Roger Lindqvist

Här kommer fler bilder från i torsdags.


T.v. fanns en gång tvättbytesförrådet. Här tvättades patienternas
kläder. Så småningom blev tvättbytesförrådets saga all. Istället
flyttades verksamheten till Boden. En gång i veckan kom en lång-
tradare fullastad med skrindor som vi satte bakom våra truckar och
transporterade ut till vårdavdelningarna. En av chaufförerna gick
under namnet "Hoss". Pga hans stora likhet med Hoss Cartwright.
Namnet var nåt han till fullo accepterade, ja, jag vet än i dag inte hans
riktiga namn. T.h. knappt synligt, fanns och finns fortfarande sjuk-
husets potatiskällare. Vet faktiskt inte vad det har för användning i dag.


Jag vänder helt på klacken, riktar in mitt fokus på delar av sjukhusets
Centralkök, t.h. Jobbade där, även min hustru, under nåt år. I bygg-
naden bredvid fanns det så kallade Kazinot. Inte någon spelhåla om
ni nu skulle tro det. Det var istället en plats där vi hade ex. föreläsningar
och andra typer av "nödvändig" samvaro. Idag finns en restaurang där
"Furuborg".


Vänder mig ett kvarts varv. Till höger ses den väg som leder ner till
vad som en gång var sjukhusets Centralförråd. I marknivå finns f.d.
avdelning 55, även kallas "Röda ladan". I dag en avdelning dit patienter
kan åka för att avlasta anhöriga i några veckor. Mitt emot Röda ladans
entré, fanns städcentralen, det var dit vi kastade alla sopsäckar som vi
hämtade från avdelningarna varje morgon. Odören blev så småningom
alltför ohanterlig för städpersonalen, åtminstone sommartid, att en last-
brygga med tillhörande plats för två stora containers kom till stånd i
direkt anslutning till vårt vaktmästeri/transportcentral, vilket jag visat
tidigare. En liten förklaring kan vara på plats gällande Röda ladan, i
bottenvåningen fanns alltså C-förrådet, ovanpå avdelning 55.

-----------------------------------------------------------------------------

I torsdags åkte vi förbi Munksund, och naturligtvis tog vi oss en tur förbi det gamla sjukhuset. Kameran följde med och av detta blev det dessa bilder.


Just precis på den här platsen hade en gång Karl-Gustav Högmodig
sin lilla ihopsnickrade verkstad. Den fick så småningom ge vika för
den vårdcentral som byggdes.


En del av min arbetsplats. Transportcentralen låg i källarvåningen i
det bruna huset som ses till höger. Lastbryggan byggdes omkring
1983/84. Det var där som leveransen av tvätt- och förrådsvaror kom
och mycket annat smått och gott. Sedan tog vi hand om transporten
upp till respektive avdelningar. På lastbryggan har vi t o m gjort kebab
och andra delikatesser. Bakom de stora dörrarna t.h. stod två sop-
containers. Det var dit vi tog avfallet som vi hämtade på avdelningarna
varje morgon. Dessutom hade vi hand om alla transporter till sjukhus
runt om i Norrbotten ibland även i Västerbotten. En tid skötte vi även om
all snöröjning på området. På vårarna krattade vi löv tillsammans med
både patienter och vårdare. Till midsommar satte vi upp en lövad- och
blomsterprydd stång. Att plocka blommor och lövkvistar, hade vårdare
och patienterna hand om. I vår maskinpark fanns en gammal Bolinder
Munktell av årsmodell 1953. Den användes flitigt vid sådana här tillfällen.
Jag har t o m åkt sträckan Furunäset-Bredviksberget med traktorn full-
lastad med skräp för avstjälpning. Även till Gläntan åkte vi ofta med traktorn
samt den baklastare som också fanns tillgänglig. Det skulle snöröjas innan
avdelningarna kördes ut till fritidsanläggningen.

FURUNÄSET - FÖR MÅNGA ÄR DET LIVETS SLUTSTATION

Isolerade och bortglömda år efter år!


¤ Dagrummet på en långvårdsavdelning: här tillbringar patienterna
den mesta tiden. Många har suttit här i år efter år och är totalt bort-
glömda av anhöriga.

Detta är en "psykogeriatrisk avdelning för bahandling av bl a åldersdemenser" I klartext: En långvårdsavdelning för kroniskt förvirrade, sk senila eller åderförkalkade, patienter. Det finns patienter som kom till sjukhuset på 1930-talet - alltså för mer än 40 år sedan! Många har inte haft kontakt med yttervärlden på åratal, är totalt bortglömda av anhöriga.
    - De flesta har ingen chans att komma härifrån. Detta är deras slutstation i livet, konstaterar Marianne Bergqvist, översköterska på en långvårdsavdelning.

Långvården - både den psykogeriatriska och den rent medicinska - hamnar ofta i bakgrunden när man idag talar om mentalvården. Ändå utgör långvården den största biten av alla verksamhet vid bl a Furunäset. Och just åldersdemenser tenderar öka kraftigt i framtiden. Furunäset håller just på att omorganisera en korttidsavdelning till psykogeriatrisk avdelning.
    - Däremot bör vi kunna minska platserna på den rent psykiatriska långtidsvården, säger chefsläkaren Ragnar Nylöf. Rehabiliteringsmöjligheterna idag är åtskilligt bättre än förut.

¤ MÖRK SKUGGA FRÅN FORNTIDEN
Det går inte komma ifrån att den psykiatriska långtidsvården utgör en mörk skugga från forntiden som fortfarande förmörkar bilden av mentalvården. På de här avdelningarna sitter människor år efter år helt isolerade från samhället i övrigt. De hamnade här tillfälligt förvirrande, kanske rentav av en slump. Sedan har de blivit kvar, blivit helt anpassade till livet på anstalt.

¤ VÅRD-SÖNDERVÅRD
Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år är rutinerna exakt likadan: uppstigning, frukost, lunch, middag och sänggående. Mellan dessa "programpunkter" finns för många: INGENTING. Många är helt apatiska, sitter timme efter timme i dagrummet eller vankar runt på avdelningen. Sovsalarna är låsta under dagtid så att patienterna inte bara skall ligga på sina sängar. De kommer inte ihåg hur man lagar mat, tvättar eller överhuvud taget klarar ett dagligt liv. Det som kallas vård har blivit söndervård.

¤ MÅNGA HELT BORTGLÖMDA
Någon som helst chans att återvända till ett liv ute i samhället finns inte för de flesta. Många är som sagt helt bortglömda av släkt och anhöriga. Har inte haft besök på årtionden.
    - Nu i juletid försöker vi ta tillfället i akt och skicka ut julkort till de anhöriga vi känner till bara för att påminna om deras existens, säger Marianne Bergqvist.
    - Förhoppningsvis är det någon som vaknar till, skickar en hälsning, en blomma eller t o m gör ett besök.
Trots att många totalt tappat kontakten med yttervärlden är ändå julen en högtid som finns kvar i minnet.
    - Julen är tragisk för många. Tårarna bara rinner när de inte får någon julklapp så vi försöker göra i ordning små paket till alla, säger Marianne.

¤ JULMIDDAG FÖR ANHÖRIGA
Personalen har också försökt anordna julmiddag för anhöriga i förhoppningen om att besöken kanske skulle bli tätare, eller att någon tog hem patienten över jul. Men resultatet blev nedslående.
    - Det kom trots allt några anhöriga på julmiddan och vi blev glada, trodde att vi äntligen hittat en öppning: nu har de fått se hur patienterna lever, nu ökar besöken, nu kan de inte längre förtränga allt detta utan börja engagera sig mera för sina anförvanter på sjukhuset.
    - Men det blev inte så. Snabbt var våra patienter lika bortglömda som förut, konstaterar Bergqvist.

¤ FÖRVARING
Den psykiatriska långtidsvården har länge utgjort ett mycket mörkt kapitel inom mentalvården. Begreppet "vård" är f ö missvisande. Förvaring har varit, och är fortfarande i hög grad, det rätta uttrycket. För vem accepterar väl en "vård" som inte gör människor ett dugg friskare, snarare tvärt om...

¤ FLYTTAR UT TILL HEMLIKA MILJÖER
Nu är dock nytänkande på gång. Långvårdsavdelningarna skall bli betydligt mindre och i stor utsträckning flytta ut från själva sjukhuset till fristående villor, d v s till mera hemlika miljöer.
    - Det har förändrats en hel del på senare år, menar Marianne Bergqvist, och minns avdelningar där man trängt in 50 patienter eller mer. Idag vistas inte mer än 25-30 patienter på varje avdelning.
    - Det har betytt större möjlighet at ägna sig åt alla patienter. Nu är vi ofta ute på promenader och utflykter, tillbringar bl a en vecka i fjällen varje år, säger Marianne. Men ännu återstår mycket innan långvården slipper ut ur sin totala isolering, innan långvårdspatienterna också får ett värdigt liv.

-------------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 22 december 1976

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤


Omsättning af sjuka
Qvarliggande från år 1892. Vid redovisningsårets början funnos å statens samtliga anstalter qvarliggande 3,282. Af dessa voro, 1,777 män och 1,505 qvinnor, motsvarande de förra 54.1% och de senare 45.9% af samtliga qvarliggande. Vid början af år 1892 voro å samtliga dessa anstalter qvarliggande 2,980.
Intagna under 1893. Antalet intagna har varit 987 nämligen 533 män och 454 qvinnor, motsvarande de förra 54.0% och de senare 56.0% af alla intagna. Under år 1892 intogos å statens samtliga anstalter 1,115, således 128 mera än under år 1893. De under år 1893 intagna utgjorde 23.1% af de under samma år vårdade.

Antalet vårdade under 1893 har utgjort 4,269, nämligen 2,310 män och 1,959 qvinnor, motsvarande de förra 54.1% och de senare 45.9% af samtliga vårdade. Under år 1892 vårdades å samma anstalter 4,095, således 174 mindre än under redovisningsåret.

Afförda under år 1893 blefvo 834, nämligen 459 män och 375 qvinnor, motsvarande de förra 55.0% och de senare 45.0% af samtliga afförda. Under år 1892 affördes å statens anstalter 813, således 21 mindre än under redovisningsåret. Jemförelsen mellan intagna och afförda visar att 153 flera blifvit intagna än afförda. Genom öfverflyttande af 68 sinnessjuka (34 män och 34 qvinnor) från Upsala hospital, 50 sinnessjuka (25 män och 25 qvinnor) från Stockholms hospital och 30 sinnessjuka (15 män och 15 qvinnor) från Hernösands hospital, alla till Piteå hospital och asyl, har plats blifvit beredd för intagning af nyligen insjuknade å de tre förutnämnda hospitalen. Intagningar derstädes hafva också egt rum efter hand, ehuru de lediga platserna ej hunnit blifva fullt upptagna under redovisningsåret.

¤ Den sista gudstjänsten vid Furunäsets kyrka avslutades med att man
i procession utförde kyrkans lösa inventarier. Längst fram går kommi-
nister Thure Eriksson.

På söndagen hölls den sista gudstjänsten vid kyrkan i Furunäsets sjukhus. Anledningen är nedläggningen av sjukhuset. Högtidsgudstjänsten avslutades genom att prosten Curt Carlsson förklarade att Furunäsets sjukhus skall upphöra som officiellt kyrkrum. I processionen utfördes de lösa inventerierna ur kyrkan. Furunäsets kyrka invigdes som Piteå Hospitalkyrka den 6 januari 1894. Så visst var det vemod i kyrkans väggar på söndagen.

Men tills vidare kommer kyrksalen ändå att användas som samlingssal också för gudstjänster vid särskilda tillfällen. Efter högtidsgudstjänsten ordnades samkväm i festsalen. Förutom prosten Curt Carlsson medverkade komminister Thure Eriksson, sjukhuskyrkan, kyrkomusiker Harry Forsberg och sångkören Fyrklangen. Representanter för både landsting och kommun fanns också företrädda.


¤ Sjukhusdirektionens ordförande Irma Berggren var en av dem som
var med och tog avsked av Furunäsets kyrka.

-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 21 mars 1988

Japp, då har man sett "Det okända". Synd bara att Anders Wikdahl fick fel namn, han hette Viklund i programmet helt plötsligt. Men sånt händer. "Vaktmästare i blåställ" var en fråga som jag fick i höstas när redaktionen på "Det okända" ringde mig. När hon berättade att mediet "hittat" en man i matsalen, som för det mesta gick klädd i overall, så nämde jag att det var många som gjorde det på området. När hon sa att det var en man som ville ha ordning och reda, som tyckte om att hjälpa människor, så kom Karl-Gustaf Högmodig plöstligt in i mina tankar. På frågan om initialerna "P-G" nämnde jag om överläkaren Per Winqvist som fanns på hospitalet vid 1900-talets början. Jag har en handling i min ägo där han satt sin signatur vilket lyder: "Piteå hospital och asyl den 15 oktober 1901 Per Winqvist". Jag använde den när jag skrev en berättelse i Piteå-Tidningen som hade rubriken: "I sorgens år från en svunnen tid".

Ska man nu tro på sådant här? För något år sedan tog en person kontakt med mig. Hon berättade att hon hört personer berätta om att det fanns vissa oförklarliga saker därnere i kulverterna. Hon ställde då en fråga: Du som jobbat där, måste väl ha sett något? Kan du berätta för mig. Tyvärr så var jag så illa tvungen att göra henne besviken. Under mina 15 år, både ovan som under jord, såg jag aldrig ett enda skvatt. Varje morgon i 15 år, så åkte jag och mina arbetskompisar i den underjordiska kulverten. Vi såg ingenting! Jo, vi mötte naturligtvis både vårdare och patienter, men inga osaliga andar. Däremot mötte man väldigt intressanta personer, då menar jag många av de patienter som låg där. Flera stycken såg hur friska ut som helst. Fast å andra sidan fanns även mycket tragik, det blev man ju varse om. Annars så var Furunäset som vilken arbetsplats som helst. Jag gillade faktiskt mitt jobb därute, och det vet jag många med mig gjorde.

Roger

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 25 april 1990

I början hette det Piteå hospital oxch asyl. Asyl står för tillflyktsort, en grovt missvisande benämning. Den som hamnade där var ofta dömda till evig förvisning och förvaring. Genom åren har hospitalet ständigt bytt namn och i dag heter det: Psykiatriska kliniken vid Piteå lasarett.
Furunäsets sjukhus. Där vistas dagligen cirka ett tusen människor!
¤ Sjukhuset har 562 vårdplatser.
¤ Antalet sjukvårdspersonal är cirka 380, därtill kommer köks- och städpersonal.
Ett tusen människor - det är lika många som ett mindre samhälle.
Det skulle dock vara överdrifrtatt säga att Furunäsets sjukhus utgör ett lyckligt samhälle.

Piteå-Tidningen har vid sitt besök träffat patienter, vårdpersonal, psykologer, kuratorer och läkare och låtit dom ge sin syn på sjukhuset. Det kommer alltså till stor del att handla om mentalvården vid Furunäsets i dag. Den vården skiljer sig kraftigt från Piteå Hospital och asyls dagar. Då bestod "vården" till största delen av isolering i celler med gallerförsedda fönster. Maten skickades in genom en glugg i dörren. I dag är mentalvården dessbättre åtskilligt humanare. De murar och stängsel som inhängnat Furunäset har med tiden rivits.

¤ ISOLERAD INSTITUTION
Men man kan ändå inte komma ifrån att Furunäset utgör en ganska isolerad institution i samhället. Och just därför är mentalvården av i dag fortfarande till stora delar inhuman, omänsklig.
Göran Westergren, chefspsykolog, tar ett exempel:
    - En äldre dam i Norrbottens inland har blivit lite förvirrad, eller åderförkalkad, som det brukar heta, på ålderns höst och kan inte klara sig själv längre. Hon har kanske inte längre några anhöriga hemmavid som kan titta till henne. Då är risken stor att hon hamnar här på Furunäset, uppryckt med rot från den miljö hon hör hemma i.
    - Det upplever jag som ett inhumant inslag i sjukhusvården, säger Westergren.

¤ LÅNGVÅRDEN ÖVERVÄGANDE
Just detta med åldringsvården, som ju ofta är liktydligt med långtidsvård, är något man kanske inte i första hand tänker på när det gäller Furunäset. Ändå utgör just långvården den allra största delen av sjukhusresurserna. Den rent mediciniska kliniken på sjukhuset upptar närmare 90 vårdplatser. Dessutom räknas närmare tio av övriga avdelningar som åldriga avdelningar (s k psykogeriatriska) där man främst behandlar s k åldersdemenser, d v s förvirringstillstånd hos gamla.
    - Dessa tenderar att öka och har lett till att vi just håller på att göra om en korttidsavdelning till långtidsvårdande avdelning, säger chefsläkare Ragnar Nylöf.
Åldringsvården som helhet är ett problem som ständigt växer i de flesta kommuner i landet. Det finns för få vårdplatser.
    - Gränsen mellan den långvård som ges här och långvården på ex Piteå lasarett är ytterst liten, säger Barbro Berglund, klinikföeståndare.

¤ 200 KRONOR PER DYGN!
Men det är dyrt att driva ett sjukhus typ Furunäset. Man räknar med att varje heldygnsvårdplats kostar mer än 200 kr/dygn! Det är slöseri med resurser, tycker många.
    - Det vore både humanare och billigare för psykiatrin att söka sig ut i samhället istället för att hålla sig till de stora slutna institutioner som denna, menar exempelvis psykologen W´stergren.

Den s k öppenvården byggs därför ut mer och mer. För två år sedan startade PAP (Psykiatriska Arbetsgruppen i Piteå) ur befintlig personal på Furunäset. PAP bedriver sin verksamhet utanför Furunäset, disponerar två vanliga bostadslägenheter inne i stan. Dit kan människor med problem av allehanda slag vända sig för att få hjälp att hitta lösningar innan problemen blir övermäktiga. På Furunäset finns också en annan form av öppenvårdsverksamhet, dagavdelningen. Den är också skild från Furunäset i övrigt, patienterna får vistas på avdelningen under dagtid men i övrigt leva i sin normala hemmiljö.

Det här är arbetsformer som kommer att få ökad betydelse i framtiden. Just nu håller nämligen sista handen att läggas vid en utredning om psykiatrin i Norrbotten inför 80-talet. Utredningen har pågått en längre tid, ligger nu ute på slutlig remiss och skall presenteras någon gång efter nyår. Där tycks man ha tagit fasta på grundtanken att psykiska störningar inte är något som enbart härstammar ur den enskilde individen utan att de har sin grund i miljön, familjen, arbetet, boendet m m och att man inte kan behandla en patient som att "du är sjuk - alla andra är friska" utan att ta med hela problemkomplexet.

Utredningen understryker också behovet av ett dagcenter i Piteå, av att åldringsvården flyttas till mera hemlika miljöer o s v. Denna utredning finns det alltså stor anledning att återkomma till när den framläggs för landstinget och offentligheten i början av nästa år.

¤ YTLIG BILD AV SJUKHUSET
I den artikelserie om Furunäset som vi nu påbörjar skall vi främst beskriva Furunäset av idag. Vi har kallt serien "Besök på Furunäset" och det är precis vad det handlar om. Vi har besökt sjukhuset och intervjuat olika människor i olika befattningar. Det har gett oss en ganska ytlig bild och "officiell" bild av sjukhuset. Vad vi haft svårt att fånga är hur de intagna, patienterna, själva upplever vården. Vi vill därför gärna komma i kontakt med nuvarande eller f d patienter som kan berätta om hur Furunäset fungerar "på insidan". Ett torde vara ganska klart: På Furunäset finns många människor som egentligen borde vara ute i samhället.
    - Om bara toleransen och resurserna i fråga om arbeten och bostäder vore större skulle vi kunna skriva ut en stor del av våra patienter från Furunäset.
Därom är läkare, psykologer och kuratorer eniga.

------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 20 december 1976

Första gången jag gick genom portarna på Furunäsets sjukhus var i augusti 1976. Jag hade genom Arbetsförmedlingen fått ett vikariat på tre veckor. De tre veckorna blev så småningom 15 år. Det var hos Centralkökets ekonomiföreståndare Christina Ejdemo, som jag skulle anmäla min ankomst. Och jag vill minnas att det var den 16 augusti som jag började på allvar. Jag blev först stationerad i C-köket. Där trivdes jag bra. Året därpå förflyttades jag till vaktmästeriet, eller "garaget" som det allmänt kallades. Det var också en plats som jag tyckte om. Jag hade fina arbetskompisar, och den stora turen är tyvärr inte alla förunnad.

Redan 1982 utgick direktiv från Socialstyrelsen att de gamla mentalsjukhusen var en förlegad form av vård. Med andra ord, de skulle bort. 1991 gick flyttlasset till Öjebyn, där jag blev kvar i 11 år. I september 1983 startades en samordningscentral upp, p.g.a. alltför stora resekostnader som ditills gett de styrande gråa hår. Landstinget har alltid varit en alltför stor och otymplig koloss, som kostat åtskilligt med pengar. Just på grund av detta så var det jämt och ständigt ett tjat om besparningar. Jag vet inte hur många gånger vi suttit och lyssnat på "att kostymen är för stor".

Furunäsets sjukhus såldes i mitten av 80-talet för 1 krona. Det forna sjukhuset som stod klart 1893, är i dag en företagsby. I de f d avdelningarna finns bl a ett flott Hotell med lyxsvit, något som nästan låter otänkbart med tanke på hur det en gång såg ut. Jag hittade i mitt album ett par bilder som Elisabeth tog 1990. Då sjöng de gamla Furu på sista versen. I C-köket har efter nedläggningen en restaurang funnits. Ja, vi var faktiskt dit för något år sedan på en bit mat. Faktum är att det kändes en smula konstigt att sitta där och se hur allt hade förändrats. Men som vi alla vet, hjulen måste snurra vidare. Utvecklingen kan vi inte stoppa. Och tur är väl det.


Så här kunde det se ut när det en gång begav sig. C-kökets personal
tar kafferast ute i solskenet. Längst till höger ses Elisabeth.
OBS! Alla bilder togs 1990.


Saidy och Elisabeth jobbade som dietkokerskor i sjukhusets C-kök.


Trevor och Elisabeth.


Centralkökets innandömen. Efter sjukhusets nedläggning etablerades
en restaurang i dessa lokaler.


Det vankades julfest varje jul i lokalen. Personalen bjöds på traditio-
nell julmat. Stående till vänster ses Karin en av de cirka 30-talet an-
ställda i C-köket.


Bordet står färdigdukat. I bakgrunden syns de två kontoren. I det
vänstra satt ekonomiföreståndaren Kjell.


Så var det dags. Alla har satt sig till bords, julfesten kan börja.

--------------------------------------------------------------------------------

Sex tjänsteinnehavare vid Furunäsets sjukhus blev igår innehavare av guldmedaljen för nit och rdelighet i riktes tjänst. Eftersom kravet är 30-årig tadelfri statstjänst är det långtifrån alla som får pryda klänningen eller kavajslaget med den gyllene pengen. I den lilla ceremonin deltog förutom medaljörerna och sjukhusdirektionen arbetskamrater till veteranerna och en trvlig stund kring personalmatsalens kaffebord föregick själva medaljöverlämningen, som gjordes av landshövding Folke Thunborg assisterad av sjukhuschefen, överläkare Nils Sahlström.

Landshövdingen harangerade medaljörerna för deras långa och trogna tid i stadens tjänst och efteråt hurrades det i vederbörlig ordning. Och sedan de mera personliga gratulationerna undanstökats grupperade man sig framför Piteå-Tidningens kamera. Och här ses resultatet. Sittande fr. v. sjuksköterskan Rut Sterner, kokerskan Lisen Hjelm, översköterskan Olga Sandberg och översköterskan Betty Nordin. De manliga medaljörerna, sjukskötaren Oscar Jonsson (till vänster) och reparatören Arvid Holmström, flankeras av dr Sahlström (till vänster) och landshövding Thunborg.

-------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 9 november 1955

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 november 1947.

Furunäsets kyrkogård idag, ett öppet fält med några få gravstenar som
sticker upp ur gräset. Vore det inte för fakta som står på skylten vid
ingången, skulle det vara svårt att tro att hela 962 personer fått sin grav-
plats här - för att sedan glömmas bort. Minneslunden på platsen invigdes i
somras.

Vid Furunäsets sjukhus i Piteå finns en annorlunda kyrkogård. Där vilar över 900 människor, de flesta i anonyma gravar. De var patienter på ett mentalsjukhus - undangömda i livet, bortglömda i döden. Efter nära tjugo år i glömska återinvigdes kyrkogården i somras.

Furunäsets sjukhus är en enorm anläggning, mycket vackert belägen vid Inrefjärden mellan Piteå och Munksund. Samtidigt är det en skrämmande anläggning. De vackra omgivningarna kan inte sudda bort känlsan av obehag inför det Främmande. Asyl, idiotanstalt, sinnessjukhus, mentalsjukhus, psykiatrisk klinik...Nya namn till trots, så är det en främmande och lite skamlig värld för de flesta av oss.

Skamligt
Det var just skammen som var en av anledningarna till att Furunäset fick en egen kyrkogård. De anhörigas skam över att en släkting dött på sinnessjukhus. En annan anledning var avstånden. När Furunäsets byggdes i slutet av 1800-talet var det en statlig anläggning, med upptagningsområde över hela landet. Åren gick, och vården blev en angelägenhet för landstinget. Avstånden krympte, och kommunikationerna förbättrades - liksom synen på psykiskt sjuka. Fler och fler kunde begravas i sina hemförsamlingar, och Furunäsets kyrkogård blev överflödig. Efterhand glömdes den sedan bort och förföll, sedan den sista gravsättningen ägt rum 1961.


    - Det känns skönt att minneslunden blev förverkligad,
säger Sigvard Spinnel, som arbetat för att återställa Furu-
näsets kyrkogård.

Gravstenar i gräset
Det var dåvarande prosten i Piteå, Sigvard Spinnel, som nära tjugo år senare började forska i om det funnits en kyrkogård på platsen - gravkapell och klockstapel stod ju kvar.
    - En gång när jag promenerade hittade jag igen platsen, några gravstenar i det höga gräset. Det gjorde väldigt ont att hitta gravplatsen i det där skicket, berättar han.
Gravstenarna var resta över de vårdare som begravts där, i övrigt är gravarna inte markerade. Efterforskningar visade att hela 962 personer vilade på den bortglömda kyrkogården.

Efter överläggningar med bland annat vårdfacket, sjukhusledningen och kommunen, beslutades det vid ett sammanträde 1982 att området skulle rustas upp av landstinget för att skötas av Piteå Landsförsamling i framtiden.
Vid detta sammanträde skissade Sigvard Spinnel ett förslag till minneslund, och en text till en minnessten:

"Utan gravvårdars namn
tysta vi vila i gravens famn
Korset säger oss vem han var
som också i döden var vårt svar".

Tragiska öden
Den lilla skissen på sammanträdet blev förverkligad. Minneslunden invigdes den 5 juli i somras. Förutom församlingarna i Pitebygden kom flera representanter från församlingar som har en eller flera församlingsbor begravda på platsen.
    - Det kändes skönt att få minneslunden förverkligad, säger Sigvard Spinnel.
    - Men många av dessa märkliga och tragiska människoöden är ännu okända, så från sjukhusets och Piteå landsförsamlings sida ska det forskas mer om de människor som vilar på Furunäset.

Det är också tänkt att minnesgudstjänst ska hållas varje år, berättar han och avslutar med att läsa en dikt som han tecknade ned under invigningshögtiden:

"Idag vår önskan är en öppen famn,
mot människor i ensamhet och nöd
När du ska sända ut de glömdas
namn
är det en vädjan om samfällt ansvar,
kärlek, stöd
Må vi med vår Frälsare tänka som
så:
Stora är de som blir ett med de små".

---------------------------------------------------------------
STIFTSNYTT ¤ Den 1 oktober 1987.


Några bilder från ett besök jag gjorde på Furunäsets kyrkogård för en tid sedan:


Grinden som möter besökaren.


Fakta om den bortglömda kyrkogården.


Ett gammalt träkors som i all sin enkelhet berättar sin egen historia.


En av de få gravstenar som finns på området.


Den här gravstenen hittade jag på Hortlax kyrkogård. Många av de som
fick sin sista vila på Furunäset, var anställda på sjukhuset.


Furunäsets sjukhus - min arbetsplats under 15 år...


...inbäddad i skön och vacker grönska...


...men trots en blå himmel, och en värmande sol...


...så fanns otaliga tragiska olyckliga människoöden bakom dina väggar.

------------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 februari 1956.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 december 1955.

NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 3 februari 1959.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 18 juni 1958.

Sven-Olof Karlsson vann tisdagsomgången av radio-
tävlingen och kvalificerade sig till finalen på söndag.


Sven-Olof Karlsson, som arbetar vid socioterapin vid Furunäsets sjukhus, försvarar Piteås färger i radiotävlingen "Radio för hela slanten" på söndag. Han vann nämligen kvalificeringsomgången på tisdagskvällen mot Elin Fällman i Skelleftehamn. Sven-Olof får ta med sig en medhjälpare till veckofinalen på söndag. Det blir studeranden Göran Loman. "Radio för hela slanten" har Pekka Langer som programledare och Piteåbekante Thord Carlsson som enväldig domare.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 december 1973.

¤ - Det är vansinnigt att riva en sådan här anläggning som fungerar
och i stället kosta på pengar till en ny anläggning, menar Olof Lidström.


    - Drygt 1 200 namnunderskrifter för ett bevarande av trädgården har vi redan fått in och med dessa i handen planerar vi att uppvakta landstingsrådet Erik Hammarsten.
Personalen vid Trädgårdsanläggningen på Furunäsets sjukhus kämpar för att behålla sin trädgård.
    - Vi är naturligtvis inte emot att det byggs en ny anläggning men det är slöseri med resurser när man redan har en anläggning som är bra, menar trädgårdsarbetare Olof Lidström.

Personalen vid trädgården är upprörda över landstingets beslut att lägga den nya vårdcentralen just där trädgårdsanläggningen finns i dag.
    - En dag såg vi några gubbar som var ute och satte upp pinnar utanför växthuset. När vi frågade vad de gjorde så fick vi reda på att trädgården skulle rivas. Vi blev naturligtvis förskräckta, berättar Olof Lidström.

¤ Aktiv kamp
Sedan dess för trädgårdsmästaren Christer Öhman och Olof Lidström en aktiv kamp för att rädda kvar "sin" anläggning. Bland annat har de sammanställt ett digert material om trädgården och en ekonomisk kalkyl för anläggningen. Materialet har skickats ut till ledamöterna i landstingets tekniska nämnd. I sin skrivelse till ledamöterna i nämnden har de även inbjudit att komma och titta på anläggningen.
    - Tyvärr har vi dock bara fått ett besked från landstingsrådet Karl-Gunnar Holmqvist om att beslutet redan är fattat, och att något besök inte är aktuellt.


¤ Det är framför allt det här växthuset på Furunäset som vållat "strid"
mellan personalen och landstingets ledningsgrupp.


¤ Medhåll
Trädgårdspersonalen anser att jobbet i trädgården är att betrakta som en form av vård. Och får medhåll av psykologgruppen vid Furunäset.
    - Trädgården har den unika möjligheten att kunna erbjuda patienterna direkt nyttoskapande arbete av vikt för såväl patienterna som anställdas trivsel och trevnad, skriver psykologen Hans Kaatari i ett uttalande för psykologgruppen.
    - I princip är vi inte emot att det byggs en ny anläggning, men vi tycker att det är slöseri när man ändå redan har en anläggning som fungerar, säger Lidström.

I sitt material har man också tagit fram siffror för trädgårdens lönsamhet.
    - Under 1979 gick trädgården med 120 000 kronor i vinst, berättar Lidström. Att bygga en ny anläggning kostar cirka en miljon. I trädgården finns inte bara blommor utan även i begränsad omfattning odlas även köksväxter. Från trädgården levereras produkterna till Piteå lasarett, Öjeby sjukhem, Furunäsets sjukhus och vissa andra landstingsinrättningar.

I sin skrivelse till tekniska nämnden har trädgårdspersonalen ställt ett antal frågor till "planerare och beslutsfattare".
    - Än har vi inte fått några konkreta svar, och kanske det är för sent men vi fortsätter att agera för trädgården, säger Olof Lidström.
    - Men jag undrar om det inte gått prestige i det här beslutet. Det andra alternativet, som räddar trädgården, kommer inte att förstöra mer än enstaka träd i parken. Dessutom behövs det inga ändringar i ritningarna, menar Lidström.

-------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 10 juli 1980.


FAKTARUTA-------------------------------------------------------------------------

Trots personalens agerande för att behålla sin trädgård och växthus, så togs
så småningom ett rivningsbeslut. Den tänkta vårdcentralen byggdes på sjuk-
husområdet fast på en helt annan plats. Där trädgårdsanläggningen en gång
fanns, finns idag endast en tom plats. /Roger.

---------------------------------------------------------------------------------------


¤ Den plats där trädgårdsanläggningen en gång fanns på sjukhus-
området. I dag 2011 - en tom plats.
-----------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.