Roger Lindqvist

   - Jag tycker det är viktigt att påpeka att vi i vår avvecklings-
plan av Furunäset försökt göra en mycket realistisk beskrivning
av den kommande avvecklingen, säger Irma Berggren, ordför-
ande för Piteå sjukvårdsdirektion.


¤ Piteå sjukvårdsdirektion godkände i går avvecklingsplanen för Furunäsets sjukhus. Nedläggningen av Furunäset berör 334 fast anställda och 155 vikarier. Sjukvårdsdirektionen räknar med att samtliga fast anställda ska få ersättningsjobb.

   - Enligt de personalkonsekvenser vi räknar med kommer vi rent av att får ett rekryteringsbehov på 43 anställda inom Piteå. Det är jobb som de nuvarande vikarierna vid Furunäset kan söka, säger sjukvårdsdirektionens ordförande Irma Berggren. Om allt går enligt planerna ska Furunäsets sjukhus vara avvecklat och tomt 1995.

¤ Nya vårdformer
Fram till dess ska 40 tjänster per år bort från Furunäset och patienterna ska ut till nya vårdformer. Piteå sjukvårdsdirektion räknar med att personalavvecklingen ska täckas genom pensionsavgångar från Furunäset (135tjänster) och pensionsavgångar från Öjeby sjukhem (56). Dessutom räknar man med att 20 personer ska avgå av andra skäl, och att man ska kunna placera in 40 Furunäsanställda vid andra inrättningar i Piteå. 83 personer skulle därmed vara överflödiga. Men enligt sjukvårdsdirektionens framtidsprognos kommer det att bli 126 nya tjänster inom Piteåområdet fram till 1995. Dessa arbeten kommer bland annat att finnas inom hemsjukvården, vid ett nytt behandlingshem och genom förstärkning av personalstyrkan på Öjeby sjukhem.

¤ Samtal med alla
   - Det här innebär att det till och med blir ett rekryteringsbehov på 43 personer. De jobben kan vikarierna söka, menar Irma Berggren. En rad personal-politiska åtgärder planeras.
   - Vi kommer att ha samtal med all personal och undersöka vilka som är i behov av utbildningsinsatser och vilka som behöver personalstödjande åtgärder på grund av arbetshinder, berättar Irma Berggren. För personal med arbetshinder kan det exempelvis bli frågan om pension eller andra "personalstödjande åtgärder".

¤ Tidsplanen kan spricka
För vikarier med lång anställningstid innebär det att ytterligare några av dem kan erbjudas fast anställning innan 1995.
   - Jag tycker det är viktigt att påpeka att vi i vår avvecklingsplan av Furunäset har försökt göra en mycket realistisk beskrivning av den kommande utvecklingen.
   - Det är svårt att säga om vi kommer att lyckas hålla tidsplanen fram till 1995, för det är så många förutsättningar som ska uppfyllas. Det är väldigt beroende av hur man i de olika kommunerna hinner ordna med hemsjukvård, gruppboende och sådant, säger Irma Berggren.

Avvecklingsplanen av Furunäsets sjukhus kommer nu att överlämnas till landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd med det tillägget att man från centralt håll handlar snabbt så tidsramarna kan hållas.



Piteå sjukvårdsdirektion låter sig inte påverkas av landstingets besvärsnämnd. I början av februari i år konstaterade besvärsnämnden att sjukvårdsdirektionen tillsatt två sjukskötersketjänster vid den psykiatriska enheten på Piteå lasarett med "fel" sökanden. Men Piteå sjukvårdsdirektion står kvar vid sin meritvärdering trots besvärsnämndens bedömning.

Frågan om vem som ska få arbetet som avdelningsföreståndare vid avdelning 25 på psykiatriska kliniken, respektive sjukskötersketjänsten vid avdelning 27, har blivit till en facklig kamp. Tjänstestriden står mellan SKAF (Svenska kommunalarbetareförbundet) och SHSTF (Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund).

Piteå sjukvårdsdirektion tillsatte tjänsten med en kvinnlig sjuksköterska och en manlig skötar tillhörande SKAF. Det fick SHSTF att anklaga sjukvårdsdirektionen, med sin socialdemokratiska majoritet, att av politiska skäl värna speciellt om kommunals medlemmar.

¤ Överklagade
SHSTF överklagade till landstingets besvärsnämnd, då de ansåg att de två kvinnliga sökanden från deras förbund var bättre meriterade än SKAF medlemmarna. Vilket besvärsnämnden höll med om. Sjukvårdsdirektionen håller ändå fast vid att den manliga och kvinnliga sjuksköterskan i SKAF är mest lämpade för tjänsterna vid psykiatriska enheten. Motiveringen är att de har längst erfarenhet av just akutpsykiatri (även om sjuksköterskorna i SHSTF har längre erfarenhet av yrket som sådant).

¤ Nytt yttrande
I och med besvärsnämndens ställningstagande - som för övrigt SKAF:s ombudsman Jaan-Eric Lundqvist har överklagat till Kammarrätten i Sundsvall - har sjukvårdsdirektionen gjort ett förnyat yttrande. När det gäller tjänstetillsättningen som avdelningsföreståndare på avdelning 25 bedömer sjukvårdsdirektionen de båda sökande som lämpliga arbetsledare.

Men vid en värdering av deras ledaregenskaper sätter de den manliga sökanden från SKAF i första rummet. Den andra sjukskötersketjänsten vid avdelning 27 ska inte besvärsnämnden överhuvudtaget befatta sig med, enligt sjukvårdsdirektionens senaste yttrande.
   - Landstingsförbundets juridiska avdelning hävdar att detta ligger utanför besvärsnämndens kompetensområde, skriver sjukvårdsdirektionen i yttrandet.
------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Lördagen den 19 april 1986.

Inte ett murbruksstänk en gång finns på det 43-åriga "dokument" som
Signar Lindholm träffade på i en metertjock tegelvägg i Furunäsets
sjukhus och här studerar med intresse.


En marsdag 1929 var Eugen Sterner med om att på ett stycke skrovligt papp nedskriva några rader. Tidsdokumentet undertecknades av några personer, rullades ihop och murades in i vad som då kallades D I-annexet vid dåvarande Piteå hospital och asyl. Sedan dess har mer än 40 vintrar snöat. Sterner har hunnit bli både målarmästare och pensionär och i den senare egenskapen ser man honom på dagliga promenader i centrala Piteå, rak som en fura i ryggen.

Hospitalet har blivit Furunäsets sjukhus, D I:s annex har döpts om till avdelning 35. Under i dessa dagar pågående ombyggnadsarbeten vid sjukhuset skulle byggnadsarbetaren Signar Lindholm ta upp ett dörrhål i den metertjocka tegelväggen. I en liten hålighet längst nere vid golvet hittade han plötsligt den "pergamentrulle" som målarna skrev och dåtida murarmästaren vid sjukhuset inte bara "vidimerade" utan också murade in. Rullen är helt oskadd, inte ett stänk av murbruk finns på den.

Texten på "dokumentet", skriven med blyerts, har i sin helhet följande lydelse:

   "Till efterkommandes kännedom. Härmed göres veterligt att en större reparation
    företagits å härvarande hospital anno 1929. Undertecknade målare utförde
    målningsarbetena under målar-mästaren Ernst Karlssons ledning. Piteå den 26
    mars 1929. Elis Sköld, Odal Wikström, Arvid Berglund, E. Engstrand, E. Sterner,
    A. Christoffersson.

   PS. Den som denna skrivelse påträffar torde meddela sig med undertecknade.
   Vidimeras: K L Johansson, murarmästare vid Hospitalet".

Piteå-Tidningen följde historieskrivarnas uppmaning och satte sig i förbindelse med en av de kvarlevande, Eugen Sterner, alltså. Han erinrar sig mycket väl episoden, även om den under mellantiden helt fallit i glömska.
   - Det var den stora byggfirman Bäckström och Strömgren som hade entreprenaden för sjukhusets om- och utbyggnad 1929 men alla målerijobb sorterade så vitt jag minns under sjukhusets målarverkstad, berättar han.

MINNESMÄRKEN
Sterner avslöjar att han har "minnesmärken" också på andra håll i den ursprungliga byggnadskroppen. En dörrkarm ska på sin icke synliga del ha en viss "inskription" och bakom ett handtag i vestibulen döljer sig eventuellt än i dag en papperslapp, på vilken Sterner och en av hans arbetskamrater skrivit ner några tänkvärda saker...

Signar Lindholm, som bragte den 43-åriga pappbiten i dagen, berättar att man i samband med ombyggnader ofta träffar på namnteckningar och data på bräder, takbjälkar eller så. Sågspånsfyllda golv brukar också dölja papperslappar med ibland tidstypiska anteckningar. Men det är första gången Lindholm hittade någonting i en tegelvägg.
------------------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ Den 21 januari 1972.

På Furunäsets sjukhus fanns ett litet café för patienter och personal. Där fanns även en butik som tillhandahöll varor av olika slag. Fiket kallades för Kaffestugan och det hände att jag sprang in ibland för att köpa fikabröd till oss som jobbade på Transportcentralen. Kaffestugan finns inte mer. Furunäsets sjukhus finns inte heller, men i min ägo har jag ett gammalt kvitto från den 11 mars 1955, som minner om den tid som en gång var.


Kaffe och bitsocker inhandlat av Furunäsets Idrottsklubb, den 11 mars
1955 på Furunäsets Kaffestuga. Summa: 4.80
-------------------------------------------------------------------------------

Den här kåkstaden byggde patienten Karl Gustaf Högmodig upp under
sina 43 år som patient vid Furunäsets sjukhus. Tyvärr revs den för ett
par år sedan.


   - Historien måste få leva kvar oavsett vad vi tycker om det som har varit, säger Astrid Lundström på NAB:s arkitektkontor i Piteå. Och det skulle inte ha passat att sätta nya namn på gator, vägar och platser ute på Furunäsområdet.

När det gamla mentalsjukhuset på Furunäset nu ersätts av en helt ny stadsdel med bostäder och industrier behövs det namn på gator, vägar och områden.

Uppdraget att ordna det gick till NAB och där berättar Astrid Lundström att man tog kontakt med Joel Berglund i Piteå. Hans rika kunskaper om Furunäset och dess 100-åriga historia visade sig mycket värdefulla när man skulle sätta namn på området.

En del nya namnskyltar har redan kommit på plats och snart ska en stor orienteringstavla berätta om hur man bland annat hittar till Ruriks hamn och udde.



Nedanför den gamla sjukhusborgen finns en väg uppkallad efter
sjukhusdirektören Karl Grankvist. Förutom ledare för Furunäset och
Öjeby sjukhem var han också kommunalpolitiker.


FÖRSTA BÅTEN
Här längst ut på näset lade båten Rurik till. Det var den första båt som kom med patienter söderifrån i slutet av 1800-talet. På vägen ner till den gamla hamnen som i framtiden ska bli en småbåtshamn passerar vi Noras kulle. Den här lilla höjden, där fem stora punkthus med vidunderlig sjöutsikt ska byggas har fått sitt namn av en häst.

Det berättas att hästen Nora, älskad av patienter och personal var lite egensinnig. Hästen vägrade nämligen att beta på något annat ställe än just den här kullen.

MODIGS GRÄND
Ett sätt att ta sig till Noras kulle kan vara via Modigs gränd. Den har fått sitt namn efter patienten Karl Gustaf Högmodig, som tillbringade 43 år av sitt liv på det stora sjukhuset. Vi har tidigare, i Landstingstidningen, berättat om den kåkstad som han byggde upp på sjukhusområdet av överblivet byggnadsmaterial av all sköns bråte.

En annan väg, på ndersidan av borgen har fått sitt namn efter sjukhusdirektören Karl Grankvist. Förutom dynamisk ledare för Furunäsets sjukhus och Öjeby sjukhem var han också kommunalpolitiker, ordförande för Piteå Tidningens styrelse och eldsjäl i Piteå ABF. Sjöbringsparken, som ligger i anslutning till ett blivande radhusområde, har fått sitt namn efter professorn Per Henrik Sjöbring.



Professor Per Henrik Sjöbring har fått en park upp-
kallad efter sig. Han var tillförordnad överläkare vid
hospitalet i Piteå mellan 1916 och 1920.


TRE GÅNGARES VÄG
I början av 1900-talet var han tillförordnad överläkare vid hospitalet i Piteå. Och många anställda inom hälso- och sjukvården har säkert kommit i kontakt med "Sjöbrings personlighetspsykologi". Bakom tre gångares väg ligger vanan att man vid rastning av patienterna gick tre i bredd. I mitten gick vårdaren, som på vardera sidan hade en patient.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
LANDSTINGS-TIDNINGEN ¤ Oktober 1989.

I dag startar man lokala radioutsändningar vid Furunäsets sjukhus. 700 patienter och personalen skall få information och kommentarer via socioterapin, som står för den tekniska sidan. Det går bara till så att man sticker in en propp och sänder via P3. Det är en ny giv inom informationen och man har t.o.m. planer på att så småningom få även en intern-TV.
  - Vi tänker sända lokala nyheter från länstidningarna, information av olika slag både till personal och patienter, säger socioterapeut Helge Nordsvahn som också skall fungera som "producent" och hallåa. Till sin hjälp har han teknikern Georg Wallin.


Socioterapeut Helge Nordsvahn och teknikern Georg Wallin sköter
lokalradion som med tiden kanske kompletteras med intern TV.

INTERN TV BLIR NÄSTA STEG?

Helge Nordsvahn:
  - Det är ju rätt många patienter, som är blinda eller annars har svårt att läsa tidningarna. Via radion kan vi delge dem lokala nyheter från pressen. Och givetvis också annan information. Dessutom, och det är en viktig sak, kan vi informera personalen på ett snabbt och effektivt sätt. T.e.x. när något nytt läkemedel kommit ut så har vi hitills via ett lappsystem meddelat personalen om hur det skall användas. Nu kan vi komplettera lappsystemet och nå ut till alla samtidigt. Effektivt och snabbt.

Det är ju även andra saker t.e.x. information från sjukhusledningen som kan meddelas via radionätet.
Vi har prövat förr, under valet och 80-årsjubiléet och det gick fint. När det gäller information till personalen når den inte alltid fram. Om man samlar personalen kanske det är en femtedel som kan komma men nu kan alla nås. Radion står på jämt på P3 och vi har bestämt att börja med lokalsändningarna vid en viss tid, fredag kl 14.00, säger Helge Nordsvahn.

Man undersöker också möjligheterna att i en snar framtid få en intern TV som kunde utnyttjas i många sammanhang. Förslagsvis skulle man ordna en inspelningsstudio i f.d. kyrkläktaren.
  - Det behöver inte kosta stora pengar för landstinget. Nyttan är betydligt större, anser Nordsvahn.
Han och teknikern Wallin sitter nu och spelar in sina sändningar på band i ett rum på Forum, sjukhusets fritidshus inom sjukhusområdet. Man spelar in på band och sänder sedan.
  - Har du radioröst och tränat som hallåa, frågar Piteå Tidningen?
  - Vi tar det här enkelt och rättfram. Inga konstlade röster utan vanligt Pitespråk, säger Helge Nordsvahn.
--------------------------------------------------------
PITEÅ-TIDNINGEN ¤ fredagen den 2 november 1973.


PS. Jag har en gång blivit intervjuad av Helge i studion när jag jobbade på Furunäsets sjukhus. Rolf Åhmans hade precis spelat in en EP-skiva. Det tyckte Helge lät intressant och "släpade" iväg mig för en stunds radiointervju.
/Roger.

Min pappa pratade ibland om de arbetsplatser som han jobbat på. Det var Lövholmen, Storfors sågverk och så den plats där han blev kvar allra längst fram till sin pension, Wallboard-fabriken eller "Kolugnen" som var ett äldre namn på samma arbetsplats. Även jag har börjat tänka på de där åren, på mina f.d. arbetsplatser: SJ, Karlssons Glasmästeri, Furunäsets sjukhus samt Öjeby sjukhem. Inom landstinget blev jag kvar 1976-2002. Jag har i mina klippsamlingar flera artiklar som handlar om just Furu. För visst var det något speciellt med de där åren som aldrig mer kommer tillbaka. I inlägget som följer så berättas om det gamla Furu, hur det en gång såg ut. Och jag är liksom Joel Berglund, som förekommer i artikeln, väldigt intresserad av min gamla arbetsplats och dess historia.

GAMLA FURUNÄSETS SJUKHUS...


I 42 år vistades Karl Gustaf Högmodig från Lappträsk utanför Karungi på Furunäsets sjukhus. Han förlikade sig aldrig med vården utan menade att de friska egentligen var sjuka. Han hade sin egen terapi som sjukhusledningen och övriga anammade.

Högmodig byggde sin egen kåkstad inom sjukhusområdet. Här öppnade han bland annat verkstad och lagade cyklar och klockor. Blev flitigt anlitad och var en mycket omtyckt person. 1986 slutade hans dagar men minnet av honom kommer att leva kvar på Furunäset. Inte minst genom "Modigs Gränd", uppkallad efter Högmodig.
Medan Furunäset försvinner som sjukhusområde och det istället växer upp en modern företagsby, så kommer gator, vägar, gränder, parker och kvarter att minna om den verksamhet som så länge pågick där. Patienter, läkare, verksamheten, ja till och med en arbetshäst har fått ge namn åt dessa platser.

Minnet av Modig
Högmodig är alltså en av dem. Han kallades rätt och slätt för Modig och nu har hans minne bevarats till eftervärlden genom "Modigs Gränd". Även Per-Magnus Wallin, den siste patienten som begravdes på sjukhusområdets begravningsplats, har ihågkommits. Wallinslunden heter den platsen. Även Wallin var en omtyckt patient som gärna hjälpte sina medmänniskor.
"Tre gångares väg" syftar på två patienter som med sin vårdare varje dag tog en promenad just efter detta stråk. Patienterna var handräckare i köket och efter arbetsdagens slut gick de ut tillsammans.


Karl Gustaf Högmodig var patient på Furunäset i 42 år och öppnade
egen verkstad. Hans minne kommer att leva kvar genom "Modigs
Gränd".


"Karl Grankvistvägen" har döpts efter sjukhusdirektören Karl Grankvist. Han tillträdde 1967 och avled 1973. Han var en piteortens egen produkt. Redan i ungdomen började han på sjukhuset och avancerade till överskötare för att ta över direktörssysslan när landstinget tog hand om verksamheten. Sjöbringsparken och Sjöbringsstigen har psykiatern Hanrik Sjöbring, verksam här åren 1916-1920, fått ge namn åt.


"Tre gångares väg" går runt Furunäsområdet och passerar bland annat
Grottan som är en vacker tillflyktsplats.


"Egen" häst
Hästen Nora var under många år arbetshäst på Furunäset. Hon hade sina egenheter. Bland annat vägrade hon gå och beta på någon annan plats än på en kulle intill sjukhuset. Tydligen var gräset saftigast där. Den kullen har följdaktligen fått namnet "Noras kulle".
1893 var Furunäset nyligen öppnat och ångfartyget Rurik kom med 148 patienter från Stockholm, Uppsala och Härnösand. De hade stuvats ner som boskap i ett lastrum och resan ansågs omänsklig. Patienterna fick utstå svåra lidanden under den stormiga färden och transporten gav genljud över hela landet. Sjukhusets förste överläkare, Per-Gustaf Winqvist, upprördes över förhållandena och klagade över hur transporterna organiserats. För alltid skall "Ruriks udde" och "Ruriks småbåtshamn" minna om den här händelsen.
"Finlandiagränd" finns också på området. Troligen uppkallad efter en finsk läkare som länge var bosatt i en av villorna. I folkmun hade nämligen området redan tidigare hetat Finlandia.




Välkänd trädgård
Furunäsets trädgård var välkänd utanför Piteås gränser. Här fanns på sin tid också en omfattande fruktodling. Ett par av vägarna inom området har fått namn efter ett par äppelsorter man odlade där, Malaterstigen, Belonaparken och Belonasvängen. Med förre socioterapeuten Joel Berglund, som verkat på Furunäset större delen av sitt liv, gör vi en rundvandring i området. En del skyltar har redan satts upp och andra är på gång. De kommer att visa på den verksamhet som en gång i tiden bedrevs på Furunäset, i mänsklighetens tjänst.



"Noras kulle" har fått sitt namn av den här arbetshästen som mest
gillade att beta gräs på just den kullen.


Vi går efter "Tre gångares väg" och träffar på "Grottan". En underbart vacker plats som dock behöver en upprustning. Här hölls sammanträden som var mer eller mindre hemliga, men platsen var också populär att besöka för den som ville njuta av den vackra naturen, säger Joel. Det kunde bli något liknande igen om platsen rustades upp. Vi besöker också begravningsplatsen som finns inom området. Här finns endast ett halvt dussin gravvårdar trots att många människor fick sitt sista vilorum här.

En ny era
En svunnen epok är snart förbi, en ny tid har tagit vid på Furunäset. Gamla sjukhussalar har förvandlats till moderna konferenssalar och hotellrum. Företag har flyttat in med sina kontor och en verksamhet som bara för något år sedan skulle ha ansetts som otrolig har tagit vid. Men det har vi skrivt om vid andra tillfällen.
Det förflutna lever dock kvar, inte minst genom de namn som skapats inom området, till gagn för en efterkommande generation. De som utformat dem har förutom Joel Berglund varit NAB:s Astrid Lundström och Roland Andersson.



Förre socioterapeuten Joel Berglund kan allt om sin gamla arbetsplats.
Här blickar han ut från Ruriks udde som fick sitt namn efter en båt som
kom med patienter till sjukhuset. En seglats som gick till historien.
---------------------------------------------------
Norrbottens Kuriren den 14 oktober 1989.

KARL-GUSTAV HÖGMODIGS ANLÄGGNING var en sevärdhet som
många studiebesök missade. Han gick aldrig i grupp, bröt sig ur flocken,
fann den arbetsterapi som sjukhuset bjöd på stelbent, och byggde därför
sin egen mekaniska verkstad. 1986 lämnade han den för alltid, och gräv-
skopan tog över...
Hans minne lever icke minst genom att han fick sitt namn på området som
i dag kallas Modigs Gränd.


BOSTADSHUS för ogift kvinnlig personal ingick i de planer som klubb-
ades 1927. Det var sträng regim av övervakande karaktär de första
åren. Ambitiösa föreståndarinnor nosade om det "luktade karl".
En uppsyningsman fruktade det värsta, och nöjde sig med att under
cykelställets plåttak fraternisera med en översköterska. 1990 var "pull-
husets" saga all...


I KÄLLARPLANET till vänster hade maskinpersonalen fram till 1930 sitt
tunga och mörka arbetsområde. Elcentralen fanns här och ångpannorna
alstrade värme, för hela komplexet. Här fanns ångkök, maskintvätt, ba-
geri med vedeldning, matsalar för funktionärer, och ekonomipersonal.
Även personalbostäder. I vindskuporna bodde även en del av sjukvårds-
personalen fram till den dag då man började lyfta det gamla sjukhustaket
med domkrafter för att mura upp den tredje våningen, med pimpstens-
tegel från Holland. Nu planerades en ny maskinbyggnad med vidhäng-
ande tvättinrättning. Bostadshus för ogift personal. Omfattande tillbygg-
nader alltså. Överläkaren Velander hade haft ett styft jobb i planläggnin-
gen. Byggnadskontrollanten J. P. Pettersson var synnerligen nitisk, och
gav entreprenörerna goda vitsord för raskhet, liksom arbetarna fick lov-
ord för sitt stora intresse de visade i sitt slit.


SJUKSTUGAN avsedd för epidemiska sjukdomar och även i bruk ett
par gånger för dessa åkommor. Färdig 1893. Öppendörr-principen prö-
vades redan 1901 i denna byggnad med positivt resultat. På senare år
rivningshotad; idag i bruk som föräldrakooperativt daghem.


MAN SÅG aldrig några mastiga lyftkranar och dånande caterpillrar
under 30-talets om- och tillbyggnad. Men hästkrafterna fick slita...


EN VY FRÅN SJUKHUSET med överläkarens bostad, 1965 övergav
sjukhuscheferna denna byggnad och den socioterapeutiska funkti-
onen fick ta den i bruk.


DEN HÄR BYGGNADEN står kvar än i dag och är ibland öppen för
konstnärliga anlag i glaskonstens fjärilslätta materia. Bryggeriet som
producerat drycker för sjukhusets eget behov kom igång 1933 och
1952 drogs de sista korkarna ur de stora tappningskaren. Malt- och
kolsyrade drycker förfärdigades här och här fanns en bryggpanna på
30 hektoliter.


I 94 ÅR - från invigningen 1894 fram till en marssöndag 1988 hade man
från sjukhuskyrkans sida försökt bära fram budskapet om "han som helar
sår och skingrar dimmor..."
Söndagen den 20 mars 1988 måste kyrkoherden i Piteå landsförsamling
inför fullsatt kyrka åse hur representanter för Handelsbolaget Furunäsets
fastigheter trädde fram och på guden Mammons vägnar ta över det verk
som då ansågs fullbordat...


UNDER MÅNGA ÅR saknade sjukhuset egen kyrkogård och de döda
fingo därför begravas å Piteå stads begravningsplats. Likaledes sak-
nades gravkapell och obduktionsbod; den senare tillkom först efter
flera år såsom en fristående byggnad invid bensin- och oljekällaren
utanför kvinnosidans B-gård, och till dess måste obduktionerna, som
då voro obligatoriska, ske å ett särskilt rum å en av avdelningarna på
manssidan. I anslutning till sjukhusets om- och tillbyggnad 1930 revs
den gamla obduktionsboden, och sjukhusets vackra gravkapell, även
innehållande obduktionsrum, byggdes då upp på sin nuvarande plats
invid klockstapeln, som först blev rest under 1920, tack vare i huvud-
sak frivilliga bidrag.
-----------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 9 mars 1992.

Joel Berglund - 1: e socioterapeut vid Furunäsets sjukhus har
gjort en minnesskrift över mentalsjukhuset i Piteå.


Under sommaren har Furunäsets sjukhus fått en minnesskrift. Det är förste socioterapeut Joel Berglund som med aldrig sinande flit klippt allt som skrivits om Furunäsets sjukhus i 80 år. Från 1893 till 1973. Pressklippen har sammanförts till en skrift i en numrerad upplaga på 1.000 ex. De fem första exemplaren har i ordning utdelats till socialminister Sven Aspling, generaldirektör Bror Rexed och landshövding Ragnar Lassinantti och landstingsrådet Erik Hammarstén. Landstingets ledamöter får en skrift var liksom de anställda vid Furunäsets sjukhus. I de fall två från samma familj är anställda vid sjukhuset får de dela på en skrift. Intresset är stort för den fina jubileumsskrift som skapats i första hand av Joel Berglund.
-------------------------------------------------------------
NLL-Tidningen augusti 1974.

Det röda magasinet på Furunäsets sjukhus.

FURUNÄSETS GAMLA RÖDA MAGASIN HAR VARIT UTE OCH RÖRT PÅ SIG

Det röda 80-åriga magasinet vid Furunäsets sjukhus har varit ute och rört på sig. Till moderna vårdformer hör också plats för bilar och omläggning av trafikleder. Det är inte vilket häbbare som helst. 18 meter långt och dryga 9 meter på bredden. Uppfört i två och ett halvt plan. Kärnfriskt timmer. Många är de sommartorpare som i dagarna kastat avundsvärda blickar mot dess väggar. En stuga av den här klassen i sommarhagen skulle inte vara så pjåkigt. När planerna för magasinet dryftades i slutet av 1800-talet så fann man det motiverat med en byggnad av denna storlek bl. a. därför att:

"Då kan hospitalet på billiga villkor höstetid, förse sig med vinterbehov av förnödenheter, enär annars snö och is kan möta hinder, liksom man också kan bli beroende av prisförändringar på orten...."

Till magasinet ledde en spårväg från sjukhusets hamn. Den var 60 centimeter bred, med hållplatser vid gamla smedjan och bryggeriet. Det var då det. I sjukhusets vistbod var magasindrängen suverän. Skramlade med imponerande nyckelknippa. Bar på redovisningsblock och inventeringshäfte. Var i besittning av icke så litet pondus. Ungarna inom området och trakten omkring kunde konsten att hålla sig på god fot med denna befattningshavare. Det kunde resultera i en och annan godbit. En näve russin eller en bit bröstsocker.

Här hade också den tidens assistenter och sysslomän många timmar. En del led av överambition. Det fanns magasinsföreståndare som botade deras åkomma på en eftermiddag. När resonemanget om inköp och utspisningsstater alltför länge snuddade vid petitesser. Men det fanns dock många av den sortens tjänsteandar som lät sunt förnuft råda i umgänget med magasinsdrängen. Det tjänade dom på och kunde bli byrådirektörer i kungliga medicinalstyrelsen. En kuriositet är vällingklockan. Den hänger kvar än i dag. I den skulle drängen ringa middag och aftonvard. Vid sistnämnda tillfälle var dagen långt gången. Och aftonsolen gått ner bakom Vallsbergets blånande höjder. I dag ser man bergets strålkastare belysa fritidsfolket från magasinets nya plats vid Portlandsområdet.
---------------------------------------------------------------------------
Text: Joel Berglund. NLL-Tidningen februari 1975.

PS. Magasinet besökte jag ibland. Där fanns bl. a. möbler som vi hämtade
för att köra ex. till någon utflyttad patients lägenhet. Magasinet finns inte
mer. Några ungdomar "råkade" elda upp det för flera år sedan.
/Roger.

Han är en av vikarierna som tar steget och lämnar det sjunkande
"skeppet". Tommy Eriksson, 28 byter ut den vita rocken mot målar-
byxorna.
-Någon sämre arbetsgivare än Norrbottens läns landsting kan jag väl
aldrig få, säger han.

Tommy har arbetat som vikarie i åtta år. Hattat runt på olika avdelningar några dagar här och där. Ibland har han fått ett längre vikariat på samma avdelning. Men aldrig tillräckligt länge för att bli fast anställd. Det ser arbetsgivaren till.
-Att gå i polen (reservstyrka som får rycka in där det fattas folk) är både fysiskt och psykiskt jobbigt. Man måste kunna det mesta, man står utanför avdelningsgemenskapen och man hinner aldrig sätta sig in i patienternas problem och känna att man gör nåt meningsfullt, berättar Tommy Eriksson och får nickande medhåll av arbetskamrater.

Livegna
-Vikarierna här är nästan livegna, säger en kille som vill vara anonym. Han har också varit vikarie i flera år, men eftersom han inte ska stanna på "huset" vill han inte riskera att hamna i onåd. "Inte när allting är så osäkert".
Han menar att vikarierna har mest skyldigheter. De ska ställa upp och jobba på kort varsel, de kan ofta få jobba två helger i rad när de byter schema på grund av personalbrist och när det är fråga om sommarsemester kommer de i sista hand. Och när det är kurs i till exempel lyftteknik är det bara de fast anställda som kommer ifråga. Bara när det finns någon plats över får vikarierna hoppa in.
-När jag började jobba var jag beredd på ett par obekväma hundår - men nu har det gått åtta år...Jag trodde det skulle bli bättre och att jag skulle få fast anställning så småningom. På vilken annan arbetsplats finns det folk som varit vikarier i flera år?...

Orättvist
Oron är stor på Furunäsets sjukhus. Det märks bland annat på fackmötena, där det till skillnad från förr om åren nu inte finns några lediga stolar. Personalen vet inte vad som ska hända i framtiden och skillnaderna mellan fastanställda och vikarier skapar motsättningar.
-Det är bara de som har fast tjänst som får ställa sig på placeringslista (söka de tjänster som är lediga), säger Stefan Ruthström, 32-årig mentalskötare. "Vi får bara titta på".
-Men jag kommer att röra upp himmel och jord om jag ser att någon som har mindre tid än jag har fått en tjänst, fortsätter Stefan som har jobbat i tio år som vikarie.
Han tycker det är orättvist att han som jobbat så länge åt landstinget inte räknas vid personalavvecklingen. De fasta kan få avgångsvederlag och chans till betald omskolning, medan vikarierna inte får någonting.

Oviss framtid
För Stefan och många andra ter sig framtiden oviss. Han vet att han har jobb fram till semestern på samma avdelning. Sen läggs den ner. Det är den tredje avdelningen han jobbar på som läggs ner.
-Det känns fruktansvärt att inte veta var jag hamnar när jag kommer tillbaka efter höstsemestern, säger Stefan. Problemet för Stefan är inte att få arbete utan att få jobb inom psykvården. Han kan hamna var som helst inom landstinget och antagligen blir det på en långvårdsavdelning.
-Och jag har ingen lust att jobba där när jag gått och utbildat mig till mentalskötare. Då utbildar jag mig hellre till något annat, säger han bestämt.
-Men man får inte gå och tänka på hösten. Det blir för jobbigt. Man får ta en dag i sänder.



Ett litet utdrag och uttalande av Stig Åkerlund, Kommunals ordförande vid
Furunäsets sjukhus. Intrevjun är allt för lång för att återges här.
Stig var min chef på transportcentralen, när jag var anställd där.
------------------------------------------------------------------------------------
Text och foto: Annika Lahti - Norrbottningen den 25 juni 1987.

Taklagsfest var det i går vid Furunäsets sjukhus då man firade färdig-
ställandet av tredje etappen med en middag för 165 personer. I denna
byggnadsetapp ingår bl. a. köksregionerna och baren, som renoverats,
och som tas i bruk i dag. Bland de närvarande märktes närmast kam-
eran fr. h. byggnadsinspektören i medicinalstyrelsen Folke Lauritzen,
chefsläkare Nils Sahlström, byrådirektören i byggnadsstyrelsen V. Asp-
eren, affärschefen Hugo Persson, som tillhör sjukhusets direktion samt
assistent Bergman. Den undre bilden visar några av middagsgästerna
vid det rikligt dukade bordet.
----------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 21 maj 1954.

"Stig Åkerlund, Kommunal, framför en av de åtta byggnader vid
Furunäsets sjukhus i Piteå som landstinget vill riva. - Låt husen
stå kvar. De är inte dyra att elektrifiera och det finns intresse för
boende i husen, hävdar han".



"-Alla fack har blivit fullkomligt överkörda i den här frågan,
säger Stig Åkerlund som sitter på ett s.k. insynsmandat för
Kommunal i landstingets tekniska nämnd.
- Hade det inte varit för mitt insynsmandat hade vi överhuv-
ud taget inte känt till rivningsplanerna, säger han.
Striden gäller åtta gamla byggnader vid Furunäset. Det är
gamla psykterapin, gamla överläkarbostaden och ett antal
bostadshus för anställda.

De nuvarande värmekulvertarna ska ersättas med elvärme.
I samband med övergången till elvärme vill landstingsled-
ningen avveckla de åtta byggnaderna, som man anser blir för
dyra att ansluta till värmesystemet.
- Vi ska använda våra pengar till att bedriva sjukvård, inte att
underhålla bostäder. Furunäset står inför stora omställningar
och de byggnader vi inte behöver ska antingen säljas eller
rivas, säger landstingsrådet K-G Holmqvist.
Men landstinget har inte gjort några försök att sälja husen.
- Nej, de hus som är möjliga att avyttra är i sådant skick att
knappast någon vill bo där. Husen ser tjusiga ut på bild men är
faktiskt i ganska så dåligt skick, hävdar Holmqvist.

Stig Åkerlund, föreståndare för yttre arbeten vid Furunäset,
har rakt motsatt uppfattning.
- Det är inte sant. Landstingsledningen vill helt enkelt inte ha
privat boende i husen, fast man lindar in det i argument som att
husen är i dåligt skick och att ingen vill bo där, säger han.
- Det finns visst ett intresse för boende i husen. Idag gick flytt-
lasset för en pensionerad intendent som ville bo kvar. En personal-
assistent som hade för avsikt att bo kvar har också tvingats flytta.

Stig Åkerlund ingår i en arbetsgrupp som diskuterat de planerade
rivningarna.
- Landstinget gav löftet om att tillsätta denna arbetsgrupp när vi fick
nys om planerna. Denna arbetsgrupp beslutade enhälligt att föreslå
en elektrifiering av sex av de åtta husen. Men landstingsledningen har
helt ignorerat arbetsgruppens förslag, man har inte brytt sig om vad
vi har sagt, säger Åkerlund.
Norrbottens museum har också arbetat hårt för ett bevarande av de
åtta byggnaderna. Museet klassar de gamla byggnaderna som kultur-
historiskt värdefulla.

Men något sådant ansvar är inte landstingsrådet K-G Holmqvist beredd
att ta.
- Nej, vi har helt enkelt inte ekonomi att ta hand om husen, säger Holm-
qvist som menar att det skulle bli för dyrt att investera i ett nytt värme-
system för de åtta byggnaderna. Även här har Stig Åkerlund en helt annan
uppfattning.
- De beräkningarna bygger på siffror från landstingets tekniska kontor.
Men befintlig personal på Furunäsets maskinavdelning har erbjudit sig
att elektrifiera husen till en kostnad av ca 3.000 - 4.000 kronor per hus.
Att påstå att det skulle kosta skjortan är inte sant, säger han.

Landstingsrådet menar vidare att markområdet behövs för den framtida
sjukvården.
- Det kan t.e.x. bli aktuellt med en vårdcentral i området, säger K-G Holm-
qvist till NSD.
Om det säger Stig Åkerlund:
- Det är möjligt att husen måste rivas på lång sikt. Men de bör stå kvar
till dess att sådant blir klart. Furunäset ska avvecklas, men att skicka hit
grävskoporna innan ens en projektorganisation för genomförandet av
strukturplanen tillsatts är helt enkelt galet".
-------------------------------------------------------------------------------------------
NSD den 29 augusti 1984.
Text: Anders Sundqvist.
Foto: Gunnar Westergren.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intendentvillan står fortfarande kvar därute på Furunäsets område. Den såldes faktiskt
för ett tag sedan, av de gamla ägarna, för ca 2.000.000 kronor.
Vad de andra bostäderna anbelangar, så revs alla dessa för ett nytt bostadsområde.
Och än en gång vill jag be att få påpeka att Stig Åkerlund som förekommer i denna
intervju, var min slagfärdige och "tuffa" chef, som verkligen kunde konsten att ge svar på
tal, oavsett om de hette landstingsråd som: Holmqvist eller  Hofslagare.
/Roger.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Stig Åkerlund, Kommunal, visar listan över de vikarier vid Furunäsets
sjukhus som har tjänat landstinget i minst ett år. De är 260 till antalet".

"-Det finns i runt tal 260 vikarier på Furunäsets sjukhus, varav
210 inom vården och resten i driften, som har arbetat minst tolv
månader åt landstinget och som därmed alltså har rätt till före-
träde enligt LAS.
Den informationen lämnade Stig Åkerlund, SKAF, vid måndagens mycket
välbesökta informationskväll för personalen vid Furunäsets sjukhus.
Kommunals talesman tog till orda efter det att landstingsrådet Toivo Hof-
slagare redogjort för hur han ser på Furunäsets avveckling. Och Hofslag-
are tyckte att det trots allt såg ganska ljust ut. Bland annat kommer alla
tillsvidareanställda att kunna beredas fortsatt anställning hos landstinget.
I första hand ska de erbjudas arbete i Piteå.

Dessutom pågår nu förhandlingar med facket om fast anställning av ett
antal vikarier. Detta tack vare ett visst förväntat nyrekryteringsbehov.
Hur många vikarier som kan tillsvidareanställas ville han först inte yttra
sig om.
-Vi kommer troligen att kunna åstadkomma en ganska mjuk övergång,
sammanfattade landstingsrådet. Senare återkom Hofslagare för att för-
tydliga sig angående personalens situation. Kommunalrådet Annie Pers-
son hade nämligen fått intrycket, att många missförstått landstingsrådet.
Nu berättade han att man förhandlar med Kommunal om anställning av
några "tiotal" eller möjligen "något tiotal" vikarier (det var lite svårt att
höra längst bak i Furunäsets festivitetssal).

Stig Åkerlund tyckte att Hofslagare hade talat om ett tiotal vikarier, vilket
gjorde den facklige fötroendemannen "bestört" med tanke på det stora an-
talet vikarier på Furunäset. Bara på LAS-listan finns det alltså 259 vikarier.
Av dessa finns det personer som har arbetat i upp till 17 år, och som ändå
inte har någon tillgodoräkningsbar tid nu när de riskerar att kastas ut i ar-
betslöshet, framhöll Kommunals företrädare.

Dessutom förekommer det direkt olagliga vikariat, sade Stig Åkerlund, och
fortsatte: -Bara för att förhandlingar pågår ska man inte förtiga att situationen
är bedrövlig. Landstinget bryter mot lag och avtal i sin vakanshållning, och
det kommer vi inte att acceptera.
-Om det förhåller sig som Stig säger, och jag har ingen anledning att betvivla
hans siffror, så är det naturligtvis inte bra, svarade Toivo Hofslagare. Skulle
det verkligen finnas vikarier här som arbetat i ända upp till 19 år, är det all-
deles för jäkligt. Det måste vi ta och titta på.

-Men, fortsatte Hofslagare; det vore å andra sidan inte heller särskilt lyckat
om vi - vilket är det alternativ som står till buds - tillsvidareanställde ett be-
tydligt större antal vikarier än vad vi nu förhandlar om - och fick övertalighet
längre fram. I så fall är det nästan bättre att idag hänvisa vikarierna till de åt-
gärder som länsarbetsnämnden kan erbjuda".
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Piteå Tidningen den 28 april 1987.
Text: Rolf Hallgren foto: Torbjörn Gustafsson.

(Stig Åkerlund var min chef på transportcentralen ute på Furu. Och även jag var inblandad
i denna "cirkus" om tillsvidareanställning. Jag och mina två kollegor hade jobbat i flera år
som vikarier på sjukhuset. I mitt fall så började jag 1976, och hade således jobbat i cirka
11 år, utan att få möjlighet till en tillsvidaretjänst. Men skam den som ger sig. Till slut så
lyckades vi behålla vårt arbete.)/Roger.

1893 stod mentalsjukhuset klart. Arkitekten hette Axel Kumlien. Som mest inrymde sjukhuset 800 patienter i mitten av 1950-talet. Namnet Piteå Hospital och Asyl, ändrades 1932, till Furunäsets sjukhus.

PITEÅ HOSPITAL - 1893.

 

Lite bilder som jag en gång tog när jag fortfarande jobbade kvar på Furunäset. Jobbade där 1976-1991. Har i min ägo också en hel del filmat material. Videokameran fick ibland följa med på jobbet, och summan av detta är idag rätt så dyrbara minnen.
,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Bilder från 1987:

Furunäsets stora entré.


Ibland skulle vi hissa den flagga som fanns upp på taket. Vid ett
sådant tillfälle tog jag med kameran. Bilden visar centralköket och
Furunäsets borggård.


Vid samma tillfälle togs detta foto. Från Furunäsets tak, syns det
hus där avdelning 52 och 53 fanns inrymt. Byggnaden är idag riven.


Transportcentralens garagebyggnad. Här fanns våra fordon, bussar
och traktorer.


På sjukhusområdet fanns denna byggnad, uppfört av en patient,
Karl-Gustaf Högmodig. Ville man få sin cykel lagad, då stod Hög-
modig till tjänst. I regel så kostade kalaset mellan femtio öre och
en krona. Högmodig levde nästan hela sitt vuxna liv på Furunäset.
Han var mig veterligen den enda patient som fick förtroende att
ha egna nycklar till sin avdelning.



Karl-Gustaf Högmodig levde hela sitt vuxna liv på Furunäsets sjukhus.
I sin egenhändigt byggda "verkstad" på området, lagade han cyklar
åt bl a personalen. Betalningen blev i regel mellan femtio öre och en
krona. Högmodig gick ur tiden sommaren 1986.


Två av mina arbetskompisar. Fr. v. Göte Asplund och Olle Lindgren,
ses här sittande i den så kallade "gaskammaren" (rökrummet).


Fikadags i vaktmästeriet/transportcentralen. Fr. v. Roger Sandberg,
Göte Asplund, Sven Pettersson och Anders Sjömark.

Bilder från 1988:

Vid fikabordet i vaktmästeriet, sitter mina söner, Andreas och Robert,
som ibland när deras pappa jobbade helg, fick följa med på efter-
middagarna.


Robert och Andreas vid vaktmästeriets traktor. En sk baklastare av
årsmodell 1970.

Bilder från 2003:


Garagebyggnaden återigen. Men nu har dörrarna blivit svarta.

 

Lastbryggan vid transportcentralen - Furunäsets sjukhus.

Centralköket på Furunäset har varit Elisabeths arbetsplats liksom även min. Bettan började i juni 1976, jag kom i augusti. Vi blev båda kvar i 15 år. Elisabeth blev köket troget, medan jag flyttade till vaktmästeriet 1978, där det 1983 även öppnades en transportcentral. Hittade ett klipp från PT där man gjort ett repotage om den aktuella julmaten inför julhelgen 1975. Så varsågod - Furunäsets centralkök anno 1975!

"När ekonomiföreståndarinnan Christina Ejdemo öppnar det väldiga

kylskåpet på Furunäsets sjukhus vattnas det i munnen. Innanför port-

arna väntar julmaten på att förverkas så att säga. Att bli instängd här

vore knappast någon katastrof för en matglad person. Eller vad sägs

om 200 kg lutfisk, 75 kg mager skinka. 50-60 kg revbensspjäll, små

berg av korvar och köttbullar".

"Ann-Kristin Strandberg och Inger Sandberg bereder potatisen. Sill-
sallad blir det förstås och då behövs det ganska många kilo så att det
ska räcka för över 450 personer". (Ann-Kristin avled tyvärr för några
sedan vid endast 45-års ålder).


"Sådana här stora apparater använder kökspersonalen vid sjukhuset.
Margareta Berg och Viveca Gellerstedt arbetar med uppläggning av mat".


"Christina Ejdemo håller upp några av de många julskinkor
som ligger och väntar i det stora kylskåpet".

Piteå Tidningen den 24 december 1975.