Roger Lindqvist

Det var Staffan i Kiruna-gänget Shanes, som släckte ljuset för Tommy Wåhlberg. För det var han, som för drygt ett år sedan tyckte att Tommy skulle låta håret växa. Staffan skulle bli långhårig själv också. Likaså Svante och Tor-Erik, som de andra killarna i Shanes heter.



Men Tommys hår växte fortast. Idag når det ner till axlarna. Det är inte därför vi skall berätta om Tommy. För Tommy har andra egenheter än sitt locksvall. Han pratar väldigt mycket på scen t. ex. Han gillar raggare. Han är less på flickor. Och han vågar inte tänka på framtiden. Tommy har nämligen ingen som helst utbildning att falla tillbaka på den dagen man inte vill höra honom sjunga och spela kompgitarr i Shanes längre. Han har inte gått i skolan särskilt mycket heller. För i Kiruna Läroverk hade man ingen användning för en sån som Tommy. Det var åtminstone vad skolans rektor sa den dagen Tommy tog sina böcker och gick. Tommy aderton år. Just nu trivs han ganska bra med livet. För han får spela hur mycket han vill. Och han har råd med det.

Att vara en Shane bär sig i dag. För en Shane hör till ett av Sveriges populäraste band och en Shane rasar upp och ned i "Tio i topp" med låten "Let me show you who I am". Tommy kallar sig för det mesta Ymmot Greblhåw. Det är Tommy Wåhlberg bak och fram. Att vända bak och fram på ord är nämligen Tommys senaste passion. Ibland vänder han bara på halva orden. Som när han beställer Effak dem wienerdörb på ett konditori t. ex. Han har en massa andra saker för sig också, Tommy. Kuskar man omkring på Sveriges landsvägar sjuttiofem procent av sin tid, måste man ha det.

Det mesta är småbarnsligt och smålöjligt. Säger Tommy. Som när han och Clayton, Shanes nya kille Lennart Grahn, bildar Astmakören och sjunger med hesa spruckna röster t. ex. Eller när Tommy gör om texterna på gängets låtar. De nya versionerna brukar bli snudd på det ekivoka. För Shanes kör med litet vågad humor i stället för med sjuk.
    - Men det är stil på den, påstår Tommy.
Varför inte lyssna på Tommy ett tag! Så här kan det låta när han presenterar Shanes för publiken:
    - Ja, som ni alla ser är Svante sjuk i dag och han kan inte spela. Han är med barn. Det blir lätt så, när man har långt hår.
Det där långa håret blir Shanes retade för ganska mycket. Tommy påstår att han ska klippa av sig sitt.
    - Har insett att det ser ganska vidrigt ut.
Men det är ingen, som tror honom, när han säger det. För Tommy är enligt de andra killarna i gänget kär i sitt hår.


HJÄLP! Vem ...

    - Jag kan inte påstå att jag tycker illa om det i alla fall, medger han.
Sen tycker Tommy att man inte behöver vara feminin bara för att man har långt hår. Eller för att man skjuter ut ena höften, när man spelar. För det gör Tommy. Staffan, Svante, Tor-Erik och Clayton brukar förresten härma Tommys höftföring på scen.

Det är snart sex år sen Tommy inhandlade sitt första instrument. En trumpet var det och på den spelade Tommy dygnet runt. Han tog lektioner på dagarna, tränade på eftermiddagarna och ibland spelade han med bandet Wåhlbergs på kvällarna. I det skötte Tommys pappa dragspelet och gammaldansen gick på Kirunas firmafester. Så småningom skaffade sig Tommy en gitarr och blev tillsammans med Staffan, Svante och Tor-Erik The Shanes. Då hade Tommy just slutat andra klass i Kirunas realskola. Han skulle gå om klassen och han att i sin skolbänk och funderade länge och väl över om han egentligen hade lust med det, innan han begav sig ner till rektorn för att tala om att de skulle ses igen nästa termin i alla fall. Men rektorn hade som sagt ingen användning för en sån som Tommy. Och det var inte så konstigt, tycker Tommy själv.
    - Jag ville ju bara lira. Hade inget som helst intresse för skolan.


...släckte...

Tommy började en behaglig dagdrivartillvaro. På morgnarna sov han till tolv, på eftermiddagarna spelade han grammofon eller satt på något av Kirunas fik och på kvällarna hände det att han och de andra killarna hade en spelning. Gagerna brukade räcka till fickpengar och hemma bodde Tommy gratis. Visst hade han litet dåligt samvete... men tröstade sig med att den dagen han blev berömd då skulle, då skulle han betala igen alltihop. Den där dagen lät vänta på sig och Tommy blev i mellantiden tvungen att skaffa sig ett jobb. Han blev vikarierande vaktmästare på Kirunas ishockeybana och ägnade sig åt att spola och skrapa banan.
    - Typiskt slappt och bra jobb, säger han. Jag brukade ställa ihop de där bårarna, som man bär ut skadade spelare på, och ta igen mig på dem. Men efter tre veckor slutade jag arbeta. Fick förresten veta, att de inte hade någon användning för en sån som jag och sen blev det krångel med min mage. Jag tog för många kaffepauser.

Tommy gick och slappade månader till, men i januari förra året, öppnade han och Tor-Erik Kiruna-Tak-och-Snöskott. De köpte varsin spade och en livlina och började ringa runt till Kirunaborna. Talade om att det hängde istappar från deras tak och att de var stor risk för snöras. Åtta och femtio i timmen tog Kiruna-Tak-och-Snöskott och firman brukade tjäna ungefär tjugofem kronor om dagen. Det blev vår så småningom det året också och det var någon gång då - mitt i all lövsprickning, blomknoppning, islossning och fågelsång - som Shanes plötsligt var ett känt namn. De hade spelningar nästan varje kväll, de kunde betala mat och husrum själva och de hade ändå litet pengar över.

Tommy trivdes. Och han trivs fortfarande. För han får spela hur mycket han vill. Och när han inte spelar kan han sova hur mycket som helst utan att ha dåligt samvete. Eller läsa deckare, eller äta fläskkotlett och slicka sig om fingrarna, eller sitta och hänga på et fik en hel dag. Han är litet ohyvlad, Tommy. Och inte särskilt lätt att stoppa i scensmokingen. För så snart han är ute och turnerar utan manager spelar han "Never-mind-kostymen" - han tar bara av sig skinnjackan och uppträder i sina vanliga kläder.


...ljuset?

Man har försökt att sätta pli på honom. Gett honom en stor tjock bok, som heter "Sätt och vett" t. ex. Avkrävt honom tio kronor varje gång han sörplar, när han dricker kaffe. Bett honom spela "istället för att stå och tramsa på scen". De flesta försöken har varit lönlösa. Det är rätt många, som gillar Tommy hans opolerade yta till trots. Och Tommy gillar alla, som gillar honom. Fast just nu är han litet less på flickor. Tycker bättre om att sitta hemma och läsa än att gå på party.
    - Om jag säger att jag tycker om att läsa historia, skrattar du förstås åt mig. Men det gör jag i alla fall!

Men det finns saker som Tommy inte tycker om. "Om-mökar" t. ex. Det är flickor, som springer efter alla orkestrar. Sen gillar han inte när publiken håller för öronen. Och inte att åka bil, jäkta och stiga upp tidigt om morgnarna. Vilka är det då, som gillar Tommy?
    - Gangsters och raggare, påstår han själv. De som är likadan som jag.
Om de gillar Tommy eller den stämning det blir med honom på scenen, låter han vara osagt.
Nämnda stämning brukar i regel vara ganska hög. T.o.m. så hög att en massa poliser och ordningsmakter måste ingripa. Det tycker Tommy är kul. Då spelar och sjunger han bättre än någonsin. Allra bäst låter han då Luleås A-lag finns bland publiken. Luleås A-lag är ett gäng verkliga håll-i-gångare, som har följt Shanes från allra första begynnelsen.

För dem kan Tommy uppträda hur länge som helst. Befinner de sig nedanför scen, händer det till och med att han tar fram sitt munspel, som han i vanliga fall är litet rädd för.
    - Typiskt trevliga killar, A-laget. Skulle man åka på stryk någon gång, kan man vara säker på att de försvarar en.
Det allra värsta han vet är förresten at torka håret. Och att tänka på framtiden.
    - Det kanske blir så illa att man får börja i skolan igen om något år. Och bli äldst och långhårigast i klassen!

------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 27 januari 1965