Jimi Hendrix intervjuas / 1969


...helt i popdirektörernas garn

Jimi Hendrix på scenen - intensiv som sin musik. En exotisk uppenbarelse i blommig skjorta, snäva lila byxor, bar mage. Dynamisk, sensuell. Gitarren är som en levande organisk del av honom. Han lever med den. Improviserar fram höga, darrande, fräcka, sköna, levande toner. Väver in dem med sin speciella nakna, heta röst. Han ger sig själv hänsynslöst i sin musik. Man dras med, oemotståndligt...

Det är den bild publiken får av honom. Den bild tidningar och PR-män suger ut det mesta ur. Och den är sann, på sitt sätt. Men som alltid har bilden en baksida:
Annonserna basunerade ut "Jimis sista framträdande, gruppen skall upplösas". Biljetterna kostade upp till 30 kronor. Många skrapade sina januaritomma plånböcker för att höra Jimi en sista gång. De kunde ju inte veta att det var ett hänsynslöst reklamtrick, uppfunnet i smarta PR-mäns kassaklirrande hjärnor.

Jimi var helt i pop-direktörernas garn. En mänsklig guldgruva där de pumpat in sina pengar. Naturligtvis förväntade de sig utdelning. Hög utdelning. För dem är Jimi bara en sedelbunt. Besöket var planerat i detalj - av popdirektörer. Besöket i Sverige var stress, journalister, PR-män, opersonliga hotellrum. Planet landade 14.25. Presskonferensen började 16.00. Ingen tid att koppla av. Ett tjusigt rum på Carlton, vita dukar, förgyllda speglar. Beskäftiga PR-män. Och journalister. Fotografer. Alla beredda att kasta sig över Jimi när han kom in i rummet. Jimi kom. Pyntad med armband, ringar. Håret - ett stort burr. Han praktiskt taget leddes in. Placerades i en soffa. Svarade vänligt tio gånger på samma frågor, vänligt men utan entusiasm. Artigt, men med plågade undertoner. Munnen formade svar. Ögonen var deppiga. "Nä, vi har inte haft några planer på att sluta". "Ja, vi har varit i USA, 91 städer". "Nice to be back in Stockholm, jag gillar Sverige". Och hela tiden plåtades han. Jimi visades upp. Den världsberömde, den sexige, den fenomenalt gitarrspelande. Men människan Jimi, hur orkar han?



På kvällen - två konserter. Bakom scenen - journalister. Radion gör en intervju. En poptidning kör iväg med honom under pausen. Fotografer. Några fans. Arrangörer. Alla vill snacka med Jimi. Han pratar med än den ena än den andra. Står inte stilla många minuter. Får ingen stund för sig själv. Det kommer blommor - rosor. Jimi blir nästan oförklarligt glad. Läser kortet som var med. Ställer blommorna i vatten. Uppvärmningsbandet spelar och spelar. Alla blir otåliga bakom scenen. Äntligen dags för Jimis andra framträdande. "Inte riktigt så bra som förut", skrev någon rescencent. Undra på det! Inte en stund att koppla av. Människor som jagar, jagar varje stund. Ett överfyllt, rökigt rum bakom scenen. Kameror där man minst anar det.
    - Men värst var det med de stirrande livlösa ansiktena på första bänk, sade Jimi, jag ville ge allt för att de skulle leva med i min musik, men det lyckades inte. Det gjorde mig desperat!

Jimi är trött, trött. Vi sitter och pratar avspänt på hans hotellrum. Men det är ingen idé att ställa frågor som är alltför privata, alltför banala. Jimi svarar bara inte eller svarar undvikande. "Politik, nä jag måste först hitta mig själv innan jag kan engagera mig. Min politik är min musik". "Syskon har jag, visst, jag vet inte längre hur många... Men allt det där har ju stått i tidningar tusen gånger förut. Jag orkar inte..." Sedan ångrar han sig att han varit brysk. Berättar om sig själv. Kopplar av. Hämtar sig långsamt efter konserten. Känner sig omgiven av människor som inte vill honom illa. Inte vill utnyttja honom. Hans ansikte utåt blir mjukare. Människan kommer fram - trött på alla dessa kommersiella tillställningar, alla dessa ständiga frågor, alla ytliga människokontakter.



    - Det jag först ser till hos en flicka är om hon är mänsklig. Det är skönt när man träffar flickor som inte bara är masker... som vågar vara mjuka. Jag hade en gång en flicka i Göteborg... hon har väl glömt mig nu... man kan inte uppehålla relationer när man för ett så kringflackande liv som jag. Men jag är en äventyrare som far runt i världen för att släcka min törst efter spänning - och kanske för att hitta en flicka som jag kan slå mig till ro med... Kanske någon gång.

    - Nu är jag så trött på allt... jag tappar bort mig själv, jag kan inte spela längre, jag blir förstörd av alla presskonferenser, alla onödiga störande moment. Jag får ingen tid för min musik... Snart skall jag åka tillbaka till England, bara tänka på mig och min musik ett tag... Koppla av... Höra skägget växa.
Och sedan, Jimi? Börjar karusellen igen? Turnéer, intervjuer, allt det du inte orkar med. Man kan inte låta bli att tänka på vad du skulle kunna åstadkomma utan allt detta.
    - Jag vill ta min gitarr, gå in och spela - och sedan försvinna. Bort från frågor och människor.

Klockan tio på morgonen, dagen efter konserten for Jimi vidare. Till ett nytt hotellrum. En ny scen. En ny presskonferens med ständigt samma frågor.

-------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 15 februari 1969

Marilyn Monroe dog efter överdos av medicin / 1962


¤ Marilyn Monroe har avlidit i en ålder av 36 år.

-------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.storstore.com


¤ LOS ANGELES. Filmstjärnan Marilyn Monroe avled på söndagsmorgonen till följd av en överdos av sömnmedel, meddelar undersökningsdomarämbetet i Los Angeles. Dödsfallet konstaterades kl 3.40 på söndagsmorgonen. En talesman för undersökningsdomarämbetet omtalade att miss Monroe avled i sitt hem i Brentwood, en förstad till Los Angeles. Hon hittades av sin hushållerska. Två privatläkare tillkallades genast, men de kunde bara konstatera dödsfallet samt underrätta undersökningsdomaren.

Så sent som på lördagen hade en läkare skrivit ut ett tablettrecept åt miss Monroe. Flaskan återfanns på söndagsmorgonen tom. Det är ännu inte klarlagt vad för slags tabletter det rör sig om. Polisen utgår vid sina undersökningar från att miss Monroe tagit en alltför kraftig dos av tabletterna. Den 36-åriga blonda "bystdrottningen" hade för någon tid sedan blivit löst från sitt kontrakt för inspelningen av filmen "Somethings got to give", sedan hon enligt bolaget upprepade gånger brutit mot kontraktet. Miss Monroe var gift tre gånger - först med Los Angeles-polisen James Dougherty, sedan med baseballspelaren Joe DiMaggio Jr. och sista gången med skådespelsförfattaren Arthur Miller.


¤ Joe DiMaggio Jr.

-----------------------------------------
Bild: www.wikipedia.com

TVÅ LÄKARE KALLADES
Marilyns hushållerska berättade för polisen att hon såg att det lyste i filmstjärnans rum vid midnatt, och när ljuset fortfarande var tänt tre timmar senare anade hon oråd och tänkte gå in och se efter vad som stod på. Då hon fanns att dörren var låst ringde hon till Marilyns läkare, dr Greenson, som kom vid 4-tiden på söndagsmorgonen. Han kunde inte heller öppna dörren och fick inget svar när han ropade på Marilyn. Han tillkallade en annan läkare, dr Engleberg, och sedan de trots förenade ansträngningar inte lyckats få upp dörren klättrade de in i sovrummet genom ett fönster.

¤ SJUK SENASTE ÅRET
Sedan hennes äktenskap med Arthur Miller upplöstes i januari i fjol sågs Marilyn ofta i sällskap med sin förre man Joe DiMaggio, men hon förnekade att de tänkte gifta sig på nytt. Marilyn hade de senaste året tillbringat olika perioder på sjukhus. Förra sommaren fick hon gallblåsan bortopererad i sista minuten och dessförinnan hade hon vårdats på sjukhus i en månad för "psykisk och fysisk utmattning".


¤ Nedersta bilden, ur filmen "Flickan ovanpå" från 1955, mot Tom MacKenzie.
Billy Wilder regisserade.

¤ MODERN "RÖDHÅRIGA KVINNAN
   SOM BESÖKTE HENNE NÅGON GÅNG"
Marilyn Monroe föddes den 1 juni 1926 i Los Angeles och hette som flicka Jean Mortenson (eller Baker). Hennes mor har identifierats omväxlande som Gladys (Monroe) Mortenson och Gladys Pearl Baker, och det är troligt att hon fick ett psykiskt sammanbrott strax efter flickans födelse. Under sin barndom adopterades Marilyn inte mindre än tolv gånger av olika familjer. Däremellan vistades hon på ett barnhem i Los Angeles. Sin mor kom hon endast ihåg som "den rödhåriga kvinnan" som besökte henne ibland.


¤ Marilyn Monroe med sin tredje make författaren Arthur Miller.

-------------------------------------------------------------------------------
Bild: www.hpvf.com


¤ BÖRJADE SOM FALLSKÄRMS-
   KONTROLLANT
Marilyn gifte sig med Dougherty kort efter det att hon fyllt 16 år. En brytning inträffade 1943 då Dougherty tog anställning vid amerikanska handelsflottan och skilsmässan blev definitivt strax efter kriget. Under krigsåren arbetade Marilyn först som fallskärmskontrollant och därefter som sprutlackerare på en flygplansfabrik i Los Angeles. Efter kriget blev hon fotomodell och hennes fotografi återfanns på omslaget till åtskilliga tidskrifter. Detta ledde till att hon erhöll kontrakt på ett år med filmbolaget 20TH Century Fox. Hon fick en biroll i en film men det avsnitt där hon medverkade klipptes bort och kontraktet förnyades inte.

Därefter återgick Marilyn till sysslan som fotomodell innan det stora genombrottet kom i början på 50-talet. Bland hennes filmer märks "Flickan ovanpå", "Asfaltdjungel", "Prinsen och balettflickan" och "I hetaste laget". In en intervju med den amerikanska tidskriften Life, som publicerades den 30 juli, sade Marilyn att det var en lättnad att "vara slut". Hon liknade berömmelsen vid kaviar - "den är god, men man tröttnar på att äta den varje dag till alla mål". Hon gav intervjun kort efter det att hon avskedats av 20TH Century Fox som förklarade att hon bara sporadiskt infunnit sig till inspelningarna av filmen "Something´s got to give".
    - Jag ägnar mig numera åt mitt arbete och jag umgås med de få människor som jag verkligen kan lita på, sade Marilyn vidare i Life-intervjun.


¤ I succéfilmen "I Hetaste Laget" som kom 1959, spelade Marilyn
mot Jack Lemmon och Tony Curtis.

-------------------------------------------------------------------------
Bild: www.kingkongkoll.wordpress.com


¤ LÄKARNA MÅSTE BRYTA SIG IN
   I RUMMET
Polisen i Los Angeles omtalade att filmstjärnan hittades död i sin säng med täcket uppdraget över axlarna. Läkarna måste bryta sig in i sovrummet genom ett fönster då dörren var låst inifrån. Nattduksbordet var fullt av medicinflaskor, däribland den tomma tablettflaskan, som senare befanns ha innehållit sömnmedlet Nembutal.

¤ OLYCKSHÄNDELSE ELLER
   SJÄLVMORD?
Coronern har tillsatt en kommission av läkare och psykiatriker som skall utreda huruvida filmstjärnan begick självmord eller om dödsfallet berodde på olyckshändelse. Resultatet av utredningen blir troligen inte klar förrän om en vecka.

--------------------------------------------------------------------------
Text: PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 6 augusti 1962



Opel Rekord & Volvo Amazon




SE ¤ Den 14 november 1968


Erik Carlsson "På taket" / 1965



SE ¤ Den 19 augusti 1965


HYLAND! / 1962



BILDJOURNALEN ¤ Den 18 december 1962


Monark / 1960


BILDJOURNALEN ¤ Den 6 april 1960


The Zettlers - Umeå


THE ZETTLERS heter det här popgänget från Umeå. Mycket hår,
mycket jobb har grabbarna - en skiva har de hunnit med.

---------------------------------------------------------------------------------
BILDJOURNALEN ¤ Den 25 januari 1965


Tuffa Viktor


BILDJOURNALEN ¤ Den 27 januari 1965


Trafikkunskap / 1966

Tre bilder som jag härmed delger er. Till bilderna hör också en förkunnelse, om den grundläggande fakta som finns om de tre modellerna: VOLVO PV 544, OPEL samt VOLKSWAGEN. Fakta har jag hämtat ur boken "Trafikkunskap" utgiven 1966.


1. Värmereglage. 2. Omkopplare för körriktningsvisare. 3. Strömbrytare för belysningen. 4. Kontrollinstrument. 5. Choke. 6. Reglage för vindrutetorkare och vindrutespolare. 7. Omkopplare för hel- och halvljus. 8. Kopplingspedal. 9. Bromspedal. 10. Gaspedal. 11. Växelspak. 12. Tändningslås.

---------VOLVO PV 544------------------------


1.
Omkopplare för körriktningsvisare. 2. Strömbrytare för belysningen. 3. Kontrollinstrument. 4. Tändningslås. 5. Signalring. 6. Kopplingspedal. 7. Bromspedal. 8. Gaspedal. 9. Handtag för handbroms. 10. Växelspak (golvväxel).

--------------OPEL---------------------------


1.
Vridregel för ventilationsruta. 2. Fönstervev. 3. Blinkvisaromkopplare. 4. Kontrollampa för generator och kylning - röd. 5. Hastighetsmätare. 6. Kontrollampa för blinkvisare - grön. 7. Kontrollampa för helljus - blå. 8. Kontrollampa för oljetryck - grön. 9. Bränslemätare. 10. Ljusomkopplare med instrumentbelysning. 11. Askkopp. 12. Reglageknapp för vindrutetorkare och spolning. 13. Dörrhandtag. 14. Dragknapp för främre huv. 15. Signaltangent. 16. Avbländningsomkopplare. 17. Rattlås. 18. Kopplingspedal. 19. Bromspedal. 20. Gaspedal. 21. Växelspak. 22. Handbroms. 23. Reglagearm för värme i baksätesutrymmet. 24. Reglagearm för värme.

--------------VOLKSWAGEN------------------


TOMMY TAUSIS ny i TAGES

FREDDIE SKANTZE LÄMNAR TRUMMORNA


Tommy Tausis (bilden) ny i Tages från den 16 juli.

Från den 16 juli får den göteborgska popgruppen Tages en ny batterist. Freddie Skantze, som varit med från det att gruppen bildades och deltagit i alla dess framgångar, hoppar av och lämnar plats för Tommy Tausis, 20 år, stockholmskille som senast suttit bakom trummorna i det nu upplösta Göteborgsbandet Strangers.

Tommy, som inom popkretsar är mera känd under förkortningen TT, har enhälligt accepterats av de andra grabbarna i Tages som en värdig efterföljare till Freddie. Före sejouren hos Strangers har han spelat trummor i banden Customs, Guy and the Turks, Wild Ones som en gång var Jan Rodhes kompgrupp, Bests och som sagt senast i Strangers. Han hade anbud från Malmöbandet Namelosers också men började hellre hos Tages.
    - Tages har mer jobb, säger han och fortsätter:
    - Det är klart att det är nervöst att börja i ett av Sveriges mest populära band. Men grabbarna tycks ha accepterat mig så varför inte försöka?

TT kommer att sitta bakom kaggarna på en estrad för första gången med Tages lördagen den 16 juli. Första framträdandet den kvällen är i Örebro. Det andra i Karlskoga. Den 13 juli släpps gruppens nya singelplatta där TT skivdebuterar som en Tage. En av låtarna blir gruppens egna "In my dreams". TT kommer också att vara med i Tages stora tack-och-avskedsföreställning för Freddie Skantze i TV den 17 juli. Det blir i pop-programmet "Pop-side" där också Freddie är med.

Avskedet från en av Sveriges mest populära grupper kommenterar Freddie själv på följande sätt:
    - Ingen har bett mig att sluta och det är inte fråga om någon schism i gruppen. Jag har helt enkelt tröttnat på turnélivet. Det är klart att det många gånger är kul resa runt men det är också mycket tröttsamt.
    - Det känns faktiskt som en befrielse att sluta, fortsätter han. Det där med att vara popidol medför att ens personliga frihet försvinner. Och pengarna dom jag onekligen förlorar på att sluta struntar jag i. Jag vill ha min personliga frihet. Men det är klart att jag gärna hoppar in då och då i ett band och tar ströjobb.

Freddie tänker nu ägna sig åt samma verksamhet som sin far i Göteborg - försäkringsbranschen. Men först ska han ta en lång semester och sedan blir det antagligen en studieresa till England.
Tommy Blom, vokalist i Tages säger:
    - Vi har försökt övertala Freddie att stanna kvar året ut. Men han har haft trassel med sin hälsa och vi låter honom naturligtvis bestämma själv. Det har varit underbart kul att ha haft honom med under den tid han varit en Tage.

Freddie Skantze lämnar alltså Tages. Men han har fortfarande kvar sina kontakter med popvärlden. Han är förlovad med den göteborgska popflickan Agneta Wiggfors i Trio MAK Les Soeurs, en grupp på väg uppåt. Från Tages-fronten kan vidare meddelas att en ny LP är under slutfasen av inspelningsverksamheten. Den ska ges ut någon gång i sommar och på den ska den nye batteristen TT debutera som sångare. På den nya singeln lovar alla - Danne Larsson, Tommy Blom, Göran Lagerberg, Anders Töpel och TT - att bandet ska komma med något helt nytt. Något som kanske medför revolution i poptänkandet i Sverige.

-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Juli 1966

Melodifestivalen 1965


------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 22 mars 1965


Porslin från Gustavsberg / 1969



---------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 15 februari 1969


Beppe Wolgers / 1969



--------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 24 maj 1969

I huvet på en gammal gubbe / 1968


Rolf Bengtsson och Hasse Alfredsson i filmen: I huvet på en gammal
gubbe.

- En gubbe med ett huve som det rör sig i: JOHAN BJÖRK. -

I början av december får man se hur det ser ut i huvet på en gammal gubbe. Johan Björks huvud närmare bestämt och et som det rör sig i. Och Johan Björk det är Hasse Alfredsson som spelar huvudrollen i Hasseåtages, Per Åhlins och GK-films tecknade långfilm, I huvet på en gammal gubbe, en mixning av ca 25 min skådespeleri och 60 min teckningar i färg.

¤
Projektet startade i augusti 1966. Det blev betydligt billigare än amerikanska motsvarigheter men dyrare än en svensk spelfilm. Exakt hur mycket vet man inte eftersom bland annat egena arbetet är svårt att värdera. Par Åhlin har gjort alla originalteckningar och hans stab (6 personer) har producerat de 1 400 bilder som går åt - per minut. Stilen varierar med handlingen, från naivism till surrealism á la Dali, vilket torde framgå av bilderna i filmen. Det är et myller av figurer av vilka ett 50-tal återkommer då och då.

I rollistan förutom Hasse Alfredsson: Fatima Ekman, Monica Nielsen, Ernst Günther, Gus Dahlström, Rolf Bengtsson, Gösta Ekman, Monica Ekman, Karl-Erik Forsberg samt personal och pensionärer på Lundahemmet i Solna. Filmens handling? Den utspelas en dag då gamle Johan sitter och tänker tillbaka. Det är de levande bilderna. Då och då lurar han till och sluter ögonen. Då kommer minnen, drömmar, önskningar över honom. Det är de tecknade bilderna. Grundmanus: Hasseåtage, därefter växelspel mellan tecknare och författare. Ett experiment från början - nu lyckad verklighet enligt dem som sett resultatet.

-----------------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ 16 november 1968


Marianne Höök intervjuar LILL LINDFORS / 1967


Lillemor Lindfors eller Lill som vi alla känner henne som.

Lill Lindfors - en flicka av armar, ben och ögon. Med elegant slängighet i rörelserna, både på scen och privat. Hon har varit kvinnan i kabaréunderhållningen Påsen och hunnit med att samtidigt hoppa in i Povel Ramel-revyn På avigan under en jobbig senvinter. Nu är hon ledig. Tre hela veckor och för första gången på sex år.

Tidningen VI har träffat henne och frågat om publik, kollegor, roller, framtidsplaner.

Av Marianne Höök och Beata Bergström (foto)

Hela flickan är armar, ben och ögon. Hon har en elegant slängighet i sina rörelser både på scen och privat. Hon tillhör en alldeles ny ras. Mary Quant, den engelska modeskaparen, som satt igång hela det kort-korta modet, har en filosofi bakom det hon gör. Och hon säger någonstans i sin självbiografi (hon har visst lyckats bli 28) apropå sexighet i vår tid: - Det är dödsförlegat och ur-camp att understryka sexighet. Sånt tar man som självklarheter.

Det visdomsordet av tidens och sedernas orakel påmindes vi om av Lill Lindfors. Det är något oerhört befriande med en generation där en snygg flicka kan bära detta att vara en snygg flicka med fullkomligt jämnmod. Det är kul som grej, men hennes tillvaro cirklar inte enbart kring kring detta sakernas tillstånd. Så som det blev för vackra flickor förr i världen. Kanske har det något att göra med all skönhet, olika former inklusive fulsnygghet, nu faktiskt delas av nästan alla. Det är i dagsläget inte en fråga om rosenmun och gyllene lockar utan om ett tillstånd, en mentalitet, en medvetenhet.

Nå. Denna inställning att sex är något som man tar till hälften på skoj, måste ju betyda något. En större avspändhet. En bättre förmåga till kommunikation mellan könen. Betyda något i alla fall. Lill äter två hälsosamma löskokta ägg med citronsaft ur ett glas, klockan är tolv en söndagsmorgon och alla huven känns tunga. Hon släntrar omkring i en stor och avundsvärd nybyggd trea i Sibirien i Stockholm, har utsikt över plåttak, en och annan möbel, mässingsäng, boendelycka och inte en enda grammofonskiva i huset. Hon har den första ledigheten på sex år. Den skall vara i nästan tre veckor. En tidsmängd så enorm att hon knappt vet vad hon skall göra med den. Utom flytta omkring möblerna.

Karriären har varit sådan som karriärer i underhållningsbranschen är. Hetsig. Det finns inget lagom, ettdera hoppar man på karusellen eller också hoppar man av. Lill Lindfors har, säger hon över söndagsmorgontéet, kommit till en punkt, där hon för första gången drar djupt efter andan och undrar vad hon sysslar med och i så fall varför skall det vara så här och hur länge och vad gör man sen.
Vi: Den genre av visor du sysslar med mest, den sort som är Lill Lindfors egenart, bygger ju på ironi, en vass och rätt intellektuellt krävande humor. Får en brud vara rolig?
Lill: Humor, den humor vi gillar, är helt och hållet en anglosaxisk uppfinning. I latinska länder fungerar den inte. Man behöver förresten inte komma längre än till Tyskland. (Där presenteras jag som "sexig jazzsångerska". Va!) För att inte tala om Italien. En kvinna med självironi som löjlar sig...! Otänkbart. Det skulle nedvärdera kvinnan och därmed MANNENS ÄRA. Det hänger ihop med hela deras dubbelsidiga moral och inställning till kvinnan: varvtals över- och underskattning. (Sjunger) Diiiiioooo, com´te aaaamooo.

Vi: Men du måste hålla med om att det finns betydligt fler manliga skämtare i världen än kvinnliga.
Lill: Det finns betydligt fler manliga av allting i världen än kvinnliga. Gulietta Massina. Det fanns en: Kätie Rolfsen. (Tänk att jag fick vara med och uppleva den sista Karl-Gerhardrevyn. Fick stå på scen med dom stora...) Hon hade väl sex! Och Kay Kendall, den lång-långa tjejen som blåste trumpet i "På vift med Genéviev". (Där tar vi en lång paus och finner varann i utläggningar över Kay Kendall.) Hon var som det mångsidigt andvändbara ordet heter: SKÖÖÖÖN.) Birgitta Anderson. Cilla Ingvar.



Vi: Typisk underrepresentation. Ingen har påstått - åtminstone inte på de sista trettiåren - at kvinnor skulle vara mindre intelligenta än män. Vi blev märkbart intelligentare efter första världskriget. De tyska vetenskapliga verk som är ute för att bevisa kvinnors intellektuella underlägsenhet (tre band, gotisk skrift) är sällan utgivna efter 1912. Den för kvinnokönet så typiska hysterin försvann med snörlivet och den ökade sysselsättningen. Kvinnors centrering kring kärlek och känsloliv blev också mindre påfallande med full sysselsättning. Men humor...
Lill: Humor är väl en biprodukt av en allmänt rörlig intelligens och vida associationsbanor. Owe Thörnqvist som gör de texter som passar mig precis - som om jag skrivit dem själv om jag kunde! - har associationer som sneddar över fältet liksom och kommer fram till en alldeles oväntat logisk slutpunkt. Dom är SKÖÖÖNA, alldeles svarta och jättebittra på botten och med en ironi som verkligen inte är oförargligt skämt, inte.

Eftersom det inte finns nån anledning att kvinnor skulle ha mindre anlag än män för sånt, skulle kunna ha samma slags associationshalka som Hasse Alfredsson till exempel - när korvgubbens korvar gör uppror... man följer ju med i den inbyggda logiken där - så det är väl något i systemet som är fel. Kvinnors sinne för humor försvinner av socialt tryck. En kille kan vara lustig och väcka uppmärksamhet på andra, konventionellt accepterade sätt. Genom att vara snygg till exempel. Men det hela det där mönstret är på väg att brytas upp. Det är gammalt, urgammalt, camp.

Vi: Begriper publiken dina visor?
Lill: Publiken är ett mångtydigt begrepp. Det finns en publik för den här sorten. Men den är begränsad och Sverige är ett litet land. Varje minoritet blir en väldigt liten minoritet. Det bästa jag vet är universitetspublik. Dom fattar varje tankestreck. Dom är med hela tiden, i varje understatement. Den näst bästa publiken finns på Hamburger Börs på vardagskvällarna. Lördagspubliken är av helt annat slag. Då slinter de klart bästa greppen. Men Börsen är en instutition, folk går dit därför att de väntar sig en viss sorts underhållning. Publiken är tränad. I Göteborg finns också en sådan publik och i Malmö. Men ute i bygderna är folk inte vana att lyssna på texten. De har andra associationer. De är ovana. Det var en ganska kuslig upplevelse: vi hade haft jätteframgång med visan "En titt i din spegel", Owes text, flickan som med resignation, distans och galghumor konstaterar att fy fan vad hon ser ut. Publiken älskade den i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vi var rätt nöjda med oss själva. Så for vi ut i bygderna. "En titt i din spegel" låg sist på programmet, som klimax. Vi byggde upp mot denna bergsäkra avslutning, prövad i månader. Dödstystnad. Inte ett skratt. Den föll som en gråsten. Vi var tvungna att ta bort den. Då blir man förtvivlad, alltså.



Vi: Vad beror det på?
Lill: Hör på skvalradion så förstår du vad folk fostras i för genrer.
Vi: Berätta hur alltihop började.
Lill: Jo, jag gick på Viggan - Viggbyholmsskolan alltså. Där spelade vi en massa teater och jag läste dikter och skrev dikter och var lång och så. Jag var skolkamrat med Anders Linder, som brukar uppträda med mig numera och med Kätie Rolfsens son Sven Richter och några till av samma sort. Vi gjorde en skolrevy som var rätt bra. Efter den fick vi lite TV-jobb och var på Hamburger Börs på sommaren. En skoltjej som sjöng så mycket hon orkade för 40 spänn kvällen. Det var toppen. Sen gjorde vi ett slags jazzopera på Lysistratetemat, som hette "Nobborna". Den tilldrog sig i raggarmiljö, raggare var aktuellt då. Det var innan West Side Story kommit hit. Det retar mig forfarande att ingen satte upp den på nån liten professionell teater. Den var också rätt bra. Hans Abramson gjorde den för TV och det skrevs en del om den. Sen var jag på Hamburger Börs igen. Och sen gick det av bara farten. Pappa tyckte inte om det. Han sa att jag fick fortsätta om jag utbildade mig. Jag skrev in mig på universitet och började läsa Antiken i teaterhistoria.

Tänkte ta engelska parallellt. Men sen hann jag inte mer. Prövade till Dramaten och sprack i tredje provet. Pappa har lugnat sig lite nu, när det gick ekonomiskt bra. Pappor har ju såna värderingar. Han säger att förr hette det: Disponent Lindfors dotter. Nu heter det: Lill Lindfors far. Jag bryr mig mycket om vad min pappa säger. Vi har en segelbåt ihop. En folkbåt. Jag har massor av borgerliga värderingar, är egentligen inte alls ette teaterbarn.
Vi: Vad är det roligaste du gjort i ditt jobb?
Lill: Anita i West Side Story. Det var ju en roll, en hel människa. Och så var det sång och dans och allting på en gång.
Vi: Skulle du vilja flytta över tyngdpunkten till dramatisk teater? Estraden är nog kul, men det är ju ingenting för livet.
Lill: Nej, och det känner jag hemskt starkt just nu. Jag måste bestämma mig för något alternativ. Jag skulle nog gärna vilja filma. Det rör sig med mindre medel än teater. Jag har varit med i två ytterst berömda filmer, "Ante, drömpojken" och "Kalle P." med Carl-Gustaf. Alltid lär man sig något, sade jag till mig själv.
Vi: Vilken artist tycker du är bra?
Lill: Margareta Krook är SKÖÖN alltså. Vilket fantastiskt register. Från grekiskt drama till slapstcik och tillbaka igen. Hon är toppen.
Vi: Vad skall du göra när du blir stor?
Lill: Det är det jag sitter och tänker på och då susar det i magen. Jag funderar på att jobba ruskigt hårt ett slag nu, så jag får en ekonomisk buffert och pluggar in mitt namn ordentligt, så det kan övervintra. Sen kunde jag kanske ta två och plugga. Språk kanske: engelska och spanska. Lärare kan man ju alltid bli, fast det är inte drömmen precis.


1967 kom LP:n Du är den ende. Texten till plattans titelmelodi, är
skriven av Bo Setterlind. Marcus Österdahl har komponerat musiken.

Sjukgymnast tycker jag också verkar intressant - mina knän hoppar alltid ur led och jag bröt armen i en bilolycka så jag har viss insyn. Men jag är nog för gammal att börja med den utbildningen. 26 år.
Vi: Finns det någon återvändo när man stått på en scen. Fungerar inte det som ett tillvänjande knark?
Lill: Jo. Helt kan man väl aldrig anpassa sig till en förortsvilla och tre barn, om så vore. Eller liknande. Jag inbillar mig att man skulle kunna jobba lagom. En del TV. Lite grammofon. Kanske film. Men frågan är om det finns något lagom i det här yrket. Ska man lägga av skall det vara i ett slags iver: att nu, nu jäklar!

Vi: Har du karaktären till det?
Lill: Jag tror det.
Vi: Vad är det egentligen du vill säga med din sort, dina visor.
Lill: Jag lipar åt en massa saker. Åt dumhet. Åt en massa stereotyper om sex och kärlek. Sticker nålar i en massa färdiggjorda uppfattningar om hur människor är. Lite avslöjanden, kan man kanske säga. Att människan inte ser ut som på en veckopressillustration. Det är väl därför en viss publik inte kan ta emot genren. Den vill ha, den kanske behöver, sin veckopressillustration.

Vi: Du har rest en del. Vad har varit kul?
Lill: Ååååå Brasiiiiilien! Inte schlagerfestivalen, den kunde ha ägt rum var som helst i världen. Det var bara pressmottagningar och cocktails och oorganiserade repetitioner och väsen. Men den brasilianska musiken, allting bara skälver av sambarytm. Tänk att ha en egen nationell musik av det slaget. Man hör aldrig en amerikansk låt där, aldrig någor eftergjort. Bara originalmusik dygnet runt. Vi var på sambaskolor och hörde dom fattigaste, negrerna, amatörer alltså, i fantastiska prestationer. Så fort en karneval var över börjar dom öva för nästa. Göra kostymer. Dansa. Spela. I Brasilien blir det aldrig någon revolution. De som har det sämst är fullt sysselsatta med karnevalen.
Vi: Hur ser du på framtiden?
Lill: Med aavvaktan. Lite skrajset. Det har gått så bra och jag tror att livet eftersträvar en balans. Går det för bra så väntar jag på smällen. När jag bröt armen var jag riktigt nöjd. Då tyckte jag att jag hade betalat i förskott för en lång tid framåt.
Vi: Vad är det bästa som sagts om dig?
Lill: Äää...! Jo, det var nån som skrev att jag sjunger med insidan.

----------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 1 april 1967


Marianne Höök (1918-1970)
legendarisk journalist och författare,
skrev artikeln om Lill Lindfors.

------------------------------------------
Bild: www.aftonbladet.se 


Quintet 61 med sångaren ROGER JONSSON / 1966


-----------------------------------------------------------------------------------
NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Fredagen den 2 december 1966


ROGER JONSSON i dag 2012.
Roger har också varit medlem
i Yngve Forssélls orkester. Han
har vid några tillfällen i början
av 1970-talet, haft låtar med på
Svensktoppen.

---------------------------------------

Monica Z. i tvålreklam / 1967



-----------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 11 mars 1967


Hemma hos familjen Östen Warnerbring / 1967



----------------------------------------------------------------------------------
VI ¤ Den 21 januari 1967


Parkkvällar i Piteå igen... / 1965

¤ PROFFS OCH AMATÖRER
¤ NY ORKESTER
¤ VÄRDINNA HAR VALTS


Tolvåriga tvillingflickorna Gun och Britt Öhlund sjöng i parken för
tre år sedan. "Min pudel har fått valpar" hette den visan. I år sjunger
den om "Läppstift på din krage" i stället.

Sommarens parkvärdinna är vald. Hon heter Annbritt Westling, är 18 år och bosatt i Piteå, där hon har bott allt ifrån födseln. Parkkommittén hade generalrepetition på tisdagskvällen och de tre finalistvärdinnorna fick då visa vad de dög till. Helt oförberedda fick de sjunga trivselkvällarnas signaturmelodi "Hej i Piteå-parken" och göra små intervjuer med artisterna. Alla tre flickorna var duktiga men juryns val föll på Annbritt Westling, som har viss vana både som lekledare och värdinna. Hon har nämligen de senaste somrarna feriejobbat dels som lektant vid stadens lekplatser och ifjol som campingvärdinna vid Pite havsbad.

Det blir alltså söta och brunbrända Annbritt som under några - som vi hoppas vackra  - sommarkvällar ska hjälpa Lars Öberg och de andra på badhusparkens scen att charma den mångtusenhövdade publiken. Onsdagen den 23 juni smäller startskottet för den första parkkvällen.

¤ EN "PROFFS" I VECKAN
Ett par nyheter lanseras i år, framkom det vid tisdagskvällens genomgång. Bl a kommer professionella artister att "toppa" kvällarna och den första blir ingen mindre än den glada och roliga Laila Westersund, "Yrvädret från Trollhättan". Man har också engagerat Pelles Showquintett att sköta den musikaliska beledsagningen under de åtta kvällarna.

¤ FLER ARTISTER BEHÖVS
Många av fjolårets lokala förmågor kommer att uppträda i år igen, men det kommer också att bli en hel del nya (ännu okända) artister. Man har ännu inte fått tillräckligt många anmälningar, varför man inte kan säga så mycket om de kommande kvällarnas program, men man räknar med många provsjungningar inom den närmaste tiden. Pelles Showquintett bör vara lockande som "komp".

¤ GAMLA BEKANTA
Provsjungningarna vid tisdagens "genomgång" gick tyvärr litet hackigt för en del, men det berodde på att inga av artisterna hade övat tillsammans med orkestern och det blev lite svårt att redan från början få in samma tempo. Det är ju dock bagateller som enkelt kan rättas till. För de flesta artisterna visade sig ha talang när det bara kom igång, somliga var t. o. m. mycket bra. Torborg Edin t ex som vi såg och hörde en hel del förra året, och hennes partner Lisbeth Johansson sjöng "Johnny Come Latley" på ett sätt som väl kunde hävda sig bland vissa professionella artister.

Några av oss kanske minns det käcka tvillingparet Gun och Britt Öhlund, som uppträdde en parkkväll för tre år sedan och sjöng om pudeln som hade fått valpar. De flickorna har blivit 12 år nu och är alltså stora damer. Därför har de också bytt ut pudelsången mot en annan. "Läppstift på din krage" heter den.

¤ ÅTTAÅRIGT FYND
Publiksuccé kan man vänta sig att lilla åttaåriga Marie-Louise Lundqvist kommer att göra. Hon har inte bara vacker sångröst utan också en verkligt charmerande jargong och naturlighet. Hon berättade öppet för åhörarna hur nervös hon kände sig, men hon vågade sjunga i alla fall, och sedan kändes det bättre. Hon skulle emellertid inte bli sångerska när hon blev stor om hon inte blev en berömd stjärna, berättade hon. Men i så fall skulle hon inte sjunga sådana "fjolliga" sånger som "Snödroppen" och de andra visorna hon hade lärt sig i skolan. Det skulle bli annan sort menade hon. Lasse Öberg hade fullt sjå att inte bli omkulltalad.

Parkkvällarna ser ut att bli mycket lyckade i sommar. Arrangörerna är i år liksom ifjol Piteå stad i samarbete med Piteå köpmannaförening, Konsum, Domus, Tempo, Piteå IF och Piteå-Tidningen. Fjolårets parkkvällar besöktes av i genomsnitt ett par tusen människor, som alla trivdes med den amatörunderhållning som bjöds. I år kan vi vänta at den blir ännu bättre och det är bara att hoppas på bra väder.


Pelles Showquintett svarar för musiken hela sommaren.
Medlemmar:

¤ Sven-Olov Andersson - saxofon

¤ Roger Björkman - bas

¤ Benny Nyman - trummor

¤ Curt-Lennart Adolfsson - klaviatur

¤ Per Isaksson - gitarr

------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ April 1965


Piteå stads kända telefonröster / 1969

¤ Kan jag få tala med direktör Pettersson eller förman Lundström. Det brukar ju i regel gå bra vid de olika företagens telefonväxlar. Då ber vi ju bara att få bli kopplade vidare. Men har vi någonsin tänkt på vem som det är som alltid svarar lika vänligt hela dagen och kopplar er vidare. Nej, sådant brukar vi ju aldrig fråga om, när man ringer polisen, lasaretten eller kommunalförvaltningen. Då ber vi ju bara att få komma vidare på linjen. Vem är det som bemödar sig att alltid lika vänligt ta emot alla de tusentals samtal som dagligen når Piteås stora företag och som hjälper oss vidare? Piteå-Tidningen ger här några ansikten till rösterna.


SCA MUNKSUND.
I växeln där möter ni Margit Lindvall. Gäller det
pappersköp, timmertransporter o.dyl så hjälper hon er villigt och
vänligt med ert ärende.


LASARETTET. Eyvor Lundmark och Greta Nordlund är namnen
bakom de vänliga röster som svarar när ni ringer lasarettets tele-
fon nummer.


PITEÅ-TIDNINGEN. Bilden t.v. På tidningens expedition är det van-
ligen Inger Hedkvist trevliga röst ni hör när ni ringer upp. Hon kopplar
er vidare till redaktion, annonsavdelning eller vem ni nu har behov att
tala med.
STADSHOTELLET. Bilden t.h. Där har man vanligen en manlig svarande.
Det är Lennart Björk som döljer sig bakom den rösten. Han hjälper er
villigt och vänligt med ert ärende.


TAXI. Ann-Chatrin Öhman har hela Piteå karta inristad i sitt
huvud och ordnar snabbt att ni får en taxi när ni ringer deras
nummer.


PITEÅ STAD. Där har Lisbeth Lundström ansvaret för att ni blir
vänligt bemött och når den kommunala förvaltningen eller inrättning
ni söker.


LÖVHOLMENS BRUK. Där svarar i regel Saga Eriksson. Är det inte
med henne ni vill tala så kan hon slussa er vidare till vederbörande
instans.


POLISEN. När ni ber att få kontakt med lag och ordning blir det i
regel Gerd Lundh ni möter först i telefon. Hon tar reda på vilken av
de polisiära instanserna ni önskar kontakt med och hjälper er även
till fögderiet.


FURUNÄSETS SJUKHUS, har Alva Lundmark som svarande. Hon ser
till att ni om möjligt får tag i den instans ni söker för att resonera ut
om era problem.


BYGGNADS AB RAGNAR WIKSTEN. Marion Wallin svarar i den växeln.
Hon hjälper er bl a när det gäller flyttning från bostad och anskaffning
av en ny bostad.


DOMUS, PITEÅ. Där svarar Evy Johansson och hjälper er vänligt till
den avdelning ni söker.

-----------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 3 februari 1969


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0