vanliga kläder.
...ljuset?
Man har försökt att sätta pli på honom. Gett honom en stor tjock bok, som heter "Sätt och vett" t. ex. Avkrävt honom tio kronor varje gång han sörplar, när han dricker kaffe. Bett honom spela "istället för att stå och tramsa på scen". De flesta försöken har varit lönlösa. Det är rätt många, som gillar Tommy hans opolerade yta till trots. Och Tommy gillar alla, som gillar honom. Fast just nu är han litet less på flickor. Tycker bättre om att sitta hemma och läsa än att gå på party.
- Om jag säger att jag tycker om att läsa historia, skrattar du förstås åt mig. Men det gör jag i alla fall!
Men det finns saker som Tommy inte tycker om. "Om-mökar" t. ex. Det är flickor, som springer efter alla orkestrar. Sen gillar han inte när publiken håller för öronen. Och inte att åka bil, jäkta och stiga upp tidigt om morgnarna. Vilka är det då, som gillar Tommy?
- Gangsters och raggare, påstår han själv. De som är likadan som jag.
Om de gillar Tommy eller den stämning det blir med honom på scenen, låter han vara osagt.
Nämnda stämning brukar i regel vara ganska hög. T.o.m. så hög att en massa poliser och ordningsmakter måste ingripa. Det tycker Tommy är kul. Då spelar och sjunger han bättre än någonsin. Allra bäst låter han då Luleås A-lag finns bland publiken. Luleås A-lag är ett gäng verkliga håll-i-gångare, som har följt Shanes från allra första begynnelsen.
För dem kan Tommy uppträda hur länge som helst. Befinner de sig nedanför scen, händer det till och med att han tar fram sitt munspel, som han i vanliga fall är litet rädd för.
- Typiskt trevliga killar, A-laget. Skulle man åka på stryk någon gång, kan man vara säker på att de försvarar en.
Det allra värsta han vet är förresten at torka håret. Och att tänka på framtiden.
- Det kanske blir så illa att man får börja i skolan igen om något år. Och bli äldst och långhårigast i klassen!
------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 27 januari 1965
"Bröderna-Cartwright-TV" - 1960
-----------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALENS Topplista / 1965
Har "Fröken Fräken" gjort sitt nu, tro? Ett litet fall har Sven-Ingvars storsäljare råkat ut för i veckans Toppen. För övrigt finner vi där "gamla" Beatles, Rolling Stones och Tages. Veckans nykomling är danska Sir Henry and His Butlers med sin "Let´s go". Listan bygger på uppgifter från skivhandlare landet runt.
BILDJOURNALEN ¤ Den 27 januari 1965
IC i Piteå / 1966
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ 1966
Piteå Sparbank / 1965
PITEÅ-TIDNINGENS TURISTSPECIAL SOMMAREN 1965
En tiger i tanken / 1965
PITEÅ-TIDNINGENS TURISTSPECIAL SOMMAREN 1965
STEFAN - trumslagarpojken i popbandet THE CARETAKERS
Det hela började för ungefär ett år sedan. Det var då det plötsligt gick upp för 16-årige huskvarnagrabben Stefan Möller att det för honom egentligen bara fanns en sak här i livet som var väsentligt: popmusiken. Den dan bytte Stefan sitt förnamn till Steve. Det var en liten hyllning till de internationella popkretsar som Stefan snart hoppas få röra sig i. Pop, det är allvar för Stefan - förlåt, Steve.
När vi suttit och pratat en stund får man för sig att Steve (eller Stefan) har en PASSION. En flammande, stolt bärande passion. Precis som en Albert Schweitzer i Afrikas djungler, precis som en Charles Lindbergh på väg över Atlanten. Människor som skulle kvävas om det inte fick leva mitt i sin passion, sitt intresse tjugofyra timmar varje dygn. Det är ungefär likadant med Steve. Men vem har då gett honom detta intensiva intresse för pop? Ringo Starr? Charlie Watts i The Rolling Stones?
Steve svarar:
- Gene Krupa. Och kanske Buddy Rich.
Två gamla jazztrumslagare fick Steve att börja spela trummor. Men i dag? Vilka trumslagare hör Steve helst på? Vem är det som driver honom framåt?
- Gene Krupa. Och kanske Buddy Rich.
Fortfarande alltså.
Ringo tycke Steve är "ganska bra", Charlie i Stones får godkänt, men inte mera. På morgonen sover Steve länge. Helst skulle han vilja sova ända till det är dags att sätta sig bakom trummorna igen.
Men det brukar bli några lediga timmar på eftermiddagen. Då kramar Steve en lerklump och väntar. Lerklumpen är också pop på sitt sätt... Den ger Steve starkare muskler i handen och armen och det hjälper honom när han håller i trumstockarna och öser på i den senaste Tio i topp-låten. Frågan är, om inte Steve är Sveriges mesta popkille. Förmodligen är han i alla fall den enda som fått sluta skolan ett år för tidigt för att spela pop i stället för att nöta skolbänken.
Det hände på Centralskolan i Huskvarna för ett år sedan. Steve - han vill helst kalls så, Stefan - han sitter på soffan och skrattar och hans långa blonda hår virvlar runt honom:
- Rektor tyckte väl att det var lika bra att slippa mig. Jag bad mig fri för turnéer till Finland, turnéer till Norge, för spelningar i Malmö, Gävle, Östersund. Ibland gick jag i skolan bara tre dagar i veckan.
I dag bor sextonåringen med sina tre kompisar i ett inackorderingsrum i Malmö. Steve är ung och de flesta grabbar i hans ålder behöver - och vill ha - familjens trygghet kring sig. Men när det gällde för Steve att flytta till Malmö tvekade han inte: popen i första hand! Nu tvättar hans inackorderingstant nylonskjortorna och kalsingarna mellan Steves turnéer. Och tar emot beundrarposten. Det kommer visserligen ingen beundrarpost från studenterna i Lund, men en mer hängiven publik har varken Steve eller The Caretakers någonsin haft, sägs det i Skåne. Caretakers spelar på nationalfester och kårdanser, studenterna twistar och jublar. Mest jublar Steve.
¤ Sextonårige trummisen Stefan Möller, eller Steve, som han kallar
sig, spelar i popbandet THE CARETAKERS.
För ett par veckor sedan hade han en trumduell med en trumslagarveteran från Danmark en sen natt på Akademiska Föreningen.
- Det gick ganska bra, säger han själv anspråkslöst.
De som var där och hörde de två trumuppsättningarna dåna säger att Steve var skyhög favorit och att studenterna var lika vilda som publiken vid en popgala.
Det är sådana upplevelser Steve lever för. Han kan inte tänka sig göra något annat än spela trummor. Men om Stefan blivit Steve och professionell poptrumslagare, så tycks de flesta av hans kompisar i Huskvarna bli bilmekaniker.
- Vi lämnade in vår turnébil på verkstad häromdagen. Killar i uniform. Kletiga, oljiga händer. Ligga på rygg under bilarna...
Han skakar våldsamt på huvudet, byter ut skivan på grammofontallriken. Att stiga upp tidigt på morgnarna, arbeta bestämda tider varje dag, bli kletig om fingrarna i jobbet... Sånt jobb tillhör en annan värld än Steves. Han har aldrig tänkt sig något annat levebröd än sina trumstockar. För sju år sedan hette hans idol Lars Rydén. Lars Rydén var trumslagare i Huskvarna Gossmusikkår.
- Han kunde slå trumvirvlar på en stol.
Det imponerade på Stefan. Han ville också kunna slå virvlar hemma på köksstolen. Och så bad han och kompisen om att få bli med i gossmusikkåren. När Stefan fick beröm av trumläraren, slutade kompisen och Stefan fick fortsätta ensam. När han var elva for han på sin första turné med musikkåren, när han var tolv fick han jobb i "Gunnars orkester" och tjänade tjugofem kronor för en kvälls hamrande på trumskinnen.
- Det var ju enormt. Att få betalt för att göra nåt så kul!
I dag tjänar Steve tvåhundra kronor per spelkväll, han har ett par tusen på banken. Han har fått en fin start i sitt yrke. Tycker Steve att han är bra betald?
- Nej, inte speciellt bra. Han säger:
- Att spela, det tar jag inget betalt för. Det är bara kul. Gaget tar jag för att släpa med mig alla trummorna, sätta upp dem, packa ner dem och bära i väg dem.
Trots att Stefan är bara sexton är han redan en yrkesman, fylld av krav - på sig själv och sina redskap.
- Först hade jag en uppsättning trummor som kostade lite över tvåtusen kronor. De var inte bra. Sen fick jag ett engelskt märke som kostade fyra. Nu har jag trummor för sextusen och nu är jag nöjd.
Steve vet vad han talar om. Det är många i popbranschen som inte vet det, anser han. Många som snackar, lovar och ger löften. Om TV-program, skivinspelningar, turnéer. Reklammän som ska göra Caretakers världsberömda.
- Men såna genomskådar man hur lätt som helst.
Just nu packar Steve sina trummor upp och ner på en tvåmånaders turné i Norge. Dessförinnan spelade Caretakers en månad i Danmark. Finland är aktuellt och sedan väntar tre månader i de svenska folkparkerna tillsammans med norske sångaren Jack Dailey.
Det innebär långa, tröttande resor i bil, korta nätter i ständigt nya hotellrum. Steve pratar om framtiden. Han vill gärna bosätta sig i Malmö. Varför?
- Det är lättare att göra karriär här. Radio Syd, du vet...
-----------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 27 januari 1965
THE CARETAKERS idag 2012.
FAKTA-------------------------------------------------------------------------
Stephan Möller spelar i dag trummor i Spotnicks.
/Roger.
Lennart "Klimpen" Häggroth
"KLIMPEN" HÄGGROTH är aktuell igen. Den spelande tränaren för
Kiruna AIF kan spela bort lokalkonkurrenten IFK Kiruna från all-
svenskt kval.
Nu hänger det på "Klimpen" igen. "Klimpen" Häggroth, Colorado-hjälten från 1962, den "levande väggen" som spelade hem Sveriges senaste guldmedlaj i ishockey. Men den här gången rör det sig inte om landslaget. Den här gången rör det sig om div. II.
Det ser nu äntligen ut som om Kiruna ska få ett lag i det kommande hockeykvalet. Och det är ganska anmärkningsvärt eftersom Kiruna varit ledande exportör av allsvenska hockeykanoner till landslaget och allsvenskan, men aldrig själv fått fram något lag med "lukt" på elithockey. Man kan ju bara nämna spelare som Tord Lundström, Lars-Göran Nilsson, Garvis, Sören och Börje Määttä, "Klimpen, Stig Wiklund, Allan Helenefors, Bibbi Sundström, Kalle Sundberg m. fl.
Att få fram så många goda ishockeyspelare, men aldrig något lag är som sagt märkligt, men det beror på att de bägge arvfienderna Kiruna AIF och IFK Kiruna många gånger förstört för varandra. Raderat bort den enes eller andres chanser. Och trots att IFK den här gången leder serien - med en poäng före sista omgången på onsdag - kan det faktiskt bli samma visa igen.
AIF:
- Vi ger inte IFK någonting gratis.
IFK:
- Den här chansen tänker vi inte släppa.
Nyckelroll i den här tillställningen har "Klimpen". Den förre landslagshjälten har återvänt till sina hemtrakter, och fungerar som spelande tränare för AIF. Säger:
- Ja, kanske mest som tränare. Målvaktsjobbet delar jag med en grabb som heter Jan Bergsten.
Vem ska stå på onsdag? Ja, den frågan ville inte "Klimpen" kommentera. AIF har lagt upp sina ritningar, och ingenting får yppas. Tips: Räkna med att "Klimpen" dyker upp i bilden, som något av "gubben i lådan". Det är i sådana här cupmatcher "Klimpen" eldar upp sig själv till stordåd, om det sedan må vara kanadensare, ryssar eller kirunabor som svärmar kring hans kasse. Inte heller att han blivit betydligt rundare om midjan, och inte längre tar ishockey så där våldsamt allvarligt. När det doftar cup tänder "Klimpen".
Räkna också med att det blir ett nytt publikrekord i Matojärvi Islada. Det här är en match som hela Kiruna pratar om. Ska Kiruna äntligen få ett allsvenskt lag?
Fotnot: Redan klara för allsvenskt kval är Hammarby, Häradsbygden, Sandåkern, Nybro och Karlskoga. Västra avgörs den 16 med en direkt seriefinal Surahammar-Fagersta.
-------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Onsdagen den 14 februari 1968
Michael Landon önskar GOD JUL!
GOD JUL FRÅN MIKE TILL ER. Mike "Little Joe" Landon är fortfarande lika populär och trots att det var riktigt länge sen nu som vi ens fått se en skymt av "Bröderna Cartwrights" bravader i TV, så slutar inte flickfansen att sukta efter honom och ropa på bilder, bilder, bilder... Svårt att kunna glömma hur gullig han var i somras kanske? Men nu till julen ska alla vara snälla och glada så - här har ni honom alltså. God Jul!
-------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 18 december 1962
Magnus Kvintett gästar Perudden i Piteå / 1967
MAGNUS KVINTETT gästar Perudden.
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ April 1967
