Roger Lindqvist

¤ Den sista gudstjänsten vid Furunäsets kyrka avslutades med att man
i procession utförde kyrkans lösa inventarier. Längst fram går kommi-
nister Thure Eriksson.

På söndagen hölls den sista gudstjänsten vid kyrkan i Furunäsets sjukhus. Anledningen är nedläggningen av sjukhuset. Högtidsgudstjänsten avslutades genom att prosten Curt Carlsson förklarade att Furunäsets sjukhus skall upphöra som officiellt kyrkrum. I processionen utfördes de lösa inventerierna ur kyrkan. Furunäsets kyrka invigdes som Piteå Hospitalkyrka den 6 januari 1894. Så visst var det vemod i kyrkans väggar på söndagen.

Men tills vidare kommer kyrksalen ändå att användas som samlingssal också för gudstjänster vid särskilda tillfällen. Efter högtidsgudstjänsten ordnades samkväm i festsalen. Förutom prosten Curt Carlsson medverkade komminister Thure Eriksson, sjukhuskyrkan, kyrkomusiker Harry Forsberg och sångkören Fyrklangen. Representanter för både landsting och kommun fanns också företrädda.


¤ Sjukhusdirektionens ordförande Irma Berggren var en av dem som
var med och tog avsked av Furunäsets kyrka.

-------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 21 mars 1988

Japp, då har man sett "Det okända". Synd bara att Anders Wikdahl fick fel namn, han hette Viklund i programmet helt plötsligt. Men sånt händer. "Vaktmästare i blåställ" var en fråga som jag fick i höstas när redaktionen på "Det okända" ringde mig. När hon berättade att mediet "hittat" en man i matsalen, som för det mesta gick klädd i overall, så nämde jag att det var många som gjorde det på området. När hon sa att det var en man som ville ha ordning och reda, som tyckte om att hjälpa människor, så kom Karl-Gustaf Högmodig plöstligt in i mina tankar. På frågan om initialerna "P-G" nämnde jag om överläkaren Per Winqvist som fanns på hospitalet vid 1900-talets början. Jag har en handling i min ägo där han satt sin signatur vilket lyder: "Piteå hospital och asyl den 15 oktober 1901 Per Winqvist". Jag använde den när jag skrev en berättelse i Piteå-Tidningen som hade rubriken: "I sorgens år från en svunnen tid".

Ska man nu tro på sådant här? För något år sedan tog en person kontakt med mig. Hon berättade att hon hört personer berätta om att det fanns vissa oförklarliga saker därnere i kulverterna. Hon ställde då en fråga: Du som jobbat där, måste väl ha sett något? Kan du berätta för mig. Tyvärr så var jag så illa tvungen att göra henne besviken. Under mina 15 år, både ovan som under jord, såg jag aldrig ett enda skvatt. Varje morgon i 15 år, så åkte jag och mina arbetskompisar i den underjordiska kulverten. Vi såg ingenting! Jo, vi mötte naturligtvis både vårdare och patienter, men inga osaliga andar. Däremot mötte man väldigt intressanta personer, då menar jag många av de patienter som låg där. Flera stycken såg hur friska ut som helst. Fast å andra sidan fanns även mycket tragik, det blev man ju varse om. Annars så var Furunäset som vilken arbetsplats som helst. Jag gillade faktiskt mitt jobb därute, och det vet jag många med mig gjorde.

Roger

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 25 april 1990

I början hette det Piteå hospital oxch asyl. Asyl står för tillflyktsort, en grovt missvisande benämning. Den som hamnade där var ofta dömda till evig förvisning och förvaring. Genom åren har hospitalet ständigt bytt namn och i dag heter det: Psykiatriska kliniken vid Piteå lasarett.
Furunäsets sjukhus. Där vistas dagligen cirka ett tusen människor!
¤ Sjukhuset har 562 vårdplatser.
¤ Antalet sjukvårdspersonal är cirka 380, därtill kommer köks- och städpersonal.
Ett tusen människor - det är lika många som ett mindre samhälle.
Det skulle dock vara överdrifrtatt säga att Furunäsets sjukhus utgör ett lyckligt samhälle.

Piteå-Tidningen har vid sitt besök träffat patienter, vårdpersonal, psykologer, kuratorer och läkare och låtit dom ge sin syn på sjukhuset. Det kommer alltså till stor del att handla om mentalvården vid Furunäsets i dag. Den vården skiljer sig kraftigt från Piteå Hospital och asyls dagar. Då bestod "vården" till största delen av isolering i celler med gallerförsedda fönster. Maten skickades in genom en glugg i dörren. I dag är mentalvården dessbättre åtskilligt humanare. De murar och stängsel som inhängnat Furunäset har med tiden rivits.

¤ ISOLERAD INSTITUTION
Men man kan ändå inte komma ifrån att Furunäset utgör en ganska isolerad institution i samhället. Och just därför är mentalvården av i dag fortfarande till stora delar inhuman, omänsklig.
Göran Westergren, chefspsykolog, tar ett exempel:
    - En äldre dam i Norrbottens inland har blivit lite förvirrad, eller åderförkalkad, som det brukar heta, på ålderns höst och kan inte klara sig själv längre. Hon har kanske inte längre några anhöriga hemmavid som kan titta till henne. Då är risken stor att hon hamnar här på Furunäset, uppryckt med rot från den miljö hon hör hemma i.
    - Det upplever jag som ett inhumant inslag i sjukhusvården, säger Westergren.

¤ LÅNGVÅRDEN ÖVERVÄGANDE
Just detta med åldringsvården, som ju ofta är liktydligt med långtidsvård, är något man kanske inte i första hand tänker på när det gäller Furunäset. Ändå utgör just långvården den allra största delen av sjukhusresurserna. Den rent mediciniska kliniken på sjukhuset upptar närmare 90 vårdplatser. Dessutom räknas närmare tio av övriga avdelningar som åldriga avdelningar (s k psykogeriatriska) där man främst behandlar s k åldersdemenser, d v s förvirringstillstånd hos gamla.
    - Dessa tenderar att öka och har lett till att vi just håller på att göra om en korttidsavdelning till långtidsvårdande avdelning, säger chefsläkare Ragnar Nylöf.
Åldringsvården som helhet är ett problem som ständigt växer i de flesta kommuner i landet. Det finns för få vårdplatser.
    - Gränsen mellan den långvård som ges här och långvården på ex Piteå lasarett är ytterst liten, säger Barbro Berglund, klinikföeståndare.

¤ 200 KRONOR PER DYGN!
Men det är dyrt att driva ett sjukhus typ Furunäset. Man räknar med att varje heldygnsvårdplats kostar mer än 200 kr/dygn! Det är slöseri med resurser, tycker många.
    - Det vore både humanare och billigare för psykiatrin att söka sig ut i samhället istället för att hålla sig till de stora slutna institutioner som denna, menar exempelvis psykologen W´stergren.

Den s k öppenvården byggs därför ut mer och mer. För två år sedan startade PAP (Psykiatriska Arbetsgruppen i Piteå) ur befintlig personal på Furunäset. PAP bedriver sin verksamhet utanför Furunäset, disponerar två vanliga bostadslägenheter inne i stan. Dit kan människor med problem av allehanda slag vända sig för att få hjälp att hitta lösningar innan problemen blir övermäktiga. På Furunäset finns också en annan form av öppenvårdsverksamhet, dagavdelningen. Den är också skild från Furunäset i övrigt, patienterna får vistas på avdelningen under dagtid men i övrigt leva i sin normala hemmiljö.

Det här är arbetsformer som kommer att få ökad betydelse i framtiden. Just nu håller nämligen sista handen att läggas vid en utredning om psykiatrin i Norrbotten inför 80-talet. Utredningen har pågått en längre tid, ligger nu ute på slutlig remiss och skall presenteras någon gång efter nyår. Där tycks man ha tagit fasta på grundtanken att psykiska störningar inte är något som enbart härstammar ur den enskilde individen utan att de har sin grund i miljön, familjen, arbetet, boendet m m och att man inte kan behandla en patient som att "du är sjuk - alla andra är friska" utan att ta med hela problemkomplexet.

Utredningen understryker också behovet av ett dagcenter i Piteå, av att åldringsvården flyttas till mera hemlika miljöer o s v. Denna utredning finns det alltså stor anledning att återkomma till när den framläggs för landstinget och offentligheten i början av nästa år.

¤ YTLIG BILD AV SJUKHUSET
I den artikelserie om Furunäset som vi nu påbörjar skall vi främst beskriva Furunäset av idag. Vi har kallt serien "Besök på Furunäset" och det är precis vad det handlar om. Vi har besökt sjukhuset och intervjuat olika människor i olika befattningar. Det har gett oss en ganska ytlig bild och "officiell" bild av sjukhuset. Vad vi haft svårt att fånga är hur de intagna, patienterna, själva upplever vården. Vi vill därför gärna komma i kontakt med nuvarande eller f d patienter som kan berätta om hur Furunäset fungerar "på insidan". Ett torde vara ganska klart: På Furunäset finns många människor som egentligen borde vara ute i samhället.
    - Om bara toleransen och resurserna i fråga om arbeten och bostäder vore större skulle vi kunna skriva ut en stor del av våra patienter från Furunäset.
Därom är läkare, psykologer och kuratorer eniga.

------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Måndagen den 20 december 1976

Första gången jag gick genom portarna på Furunäsets sjukhus var i augusti 1976. Jag hade genom Arbetsförmedlingen fått ett vikariat på tre veckor. De tre veckorna blev så småningom 15 år. Det var hos Centralkökets ekonomiföreståndare Christina Ejdemo, som jag skulle anmäla min ankomst. Och jag vill minnas att det var den 16 augusti som jag började på allvar. Jag blev först stationerad i C-köket. Där trivdes jag bra. Året därpå förflyttades jag till vaktmästeriet, eller "garaget" som det allmänt kallades. Det var också en plats som jag tyckte om. Jag hade fina arbetskompisar, och den stora turen är tyvärr inte alla förunnad.

Redan 1982 utgick direktiv från Socialstyrelsen att de gamla mentalsjukhusen var en förlegad form av vård. Med andra ord, de skulle bort. 1991 gick flyttlasset till Öjebyn, där jag blev kvar i 11 år. I september 1983 startades en samordningscentral upp, p.g.a. alltför stora resekostnader som ditills gett de styrande gråa hår. Landstinget har alltid varit en alltför stor och otymplig koloss, som kostat åtskilligt med pengar. Just på grund av detta så var det jämt och ständigt ett tjat om besparningar. Jag vet inte hur många gånger vi suttit och lyssnat på "att kostymen är för stor".

Furunäsets sjukhus såldes i mitten av 80-talet för 1 krona. Det forna sjukhuset som stod klart 1893, är i dag en företagsby. I de f d avdelningarna finns bl a ett flott Hotell med lyxsvit, något som nästan låter otänkbart med tanke på hur det en gång såg ut. Jag hittade i mitt album ett par bilder som Elisabeth tog 1990. Då sjöng de gamla Furu på sista versen. I C-köket har efter nedläggningen en restaurang funnits. Ja, vi var faktiskt dit för något år sedan på en bit mat. Faktum är att det kändes en smula konstigt att sitta där och se hur allt hade förändrats. Men som vi alla vet, hjulen måste snurra vidare. Utvecklingen kan vi inte stoppa. Och tur är väl det.


Så här kunde det se ut när det en gång begav sig. C-kökets personal
tar kafferast ute i solskenet. Längst till höger ses Elisabeth.
OBS! Alla bilder togs 1990.


Saidy och Elisabeth jobbade som dietkokerskor i sjukhusets C-kök.


Trevor och Elisabeth.


Centralkökets innandömen. Efter sjukhusets nedläggning etablerades
en restaurang i dessa lokaler.


Det vankades julfest varje jul i lokalen. Personalen bjöds på traditio-
nell julmat. Stående till vänster ses Karin en av de cirka 30-talet an-
ställda i C-köket.


Bordet står färdigdukat. I bakgrunden syns de två kontoren. I det
vänstra satt ekonomiföreståndaren Kjell.


Så var det dags. Alla har satt sig till bords, julfesten kan börja.

--------------------------------------------------------------------------------

Sex tjänsteinnehavare vid Furunäsets sjukhus blev igår innehavare av guldmedaljen för nit och rdelighet i riktes tjänst. Eftersom kravet är 30-årig tadelfri statstjänst är det långtifrån alla som får pryda klänningen eller kavajslaget med den gyllene pengen. I den lilla ceremonin deltog förutom medaljörerna och sjukhusdirektionen arbetskamrater till veteranerna och en trvlig stund kring personalmatsalens kaffebord föregick själva medaljöverlämningen, som gjordes av landshövding Folke Thunborg assisterad av sjukhuschefen, överläkare Nils Sahlström.

Landshövdingen harangerade medaljörerna för deras långa och trogna tid i stadens tjänst och efteråt hurrades det i vederbörlig ordning. Och sedan de mera personliga gratulationerna undanstökats grupperade man sig framför Piteå-Tidningens kamera. Och här ses resultatet. Sittande fr. v. sjuksköterskan Rut Sterner, kokerskan Lisen Hjelm, översköterskan Olga Sandberg och översköterskan Betty Nordin. De manliga medaljörerna, sjukskötaren Oscar Jonsson (till vänster) och reparatören Arvid Holmström, flankeras av dr Sahlström (till vänster) och landshövding Thunborg.

-------------------------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 9 november 1955

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 12 november 1947.

Furunäsets kyrkogård idag, ett öppet fält med några få gravstenar som
sticker upp ur gräset. Vore det inte för fakta som står på skylten vid
ingången, skulle det vara svårt att tro att hela 962 personer fått sin grav-
plats här - för att sedan glömmas bort. Minneslunden på platsen invigdes i
somras.

Vid Furunäsets sjukhus i Piteå finns en annorlunda kyrkogård. Där vilar över 900 människor, de flesta i anonyma gravar. De var patienter på ett mentalsjukhus - undangömda i livet, bortglömda i döden. Efter nära tjugo år i glömska återinvigdes kyrkogården i somras.

Furunäsets sjukhus är en enorm anläggning, mycket vackert belägen vid Inrefjärden mellan Piteå och Munksund. Samtidigt är det en skrämmande anläggning. De vackra omgivningarna kan inte sudda bort känlsan av obehag inför det Främmande. Asyl, idiotanstalt, sinnessjukhus, mentalsjukhus, psykiatrisk klinik...Nya namn till trots, så är det en främmande och lite skamlig värld för de flesta av oss.

Skamligt
Det var just skammen som var en av anledningarna till att Furunäset fick en egen kyrkogård. De anhörigas skam över att en släkting dött på sinnessjukhus. En annan anledning var avstånden. När Furunäsets byggdes i slutet av 1800-talet var det en statlig anläggning, med upptagningsområde över hela landet. Åren gick, och vården blev en angelägenhet för landstinget. Avstånden krympte, och kommunikationerna förbättrades - liksom synen på psykiskt sjuka. Fler och fler kunde begravas i sina hemförsamlingar, och Furunäsets kyrkogård blev överflödig. Efterhand glömdes den sedan bort och förföll, sedan den sista gravsättningen ägt rum 1961.


    - Det känns skönt att minneslunden blev förverkligad,
säger Sigvard Spinnel, som arbetat för att återställa Furu-
näsets kyrkogård.

Gravstenar i gräset
Det var dåvarande prosten i Piteå, Sigvard Spinnel, som nära tjugo år senare började forska i om det funnits en kyrkogård på platsen - gravkapell och klockstapel stod ju kvar.
    - En gång när jag promenerade hittade jag igen platsen, några gravstenar i det höga gräset. Det gjorde väldigt ont att hitta gravplatsen i det där skicket, berättar han.
Gravstenarna var resta över de vårdare som begravts där, i övrigt är gravarna inte markerade. Efterforskningar visade att hela 962 personer vilade på den bortglömda kyrkogården.

Efter överläggningar med bland annat vårdfacket, sjukhusledningen och kommunen, beslutades det vid ett sammanträde 1982 att området skulle rustas upp av landstinget för att skötas av Piteå Landsförsamling i framtiden.
Vid detta sammanträde skissade Sigvard Spinnel ett förslag till minneslund, och en text till en minnessten:

"Utan gravvårdars namn
tysta vi vila i gravens famn
Korset säger oss vem han var
som också i döden var vårt svar".

Tragiska öden
Den lilla skissen på sammanträdet blev förverkligad. Minneslunden invigdes den 5 juli i somras. Förutom församlingarna i Pitebygden kom flera representanter från församlingar som har en eller flera församlingsbor begravda på platsen.
    - Det kändes skönt att få minneslunden förverkligad, säger Sigvard Spinnel.
    - Men många av dessa märkliga och tragiska människoöden är ännu okända, så från sjukhusets och Piteå landsförsamlings sida ska det forskas mer om de människor som vilar på Furunäset.

Det är också tänkt att minnesgudstjänst ska hållas varje år, berättar han och avslutar med att läsa en dikt som han tecknade ned under invigningshögtiden:

"Idag vår önskan är en öppen famn,
mot människor i ensamhet och nöd
När du ska sända ut de glömdas
namn
är det en vädjan om samfällt ansvar,
kärlek, stöd
Må vi med vår Frälsare tänka som
så:
Stora är de som blir ett med de små".

---------------------------------------------------------------
STIFTSNYTT ¤ Den 1 oktober 1987.


Några bilder från ett besök jag gjorde på Furunäsets kyrkogård för en tid sedan:


Grinden som möter besökaren.


Fakta om den bortglömda kyrkogården.


Ett gammalt träkors som i all sin enkelhet berättar sin egen historia.


En av de få gravstenar som finns på området.


Den här gravstenen hittade jag på Hortlax kyrkogård. Många av de som
fick sin sista vila på Furunäset, var anställda på sjukhuset.


Furunäsets sjukhus - min arbetsplats under 15 år...


...inbäddad i skön och vacker grönska...


...men trots en blå himmel, och en värmande sol...


...så fanns otaliga tragiska olyckliga människoöden bakom dina väggar.

------------------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 februari 1956.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 15 december 1955.

NORRA-VÄSTERBOTTEN ¤ Den 3 februari 1959.

PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Onsdagen den 18 juni 1958.

Sven-Olof Karlsson vann tisdagsomgången av radio-
tävlingen och kvalificerade sig till finalen på söndag.


Sven-Olof Karlsson, som arbetar vid socioterapin vid Furunäsets sjukhus, försvarar Piteås färger i radiotävlingen "Radio för hela slanten" på söndag. Han vann nämligen kvalificeringsomgången på tisdagskvällen mot Elin Fällman i Skelleftehamn. Sven-Olof får ta med sig en medhjälpare till veckofinalen på söndag. Det blir studeranden Göran Loman. "Radio för hela slanten" har Pekka Langer som programledare och Piteåbekante Thord Carlsson som enväldig domare.
--------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 7 december 1973.

¤ - Det är vansinnigt att riva en sådan här anläggning som fungerar
och i stället kosta på pengar till en ny anläggning, menar Olof Lidström.


    - Drygt 1 200 namnunderskrifter för ett bevarande av trädgården har vi redan fått in och med dessa i handen planerar vi att uppvakta landstingsrådet Erik Hammarsten.
Personalen vid Trädgårdsanläggningen på Furunäsets sjukhus kämpar för att behålla sin trädgård.
    - Vi är naturligtvis inte emot att det byggs en ny anläggning men det är slöseri med resurser när man redan har en anläggning som är bra, menar trädgårdsarbetare Olof Lidström.

Personalen vid trädgården är upprörda över landstingets beslut att lägga den nya vårdcentralen just där trädgårdsanläggningen finns i dag.
    - En dag såg vi några gubbar som var ute och satte upp pinnar utanför växthuset. När vi frågade vad de gjorde så fick vi reda på att trädgården skulle rivas. Vi blev naturligtvis förskräckta, berättar Olof Lidström.

¤ Aktiv kamp
Sedan dess för trädgårdsmästaren Christer Öhman och Olof Lidström en aktiv kamp för att rädda kvar "sin" anläggning. Bland annat har de sammanställt ett digert material om trädgården och en ekonomisk kalkyl för anläggningen. Materialet har skickats ut till ledamöterna i landstingets tekniska nämnd. I sin skrivelse till ledamöterna i nämnden har de även inbjudit att komma och titta på anläggningen.
    - Tyvärr har vi dock bara fått ett besked från landstingsrådet Karl-Gunnar Holmqvist om att beslutet redan är fattat, och att något besök inte är aktuellt.


¤ Det är framför allt det här växthuset på Furunäset som vållat "strid"
mellan personalen och landstingets ledningsgrupp.


¤ Medhåll
Trädgårdspersonalen anser att jobbet i trädgården är att betrakta som en form av vård. Och får medhåll av psykologgruppen vid Furunäset.
    - Trädgården har den unika möjligheten att kunna erbjuda patienterna direkt nyttoskapande arbete av vikt för såväl patienterna som anställdas trivsel och trevnad, skriver psykologen Hans Kaatari i ett uttalande för psykologgruppen.
    - I princip är vi inte emot att det byggs en ny anläggning, men vi tycker att det är slöseri när man ändå redan har en anläggning som fungerar, säger Lidström.

I sitt material har man också tagit fram siffror för trädgårdens lönsamhet.
    - Under 1979 gick trädgården med 120 000 kronor i vinst, berättar Lidström. Att bygga en ny anläggning kostar cirka en miljon. I trädgården finns inte bara blommor utan även i begränsad omfattning odlas även köksväxter. Från trädgården levereras produkterna till Piteå lasarett, Öjeby sjukhem, Furunäsets sjukhus och vissa andra landstingsinrättningar.

I sin skrivelse till tekniska nämnden har trädgårdspersonalen ställt ett antal frågor till "planerare och beslutsfattare".
    - Än har vi inte fått några konkreta svar, och kanske det är för sent men vi fortsätter att agera för trädgården, säger Olof Lidström.
    - Men jag undrar om det inte gått prestige i det här beslutet. Det andra alternativet, som räddar trädgården, kommer inte att förstöra mer än enstaka träd i parken. Dessutom behövs det inga ändringar i ritningarna, menar Lidström.

-------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Torsdagen den 10 juli 1980.


FAKTARUTA-------------------------------------------------------------------------

Trots personalens agerande för att behålla sin trädgård och växthus, så togs
så småningom ett rivningsbeslut. Den tänkta vårdcentralen byggdes på sjuk-
husområdet fast på en helt annan plats. Där trädgårdsanläggningen en gång
fanns, finns idag endast en tom plats. /Roger.

---------------------------------------------------------------------------------------


¤ Den plats där trädgårdsanläggningen en gång fanns på sjukhus-
området. I dag 2011 - en tom plats.
-----------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

    - Oj, så lik du var pappa! De orden fällde min mor häromdagen när jag hälsade på. Hennes tyckande kom sig av något jag sa, eller något jag gjorde. En fin komplimang att vara lik sin käre far.

För några månader sedan sa en bekant samma sak. Något jag sa och gjorde fick honom att utbrista på samma sätt som min morsa.
    - Men så lik dö jär n´John! (Översatt: Men så lik du är John).

Kanske är det åldern som gjort mig så. Jag vet inte. Men en sak som jag vet var min pappas manér liksom mitt eget, att åka ut på platser ut i naturen. Jag vet inte om min far var nån "upptäckare" som jag. Det minns jag faktiskt inte, men det är i alla fall min grej. Pappa åkte gärna ut till de platser och ställen där han vistats tidigare i livet. Pitsund var ett av de ställena. Kanske för att det var vatten och båtar på platsen. Han gillade båtar av hela sitt hjärta, men konstigt nog så ägde vi inte ens en gammal eka.

Idag åkte jag och Bettan ut för en promenad på Furunäset. Vi brukar ta oss en promenad där ibland när andan faller på. Och just idag så föll faktiskt andan på. Det var skönt i det vackra höstvädret, att bara gå och sträcka på benen. Vi har ju båda jobbat därute så vi minns ju mångt och mycket hur det en gång såg ut. Som vanligt så togs kameran med.


En gång fanns ett växthus på den här platsen. Därinne jobbade Olof
och Christer. Ibland hade de hjälp av nån patient som gav dem ett
extra handtag. Christer är tyvärr borta nu, men Olof finns kvar.


I samma veva som det gamla sjukhuset omdanades i början av 90-
talet och gjordes om till företagsby, så döptes gatorna om inom om-
rådet. Allt för att behålla litegrann av det gamla som en gång varit.
Joel Berglund 1:e socioterapeut var behjälplig i ärendet. Tänkte på det
idag speciellt när jag blickade upp mot den här skylten: "Timotejvändan".
Ett lustiger namn kan tyckas men ett namn rotat ur den gamla sjukhus-
miljön. Å ack så viktigt...


Den där flaggstången längst upp, vet ni vem som brukade sätta upp
den svenska fanan däruppe? Jo, en viss Roger Lindqvist. Nåja, inte
bara jag. Vi turades om alla nere i vaktmästeriet. Iband ringde man
från någon avdelning: - Jo, det är ju flaggdag idag. VARFÖR har ni inte
flaggat? Så kunde det låta. Eller: - Jaa, han har ju dött våran arbets-
kompis, kan ni vara så snälla och hissa flaggan på halv stång?


Bakom detta fönster fanns posten på sjukhuset. Här jobbade post-
mästaren Elof Boström när jag började 1976. Efter Elof var det Olle
Lindgrens tur, och efter Olle kom lilla jag. Den allra bästa komplimangen
fick jag några år efter att Elof slutat. Vi råkades på lasarettet. Elof kom
fram till mig, log och sa: - Hörrdu, blir du aldrig äldre du? Du ser lika ung
ut som den där dagen då du började på Furu!" Tack Elof i din himmel.
Det levde jag länge på.


Mera skyltar. Varifrån ordet Trollsländestigen kommer från - vet jag
icke. Men huvudentré det vet jag.


Båthamnen på Furu.


Nämen, är det näcken som tittar fram ur djupet? Nää, det är Lindqvist
från Hortlax. Hur kan man se det då? Jo, näcken har ingen keps, men
det har den där Lindqvist.


Vackert! Jo, men det är bara förnamnet...


Men kolla. Lindqvists "blåa fara". När vi kom hem så fick han duscha.
Ja, inte i badrummet utan ute på tomten.


Från Furu tog vi den "blå faran" ut mot Pitsund. Lika vackert där.


Här försökte jag mig på ett litet forskande i den ornitologiska världen.
Men ack så besviken jag blev. Ingen pippi på flera mils avstånd.


I brist på bevingade fjäderfän så tog jag ett kolossalt vackert foto
på den här snygga klädnypan. En bild som jag blev väldigt stolt över.

--------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

INFARTEN TILL FURUNÄSET ÄR TRAFIKFÄLLA?


Vägen gör en ordentlig sväng, som inte syns annat än på nära håll.
Men det gäller att inte köra för fort, säger vägsakkunniga.


¤ Vägskälet till Furunäset och Munksund har omlagts och asfalterats. Vägen in till Furunäset har lagts i en sväng och när man kommer från Klubbgärdet är det många som menar att kurvan blivit en trafikfälla. På kort tid har nämligen tre bilar kört rakt fram, i stället för att svänga och givetvis har man hamnat vid sidan av vägen. Onekligen ser det också en smula farligt ut och kanske skulle det sättas ut en varningsskylt. Vägmästaren i Öjebyn, som inte haft något att göra med omläggningen, omtalar att vägförvaltningen i fortsättningen skall sköta underhållet. Han vill emellertid inte hålla med om att det är fråga om någon vägfälla. Här råder nämligen fartbegränsning. Bilister får inte köra fortare än 50 km och håller man inte högre fart, bör man ha mycket goda utsikter att undvika missöden. Men nu är det tyvärr så att många inte håller denna begränsade hastighet, utan kör betydligt fortare, säger vägmästaren.

------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 2 augusti 1960.

Så vandrar vi vidare på det gamla sjukhusets område - Furunäset.
Som jag tidigare nämnt, så hade jag, repektive Elisabeth, en anställ-
ning på 15 år bakom oss när våra arbetsplatser flyttades ut till andra
ställen. I mitt fall blev Öjeby sjukhem min nya adress, medan Bettan
jobbade vidare, till att börja med, på Piteå Älvdals Sjukhus.


I den här byggnaden huserade dels en Tapetserar verkstad, med in-
gång på långsidan, dels Transport Centralens garage t.v.


Bakom den vita entrédörren fanns sjukhusets måleriverkstad. Sixten
Öhman hette måleribasen.


I en del av det röda huset fanns snickeriet. Härinne bestämde Börje
Jonsson. Jag minns att Börje hade en liknade bil som min far. En röd
Datsun. I snicken jobbade även Kjell Holmgren. En man som jämt
hade ett leende att bjuda på. Både Börje och Kjell är borta i dag.


Kvar i de gamla lokalerna finns i dag endast Christer Pettersson. Chrille
var min jobbarkompis i cirka 10 år. Christer jobbade då tillsammans med
postmästaren Olle Lindgren. En tjänst som jag senare övertog, då Olle
valde att gå i pension. Jodå, vi hann prata lite gamla minnen jag och
Christer. Vi har många gemensamma på lager. Chrille går i pension nästa
år. Omöjligt! Unga pojken!

--------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST.

Elisabeth och jag har båda cirka 15-års anställning var ute på Furu-
näsets sjukhus. På somrarn återvänder vi, för att gå den så kallade
Kärleksstigen.


Här fanns en gång mureriet. Inne i lokalerna huserade muraren
Gunnar Andersson, bror till förre landshövdingen- och statsrådet
Georg Andersson. Idag inryms här en glashytta. Bakom den röda
dörren till höger brukade socioterapins mercabuss stå. Bussen an-
vändes både av socio och transportcentralen.


En detalj som jag glömde var denna inskription som finns efter
kärleksstigen. Årtalet som finns väl synligt än i denna dag är 1909.
Inristat av nån okänd skötare eller patient från sjukhuset.


Här finns också en båthamn.


Från båthamnen på Furu, ses ASSI i Piteå. Jo, jag har tidigare sagt att
ASSI heter något helt annat idag - men jag kommer aldrig ihåg det.
Därför får ASSI också heta ASSI även i fortsättningen.


Till vänster i bild - där kullen nu ligger - fanns en gång kolgården. På
min tid fungerade den mest som en avstjälpningsplats för diverse saker.


Röda ladan - där avdelning 55 en gång inrymdes. Idag ett äldrebo-
ende. Nedre plan fanns Centralförrådet. Där hämtades förrådssaker till
sjukhusets avdelningar.


På denna plats stod den dansbana där patienter och personal brukade
dansa. Här har jag själv spelat tillsammans med dragspelaren Herbert
Westerlund och basisten Thomas Grahn. Dansbanan flyttades sedan till
Pitsund, tror jag tralalala...


Överläkarbostaden sedermera socioterapins lokaler. Idag en flott
restaurang: "Doktorsvillan". Ägare; en av Piteås mest kända företagare,
Thomas Wallstén.


Doktorsvillan sett ur en annan vinkel.

--------------------------------------------------------------------------
Foto: ROGER LINDQVIST - Fler bilder kommer senare...